Tag Archives: Resa

En vända till Polen och tillbaka.

DSC_0161För några månader sedan tyckte Elias farmor & farfar att vi behövde piggas upp med en liten resa, så de bestämde att vi skulle åka till Polen och gå på ångloksfestival.
Va?!
Jag såg väl mer eller mindre ut som ett frågetecken när förslaget kom upp så jag hade inte riktigt något att förvänta mig av resan förutom att vi skulle få en paus ifrån vardagen och spendera ett land som jag förknippat med gråa färger och fattigdom.
Men våren hade tydligen hittat dit med och ängarna lyste av raps och bokträden var giftigt gröna. Vackert på sina håll. 4 timmar i bil efter en 7-timmars färja från Ystad, så befann vi oss söderut i Polen där vi stannade vi på ett hotell i Kalsk, Motel Texicana. Få engelska ord blandat med några få polska delades mellan farfarn och receptionisten innan vi kunde checka in och konstatera att alla kanaler var dubbade på polska och att det var samma röst i alla kanaler. Men vi var ju inte där för att titta på tv precis.
DSC_0005DSC_0001 DSC_0087Jag har fått se mitt livs första storkar!
Högt uppe på kraftledningar byggde de gigantiska bon och visade sig lite försiktigt där vi stannade bland ruffiga hus och figurklippta buskar. Enligt polsk tradition så är storken ett utav de första vårtecknen samt att de bringar lycka och välfärd. Ska man se till de hus som stod i närheten så är väl inte det senare något man såg så mycket av i Polen, men man kan ju inte alltid köpa lycka för pengar. DSC_0083Och så åkte vi till Wolsztyn, staden med festivalen och det fina vädret.
Jag satt i mitten av bilen och tyckte resan dit var lagom jobbig, äggen jag ätit till frukost åkte hiss och jag hade glömt ta åksjuketabletter. Orutinerat!
I Wolsztyn låg röken tät mellan visslingarna från ångloken och matstånden slogs med ölstånden och vi köpte en gigantisk regnbågsfärgad klubba till Elias för 70 svenska riksdaler. Den var större än hans eget huvud. Och Thomas-tåget fick följa med hem samt en kopia av en Blixten-ballong. Han var i himmelriket såklart!
Han fick sitta på sin pappas axlar och ha överblick över det mesta.
Hans pappa som är hans absolut största idol, alla tider. DSC_0038DSC_0029 DSC_0064 DSC_0137 DSC_0147 DSC_0160 DSC_0078DSC_0017I början var det precis lagom med folk, men ju längre in på dagen vi kom, desto mer människor kom det och till slut fick jag någon form av gravidkoma där pulsen var hög och det tryckte alldeles för hårt nedåt. Jag kunde inte annat än att sitta still på en bänk under ett ölparasol och försöka parera illamåendet och pulsen som uppstod med oron och allt folk som fick det att ringa i öronen.
Oron över att Skorpan på något sätt redan var redo att komma ut, alldeles för tidigt.
Så jag hade kunnat fotografera så mycket mer och sett så mycket mer, men jag fick känna mig slagen och återhämtade mig inte förrän vi var tillbaka på hotellet och solen gick ner över horisonten. Och Skorpan har stannat kvar där inne.
Det blir ju så ibland, när kroppen säger ifrån. DSC_0164Så några dagar i Polen var både krävande men även fantastiska. Resan var till för älskade lille E som var eld och lågor från början till slut och han har anpassat sig så bra han kan, först sov han med oss hela vägen dit på färjan (vi åkte på natten) sedan sov han ytterligare några timmar till hotellet i bilen och höll sig i skillnet hela dagsturen hem från Polen igår. 7 timmar på en båt, inte helt optimalt, men han skötte det suveränt.
Han är orädd och nyfiken och ser upp till sina farföräldrar mer än någonsin.
Älskade liten som är så stor. Redan.
Idag fick han välja ut några leksaker när vi tog vägarna förbi Gekås när vi lämnat Simrishamn och farmor & farfar för denna gången, som tack för att han är just han och att han kom in i våra liv.

Och under hela helgen har sparkarna blivit starkare och starkare för var dag och det är disco lite då och då. Skorpan verkar må som en prinsessa (eller prins om Elias får bestämma) och idag vågade jag ge efter för att köpa något.
Något litet liksom.
En liten fin pyjamas som E valde ut med omsorg på barnavdelningen, som fick mitt hjärta att skutta lättare och se fram emot att få uppleva det där fantastiska med en nybakad liten Skorp-bit som doftar bebis och ger ifrån sig små ljud och som är hjälplös i ens armar. pyjamasMen nu är jag så slut att jag egentligen borde ha 2-3 dagars semester, jag hann inte riktigt hem till ridturen heller för ikväll och tur är väl det för benen är som tunga stolpar som vägrar göra annat än att eventuellt tömma min gravidblåsa eller ta sin sista kraft upp till sovrummet.

En natt i sin egen säng lockar mycket efter dagar ute på resande fot.tom