Monthly Archives: oktober 2015

You are browsing the site archives by month.

Att ha hittat sin frukostfavorit.

DSC_0001-2Sedan jag blev vuxen (blir man någonsin vuxen egentligen?) har jag haft svårt att hitta någon frukost som passar mig. Jag vill inte äta bröd, jag verkar vara lite överkänslig mot laktos, tycker ägg blir för tråkigt i längden och att hitta energi till att äta olika frukostar varje dag, nä, det har jag inte.

För 2 veckor sedan var min syster här en kväll, vi åt tacos, lät barnen leka till sent in på kvällen och så kokade hon mig en häxbrygd på ingefära, honung och citron. Häxblandningen häller man upp i ett litet shot-glas varje morgon och tar i ett svep.
Det har blivit starten på dagen och jag vågar inte börja dagen utan.. Dessutom har jag fått med mig Mats på shot-tåget varje morgon, så nu hinkar vi ihop.
Igår kokade jag en ny sats som ställdes i kylskåpet, så nu är vi helgarderade i åtminstone en vecka eller två till.

Men det ska ju även vara något som går att äta?
Ja,  och när vi var på utflykt till Ullared en dag hittade jag billiga chiafrön, och köpte en påse för att testa.
På kvällen letade jag recept på goda och någorlunda rena recept, och hittade ett som jag modifierat lite så det ska passa mig, och voila, nu äter jag chiapudding till frukost och den starten med kombinationen av dessa, passar mig så bra. Jag blir mätt, får en liten kick-start och inbillar mig att jag mår bättre. Om inte annat så har min mage blivit såpass bra att den inte besvärar mig på samma sätt längre, så nu har jag börjat komma in i rutiner som inte styrs av min mage.
Om någon vill ha receptet på chiapuddingen så kommer det här:

Chiapudding med smak av hallon:
1,5 dl hallon (som man mosar i ett glas)
1,5 dl havrejölk
1 matsked svensk honung
3 matskedar chiafrön

Blanda allt i ett glas och ställ i kylen över natten (eller iallafall minst 1 timme). Till detta serverar jag en skopa Kesella Dulche de Leche, och tillsammans får man en lyxig frukost som heter duga! Och vill man räkna kalorier, ja då innehåller denna måltid ca 200 kalorier, och jag håller mig mätt en bra stund. tom

4 veckor gammal…

DSC_0208Dagarna flyter på.
Imorgon är Philip redan 4 veckor gammal och tiden tycks springa iväg! Han växer fort och är redan 56 cm lång och är invägd på 4,5 kilo efter dagens BVC-besök. Dessutom sover han relativt bra på nätterna, så det går väldigt smidigt även om det är ett planerande som krävs om man ska hitta på något eller passa tider.
Känns konstigt att det redan gått 4 veckor förresten, var ju inte längesedan jag satt här hemma, när sommaren var som varmast, och jag svor över svetten som lackade för att jag var gravid och bara i vecka 37.

Något annat som förändrats är kroppen. Den börjar redan bli starkare och jag promenerar mer och mer. Litar framförallt mer på min mage, även om den inte är helt 100, så går det bättre och bättre. Jag älskar promenader så ingen blir gladare än jag.DSC_0214Och dessa fina Shepherd-tofflor låg i en utav påsarna som Mela lämnade för någon vecka sedan. Hur fina är de inte? Kommer möjligtvis vara för stora till vintern, men det spelar ingen roll, att bara ha dem stående i fönstret är fint det med. I värsta fall liksom.

Och nu är det mitt i veckan och en lillebror som inte kommer till ro. Troligtvis ont i magen.
Jag har lovat att maten ska stå på bordet när mannen kommer hem från jobbet, vi får hoppas det blir så! 😀tom

Så trött att ögonen går i kors.

mmmÅter igen en dag med ljuvliga färger, och solen skiner från en blå himmel.
Med viss risk för att låta som en papegoja; denna hösten är verkligen magisk.
Vilka färger det finns där ute! Kan inte komma ihåg när hösten var såhär vacker senast.
Lillebror har haft magknip inatt, så det har inte blivit så mycket sömn. Vid 03.30 fick han äntligen ro och sov i 2 timmar tills han vaknade och hade ont igen, men då släppte det och sedan blev han lugn och nöjd. Så just nu sitter jag här sömndrucken och mätt efter frukosten och ser fram emot en uppiggande dusch om en stund och en tur till Therese så att grabbarna får busa av sig lite. nnnDet är måndag, solen skiner och jag ska lägga mig ner och slumra i 10 minuter eller fler innan veckan sätter igång.
E ligger utfläkt i soffan och tittar på Nicke Nyfiken, och jag tror jag ska krypa upp bredvid honom och kramas lite. tom

Söndag med höstpromenad och korvgrillning.

DSC_0151Vilken ljuvlig höstdag det blev.
Jag & barnen (herregud, inte bara ett utan flera) åkte till Hedared och spenderade de flesta av söndagstimmarna ute i solen.
Direkt när vi kom dit gick vi på promenad, äntligen börjar min mage ordna sig till så att jag orkar med att vara ute.DSC_0149Japp, jag blev övertalad att vara med på bild. Väldigt fluffig och med inga kläder som sitter bra. Jackan fick jag låna av Mats. Haha.
Så himla skönt att veta att jag aldrig behöver vara nyförlöst någon mer gång, det är inte riktigt min stil! DSC_0158 DSC_0167 Saknar ofta att vi flyttade därifrån; lugnet, tryggheten och luften gör mig alltid så gott. Och sällskapet, det bästa av allt.
Hedared kommer alltid vara i mitt hjärta.
Så där gick vi runt Risa, och storebror gick hela promenaden utan att gnälla en enda gång. Han är riktigt duktig på promenader, kan gå länge och blir sällan trött. Och Jennie körde barnvagnen och jag kunde ostört ta lite bilder här och där. DSC_0198 DSC_0200Och så grillade vi korv över öppen eld med mormor & morfar samt Svensson-Svensson!
Medan Philip låg i vagnen och sov, resonerade Kicken & Elias på en bänk bredvid där man kunde konstatera att Elias älskar sitt kall som storebror. Jag har fått en liten farbror i E, han är så lillgammal och kommer med uttryck som inte ens jag svänger mig med.
Och den minsta i familjen gav sitt allra första leende till mig idag när jag pratade med honom. Inget sånt där sött skratt eller leende som man får när de somnar, utan ett vaket, medvetet leende.
Jag smälter. tom

Störst av allt.

DSC_0121 DSC_0130 DSC_0138Jag känner lugnet och oftast finns där en känsla av harmoni.
Stressen för att jaga något jag aldrig vetat vad det var börjar lägga sig.
Jag har dessa två.

Jag trodde aldrig att en till liten människa var det som skulle få mig på fötter igen efter Mollys bortgång, jag hade aldrig trott att den där lilla bebisen som ibland skriker så högt att Elias håller för öronen, skulle få mig att äntligen känna lugnet inombords.
Kanske har jag jagat den där familjedrömmen omedvetet, om att vara gift och ha två barn, vad vet jag.
Men nu när han är här, och vi åter igen är fyra familjemedlemmar, då känns det som cirkeln är sluten.
Och även om jag saknar henne varje dag, så har livet fått en helt ny vändning.

Störst av allt är ändå kärleken.tom

Att ha en magisk morgon i höstljuset.

DSC_0067Trots en ganska vaken natt, så kan man inte göra annat än att le när solen går upp bakom träden.
Den kastar små ljuskällor in i hemmet, och på vägen till dagis i morse fick jag beskåda den vackraste soluppgången på länge samtidigt som frosten bet sig fast längs hustaken. Åh, jag älskar vädret och denna hösten är verkligen magisk.
Igår kväll när jag och Elias satt och åt kvällsmat vid köksbordet så utbrast han: Mamma, titta på träden. De glimmar som guld när solen lyser.
Min store lille filosof har tydligen ärvt min törst efter att lägga märke till detaljer och försöka beskriva hur han ser dem.DSC_0064Och solen kastar små ljusstrålar in genom fönsterna. Snart kommer vardagsrummet bada helt i solljuset och göra det olidligt varmt i några timmar. Idag ska jag försöka få till några bilder på mina två små killar, jag ska bara samla in lite höstlöv och Elias har lovat att hjälpa mig att gå på jakt efter fina gula och röda löv.  DSC_0071Och här ser ni armbandet som satt på ett utav paketen igår. Två stycken små berlocker där namnen på mina små prinsar står med snirklig stil. Nu kan jag bära med mig dem, oavsett vart jag går.
En present från hjärtat, som gick rakt in i mitt hjärta och jag skojar inte när jag nästan blir tårögd av att se det hänga på min arm.
Det må vara hormoner, eller bara att jag är en stor hög med kärlek, men herregud vad jag är lycklig för de där två.
Philip & Elias.
Det finaste vi gjort. tom

Att få så mycket fint…

DSC_0041 DSC_0044Vi får så mycket fint i samband med att Philip kommit.
Häromdagen hade Linda lämnat en liten påse på dörren med en liten söt body och små dregglisar, när vi fick besök av Sandra & Niklas fick vi fina kläder, min bror med familj var här med gåvor, och Mela kom med 2 påsar fulla med kläder som kommer stödja lillebror i flera månader.
Idag besökte jag jobbet mellan lämning på dagis och hörseltest på SÄS.
Och när jag dök upp på Humlegatan så fanns där två fina presenter ståendes, både var från Kurragömma, favoritleksaks-affären i stan. Hela jobbet hade samlat ihop fina presenter. Jag hann inte tacka alla, men tack så mycket <3
DSC_0054-2 DSC_0053-2Elias fick en vacker liten lådbil, bokstavligt talat. En bil, som förvandlades till en låda, och när jag överräckte den så bestämde han att den skulle få innehålla lördagsgodis-gömman. Så den körde han runt i medan godiset skramlade inuti, och han lovade att godiset får man inte smaka på förrän på lördag. (Och jag litar på honom, han är riktigt duktig på att vara ärlig)
DSC_0046-2 DSC_0047 DSC_0059Och lillebror fick en Charlie Bear, en handgjord vacker björn med bjällror på, och med den mjukaste av pälsar. Självaste Philip var väl lite halvglad över besöket på jobbet, han var mest hungrig och jag blev svettig av att hantera en skrikig bebis bland mina arbetskollegor som pratade i telefon. Men det var så mysigt att vara tillbaka, och det var så härligt att få bli uppdaterad i lite av allt som händer.
Jag fick även ett armband, det finaste jag någonsin haft, men det får jag fotografera imorgon igen, för bilden blev suddig och nu vilar mörkret utanför fönstret.

När jag väl kom upp till SÄS (efter att ha letat parkering i garaget, varför är det näst intill alltid fullt?), med andan i halsen, blev vi direkt inkallade på hörseltestet och denna gången blev han äntligen godkänd, så jag kunde pusta ut och gå därifrån med en svettrand längs ryggen, med ett leende över att vi inte behöver komma dit igen och göra om det.

Så veckans mest bokade dag är strax förbi, och jag klarade det, helt själv, trots en liten med troligtvis magknip i omgångar (därav hans något suspekta min).
Även om jag inte gillar att behöva passa tider såhär i början, när man inte riktigt kommit in i rutinerna så stärker det mig att veta att jag visst klarar det, trots den där oron jag har om hur lilla jag ska klara det.
Älskar den nya energin som börjar komma, känslan av att börja få kontroll på min egna kropp, den är så efterlängtad! tom

Den årliga kräftskivan.

DSC_0033Det är söndag.
Gårdagens kräftskiva gjorde lillebror trött och gav mig den bästa present han någonsin kunnat ge, en bra natts sömn!
Som förutspått vandrade han från famn till famn och i princip alla höll honom.
Givetvis kontrollerade E allt som hände, och såg till att alla som ville fick lov att klappa Philip.
Nyss hittade jag Elias uppkrupen bredvid Philip i soffan, liggandes och bara beundra honom.
Visst att jag hoppades på att han skulle gilla sin lillebror, men att älska och avguda honom så mycket, det hade jag inte ens kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. DSC_0018DSC_0025Själva kräftskivan flöt på fint, min bror och hans tjej hade lagat den godaste skaldjurssoppan på länge! Jag hade kunnat äta flertalet portioner om jag nu inte hade sparat mig till kräftorna. De hade även bakat pajer med västerbottenost och svamp, och min syster hade bakat focaccia, brödet som alla älskar.
Mamma och pappa hade handlat mango-chili-aioli och havskräftor, och bror hade kokat de egenfångade kräftorna som vi fångat för några helger sedan när jag fortfarande hade Philip i magen och var vig som ett kylskåp.
Jag och Mats däremot hade inte bidragit med någonting alls, förutom med vårt trevliga sällskap, det fick helt enkelt räcka.
Förutom att min mage krånglade till det och att jag knappt kunde äta några kräftor (och knappt fotograferade alls), så var hela kvällen varm och full med skratt från diverse historier genom åren, gamla som nya.

Traditioner, älskar det!tom

Att få ett paket på posten.

DSC_0206

Igår låg det ett paket i brevlådan, adresserat till mig.
Och i det låg det en grön, liten fin överraskning, med en lapp från Hanna, som nyligen startat Lilljämt.
Lilljämt är en ny webbshop som erbjuder ekologiska barnkläder för de minsta.
Och nu hade Hanna, varit så omtänksam att hon letat upp min adress och skickat oss en liten fin body till Philip!
Helt bedårande!
Tack så otroligt mycket, så fint gjort!
Kika gärna in på hennes webbshop eller gilla sidan på Facebook.
Har sagt det förr, men det tåls att säga igen; människor som vågar testa vingarna och starta eget imponerar så på mig! DSC_0210Idag är det lördag, för er som glömt det, och trots påsarna under ögonen och en mage som krånglar (behöver inte ta några större förklaringar, men jag har äntligen sökt hjälp för min dumma mage som ställer till det för mig, nu hoppas jag att det kan få ett slut) så ska vi på kräftskiva ikväll och det ska bli mysigt och gott givetvis. Och troligtvis kommer Philip vandra från famn till famn. DSC_0088Men nu ska jag se några avsnitt Vänner på Netflix, titta på Philip som ligger bredvid mig och sover och försöka få ork till att ta en dusch. Mats och Elias är iväg på lekdejt, så det enda som hörs just nu är lillebrors lätta andning, tvättmaskinen och tvn.
Bra uppladdning för att sätta i sig massvis med kräftor ikväll!tom

Det oglamorösa livets njutning.

kompisarJösses, dagarna har aldrig gått så fort som nu när man har en liten bebis igen. Helt plötsligt har halva dagen (om inte mer) gått och det känns som man inte gjort annat än att stirrat in i de där mörkt blå ögonen som troligtvis kommer förvandlas till bruna inom sin tid.
Och så får vi besök.
Igår kom BVC-Ylva hit och vägde Philip.
Han hade gått upp över 300 gram på en vecka, så hon log och tyckte mina bröst skötte sig bra.
Jag har aldrig varit speciellt intresserad av bröst innan, men när det kommer till att livnära mitt barn, så är de banne mig helt fantastiska! Allting som den där lille behöver finns där i (förutom tillskottet av D-vitamin) och gör att han växer och frodas.
Och idag kom Therese & Agnes och hälsade på.
Med sig hade de en otroligt fin liten handsydd mössa, finkaffe med tillhörande behållare och en liten bjällra.
Plus massvis med små killkläder i storlekarna som jag saknar, så himla bra!
Jag sparade en del från Elias tid, men kläder kan man aldrig få för mycket av, så det var välkommet! DSC_0178Just nu har jag en upprörd liten lillebror i famnen som enbart är glad när han får sitta i min famn. Hans gulsot har lagt sig och den där hemska navelsträngen trillade av häromnatten när jag skulle byta blöja så jag fick gå på naveljakt genom övervåningen då jag behövde hämta en ny pyjamas inne på Elias rum. Till slut hittade jag den, i min egna säng, och jag fick bita mig i läppen för att inte yppa de där äckelramsorna som flög genom huvudet.
Haha!
Jag har glömt hur oglamoröst livet kan ta sig med en nyfödd.
Och jag njuter!
För det kommer aldrig igen. tom