Monthly Archives: maj 2016

You are browsing the site archives by month.

En helt perfekt dag <3

DSC_5604Vilken underbar dag jag haft!
Vid 8 på morgonen kom 3 stolta grabbar in med en bricka som var proppfylld med massor av olika meloner och en kopp rykande kaffe. Elias utropade högt ”grattis på mors dag” medan Philip mer brölade något i stil med: blöööaaaaaaaiiiii. Mats log och jag log.
Vilken liten fulländad familj vi är.
Där fick jag sitta, i sängen, och äta frukost. Jag som sällan äter frukost nu för tiden (eftersom det upprör min mage) tyckte det smakade hur gott som helst, och när jag var redo så var Elias galet pepp på att jag skulle följa med ner till köket, för där fanns det mer att äta!DSC_5605 DSC_5606 DSC_5613Vindruvor, mer melon, färska frallor, leverpastej & avokado med örtsalt. Mmmmm…. De vet vad jag gillar och just idag så åt jag med glädje gluten trots att det gör min mage illa. DSC_5611 DSC_5610 DSC_5620DSC_5624Och enligt E måste man ha vindruvor på frallan med. Och till efterrätt så var det ljuvligt frasiga wienerbröd som dukades fram. Jag ääääälskar wienerbröd och när jag var i min värsta hetsätning förr i tiden kunde jag köpa en 3-4 stycken och smälla i mig. Normalt? Nej.
Gott? Oh ja.
Och fina presenter fick jag med, en ljuvlig orkidé, en stor fläkt att ha uppe på kontoret (det blir varmt med tre datorer igång) och ett nytt headset till datorn, ett lila.
Och så åkte vi till Hedared och firade lilla mamma medan hon bjöd på räkor i stark sås, geggatårta och både jag och Mats fick vila lite medan P sov middag och Elias hoppade studsmatta med morfar.
Älskar min fina lilla mamma, den bästa i världen.

Nä, nu tar jag kväll.
Med lite godis.
Perfekt avslutning på en perfekt dag. tom

Att starta fredagsmorgonen med något läskigt.

DSC_0031Alltså, jag hatar att göra nya saker som jag aldrig gjort innan. Det är som det sitter en liten ångestmaskin i bröstet när jag behöver trycka mig ut. Inatt har jag sovit ganska dåligt för jag har eldat upp mig inför morgonen.
För vad gör man inte klockan 06 en fredagsmorgon?
Jo, man står lite halvt bajsnödigs-nervös utanför ett gym i den stora lilla staden och funderar vilken impulstanke som fick en att anmäla sig till ett kombinerat box/crossfit pass med en utav mina chefer som ledare.. Men men.
Det var bara att byta om, fylla på med vatten och försöka släppa tankarna om hur hjärtat bultade.

Och vet ni vad?
Jag har sparkats, slagits, gjort burpees, sprungit, SVETTATS och utmanat mig själv i 45 minuter.
Och jag överlevde!
Visserligen så nära död som jag kan komma, men jag gjorde det, och jag ångrar mig inte alls efteråt. Snarare tvärt om, jag blir ju så stärkt av sånt här att jag faktiskt kan tänka mig att göra det igen. Och igen.
Det har varit lite si och så med just gymträning det senaste, jag vill men får inte tummen ur, så nu får jag nog helt enkelt försöka boka in mig på pass på Friskis för att hålla igång.
För gud vad bra jag mår!

Nu blir det kaffe, en dusch och möjligtvis lite återhämtning i soffan. Elias är med Mats på jobb, Philip har precis somnat (han fick för sig att det var dags att vakna vid 04.30 imorse) och dagen har knappt börjat.
Fredag.
Den kunde inte ha börjat bättre!
tom

Bra eftermiddags-häng.

DSC_5595DSC_5564Vill ni följa med oss på picknick idag? stod det i ett meddelande på Messenger från Therese. (Yeeey, hon har äntligen börjat blogga igen, den finns HÄR)
Ja, vad svarar man på det egentligen? Ett ja, jättegärna, svarade jag tillbaka och så var det bestämt. Efter förskolan skulle grabbarna få springa av sig, äta frukt och kasta kottar i vattnet.
Jag är rätt usel på picknick, köper sällan hem mer än någon enstaka frukt, jag har nästan aldrig fika hemma och saft finns inte i skafferiet.
Stackars barn kanske ni tänker, men nä. Fikar gör vi när det är något extra, vi äter ganska dåligt med frukt och vatten är bättre än saft.
Dessutom vågar jag inte baka just nu, för det skulle utan tvekan slinka ner i magen, möjligtvis halvtuggat, innan Mats ens hade hunnit blinka.
Så Therese köpte massor av frukt och tog med vatten.
Hon är bra hon. DSC_5587DSC_5594Beda tiggde, Dimma badade och småbarnen åt smörgåsrån och majskrokar. Det där stället på Kransmossen är faktiskt väldigt bra, för grabbarna kan fascinerat titta på vattnet, vi mammor kan sitta vid bänken i solen och hundarna kan bada. Om de nu vill. Beda skulle nog aldrig riktigt komma på tanken tror jag.

Nä, nu är det torsdag. Imorgon har jag anmält mig till att vara med på ett träningspass med en utav mina chefer.
Tror jag kommer ångra mig när jag väl är där, men efteråt så kommer jag njuta av känslan att ha vågat.
tom

Philip, 8 månader.

DSC_5482Den här lilla grodingen alltså, för det mesta glad och skrattar åt de flesta han möter. Som numera är så stor att han sover hela nätter och fått flytta in i sin storebrors rum.
För 8 månader sedan föddes han och blev med ens älskad från första stund. Så mycket glädje, ljud och ansiktsuttryck det finns i denna lilla kropp. DSC_5491 DSC_55058 månader, två fina tänder och flera på G.
Och så älskad av alla.
De där två smågrabbarna kommer få mina gråa hår att explodera i en silvervåg snart.
Men det är så värt det. tom

Det finns ingenting som är så underbart som när du mår bra…

DSC_0220Mats.
Han har gått igenom så mycket. Han går igenom så mycket fortfarande och han är fortfarande diagnostiserad som sjuk.
Oron i min mage för honom finns fortfarande där, och han får ibland fortfarande skov där han mår dåligt.
Men vilken förändring han gör.

Han kämpar varje dag, varje timme, varje minut.
Han kämpar för sina barn, han kämpar för sig själv.
Och jag kan inte annat än att le, och känna att vi mer och mer landar i att ha kommit ut på andra sidan.
Att man blir stark av motgångar stämmer inte alltid, för jag är fortfarande bräcklig som en torr kvist. Men man lär sig att hantera sorg, ilska, frustration och motgångar på ett helt annat sätt, och de saker som förr kunde slå mig till backen, rycker jag på axlarna åt och väljer att inte äta upp mig. Vissa andra saker har jag blivit sämre på, men det är en del i progressen tror jag.

Mats.
Det finns ingenting som är så underbart som när du mår bra, och det finns ingenting som är så svart som när du mår dåligt.
Men tillsammans klarar vi fan allt.
tom

Nya vecka, nya tag och ett nörd-erkännande.

DSC_0255Det är måndag och några koppar kaffe vilar redan i magen, tvättmaskinen går för fullt, Mats är på praktik för fackligt arbete. Philip sover och Elias tittar på något barnprogram. Ute kvittrar fåglarna, och jag sitter här och funderar över vad som händer denna vecka.
Den ser ut att för en gångs skull bli ganska lugn förutom ett litet bvc-besök och den där simskolan som pågår lördagar & söndagar.
Sammanlagt 4 helgdagar kvar innan vi blir ”lediga” på helger och kan planera in resor, utflykter och njuta av sommaren. Det ska bli skönt. Simskolan infaller mitt på helgdagarna så man inte kan göra något innan, och efteråt har större delen av dagen gått så man inte hinner åka någon längre bit.
4 ggr kvar.
Och duktig börjar han bli, min lilla store kille, som första lektionen vägrade gå ner i poolen. <3

Igår tog jag en dagstripp med lillebror upp till Skövde för att hämta Mats som varit iväg på LAN-helg med de där gamla grabbarna som jag tycker så mycket om. Ett härligt gäng män som träffas två ggr om året och sitter vid sina datorer, dricker gott, äter gott och skrattar högt tillsammans.
Det är roligt att känna hur allting förändrats inom mig, för 1,5 år sedan tyckte jag allt sånt var så gigantiskt löjligt att jag inte ens tyckte Mats skulle åka på sådant, men det är en hobby; precis som hästar, tårtbakning eller träning och med de härliga människorna så skulle jag gladeligen följa med någon gång. För det är just det; gemenskapen.
Den råa, men hjärtliga gemenskapen att få nörda sig och hålla ihop med andra likasinnade.
Precis som på Sci-Fi-mässan, där alla får vara sig själva.
Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det, men jag är en nörd jag med.
Och jag ska försöka att inte hymla med det.
Jag har blivit alldeles för gammal för att bry mig om vad andra tycker, jag gör det jag tycker är av intresse.
Fotografering, laga mat, backa, träna och faktiskt spela WOT.
Punkt.

Så med det sagt, så tar jag en ny vecka, med ny träning och låta kroppen jobba. Jag fick ta 4 vilodagar under förra veckan eftersom fötterna gjorde så ont. Jag var på medicinsk fotvård förra veckan där hon i princip dömde ut mina fötter, så jag kommer framöver behöva troligtvis besöka vårdcentralen för att eventuellt påbörja en utredning om exakt vad det är som gör ont, men först ska jag köpa mig ett par nya skor som balanserar upp mig på Fotriktigt. Så fort skatteåterbäringen har kommit så åker jag ner dit, de hjälpte ju mig för några år sedan, så jag tror mycket riktigt att det kan få bli så denna gången med.
tom

Att gå bananas under helgerna…

DSC_5414DSC_5443 DSC_5445I söndags var jag och smågrabbarna i D-fors på kalas. ”Lille” Wille (som inte är så liten längre) fyllde år och som vanligt bjöds där på smaskig mat och gofika. Hemmarökt lax med pastasallad, diverse småtillbehör och foccacia-bröd.
ÄLSKAR mat där man får plocka lite vad man vill, finns oftast något för alla.

Någonting som jag kämpar med just nu är däremot  motivationen. Sedan påsk står det rätt still i huvudet, jag har ingen ork, ingen lust och tanken på allt gott får mig att bli tokig. Vissa dagar går superbra, andra går kasst. Jag är så nära mitt stora mål, dvs alla gravid-kilona, och jag hade säkert klarat dem med råge om jag nu inte hade varit en sån sucker för mat och diverse saker som får mig på glid, framför allt på helgerna.
Nu har jag runt 2 kilo kvar till det stora målet och det blir lite som att man kopplar av och kopplar bort och tänker ”Det är inte så farligt” fastän man vet att när de är borta så har jag ytterligare kilon att kämpa bort innan kroppen kommer vara i den där balansen där jag vet att jag mår som allra bäst.
Där den inte är tung, där den inte gör ont.
Så att ha en (till) helg där jag gick alldeles bananas på godis, tårta, pizza m.m. var ju inte mitt absolut smartaste val, men det som har hänt har hänt, och så får det vara. Bara att fortsätta kämpa framåt, tanken på att ge upp finns inte.
Helgerna är dock supersvåra, framför allt nu när sommaren och värmen börjar tränga sig på, där man vill grilla, dricka vin och äta efterrätter på balkongen. DSC_5424 DSC_5431 DSC_5427Och där hamnade jag till och med på bild, lite halvsuddig med Philip i knät som var uppklädd med fluga och väst samtidigt som han fick låna Ellas diadem.
Elias var som vanligt supersprallig och alldeles till sig efter en lyckad lektion i badhuset på simskola, och åt så det nästa sprutade korv ur öronen på honom.
Ella förresten, hon har vuxit upp och blivit en tjej som slänger sig upp på hästryggar och fixar de mest tjuriga hästar eller bråkiga hästar, envis som hon är. Fattar ni hur stolt jag är som åtminstone har en systerdotter som förstår det häftiga med hästar, hon och jag samt syster kommer förhoppningsvis hänga en hel del med hästar i sommar.
Ja, mina barn och mina syskonbarn, de går inte av för hackor.
Möjligtvis att jag är väldigt partisk, men vad gör det? tom

Borås Actionrun 2016

DSC_5106 DSC_5138 DSC_5148 DSC_5160  DSC_5198 DSC_5264 DSC_5275 DSC_5285 DSC_5304 DSC_5348 DSC_5371 DSC_5388Jag och syster gick med P i ett mycket kallt och blåsigt Borås idag för att titta lite på actionrun. Förra året värmde solen gott… Den var verkligen saknad i år. Men vi hade inte mindre trevligt för det. Hon passade P medan jag kunde gå loss med kameran på alla som sprang.
Otroligt imponerad även i år hur folk ens vågar ställa upp. I princip alla hinder får mig att nästan kräkas av nervositet, och då är jag ändå inte ens med i loppet. Actionrun skulle klart vara en utav mitt livs största mål, både psykiskt och fysiskt utmanande för mig.
Vem vet, kanske får det bli ett framtida mål.
Men nu behöver fötterna läggas i högläge iallafall, vänstra foten bråkar otroligt nu efter många timmar på kullersten.
Trevlig lördag på er!tom

Underbara fredag!

DSC_4967 DSC_4983 DSC_5018 DSC_5043 DSC_5066En bild säger mer än tusen ord. Vad säger då inte fem bilder?
En helt fantastisk fredag i underbart väder ute på landet med mormor & morfar.
Tack för att ni finns, hur skulle livet annars sett ut?
<3tom

När man ger efter för bilåkandet.

DSC_4731Idag var första gången på länge som jag lät mig övertalas av E att ta bilen till förskolan nu på morgonen, vi kom överens om att jag går och hämtar honom istället och går tillsammans hem. Jag behöver ju få ihop mina steg, men ikväll ska jag och syster träna på gymmet så jag räknar med att jag kommer få ta i då. Det händer inte speciellt ofta men idag gav jag efter för bilåkningen och när lämningen var gjord, for jag direkt hem för att tvätta, plocka undan och fixa lite med föräldradagarna inför sommaren. Jag ska börja jobba den 1 augusti, skrämmande och roligt på samma gång.

På tal om att plocka undan, tar det någonsin slut?
Det känns som man plockar, tvättar, städar nästan vareviga dag, men man blir aldrig färdig och varje dag så ser man nya projekt som man borde göra. Välkommen till Hej-kom-och-hjälp-mig borde det stå på skylten som hänger på vår dörr, haha.. Jag som avskyr att ha det stökigt. Det blir som ett inre myrkryps-anfall och jag blir irriterad och kan inte slappna av i huvudet förrän jag åtminstone gjort lite grann. Är det såhär att vara vuxen?

Nä, hjälp vad klockan går.
Redan 09.31 och jag sitter här och gäspar ikapp efter nattens uteblivna sömn. P har en förskräcklig rethosta som håller honom vaken någon timme på natten, och när han väl somnat så vaknade E och behövde min hjälp.
Egentligen är jag bortskämd, då båda grabbarna för det mesta sover hela nätter nu, så klaga gör jag inte.. Mest försöker intala mig själv att jag borde vila en stund nu, medan tvätten är i maskinen, P sover och det fortfarande är någorlunda svalt ute så man inte behöver vakna i en pöl av svett.
Ja, så får det bli.
Mot soffan. tom