Näs-spray – min bästa vän.

Snart ett år sedan. Så otroligt vackert och lyckligt. Kommer alltid minnas…

Måndagen kunde egentligt ha börjat bättre. Jag har suttit på jobbet hela dagen idag och snörvlat, hostat och känt en exploderande huvudvärk så fort jag ansträngt mig lite. Det är rätt jobbigt egentligen och jag antar att kroppen lägger massor av energi på Lussebullen och då får förkylningsläkningen komma i andra hand. Näs-spray är min bästa vän och jag har använt det längre än jag får nu. Men vad ska man göra? Koksalt fungerar inte och jag kan inte andas utan. Eller jo, jag kan, men då får jag sånna host-attacker av att andas med munnen. Det är inte precis en win-win-situation om jag får säga det själv.

Så jag gick hem idag, vilket jag avskyr. Det känns som om jag ofta är sjuk, aldrig få spela ut min fulla energi. Jag försöker bita ihop och kämpa på, men det slår hårt på mig. Så imorgon ska jag ligga i soffan hela dagen, tvinna Mollys päls runt fingrarna och äta mini-vattenmelon som jag omsorgsfullt valde ut på ICA Maxi innan jag åkte hem och dog lite på soffan. Melon, eller frukt över lag samt kanel är min craving för tillfället. (Dock inte banan, päron och äpple) Jag stod längtansfullt och tittade på aprikoserna och nektarinerna idag, men tyckte inte priset kändes lockande. Någon måtta får det väl vara. Jag som sällan annars köper hem frukt går ofta dit nu och fantiserar om vad ärta kan tänkas vilja ha när jag kommer hem eller när jag sitter på jobbet och känner hur blodsockret behöver uppehållas.

Magen har dessutom växt lite, men än så länge ser jag fortfarande småfet ut. Imorgon går jag in i vecka 13 och ser fram emot att lägga de mesta orostankar på hyllan. Jag berättade för min familj tidigt. Nästan i samma veva som jag fick reda på det. Och hade det gått snett, då hade jag kunnat delat det med dem och inte behöva vara ledsen i hemlighet. Jag är inte en sådan person. Jag är öppen och litar fullständigt lätt på många människor. På gott och ont.
Jag känner ganska omgående vilka människor jag kan ty mig till, vilka som ger mig något och vilka som jag bara kommer umgås med ytligt. Det har tagit många år att inse att man behöver inte älskas av alla och man behöver inte älska alla. Det är en skön insikt och ger mig så mycket mer än att gå runt och försöka trippa på tå och spela någon annan för de andra.

3 Thoughts on “Näs-spray – min bästa vän.

  1. Kloka insikter en vanlig måndag. Vi saknade dig på kursen!

  2. Jag missbrukade nässpray från fjärde månaden tills Sam föddes. Graviditeten gav mig tjocka slemhinnor som gjorde det omöjligt att andas utan den älskade sprayen. Visst tog näsan stryk och i slutet blödde jag näsblod flera gånger (gör man lätt iaf pga den ökade blodvolymen) men det var det värt! 😉

    Hoppas verkligen att du slipper förkylningen snart!!!

  3. Vilken otroligt vacker bild på er två! Det bara lyser känsla och lycka om den! 😀

    Önskar dig all lycka med er lilla ärta och håller tummarna stenhårt för att allt ska gå bra.
    Krya på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation