Bloggen om Mats, Christine och Molly

Molly är sur. Jättesur.
Idag fick vi med oss en brun liten spanieldam hem till Klostervägen. Molly har försökt både att få igång den gamla pensionären med lek och att visa tänderna. Men inget får henne att röra sig ur fläcken. Det märks verkligen att Nelly numer är pensionär. 7 år. Hon har börjat få grå pälsstreck på nosen och runt ögonen. Hon orkar inte mycket. Sitter mest och filosoferar. Nu ligger hon här brevid mig och snarkar medans Molly surar nere i hallen. Hon kommer säkert vara sur på mig en hel vecka framöver. Däremot har hon skött sig exemplariskt ute på de hala vägarna vid kvällspromenaden, medans Nelly sprang med bomull i öronen.
Idag har jag verkligen fått en föraning om hur det är att ha två hundar, och det är inte riktigt min visa. Nä, då nöjer jag mig med bara Mollan-Bollan. Hon fick förresten 7 stollyryck ute på promenaden, full av energi. Det glädjer mig, att hon vågar släppa loss. Nu berodde nog inte det bara på att hon vågade, hon var helt enkelt full av energi. Men det är så kul när hon låter energin ta över och hon rusar fram och tillbaka i cirklar, runt runt runt, slänger sig ut på skaren för glatta livet och riskerar livet och en del av mattehjärtart. Nog har vi ändå blivit bästa vänner. Förutom nu. Nu är hon skitsur och lär vara ett tag framöver.

Idag hämtade vi sushi och njöt i fulla drag. Lite besviken eftersom jag inte äter lika mycket som ögat vill. 8 bitar sushi tillsammans med soya och wasabi var en liten tripp till himmelriket och tillbaka.

Imorgon blir det agilityträning. Förhoppningsvis även det en liten tripp till himmelriket. Det suger i agilitytarmen!