Monthly Archives: mars 2016

You are browsing the site archives by month.

Att försöka vara en påhittig mamma.

DSC_3389När man har påsklov så har man ledigt, så enkelt det låter.
Men det är faktiskt lite svårare än så, för man måste konstant ha ett huvud fullt av aktiviteter för att roa pojkar med spring i benen, så när Therese undrade om vi ville följa med och gå omkring Knallestenen så var jag inte sen att hänga på. Vi tog med cyklarna så killarna kunde få utlopp för den där berömda energin.
Jag och Mats pratade om det igår,  när Elias var liten så kunde man komma undan med att bara vara inne och ta det piano, men det fungerar inte längre.
Nu visade det sig att min stora lilla kille fortfarande är lite hängig, så han var lite gnällig och lättretlig. Inte lätt när man inte kan sätta ord på hur man känner sig. DSC_3379Min lille store kille P däremot har nu gått från hårdlift till att sitta upp. Han hade säkerligen kunnat bli instruerad i det tidigare, men jag har avvaktat då jag dragit ut på den där känslan av att de är så små att de får plats i en hårdlift. Jo, jag har blivit en sån där mamma som går runt och säger Men åååååhhhhh, tiden går alldeles för fort. DSC_3417 DSC_3427 DSC_3489 DSC_3492 DSC_3495 DSC_3554 DSC_3561Någon jättepromenad blev det inte, och inte några jättevackra bilder heller, jag måste definitivt börja läsa på lite om mitt stora objektiv hur jag får ut det mesta ur det. Att vädret var grått och alldeles humördämpande gjorde inte saken bättre, men vi fick ihop 3,5 km innan grabbarna kroknade och ville bara gunga uppe på Elfsborgs Brukshundklubb.
Och så gick den tisdagen, en dag närmare äkta vår.
Jag längtar. tom

En lugn påsk.

DSC_3342Glad påsk på er!
Här tampas vi med sjukstuga till och från. Stackars E har varit halvdålig i veckan och igår kom det tillbaka igen så vi har tyvärr fått ha en lugn innehelg för att försöka parera. Med en del av veckan och helgen så blir man lätt frustrerad. Och jag tycker så synd om E, som är så duktig och försöker göra så gott han kan. Men idag har han haft ork till att fira lite påsk iallafall, så när jag var ute och slängde soporna såg jag påskharen skutta förbi på parkeringen. Det fanns tre ägg, ett till pappan, ett till E och ett till gästen Myran som flög ändå från Östersund för att hänga med oss. DSC_3348 DSC_3345 DSC_3343Så har vi målat ägg och mest tagit det lugnt. Grillade till sen-lunch och njöt av kött med potatisklyftor och rödbetor med chevré och honung. Mina syskon plus familjer skulle kommit hit på grill till kvällen men det fick avbokas med tanke på sjukdom. DSC_3354Mina fina grabbar. De där två kommer bli farliga i framtiden, de är redan rena rama radarparet. <3
Imorgon hoppas jag vi alla har lite mer energi att bege oss ut. Några 10 000 steg blir det faktiskt inte gjorda här inte. tom

No words needed…

  

Att ha vunnit något fantastiskt!

12885996_10154660661080299_131679457534438403_oFör några dagar sedan så annonserade Friskis här i Borås om att de skulle ha en påskäggstävling, och direkt blev jag sugen.
Hur kul skulle det inte vara att vinna ett årskort på Friskis?!
Idag var första dagen som ledtrådarna skulle börja ges, så när klockan slog 12 så började den första ledtråden som handlade om en plats som skulle fylla 117 år i år, med en rödvit historia, konstiga stela typer och där Friskis & Svettis Borås resa en gång började. Jag googlade runt lite och hittade att Borås Folkbibliotek invigdes för 117 år sedan, något med brandkåren, något med stadsparken och KFUM. Förr i tiden gick alltid jag och syster till Sturehallen för att träna medelpass med Friskis så då tänkte jag att det borde ju vara där. Konst-iga typer skulle kunna symbolisera konstmuseet.
Sagt och gjort, jag stuvade in två barn i bilen och parkerade vid Sturehallen och drog runt på en exalterad Elias och en nöjd Philip.
Efter någon timme så började Elias krokna, men vi fortsatte att leta i buskar, i trappor, inne i biblioteket bland träningsböckerna. När nästa ledtråd kom så handlade det om ett område med många kvadratmeter, någon Marie som hade bäst utsikt. Google hjälpte oss igen.
Stadsparken och Maries kulle.
Så jag drog med en halvtrött Elias och vi sprang fullkomligt dit och sprang runt i stadsparken som yra höns. Vi letade i varenda hål på golfbanan, för jag trodde det skulle vara något pytteägg som skulle gömma sig någonstans.
Jag höll bokstavligt på att bli tokig och höll på att ge upp många ggr.
Och stackars Elias kroknade mer och mer och precis när jag gett upp så fanns det i min famn och jag var ett årskort rikare!
I en buske på den lilla minigolfbanan gömde det sig och jag blev SÅ glad!
Ett helt årskort till mig, jag som inte just nu har råd med något.
Jag som inte ens vågat drömma om ett gymkort!

Så nu är jag ett årskort rikare och nu finns det inga ursäkter längre.
Här ska tränas!
Fast nog fick jag dåligt samvete som drog runt på mina barn, Elias blev sjuk på väg hem och jag lyckades få ut honom precis innan han lade en kaskadspya i bilen, och sedan har febern stigit under kvällen.
Dagens sämsta mamma.
Men världens gladaste sämsta mamma!

tom

Att njuta av den värmande solen.

DSC_3240Helgen alltså.
Förutom att jag hade extremt roligt i fredags då jag, Mela och snygg-Anna var på Pinchos och prövade tapas (hej vinkväll och hej tjejfnitter och djupa funderingar om man någonsin kommer vara den där som blir bjuden på en drink av en främling i baren, som i film ni vet) och firade Nadia i lördags, så har ju dagarna inneburit värmande sol och uteaktivitet. I lördags gick jag och pojkarna ut och njöt av en härligt långsam promenad medan Mats var på repskapsmöte på Transport och blev vald till vice ordförande (så.otroligt.stolt). Och när man gått på promenad i vårjacka och sina väldigt osnygga men otroligt behändiga solglasögon (det här solljuset ger mig annars gräslig huvudvärk om jag inte har på mig dem), så passade jag och E på att sitta på balkongen och dricka kaffe. Eller ja, jag drack kaffe, han fick mjölk, kakor och passade på att blåsa så mycket såpbubblor hans små lungor bara orkade med.
Och vi passade på att göra samma sak idag, promenera med pappan i solen samtidigt som vi letade påskris och sedan någon timme med glass och kaffe på balkongen.DSC_3249DSC_3224Det går liksom aldrig att få nog av såpbubblor, varken om man heter Elias eller mamma Kicki, så vi satt länge där ute och skrattade högt när de exploderade på näsan. DSC_3307Och så har vi lille Philip, den där skrattande lille killen som nu blir i dagarna hela 6 månader, har redan fått sin första tand och är så söt att mitt hjärta innerligt smälter varje gång han tittar på mig. De är så lika, men ändå så olika. Elias är jätteljus med sina isblå ögon och blonda hår, medan Philip är mörkhårig, har mörka odefinierade ögon och markerade ögonbryn.
Det ska bli så spännande att se vad han är för en person när han växer upp.
Men det tar vi då, för nu är det måndag.
Livet. Man vet aldrig vad det bjuder på. tom

Att fira världens finaste Nadia.

DSC_3258Ja, här satt vi igår kväll, jag och Sandra.
I den vackraste solnedgången på länge och väntade på våra vänner, där vi tillsammans igår skulle överraska Nadia som fyllde år. Med massor med mat och efterrätt träffades vi någonstans på marken där flygplanen glider ner för att landa på Landvetter för att i samlad trupp komma in med dunder och brak hos vår fina vän. DSC_3299Och här är hon.
Inte en dag över 20 (hehe) och nog blev hon överraskad. Lite trött från dagens spa:ande med sin syster där de tydligen fått möjligheten att uppleva en bastushow med en man och en viftande handduk. DSC_3259 DSC_3263 DSC_3294Så vi tog över hennes kök, dukade upp med allt från ostar, frukter, baconinlindade dadlar, till vitlöksklyftor, kycklingklubbor och fikonmarmelad. Där satt vi länge och njöt, pratade, skrattade och grät en skvätt över livet och allt dess innehåll, på både gott och ont. DSC_3273Några droppade av innan klockan hunnit slå natt medan jag, Nadia, Sandra och Petra slängde oss i den stora soffan och gosade med de där blåa hundarna som jag älskar och fortsatte livets alla mysteriet tills vi smittade varandra med stora gäspar och idogt blinkande med ögonen för att försöka hålla småbarnströttheten borta. Jag var inte hemma förrän klockan blivit söndag, men det gjorde mig verkligen ingenting.
Fina vänner betyder mer än en lång natts sömn. tom

Hemmagjord glass (i sjukt stora lass).

DSC_3313Alltså.
Sedan jag såg avsnittet med Baka med Manuela på TV8 för några veckor sedan där hon gjorde glass på kondenserad mjölk och grädde, och där hon bestämt hävdade att det inte behövdes någon glassmaskin, så har jag letat efter ett tillfälle att få göra den där glassen. Nu kom aldrig tillfället jag letade efter, utan jag gjorde den helt enkelt i dag utan någon speciell anledning och tur var väl det, för herregud vad gott det var!
Jag gjorde en sats glass, delade de i två och smaksatte den med två olika smaker: sockervadd och oreo.
Krämig i konsistensen, och hon hade rätt, någon glassmaskin behövdes verkligen inte!

Hemmagjord glass:
1 burk sötad kondenserad mjölk
4 dl vispgrädde
Valfri smaksättning, t.ex. 1-2 paket oreo-cookies.
(Livsmedel-färgämnen om man vill)

Lägg både burken med mjölken samt förpackningen med grädde i frysen i ca 15-30 minuter så de blir riktigt kalla.
Häll sedan mjölken i en bunke och vispa tills den blir härligt krämig och fluffig. Tillsätt grädden och fortsätt vispa tills hela smeten börjar blir någorlunda fast. Häll i valfri smaksättning. Man kan blanda i dulche de leche, krossad choklad, vanilj eller varför inte krossad turkisk peppar?
Ställ i frysen i minst 3-4 timmar.
Servera!DSC_3337tom

På baksidan av ridshuset.

DSC_3149 DSC_3155Och så blev det helg.
Veckorna går fasligt fort, halva mars har redan gått, och vi kämpar på. Kämpar på för att stå ut med vädret och all lera som blir när snö möter plusgrader. Om jag nu ska tycka mindre om någon årstid, så är det nog just nu, där vintern möter våren och det uppstår någon form av lervälling oavsett vart man går. Så om man nu ska utmana sig själv ännu mer, så var det lika bra att åka till ridhuset igår och gå runt bland alla dyra hästtransporter och trampa lera. Gina Tricot Grand Prix pågår just nu, och även om vi inte hade några biljetter, så passade jag på att dra med killarna till Bråt så jag kunde få fylla lungorna med lite hästdoft och lufta kameran lite. DSC_3159 DSC_3163 DSC_3166 DSC_3179DSC_3189Elias frågade vartenda ekipage vad hästarna hette och mötte en härlig göteborska på en liten moped vid namn Billy som ville racea med honom. Elias vann stort. Hästfolk alltså, ibland kan de vara alldeles snobbiga, men igår var det bara stora leenden som mötte oss och Elias, och alla (som iallafall förstod svenska) besvarade hans frågor och han skrattade högt åt vissa namn. DSC_3195En lördagsförmiddag på Bråt, med massor av hästar.
Det behövs inte så mycket mer för att jag ska bli alldeles bubblig av lycka.tom

Bröderna.

DSC_3108 DSC_3129De finaste vi har. Ljusen i våra liv.
Elias & Philip.
Bröderna.
Vårt allt <3tom

Sakta, sakta börjar allt gå åt rätt håll igen…

DSC_2056Och så kom snön igen med allt vad det innebär. Hela dagen har det snöat ymnigt, ett fint puder som visst tillförde halka och oplogade vägar. Vi har inte märkt så mycket av det, för vi har stannat inne, städat, sovit och spelat spel.
Och pusslat.
Samma pussel om och om igen.

Livet börjar sakta återgå till det vanliga.
Visst har jag ont, jag värmer den där värmekudden några ggr om dagen och har som omslag på ryggen, och så dricker jag kopiösa mängder vatten. Det ska enligt instruktioner påskynda läkningen samt att det hindrar blodkoagler att fastna i rören.
Från förra lördagen till igår har jag inte haft två dagar i rad som varit smärtfria, så jag längtar väl mest tills jag börjar fungera som vanligt igen. Den där utmaningen om 20 mil på 5 veckor simmar längre och längre bort, denna vecka som var har jag nog bara gått runt 7 kilometer allt som allt, men så får det ju vara, även om självförtroendet har fått sig en törn.

Men imorgon är det måndag, och det är lika bra att försöka ta sig i kragen igen, om än långsamt.
Hej mars.
Du dundrade fram med dunder och brak.
tom