Den där modiga killen…

I helgen var det cykeltävling på Kransmossen och vi gick dit hela familjen.
När vi gått/cyklat runt och tittat på olika hinder de skulle ta sig igenom, så träffade vi på en funktionär som berättade att de var några stycken som träffades på tisdagar och hade träning på Kransmossen för både vuxna och barn. Elias nappade på en gång och har pratat om det sedan dess.
Och vad är det idag?
Jo, det är tisdag, så klockan 18 var vi på Kransmossen för att prova på lite mer krävande cykling för Elias. Han blev indelad i den gröna gruppen, nybörjargruppen och de började med att cykla runt på cykelhinderbanan. Med mysbyxor och solglasögon kämpade han på, han var ganska modig jämfört med hur han brukar vara och blev lite stärkt i att faktiskt kunna cykla bättre och bättre. Vi kämpade (läs Mats, han har gjort allt för Elias och hans cyklande) väldigt mycket med att lära Elias tro på sin balans förra året, och det sitter som tur i fortfarande. Det är så häftigt att se honom utvecklas och klara saker han inte tror han klarar.
Visserligen sitter mitt mammahjärta uppe i halsgropen, och ibland måste jag både kväva den där ”neeeeeeeej-du-kaaaaan-inte”-känslan som bubblar inom mig och titta bort för att inte hindra honom.
Det är svårt för mig, jättesvårt.
Och ibland måste jag skrika lite tyst när han är längre bort, för att han inte ska bli påverkad, men för att jag ändå ska få ut de där panikkänslorna som kryper i mig.
Men där hamnade han iallafall, i nybörjargruppen för terrängcykling och han fick prova på både de tuffare hindren på banan men även en hel del terrängcykling.
Min modiga kille.
Philip däremot var alldeles lagom (eller alldeles för mycket) trött och ingenting hjälpte. Jag fick bära på honom större delen av timmen vi var där, och trots det så dög ingenting. Det är även det en ganska tuff sak med föräldraskapet, när man inte kan uppfylla båda barnens viljor samtidigt, utan någon utav dem ofta måste stå tillbaka. P är väldigt känslig med sömn, måste fortfarande sova runt 2 ggr här hemma och måste somna runt 19 på kvällarna för att inte bryta ihop totalt. Så han bröt ihop några ggr idag, fullt förståeligt.

Men vi har ju semester, och bara det gör att man har en extra gnutta tålamod.
All tid i världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation