Monthly Archives: november 2015

You are browsing the site archives by month.

Svettigt pepparkaksbak med två pedantiska mammor.

DSC_0233-2Idag var det dags för att baka pepparkakor med Elvin.
Först undrade E om han verkligen behövde ha kläder på sig när Elvin skulle komma på besök, så han gick med på att ha byxor på sig iallafall.
Är jag verkligen hans mamma, jag som älskar värme och kläder och han som är totala motsatsen?
Nåja.
Elias hade laddat hela morgonen och när de väl ringde på dörren så var det två glada pojkar som satte sig vid köksbordet. DSC_0228 DSC_0245 DSC_0251Både jag & Therese är ganska pedantiska mammor, vi behöver båda bita oss i läppen för att låta barnen göra som de själva vill, inte som vi vill. Therese fick det svettigt ett tag när killarna i princip kastade sig över degen och skulle kavla. Haha, det där med att det ska vara harmoniskt och vackert med barn som sitter still hör liksom inte riktigt till vår vardag. Här är det julmusik på hög volym, barn som pratar högt och mammor som blir svettiga på överläppen. En stor portion tålamod, sedan tröttnade killarna efter en stund och gick och lekte, så de två pedantiska mammorna kunde få några ordentliga pepparkakor gjorda.
Och medan pepparkakorna svalnade tog vi några kort på Agnes, Philips tjej.
De två ska gifta sig när de blir stora.
De vet bara inte om det än. DSC_0293 DSC_0263 DSC_0261Eftersom jag inte riktigt lärt mig autofokusen på kameran än, så ligger inte skärpan exakt på ögonen och det stör mig.
När jag fotograferar henne nästa gång så ska jag öka bländaren lite till så att området med skärpa blir lite större. Man lär sig sakta med säkert.
Det allra bästa är att viljan för att fotografera steg ordentligt!DSC_0295 DSC_0298 DSC_0307Och när pepparkakorna hade svalnat så blev det lite dekorering med kristyr, och givetvis skulle killarna provsmaka medan mammorna drack sitt kaffe och fick en lugn stund ihop. Det är otroligt skönt att ha någon att hänga med när alla andra jobbar, för jag vet att jag tyckte det var så ensamt när jag var hemma med E.
Men nu doftar det gott av pepparkakor, sällskapet har hunnit åka hem och snart ska det lagas mat igen. Idag blir det nog köttfärssås med blomkålsris.
MUMS!
tom

Att fira första advent på stan.

DSC_0224När man först kom i säng vid 03 inatt på grund av en vaken och ledsen bebis plus en något överförfriskad man som varit på julbord, ja då känner man sig inte riktigt stark när E bestämmer att morgonen ska börja redan vid 06.20. Och när man hör att regnet öser ner utanför fönstret, då blir man inte direkt sugen på att åka ner till stan och gå och titta på traktorer, brandbilar m.m.
Idag anordnades nämligen barnens (h)julafton på torget, och jag hade lovat Elias en liten utflykt idag.
Jag var inte sugen alls, men lite regn fick inte hindra oss. .
Och så mysigt det blev, för vi mötte upp med Therese, Christian, Elvin & Agnes.
Elvin & Elias har blivit riktigt fina små kompisar och de stod och pratade med varandra i kön till de olika fordonen och turades om vem som skulle sitta vid ratten. DSC_0167-2DSC_0106 DSC_0127 DSC_0144DSC_0166 DSC_0183 DSC_0187DSC_0222Sedan bestämde E att han var hungrig och det var egentligen bara att lyda.
Först tyckte Mats att vi skulle gå till McDonalds och äta, men då min mage inte tål allting så fick det istället bli Springrolls idag (det var jättelängesedan!) och jag åt sushi tills magen stod i fyra hörn. Lite för dyrt egentligen, men jag slapp ont i magen.
Vi fick sällskap även på restaurangen av familjen Silow, och småkillarna pratade om morgondagen då de ska baka pepparkakor, och sedan förklarade E hur klockan fungerar på kyrkan utanför. Elvin lyssnade uppmärksamt.DSC_0200-2De som åt mest var nog Christian och Elias, det gick nog ganska jämt ut.
Haha!
Sedan öste regnet ner när vi ätit färdigt och vi skyndade oss hem efter 3 timmar på stan.
Nu är jag dödstrött egentligen, så jag tror jag tar och blundar i några minuter medans mörkret faller utanför fönstret.
Imorgon ska vi baka pepparkakor här hemma, och till det kan det behövas en hel del tålamod och ork.
Pepparkaksdegen ligger oöppnad (peppar peppar) i kylskåpet och kristyren ligger i skåpet och väntar.
Det är första advent, stjärnorna och pyntet är på plats.
Inte fel alls.
tom

Att ha en ny kamera.

DSC_0081Så kom den nya kameran som jag alldeles själv sparat ihop till.
Låter som det är något ovanligt, och ja, i vanliga fall så är det pang på när man vill ha något, men inte denna gången.
Och vad blev det?
En Nikon D7100, som blev en stor uppflyttning från min D5100 som jag haft sedan sommaren 2013.
Det är mycket som är samma, som vissa effekter inne i kameran, men det jag saknat mest är en AF-motor inne i huset.
På den gamla var jag ”tvungen” att använda manuell fokus med de objektiv jag hade sedan innan (de som inte var AF-S), visserligen nyttigt men svårt i många lägen, och nu kan jag använda autofokus om jag vill eller manuell om jag vill. Dessutom är denna kameran så nära mellanformat som det går, och den har fått mycket goda recensioner på de tester jag läst mig till om. DSC_0084Ljuset ute kanske inte bjuder in till några spännande bilder av vår värld, men jag har läst på lite om bokeh, hur de kan framträda och vad man bör tänka på, så några droppar i busken vid parkeringen fick hjälpa mig att öva.
Vad är bokeh?
Jo, bokeh är japanska och betyder suddig, i kameravärlden kan man kalla det oskärpans kvalité & karaktär. Den kan se ut på olika sätt givetvis, men det allra vackraste, enligt min mening, är när man får fram små runda ljusbollar i bakgrunden, ni ser några få på bilden ovan, i högra sidan av bilden. Det är svårt att få till i halvdassigt ljus som idag, men tack vare att det var små vattendroppar på buskens grenar bakom, så ger de ett lite mer magiskt ljus, än om de inte funnits där. DSC_0093-2Det mesta jag fotograferar blir vackrast med en suddig bakgrund, dels för att man lägger fokus på det som är viktigt och man stör inte människan/djuret/produkten man vill få fram. Så vill man få en suddig bakgrund som lägger sig som en harmonisk slöja så ska man tänka på kort skärpedjup. Alla dessa bilder är tagna med bländare 1,8 med mitt fasta 50mm objektiv.
Tips:
Macroobjektiv, fast objektiv och teleobjektiv är att föredra.
Har du bara ett teleobjektiv, så zooma in så mycket du kan för att få en suddig bakgrund.
tom

Praktvurpor och glada 2-månaders-bebisar.

DSC_0027-4Snorig, varm och hostig, så startade morgonen.
Förkylningen håller i sig på barnen, främst E, så han fick stanna hemma från dagis idag (och imorgon).
Vi har spenderat dagen inne, mest med att ligga huller om buller i soffan och äta clementiner.
Elias vägrar givetvis ha annat än kalsonger på sig och springer runt och är lika pigg som vanligt.
Han tycker mest kläder är onödigt, totalt olik mig som helst vill vara påpälsad så gott det går…
Själv är jag mest lite halvsliten efter en tuff natt med en lillebror som levt rövare. Man känner sig inte så stark efter en sån natt. DSC_0041-22 månader har gått sedan han kom till världen, och så fort det går. Det är en glad liten kille, som ger sina finaste leenden när man pratar med honom och suger på sina händer. Då och då slipper det ut små ljud som ska föreställa små bebisskratt, och framför allt när E leker med honom. Han skiner upp som aldrig förr och beundrar den snart 4-åriga, blonda lilla yrvädret .DSC_0034-2Egentligen borde jag gå upp och titta till allt julpynt, för att se vad som ska plockas ner och inte.
Jag var ute och promenerade med Therese igår i D-fors och hon gav mig inspiration till att börja förbereda inför advent. Gick förbi så många hem igår där jul-ljusen redan hängde i fönsterna, så jag får helt enkelt erkänna för mig själv att det börjar bli dags.
Och någonstans mitt i promenaden gjorde jag en riktig praktvurpa, på blank-is.
Varför är den första tanken som flyger igenom huvudet: ”Var det någon som såg mig?
När jag samlat ihop alla kroppsdelar och kontrollerat att de inte var brutna, flinade vi båda åt min lilla uppvisning och gick vidare.
Några blåmärken rikare bara.

Borde även skriva den där inköpslistan med alla julklappar. I år tänkte jag faktiskt vara förberedd och skriva ner allting som vi planerar att köpa, så jag inte står där i det gula varuhusets alla gångar och inte veta vad vi ska plocka med oss. Jag vill ha alla julklappar på en gång, och hoppas att jag för en gångs skull kan infria det löftet till mig själv, så jag slipper sista-minuten-paniken på stan någon dag innan julafton.
Någon gång borde man ju lära sig sådana saker med. tom

Broderade tavlor och ledsna träsoffor.

DSC_0021DSC_0014-2Frost, sol och krispiga minusgrader.
Det är måndag, frukosten är uppäten, och helgens lugn ligger fortfarande som en bädd över oss.
Elias tittar på Nicke Nyfiken (som vanligt) och jag går runt i mina slitna mjukisbyxor och ett linne med en och en annan bebisspya på.
Glamoröst!

Igår hade vi åter igen en form av rensningsdag, jag målade möbler, vi möblerade om och tog tag i en del saker som bara legat och grott i månader.
Förra året fick jag en fin, sliten gammal träsoffa av min granne som stått på ovanvåningen och mest sett lite ledsen ut.
Jag har aldrig riktigt orkat ta tag i målningen av den, men igår flög inspirationen i mig och jag målade två lager med halvmatt färg på den gamla soffan, och den blev lite gladare och fick flytta ner i köket. DSC_0010DSC_0011-2Köksbordet (som är i stort behov av renovering det med, men jag hittar ingen vaxduk med utseendet som gamla plankor för humant pris) ställdes på tvären och vips fick man en annan känsla av rummet utan någon större ansträngning. Inte ens en liten svordom slapp ur mungipan.
Helt klart en uppgradering av köket, som i vanliga fall är rätt opersonligt.
Vi har även möblerat om uppe i datorrummet och en byrå fick flytta tillbaka in där, men den innehåller alldeles för mycket skräp så jag tänkte rensa den innan vi åker och uträttar dagens to-do-list; åka till tippen och slänga mer skräp samt storhandlar.
Vi äter allt mer sällan ”köp-mat” utan lagar det mesta själv, men igår åt vi faktiskt sushi och det var så gott!
Ska vi köpa hem sushi så köper vi det på den lilla restaurangen Japanska hörnan, vid Trandareds torg. Den lilla damen som står bakom disken är alltid så glad och precis sådär lagom söt så man går därifrån med ett leende. DSC_0004
Och nu måste jag få visa något fint!
För några veckor sedan var min vän Anna E här.
Jag lärde känna henne lite lätt på mitt gamla jobb för över 7 år sedan, och med åren har hon blivit en kär, nära vän som jag t.ex. spenderat en galen helg på Stenungsbaden med.
Hon är fenomenal på broderi, en hemlig hobby hon har, och sedan i juli har hon hållit på med en tavla till mig berättade hon.
Sedan i JULI? Förstår ni vad mycket jobb som ligger bakom denna fina tavla som hon lämnade till mig & Philip?DSC_0008-2Den ska få hedersplatsen ovanför Philips säng, och varje gång jag går förbi den så fylls jag av värme, för det finns så många fina vänner runt omkring oss, som är så galna att de broderar stora fina tavlor och lägger ner månader med jobb.

Men nu tror jag det är dags att ta tag i dagen.
Rensning av byrålådor var det!tom

En lördag med familjen.

DSC_0012Nu när mannen försöker jobba heltid igen efter nästan ett års sjukskrivning så är helgerna mer heliga än någonsin känns det som.
Jag suger i mig varenda tid ihop som en disksvamp och jag mår aldrig så bra som när alla i familjen är med och hittar på något.
Igår var en sådan dag.
Till en början så fixade vi ordning hemma; vek tvätt, städade toaletter, dammsög, torkade av diskbänken, plockade undan saker som inte används och rensade bland gamla räkningar.
När jag sedan hade stekt pannkakor till lunch gick vi ut till lekplatsen i närheten och lekte båt (Hej och hå vad snabbt vi kommer fram till olika städer fort med den där båten, som Philipstad, höhö, Borås, Brotorp och Hedared) och kastade frisbee. I full vintermundering är man inte så vig att slänga sig efter den blåa, mjuka frisbeen, men det gick rätt bra ändå.
DSC_0027-2DSC_0031Efter minusgraderna och promenaden gick vi in och badade, dukade och gjorde oss i ordning för en eftermiddag på restaurang. Vi skulle nämligen bli bjudna på middag på Babbel av morfarn, som bjudit in hela galna Svensson-klanen.
Jag älskar Babbel och tapas, smårätter är verkligen något för mig, och denna gången valde jag en hummersoppa med vitlöksbröd, tortillabröd med serrano-skinka och mozzarella, samt baconinlindade dadlar med getost-crème. Mmm!
Jag har verkligen  blivit en sucker för just getost och nog kurrar magen lite när jag tänker tillbaka på gårdagen.
När vi i princip hade slickat faten åkte vi vidare hit till lådhuset, där mamma bakat sin berömda ”geggatårta”, vi drack kaffe och Philip gick som vanligt från famn till famn. DSC_0046-3Elias terroriserade mest Jennie med att leka på hans rum och slocknade som ett ljus när alla tagit sig härifrån.
Jag och Mats stannade uppe en stund och såg tre avsnitt med SOA innan vi med föll ihop i en hög i sängen och vi alla sov till 07.30 imorse.
(Förutom Philip som behövde amning)

Nu ska jag starta ett större projekt som vi bestämde på 5 minuter.
Lite färg, lite ommöblering och tålamod.
Det kan vi nog skrapa fram hoppas jag. tom

Förkylda små bebisar.

DSC_0140 DSC_0141Det är väl lite halv sjukstuga här hemma.
Elias har varit förkyld och givetvis fick lillebror en släng av det med. Natten till igår var jättejobbig där varken jag eller Philip knappt sov en blund, men inatt har vi sovit gott både han och jag. Bara en enda amning vid 4, sedan sov han till 9 ungefär. Sömnbristen från när Elias var liten sitter fortfarande ganska hårt, men än så länge så tycker jag klart att Philips sömnmönster håller världsklass, förutom någon enstaka gång då.DSC_0143Har fixat koksalt-lösning (1 dl vatten och 1 kryddmått salt) som jag spolar hans näsa med och igår fick jag en liten spruta med mig från BVC så det verkligen blir spolning. Att droppa går sådär, det gav inte riktigt någon effekt.
Ja, på tal om BVC, Philip har en liten förändring i sitt öga som behöver uppföljas.
Det är som ett litet litet glaskorn som sitter precis där ögonvitan möter pupillen, och även om den inte förändrats, irriterar eller ser ful ut, så vill man följa upp det. Det var andra gången vi träffade läkaren nu och hon tyckte det var bäst att skicka en remiss till en ögonläkare för säkerhets skull.
När den blir vet vi dock inte, men troligtvis först någon gång nästa år.
DSC_0151-4Så det hörs smånysningar lite här och där , lite snörvel och ljudet från tv:n i bakgrunden.
Det är fredag och i nästa helg är det tydligen första advent, jag som knappt ens börjat fundera på julklappar!
Jag blir varje år lika chockad över hur fort julen kommer, men i år är jag extra förvånad över hur det smugit sig på under tiden jag försökt komma i takt med alla rutiner och förändringar om kommer med en liten. tom

10 000 steg när solen sakta sträcker på sig.

  Idag trotsade jag vädret. Eller rättare sagt, jag var beredd på ösregn, men när jag kommit en bit på väg lättade den tunga dimman och lade sig som en slöja över träden, samtidigt som solen sträckte på sig mellan trädstammarna. Det var så vackert ute, och lagom temperatur för en post-förlossnings-flåsig kvinna över 30.

Gick den grön-vita sträckan på Kransmossen, som sträcker sig in i Gånghester och tillbaka. Tror den är sammanlagt runt 7,4 km så idag har jag redan samlat ihop mina steg, och klockan har inte hunnit bli 11.00 än. 
Nu ska jag försöka resa mig från soffan och koka en ny omgång av ingefärsbrygden. Den tog slut imorse och jag vågar inte vara en dag utan med tanke på alla förkylningar som härjar runt nu. 

Vinterdäck i sista sekund.

DSC_0347Att vara ute i sista sekund är väl lite av det livet man lever som småbarnsförälder, och egentligen är det inget undantag i denna familjen heller. Igår åkte vi till Hedared för att byta till vinterdäck, dammsuga bilen och tvätta av all skit som fastnat den senaste månaden. Med en vit bil så syns all smuts, och tvättar man den så ser man fort vart man missat. Bra tycker min pedantiska sida, mindre kul säger min lata sida.
Nåja, vi bytte till vinterdäck och smart var det, för i morse var det frost på rutorna och småhalt på gatan som skvallrar om att vintern nu verkligen börjar komma.
Lite i sista sekund, på rätt sida.
Att jag sedan behövde uppsöka Mekonomen och försiktigt, lite generat fråga om vilket däcktryck de nya vintersulorna behövde, gjorde inte så mycket. ”Hej, jag lämnade alltid in min Opel här, men den mådde aldrig riktigt bra, så jag köpte en ny bil…. ” Jag fick som vanligt snabb och oerhört generös hjälp från killarna där, bästa verkstaden i Borås. DSC_0349Helgen har mest bestått av kalas och utrensning.
Kalas för min bror och hans sambo (Fredrik, när kommer det där bröllopet egentligen?), de bjöd på pizzabuffé dagen till ära, och till efterrätt hade min talangfulle bror gjort lakritskladdkaka med lakritsgrädde. Den där efterrätten och framför allt grädden har jag drömt om i två dagar nu; hur gott låter det inte med krossad turkisk peppar och en svag hint av citron till en kladdkaka?
Philip gick som vanligt från famn till famn på kalaset, och Elias lekte med sina kusiner tills han var svettig och speedad och på gränsen till övertrött.

Själva utrensningen var sånt som man tänkt göra länge men aldrig fått tummen ur till; Vi rensade ur skåp som blivit proppfulla av saker man bara ställt in, möblerade om Elias rum, slängde gamla tvättkorgar, glödlampor och batterier på tippen, sorterade in kläder till Philip och organiserade skafferiet. Lite mer ordning på torpet helt enkelt.

Tisdag idag, och jag väntar spänt på ett paket som förhoppningsvis anländer vilken dag som helst.
Vad det är får jag återkomma till när jag har det i min hand. tom

Seg torsdag.

DSC_0091Idag var det ny tid hos BVC, och att promenera dit i motvind var som att ta två steg fram och ett tillbaka, nästan storm-torsdags-varning!
Philip har vuxit 4 cm på två veckor iallafall, och gått upp bra i vikt. Kommer inte ihåg några siffror från när Elias var liten, men att växa och gå upp i vikt har hittills ingen utav de där två haft.
BVC-Ylva var nöjd, så vi packade oss därifrån och gick vidare på promenad. Inte någon jätterunda idag, jag har inte kommit upp i mina steg än trots att klockan är 15.00.
Jag och Mats gick väl och lade oss alldeles för sent igår, vi tittade på lite för många avsnitt av SOA, så det har blivit en seg dag hela dagen. DSC_0077Väl hemma fick E äntligen mata Philip, den hjälpsamma killen vill göra allt med lillebror, så det är ju bara att leka mjölkko och försöka pumpa.
Själv sitter jag och funderar på vad i min kost det är som gör att jag får ont i magen.
Har haft ont nu i 2 dagar trots att jag i princip fått i mig noll laktos.
Har ätit bröd både igår och idag och misstänker att det ställer till det för mig.
Har ju varit duktig i flera veckor och ätit bra mat förutom på helgerna, vilket hållit magen i form, men nu när jag tappat lite fokus på grund av tröttheten, så har den reagerat direkt.
DSC_0125 DSC_0130-2Någon som inte verkar ha ont i magen är iallafall Philip.
Han får både Semperdroppar och Miniform varje dag för att motverka det, och han sover bra på dagarna och på nätterna. Jag vågar knappt yttra mig om sömnen, men jag är väldigt glad att det fungerar så bra.

Men nej.
Små-seg-torsdagen är fortfarande här och jag blundar för att inte behöva se kaoset runtom i lådhuset.
Jag får ta det en annan dag när jag inte är upptagen med att beundra den där minste som just nu snarkar lätt bredvid mig. tom