Monthly Archives: juli 2015

You are browsing the site archives by month.

Med lite rossel & hosta i bröstet.

DSC_0057Det är hostigt och snorigt här hemma.
Alla tre verkade vara smittade av en lättare sommarbacill, men det är inte värre än att det går att bota med lite nässpray och Alvedon vid de värsta halsont-topparna.
Annars längtar jag mest till Skåne.
Nej, jag är inte speciellt sugen på bilresan med min svullna kropp, men det finns ju inte så mycket att göra åt. Jag längtar ner till miljön där lavendeln slåss mot varandra i varje hörn och där fiskmåsarna seglar över båtarna med hopp om att få tag på lite lättförtjänt mat.
Och sällskapet där nere är givetvis fint, och farfarn har en brödrost som plingar när brödet är perfekt och Elias får hjälpa till och vara toastmaster medan farmorn vill promenera och känna havsbrisen mot huden.
De är två riktiga personligheter, på var sitt vis.
Och så hörde jag att restaurang-båten Glada räkan där jag förra året hade räkfrossa, fått nya ägare, så vem vet, kanske blir det ett nytt besök där. DSC_0070Men innan vi kommer dit så ska vi genomgå något jobbigare men ack så behövligt.
Ibland så finns det sånna saker i livet, saker som är jobbiga och kämpiga, men som man nästan ser fram emot för man vet att på andra sidan det känslosamma så kommer man ut som en starkare människa.
Möjligtvis rödgråten & svullen, men lättare på något sätt.

Men nu till något mindre jobbigt. Vi tar en liten tur till Hedared och hänger med Svensson-Svensson.
Det är snarare balsam för själen och träning för magmusklerna. tom

Man får skörda när man varit duktig.

DSC_0274Mellan regnskurarna möttes vi upp i skogen, Therese Elvin, hundarna och jag & E.
Plysch-klubben (jag) skämdes lite över mitt klädval, att gå i skogen ska vara bekvämt, och det enda är gamla sunkiga mjukisbyxor med hög mudd. Men det fick vara okej, jag hade förvarnat Therese redan innan att jag inte kommer vara speciellt snygg, och med gummistövlar som pricken över i:et så slog jag nog alla moderekord där ute i de hemliga skogarna.
Redan efter några steg hittade vi kantareller som vi plockade på oss, och sedan gick vi mot sjön där vi brukar fiska.
Elias var superglad i början, han gick och plockade blåbär efter blåbär hela vägen till sjön, men började krokna på vägen hem.
Inte konstigt.
Vi var ute i närmare 2 timmar, och mitt bäcken har sagt sitt för idag.
Jag är fortfarande med i Fitbit-utmaningen som Linda, Nadia och Sandra kämpar med, så jag är glad att jag fått ihop 9 000 steg idag sammanlagt. DSC_0281Och med några kantareller med hem så blev det kantarellstuvning till kvällsmat på ett gott surdegsbröd. Det var så gott att till och med Elias vågade smaka, och mannen nickade instämmande mellan tuggorna.
2 timmar i skogen, då är man värd några smörgåsar med egenplockade kantareller med en extra bit ost.

Och nu till något mindre roligt.
Mats har tvingat mig att säkerhetskopiera alla mina bilder från 2010 som ligger på denna datorn.
Pööööh.
Jag hoppas jag överlever.tom

Att försöka bli bättre på att ta det lugnare.

DSC_0102Har mått riktigt dåligt i helgen, huvudvärk, illamående och lite lätt yrsel. Vaknade igår och var supersvullen i ansikte och händer samt fötter, så efter lite googling och råd från Johanna så kontaktade vi förlossningen som tog emot oss med öppna armar.
Misstänkt havandeskapsförgiftning trodde man, men alla prover såg fina ut, förutom att mitt blodtryck var lite högre än normalt (brukar ligga på 110/60 men låg på 136/83 igår) så nu är det all in på semester för att varva ner. Kroppen visar uppenbarligen att något är fel för imorse när både jag och Mats vaknade så var den där känslan om ont i halsen övervägande, så det var inte så konstigt att jag mådde dåligt med en infektion i kroppen.
Var hos barnmorskan idag med, och nu såg allt lite bättre ut igen, och jag känner mig lite piggare igen.
Fina hjärtljud mötte oss både igår och idag, och som vanligt sparkade Skorpan runt och levde rövare.
Det jag behöver bli bättre på nu är att ta det lugnt och försöka att inte stressa.
Lättare sagt än gjort, för jag blir så otroligt lättstressad av småsaker; för även om vi var ute i god tid imorse, så kände jag verkligen hur kroppen sa ifrån och hur dåligt jag mådde på en gång.
Mitt löfte till mig själv under semestern är att därför bara göra saker som jag/vi mår bra av.

Något som kändes bra och motiverande var faktiskt att åka till förlossningen. Man vet aldrig riktigt vad som kan hända om man får havandeskapsförgiftning, och ibland händer det att man får ta ut barnet i förtid
Med andra ord var det spännande att låta tankarna flyga iväg om att vi kanske kommer hem som 4 medlemmar i familjen nästa gång vi låser upp dörren.
Nu blev det ju inte så, men det satte igång längtan, viljan och lite jävlar anamma.
Även själva mottagandet på förlossningen igår var fantastiskt, jag har fortfarande haft tråkiga minnesbilder från Elias förlossning, men de flesta försvann efter gårdagens besök. Stor tumme upp.

I eftermiddag ska jag ut i svampskogen med Therese, hundarna och småkillarna. Vi ska leta gula kantareller och jag har planerat att hitta så mycket att vi knappt kan bära hem det. På facebook & Instagram skvallras det om ett gott svampår, så det är lika bra att ta sig ut till det ”hemliga” stället och se om det kommit något.
Jag har en väldigt förväntansfull liten kille här hemma, som just nu vilar sig i form för att hjälpa sin något orörliga mamma i skogen.
Semester.
Det är ett fint ord det!tom

Det där med namn.

DSC_0158Jag funderar mycket på namn just nu till Skorp.
Det är svårt, för jag är verkligen helt insnöad på att det ska vara en tjej.
E säger lillasyster och nyss kom jag på mig själv att säga ”Vad är det vi egentligen behöver till henne som vi kan ordna snart?”
Och eftersom det undermedvetna pratar om en tjej blir det automatiskt att jag googlar bebisnamn som har en fin feminin klang, eller diskuterar med mig själv hur namnet skulle passa ihop med storebrors.
Jag hörde ett otroligt vackert namn häromdagen, Eliana, men det får stanna vid att vara vackert, för Elias & Eliana blir alldeles för lika, och känner jag mig själv så kommer jag blanda ihop, blanda ihop & blanda ihop. DSC_0281 DSC_0299Annars drömmer jag mest om att fotografera små bebisfötter. Bebisfötter, händer och små sovande barn ihopkrupna på en liten mjuk säng. Det är skönt att känna att skaparglädjen någonstans långt där inne fortfarande finns kvar, orden har inte sinat som jag trodde, och jag börjar längta till livet när när min kropp inte är en ubåt längre och det dyrbara som är på insidan ska få vara i min famn på utsidan.
Eller framför allt i storebrors famn.
Herregud som han längtar. tom

När man har 4 veckors ledighet framför sig.

DSC_0269Igår loggade jag ur min telefon på jobbet, satte på auroreply på mailen och städade mitt skrivbord.
Sedan hämtade jag Elias som gastade ”sommmarlov” från långt håll när han såg mig och sedan tog jag med alla dagiskläder hem.
Förutom några timmar på måndag för att bara kolla läget lite och skicka över några viktiga exel-ark, så är det officiellt semester nu och det firades in på allra bästa sätt.
Tacos, morotskaka och några avsnitt av Blacklist på Netflix.
Morotskakan fick jag av gulliga Majsan på jobbet, hon hade varit och köpt en från Häggs eftersom jag tjatat om det på lunchrasten som hon fnissande stack fram till mig på eftermiddagen.
Och vilken morotskaka sedan!
Den var färsk och god, så det kändes som att äta en liten bit av himlen. DSC_0270-2Ska man absolut köpa en färdig och man inte har tillgång till ett konditori eller att baka själv så var denna bättre än vad jag någonsin vågat tro av en morotskaka som hittas i kakhyllan. *slurp*
Jag behöver väl ändå inte säga annat än att den tog slut igår kväll under tiden vi låg i ett virrvarr av kuddar i soffan och andades ut ordet semester varje kvart.

Imorse låg vi kvar alla i sängen till klockan 10 innan Mats & E åkte till ICA och handlade frukost. Stora härliga nybakta frallor, med skinka, kaffe och goda skratt serverade de mig. Dagen har fortsatt i ganska lugnt takt, tills jag började bråka om föräldrapenning på Försäkringskassans hemsida och höll på att slita mitt hår.
Då tog vi tag i städningen, plockade undan och röjde lite innan det ringde på dörren och mormor & morfar bjöd på lunch, och jag kunde ge bort lite saker som bara ligger här hemma och skräpar och tar plats till ingen nytta.

Ny vecka idag, vecka 34 för Skorpan.
Och hela semestern ligger framför fötterna. Regnet öser ner utanför och jag ska ta och tända lite ljus, läsa en bok och möjligtvis sluta ögonen några minuter.
Det känns som höst ute.
Och det gör mig ingenting alls.
För här inne finns det värme, sällskap och lugna själar.
tom

Att kämpa. Varje dag.

DSC_0017Den är nära nu.
Den där semestern som varje år är efterlängtad.
I år har jag inte riktigt haft tid att längta och seg-dra, utan har jobbat på full växel, tuffat på med mina arbetsuppgifter och överlämningar innan jag går på mammaledighet. För nu har jag snart 4 veckors semester, sedan ska jag jobba 2 veckor innan det är dags för nedvarvning.
Några på jobbet påstår att jag inte kommer komma tillbaka mer när jag väl gått på semester, de hävdar att Skorpan planerar att titta ut tidigare, men med tanke på den långa väntan på Elias så är jag inte alls inställd på tidigare födsel.
Men semestern.
Officiellt så börjar den egentligen imorgon, vid 16, men jag ska in och jobba några timmar för säkerhets skull på måndag, bara för att kunna känna mig lugn och avkopplad för att slappna av i 4 veckor.

Det börjar bli tungt nu. Jag känner hur jag svullnar, jag vaggar när jag går, jag blir stelare och halsbrännan trycker upp på eftermiddagen efter att jag ätit lunch. Humöret svajar lite, men det har snarare med livet i allmänhet än just själva graviditeten.
Detta året har varit prövande för oss alla.
Det är fortfarande prövande, men inte alls på samma sätt som det var de där mest mörka månaderna för ett tag sedan och man undrade om man skulle komma hel ur.
Vissa dagar, vissa veckor och vissa månader som var mer mörka än vintern själv, där man bara ville dra täcket över huvudet och låtsas för en stund att allt bara var en ren mardröm.
Nu när man börjar få lite distans på det, så inser jag hur resten av livet är pausat.
Går jag in i mitt fotoalbum och tittar på 2015, så finns där inte ens hälften av bilder/mappar om man jämför med förra året och då tyckte man att 2014 hittills varit ett ganska skruttigt år.
Att ens ladda batteriet till kameran är en tyngd som heter duga just nu.
Lådhuset har inte alls fått den kärlek som man hoppats på, alla små impulsiva ideér jag förr fick om att förändra möbler eller starta projekt har varit som bortflugna.
Att rida är något jag sedan ett tag slutade med, men att ens åka ut och bara hälsa på känns som världens största berg.
Luften har helt och hållet gått ur mig, och nu sitter jag här på torsdagskvällen och ser hur resten av livet börjar bli lite klarare igen, för det har varit suddigt så länge att jag bara fokuserat på en punkt; andas och ta en dag i taget. DSC_0119Vi har inga större planer på vad vi ska göra på semestern i år, mest för att vi inte vill vara för långt bort om något skulle sätta igång.
Vi åker snart till Simrishamn för att stanna några nätter hos farmor & farfar och hämta välbehövlig energi, vi ska ta utflykter till Varberg och fiska krabbor med morfar & mormor.
Elias ska åka till Göteborg och lämna sina älskade nappar till Lisebergskaninerna medan jag och M går hand i hand och fyller näsan med dofter av sockervadd och ler mot varandra när vi båda inser hur stolt han gör oss, varje dag.

Den här sommaren önskar jag att livet ska återgå till det lite mer vanliga, jag bryr mig egentligen inte om varmt väder eller sol.
Bara vi får vara glada några dagar i taget, får umgås med de som står oss närmast och ställt upp för oss i vått och torrt.
Självklart kommer det bli jättekonstigt att inte gå ner till hamnen med en badtoka i andra änden av kopplet, men hon är med mig ändå.
Och så vill jag att de där tårarna som ibland skaver i ögonvrån ska torka ut, att känslorna ska hålla sig i schack och att jag ska bli en stark själ igen.
Någon som inte bräcklig som en torr kvist på stigen efter flera dagar av torka.
Det sista som ger upp är hoppet.
Och har det inte gett upp än, så gör jag banne mig rätt i att sitta här och försöka se klart igen.
Kämpa.
Sluta aldrig kämpa. tom

Att bjuppa på en riktigt god sallad.

DSC_0016-2Till grillat kan man bjuda på det mesta, och jag har mest snöat in mig på potatissallad (en från Rydbergs med creme fraiche, jag DÖR så gott!) och griskött med tunga marinerade vitlökssmaker.
Men till allt tungt så kan det vara gott att servera en somrig sallad, som väger upp.
Oftast gör man samma sallad om och om igen, och eftersom jag avskyr isbergssallad så vägrar jag ens att ta in ett sådant huvud i mitt hem. Därför finns mache-salladen. Mmmmm!
Och den går att kombinera mycket, här kommer ett recept som jag serverade på vår grillkväll. Uppskattad!

Snabb och god cashew-sallad.

1 påse machesallad
1 burk majs
½ gurka
½ rödlök
1 bit fetaost
Naturella Cashewnötter
1 skvätt olivolja
Lite örtsalt

Hetta upp en stekpanna.
Häll i cashewnötterna och rosta dem tills de fått lite färg.
Låt svalna.
Skölj mache-salladen och klipp den i lagom stora delar.
Hacka gurkan i små bitar, finhacka löken och blanda ihop med både salladen och majsen.
Smula sedan fetaosten i småbitar över salladen, häll på en skvätt olivolja och blanda med örtsalt.
Tillsätt sedan cashewnötterna och servera till en bit grillad kött och potatissallad.
Supergott!

Dagen då Olle flyttade in.

olleHan var lite för bred för att egentligen få plats i sOpeln, men vi tog av ytterförpackningen och knuffade hårt in honom i bagaget och sedan fick han följa med hem.
Egentligen heter han Strandmon enligt Ikea, men jag tycker han påminner om en liten Olle där han står, i hörnet under trappan till övervåningen.
Olle tänker även hjälpa mig med amningen och bli ett bra stöd där jag på höstkvällarna sitter i skuggan av sorlet till tvn och troligtvis somnar av utmattning efter att ha fått en liten Skorpa.
Dessutom är han dösnygg och fyller upp den där lilla mörka hörnan av vardagsrummet jämte bokhyllan på ett alldeles ypperligt sätt.

Ja. En fåtölj som heter Olle.
Och han flyttade in för några veckor sedan och är redan en kär vän av alla här i familjen.

Och där kom den på plats…

DSC_0248-2Sängen till den minsta av medlemmarna i familjen B är på plats.
Efter lite eftermiddagsvila (eller rätt lång vila) så bankade E och mannen ihop sängen och sedan bäddade vi den med samma fina täcke som Elias en gång hade när han kom till världen. Det var en väldigt bestämd liten kille som bankade och funderade och använde verktygen medan han konstaterande att han kommer bli en rätt bra storebror till lillasyster (han säger oftast att det blir en lillasyster nu). DSC_0245Och bredvid står en gammal trästol från mamma som jag ska måla vit när jag får tummen ur. Den får stå kvar där och agera stöd till de gånger man känner ett sug efter att bara sitta och titta på den där lilla människan som ska ligga där. De första månaderna tror jag inte den kommer användas speciellt mycket, men det vet man ju aldrig. Elias sov en del bredvid oss och en del gånger själv. Men sömnen var å andra sidan rätt hemsk med honom, så jag har inga förväntningar, inga planer, ingenting.
Utan vi gör det som kommer passa oss. DSC_0247Och så har vi den där lilla björnen som E skänkte till sängen och som vi bäddade ner, sedan låg vi alla 3 i stora sängen och kikade bort mot den nya lilla möbeln som byggdes ihop för att snart välkomna det minsta tillskottet, tills vi konstaterade att E hade hög feber och inte kändes alls som vanligt.
39,3 och mitt alldeles egna element, som mest var slö och hängig och bara ville kramas.
Och äta isglass, för det gör man när man är sjuk.

Japp.
Sista dagen i veckan blev en riktig slappdag, jag har inte ens gått utanför dörren på hela dagen och godisskålen står på en armlängds avstånd.
Skit samma om det fortfarande ligger hundhår i hörnen efter Vin & Tiras senaste besök.
Och skit samma om alla planer om storstädning begravdes någonstans i framtiden.
För inne i magen är det disco och här hemma sänker sig ljuset ännu mer och regnet strilar ner utanför.
Det är rätt gott att bara strunta i allt ibland.IMG_5729.JPG

Ettårskaoset som blev rensat.

SkärmklippNär vi flyttade hit från ett år sedan så var det så mycket som blev fel gjort. Vi gick aldrig riktigt igenom alla saker som behövde slängas utan lade bara ner dem i lådor och flyttade med dem till lådhuset.
Gammal elektronik, som antingen var ut tiden eller trasigt men som kan vara bra att ha liksom… Hamster och latmask i ett.
Det där förrådet vi har på ovanvåningen har bara växt sig större och större och för bara några veckor sedan så gick det knappt att ta sig in där.

Så vi bestämde att nu får det vara nog.
Dels behövde vi gå igenom alla gamla kläder vi hade i småstorlek inför Skorpans ankomst och dels för att vi faktiskt troligtvis behövde slänga/skänka enorma mängder med saker som vi aldrig använder.
Sagt och gjort, Elias åkte till Hedared igår och jag och Mats satte igång och röjde i flera timmar.
Mats tog ut allt från förrådet in i datorrummet och där och då kände jag ånger i mitt projekt.
Så mycket saker som man aldrig använder!
Mats gick igenom lådor, organiserade och packade om medan jag gick igenom hela E´s garderob, sånt som var för smått slängdes eller sparades och sånt som vi bara tryckt in, som gamla örngott och lakan till spjälsängen gavs antingen bort till Vitryssland på återvinningsstationen eller sparades för att tvättas upp.
En stor kartong med leksaker lämnades till bättre behövande.
Och en IKEA-kasse fullproppad med bebiskläder åkte till mamma som så snällt lovat att hjälpa till med tvätten av dessa.
I vanliga fall så sätter sånna här storprojekt fyr på djävulen inom oss, vi gormar och skriker och vi blir ibland riktigt arga, men det var som att vi bara accepterade läget, körde på och gav varandra High Five när det till slut faktiskt blev färdigt.
Efter det åkte vi till Hedared och åt grillad mat tills man kände att byxorna spände och man lite lätt lade sig på soffan för att smälta maten.

Så nu är förrådet tömt och i ordning igen, samvete känns lite mer städat inför den stundande semestern som är inom räckhåll och ett till litet Ullared-besök behövs göras innan Skorp tittar ut om ca 7 veckor.
Idag ska vi göra storstädning av resten av hemmet, montera ihop spjälsängen och bädda den och E ska högtidligt lägga ner ett litet gosedjur han skänkt.
Ja.
En söndag i juli, där vädret inte riktigt visar sig från sin bästa sida.
Det gör ingenting, för vi har planer för vårt hem att följa.

Men först ska vi ta ett avsnitt av Elias Räddningsbåten på barnkanalen, mannen i huset ska vakna och jag ska nog beställa Vintage-färg från Panduro så jag kan måla om några tavelramar jag hittade i en låda som jag glömt att jag hade. tom