Monthly Archives: februari 2016

You are browsing the site archives by month.

Namncermoni för Agnes.

DSC_2932Efter att nästan, observera nästan, missa att komma i tid till Agnes namncermoni så stod vi med andan i halsen utanför Toarps församlingshem med kamera, barn, blöjor och en himla massa fika, fullständigt redo att vara med och fira den där lilla söta blåögda varelsen som får mig att tänka på små sagoväsen.
För hon skulle ”officiellt” få sitt namn, dvs Agnes. DSC_2924DSC_2907DSC_2901 DSC_2891 DSC_2892 DSC_2899  Smågrabbarna och alla kompisar lekte sig svettiga i kuddrummet intill, och det var två lyckliga små kompisar vid bordet som troligtvis gjorde åt så mycket energi på de få timmarna vi var där att vi hade kunnat värma upp en mindre stad om det hade gått att omvandla.
Och Therese (möjligtvis Christian med, är osäker på om hans fru tillåter honom pyssla) hade dekorerat borden med tulpaner, små fina ord från kända karaktärer och härliga gröna färger här och där. Med de svåra lysrören i taket så var det tyvärr inte enkelt att fotografera (plus att jag varit lite halvmatt idag efter gårdagens smärtpåslag) så att de blir rätt hårda får man stå ut med. DSC_2916 DSC_2915DSC_3011Smörgåstårtan var beställd från Café Tårpilen i D-fors, och de hade varit omtänksamma att beställt en mindre glutenfri.
Den var R.I.K.T.I.G.T god!
Glutenfritt bröd har en stor risk att bli alldeles för torr, gummiaktig och smulig, lite som att tugga på en gammal luddig tvättsvamp (om ni nu gjort det) men denna var supergod och vänlig för min mage, så jag slapp kramper. DSC_2918 DSC_2919 DSC_2921DSC_2938Och någon hade visst bakat med.
Morotstårtor, maränger med sockervadds-smak, schackrutor, sega kolakakor och en ljuvlig chokladkaka med tosca-täcke. Det var kul att se att så mycket gick åt samt att vissa personer (inga namn nämda) slogs om de sista smulorna av de sega kolakakorna. Fina människor de där, som inte bara äter utan även slåss och gnabbas om resterna. Är nog möjligtvis enda gången jag verkligen kan tycka att bråk är okej 😉DSC_2911 DSC_2941 DSC_2953 DSC_2969Och ja.
Det var så det gick till när vi blev inbjudna att fira att just lilla Agnes kom till familjen S.
Med en riktig intim och mysig skara varma människor, god mat och många skratt.
Ett väldigt bra avslut på veckan, för det efterlämnade en härlig känsla av värme, vänskap och nya bekantskaper.
Och det mina vänner, det behövdes. tom

Att avsluta en lördagskväll på akuten.

DSC_2687Puh, vilken vecka det blev.
Luften har totalt gått ur mig, Mats har inte varit sitt vanliga jag och jag blir oftast mer påverkad än jag vill av det. Oro och sorgsenhet river i mig när jag ser honom handskas med demonerna.
Att jag dessutom toppade lördagskvällen/natten på akuten gjorde väl inte saken bättre.
Konstaterad njursten (Vad är det med dig och stenar? frågade sig Mats förtvivlat igår när jag låg i soffan/gick runt och skrek av smärta innan grannen snällt skjutsade mig) och två härliga sprutor i rumpan rikare blev jag.
Väl hemkommen efter x antal timmar på akuten bland snorfulla män i reflexjackor, somnade jag vid 02.30 och vaknade alldeles för tidigt med två pigga och helt ovetandes glada barn.
Tufft liv som mammaledig helt enkelt.

Men det hindrade inte oss från att idag varit på den finaste lilla namn-cermonin för Agnes.
Men mer om det imorgon.
Mina ögon går i kors efter denna vecka.
Over and out. tom

Mats räk-risotto.

DSC_2843Här kommer ett recept som jag är oerhört stolt över, eftersom det är min alldeles egna man som lagat det. Jag gav honom en utmaning för några veckor sedan att börja lära sig laga mer mat, för hans repertoar med snabbmakaroner  (som jag berättat innan) fungerar inte en lördagskväll. Nåja, inte alla lördagskvällar iallafall. Sagt och gjort. Han gjorde det med bravur och slog till med en risotto. Supergod!

Mats räkrisotto
700 gram oskalade räkor (alternativt andra skaldjur)
4 dl avorio-ris
3 charlottenlökar
3 msk olivolja
2 dl vitt vin
8 dl vatten
1 röd paprika
1-1,5 dl klippt dill
1/2 dl riven parmesanost
Salt och vitpeppar

Skala räkorna/kräftorna och lägg skalen i en kastrull. Häll i vattnet och koka under lock i ca 15 minuter. Sila av fonden och kasta skalen.

Finhacka löken och fräs den i oljan i en kastrull stor nog att rymma risen och de skalade räkorna.
När löken mjuknat fräser du risen ihop med löken i 1-2 minuter så det blir blankt och genomskinligt.
Häll i vinet och låt koka ihop.

Späd fonden med vatten så det sammanlagt blir ca 8 dl. Häll lite av fonden i risotton åt gången medan du rör. Häll i mer fond när det tjocknat. Låt koka i ca 20 minuter tills riset mjuknat. Finhacka eller skiva paprikan och stek den separat i lite olja.

När riset är färdigt vänder du ner resten av ingredienserna såsom, paprika, den rivna osten, räkorna, dillen och smaka av med salt och vitpeppar.
Ta gärna någon/några räkor som garnering på toppen ihop med dill och mer riven parmesan. En riktigt god maträtt som tog sig hela vägen in i hjärtat.
Och vill man så passar lite vitt vin som dryck till. tom

Söndagar med sneda snö-traktorer.

DSC_2855När det plingade till på Messenger igår och frågan ”Vill hela er familj hänga med oss imorgon söndag?” så kunde man inte annat än att tacka nej.
En oplanerad dag blev visst en lekdate med familjen Silow i deras trädgård. Vi tyckte att lite snögubbe-byggande vore på sin plats när det ändå var plusgrader. Att det slutade med en lagom lutande snötraktor (mest vi vuxna) och en kamel utan huvud (jag och barnen) spelar väl ingen större roll. Kul hade vi!DSC_2868 DSC_2875Sjukt svårt ljus att fotografera i när snön slår hårt. Men där ovan ser ni en traktor växa fram, med fina lyktor fram som Christian gjorde. Och som ni ser på bilden så är alla vuxna med och skulpterar fram den där Volvo-traktorn. Små som stora. Mitt egna försök till en dromedar slutade vid pucklarna, och jag orkade inte för allt smör i Småland bygga vidare på ett huvud. Två pucklar på en skolios-rygg fick det bli och barnen var nöjda.DSC_2877 DSC_2878 DSC_2883Christian hade bakat muffins och gjort varm choklad som avnjöts av killarna innan vi gick in och lagade sopplunch och värmde oss. Det är verkligen sjukt gott med soppor när man varit ute i snön så jag och Therese gjorde en gulaschsoppa som alla gillade. Serverades med en klick creme fraiche och en liten nypa havssalt (jag är saltoman).
En mycket trevlig söndag må jag säga.
Såhär ska man ha det när man har det som sämst. tom

Att ha spenderat några timmar i ett stall.

DSC_2660Idag har jag gjort något jag inte gjort på väldigt länge.
Jag har spenderat några timmar i ett stall.
Balsam för själen. DSC_2673 DSC_2688 DSC_2682 DSC_2656Ella, min systerdotter, går på ridskola i Sandhult och idag när hon hade foderridning så följde jag med. Mest för att ta bilder (som inte alls blev sådär bra med tanke på att jag fick höja ISO till 1600 för att ens ha en chans att få någon skärpa i stallet) men även för att stilla det där flickhjärtat som bultar hårt för hästarna. Jag slutade rida när jag var gravid, och har inte riktigt haft möjligheten att ta upp det igen med tanke på småbarnstiden + amning och en hel del andra faktorer, men oj vad mysigt det var idag. Den där känslan av rädsla och osäkerhet var ganska bortblåst, de enda känslorna som flög igenom kroppen var värme och passion och möjligtvis några stygn av irritation i hur dåligt ljus det är i ett ridhus. DSC_2697 DSC_2699 DSC_2700 DSC_2734Och Ella då? Ja, hon är en ung säker tjej med skinn på näsan som verkligen älskar det.
Sprudlande glad och envis i sadeln.
Jag ser faktiskt mig själv i henne, hur jag var i hennes ålder när jag var som mest tokig och själv red på en liten ridskola i Sandared där min favorithäst hette Aquilein.
Fast jag var nog mer osäker än Ella.
Hon bara gjör´t.
Och hon är jädrigt bra på det.
tom

Het skaldjurspasta med en hint av dill.

DSC_2599DSC_2601Häromdagen, på alla hjärtans dag, så bestämde vi att för en gångs skull laga mat ihop. Mannen är som många av er vet, helt novis när det gäller matlagning. Hans bästa repertoar är snabbmakaroner med korv och köttbullar, och visst är det gott, men absolut inte hela tiden. Så vi slängde ihop den där skaldjurspastan som vi ibland gör (receptet hittade jag en gång för längesedan hos Att vara någons fru, men jag gjorde om den till vår stil) och det var riktigt mysigt att laga mat ihop medan barnen var nöjda med antingen att sitta med surfplattan (Elias) eller suga på någon av sina leksaker (Philip). Här kommer receptet!

Het skaldjurspasta med en hint av dill
Pasta, valfri.
1-2 msk Hummerfond
1 chili
3-5 stora vitlöksklyftor (ju mer desto godare)
5 dl Creme fraiche
Valfri mängd skaldjur, egenskalade räkor t.ex.
Torkad dill, krydda efter eget tycke.

Koka upp vatten till pastan och häll i den. Under tiden kärnar du ur chilin, hacka den fint. Sedan river, masserar eller pressar du vitlöken. Stek chilin och vitlöken i en stor mängd smör. Häll i hummerfonden och creme fraiche och låt puttra ihop med dill, ju mer desto godare. När pastan är klar och du hällt av vattnet, häll i skaldjuren i såsen, vänd dem bara i såsen innan du slår hela smeten över pastan och blandar.
Servera med en oanständig mängd riven parmesan. tom

Att ha en eftermiddag ute på Hofsnäs.

DSC_2607Nu när E har sportlov så gäller det att vara extra påhittig så att dagarna inte bara fylls av surfplatte-gäspningar och en uttråkad mamma. Att inte gå de där milspromenaderna i dagsljus får jag helt enkelt vänta till nästa vecka, men att få komma ut i solen är ett måste, så idag bestämde Therese att cyklar, vagnar och picknickfiltar skulle plockas med till Hofsnäs, ett ställe utanför stan som jag inte varit på sedan E bara var en liten ärta i min mage och jag gick där med Linda, Mumma och Molly. Men det var minst lika vackert idag och vi mammor ville väl inte riktigt att eftermiddagen skulle ta slut, för solen värmde till och med, och det var vindstilla.DSC_2616 DSC_2622 DSC_2628 DSC_2650 DSC_2642Svårt och hårt solljus att fotografera i idag, men vi fick iallafall någon kilometers promenad samtidigt som grabbarna ömsom cyklade, ömsom diskuterade livligt.
Sedan hade Therese varit duktig på att steka pannkakor till grabbarna, göra varm choklad i termos och kaffe till mammorna, så nästa gång förväntar hon sig tydligen pizzabullar av mig tydligen. Utmaningen accepterad!
En härlig eftermiddag i solen, med ett härligt sällskap och en sol som värmde i ansiktet.
Inte mycket som slår det när man är mammaledig. tom

Att bli 90 år enligt Elias och prata om de fina men ack jobbiga sakerna.

DSC_2534Någon fyllde visst år igår, som alltid den 15 februari.
Jag blev berikad med både sms, mail, skön-sång, samtal, flera blomsterbud med underbara tulpan-buketter, presenter, promenader och vackert väder. När mormor ringde på morgonen så frågade hon Elias hur gammal jag blev, och tydligen fyllde jag 90 år.
Herregud, det var ju bara att bryta ihop i gapskratt till det svaret.
Det är roligt det där med ålder.
Förr var jag ganska stressad av det, att aldrig ha kommit tillräckligt långt eller uppnått de där målen som jag satt upp vid en speciell ålder.
Att inte ha gjort den där karriären eller blivit egenföretagare i det man är passionerad i.
Att inte vara någon som alla tycker om.
Att inte ha druckit paraplydrinkar i Thailand en sen eftermiddag i februari.
Att inte ha hela livet utstakat, att inte veta vad som skulle komma.
Att ha åldersrynkor, gråa hår och fluff.
Att inte vara perfekt!
Jag kan i perioder fortfarande bli stressad av det.
Men så tas man ned på jorden.
För vad spelar det egentligen för roll i det stora hela?

Mina förutsättningar har ändrats markant efter dessa 365 dagar som passerat.
Den dagen vi åkte hem ifrån det gula varuhuset och Mats säger att han inte mår bra.
Att han mådde riktigt dåligt.
Då tiden stannade för en lång tid och blev dimmig och grå.

”Tiden har stannat och jag undrar om vi kommer vakna upp gamla när vi stirrat färdigt och att våra liv kommer vara över utan att vi fick mer än några fjuttiga kyssar tillsammans. Jag skakar av saknad. Skakar av att se honom, skakar över att vara så nära, bara några meter.”
~ Jandy Nelson, Himlen börjar här

Jag är tacksam över att ha hamnat här efter 1 år.
Tacksam över att faktiskt oftast kunna se det fina i enkla saker.
Som att vakna och se mannen med stort M ligga bredvid mig och sova.
Och se han öppna ögonen, titta på mig med ett leende och säga godmorgon.
För det är vackrare än alla pengar i världen.

365 dagar.
1 år.
8760 timmar.

Och vi klarade det med. Tillsammans klarar vi allt. tom

Att döpa Philip Nathanael.

DSC_2456 DSC_2436Och så kom den där dagen då Philip skulle döpas.
Precis som när jag döptes, när vi gifte oss och när Elias döptes så skulle cirkeln slutas med Philips dop i Hedareds stavkyrka.
Vi är egentligen inte kristna alls, men av tradition ville vi fullfölja det som vi alla gjort.
Så där var vi i kyrkan med de allra närmsta och klädde lillebror i samma dopklänningen som min pappa hade när han döptes, hans bror, vi barn och mina kusiner och numera våra barn.
Jag är en sucker för traditioner helt enkelt, det vet de flesta vid det här laget. DSC_2486 DSC_2491 DSC_2500 DSC_2511Faddrarna kom precis i tid, trots oplogade motorvägar från Malmö och även om viss sjukdom infann sig så blev det en intim liten stund i kyrkan och jag hade propsat på Härlig är jorden trots att den egentligen spelas mest på begravningar. Det spelar ingen roll hävdade jag till prästen, det är den vackraste psalm jag vet i princip och det vet jag att även mormor & morfar tycker.
Och Philip?
Ja, trots att han var dödstrött så log han när prästen gjorde sin ritual och somnade sedan stenhårt när vi åkte hem till mamma och pappa och hade en liten sammankomst. DSC_2540 DSC_2543 DSC_2544DSC_2568 DSC_2564 DSC_2574 DSC_2576 DSC_2588DSC_2556-2Vi hade beställt smörgåstårta från ICA Maxi, supergod. Mamma och pappa hade hjälpt oss med dukningen, mamma hade vikt små servetter som såg ut som skjortor och klistrat på en liten rosett samt att hon bakat sina ”geggatårtor” och Jennie hade med sig sina fantastiska bullar. Kicken tog förresten alla bilder i kyrkan, därför hamnade jag själv på så många…
Det är en sån skön stämning när allting klaffar till slut.
Fina presenter (som jag ska visa en annan dag) och ett härligt fikabord avnjöts ihop med skratt, ett fint tal som Mats höll och medföljande tårar som rullade längs kinden, och fantastiska själar som var där för Philips dag.
Philip Nathanael.
Nu är han döpt, och snart 5 månader.
Den finaste lillebror som vi någonsin kunnat önska oss.
Hans dag, och den blev precis perfekt. tom

Morotskaka med ingefära och kardemumma.

DSC_2431Håll i hatten, för detta är nog den godaste hemmagjorda morotskaka jag ätit. Saftig kaka med mycket frosting! Mums!

Morotskaka med ingefära och kardemumma

3 ägg
2,5 dl rårörsocker
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk malen kanel
0,5 msk malen ingefära
2 tsk kardemumma
1 tsk vaniljsocker
1 tsk salt
1,5 dl neutral olja
3 morötter

Frosting:
75 gram rumsvarmt smör
300 gram Philadelphia-ost
6 dl siktat florsocker

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ägg och rårörsocker tills de blivit fluffigt/pösigt. Smöra och ströa en springform, eftersom den reser sig ganska mycket så ströa högt upp på kanterna. Vänd ner de torra ingredienserna i smeten, precis så det blandas. Riv morötterna grovt och tillsätt dem i smeten ihop med oljan och gör samma sak här, vänd runt det så det precis blandas.
Häll sedan smeten i springformen och ställ in i ugnen i ca 30 min-35 minuter.
(Kakan måste ha svalnat helt och hållet innan det spritsas)

Under tiden gör du frostingen. Ta smöret och blanda det med elvisp. Vispa tills det fått en lättarbetad form. Häll i PH-osten och arbeta ihop i ca 2-3 minuter. Sedan siktar du ned florsockret i röran (för att det inte ska klumpa sig) och vispar tills du har en härlig, någorlunda fast frosting. Ställ in i kylen.

Sedan spritsa fina mönster, rosor (detta var mitt första försök) eller bara smeta på den underbara toppingen på kakan. Den kan med fördel bakas dagen innan och förvaras i kylskåpet över natten. Se bara till att ta fram den någon timme innan ni ska äta den så den inte serveras helt kall. Det är andra gången jag bakar denna och den är riktigt uppskattad!tom