Monthly Archives: juni 2015

You are browsing the site archives by month.

En äldre pappa med grillbuffé.

DSC_0008Idag dukade vi för fest i lådhuset.
Mats fyllde år för några veckor sedan och idag bjöd vi in familjen för grillbuffé.
Med hårda sammandragningar hela dagen kände jag mig lite mör och humöret var kanske inte det bästa, men fest blev det och på grillen var det trångt med all mat. DSC_0006 DSC_0016-2 DSC_0024 DSC_0010Majskolvar, haloumi, kött i olika slag, fisk i olika former, sparris, röror och sallader.
Och korv.
Om det är något man måste grilla så är det korv hälsar Elias.
Han hade stor mage idag, 4 majskolvar senare och en korv med bröd så var han nöjd.
Mitt lilla matvrak!DSC_0021Och istället för att gå direkt på efterrätten så bestämde jag att vi skulle ut och gå, allihop. Det var kanske inga jätteglada miner som drog sig ut, men det ändrades snabbt. En liten promenad efter grillbuffé är aldrig fel om vädret tillåter. Så vi gick till Kransmossen där största delen roade sig kungligt på hinderbanan. DSC_0038 DSC_0083-2 DSC_0091 DSC_0101 DSC_0112 DSC_0127 DSC_0153 DSC_0164-2 DSC_0179Vi vandrade runt där ett bra tag, med att åka linbana, klättra upp för svåra hinder, krypa genom tunnlar och gå armgång.
Alltså, nej, jag gjorde ingenting av det, jag stod mest vid sidan om och dokumenterade det mesta.
När vi sakta traskade där ifrån och hem igen hade vi klarat att bygga upp en aptit igen för efterrätten som bestod av smält choklad från grillen ihop med en fruktsallad, glass och marshmallows som kunde få även den mest fullproppade människa att ta två portioner.

Men nu är kroppen slut för idag och i magen sparkas det friskt runt, det är någon form av arm- och bengång där inne med verkar det som.
Idag stod det vecka 30 i graviditetsappen och det känns konstigt att börja räkna ner de sista veckorna. Sista graviditeten för mig, för sedan blir det inga mer barn gjorda i vår familj 😀
Jag har fortfarande på något sätt ställt in mig på att det är en tjej som kommer berika vår familj, medan Mats och Elias lutar åt lillebror.

Vecka 30.
Jag tror vi kan rocka den med!tom

Jag saknar dig.

DSC_0324-680x1024Jag saknar dig alla dagar, men idag är en dag det värker lite extra i hjärtat.
Där jag bara vill dra fingrarna genom den mjuka pälsen på ditt huvud, och sedan borra ner näsan och känna apelsinchoklad-doften.
Svära över hur du är i vägen eller känna den där lilla hakan på mitt ben och se dregelspåren på jeansen.
Få höra ditt ylande när du gäspar eller dina djupa suckar när du ska sova för natten.
Ibland förväntar jag mig att den svarta lilla nosen ska komma ut genom dörren när jag anländer hemma efter jobbet.
När jag går med Therese, Dimma och Beda så känns det så otroligt ovant att inte gå och vara frustrerad över hur stressad du var över Dimmas spring fram och tillbaka.
Du förde med dig så mycket merjobb, och även om jag gnällde många gånger över hur du hanterade saker och ting så saknar jag dig mer än någonsin, fastän jag sällan säger det högt.
Det knyter sig i bröstet, känslorna svämmar över.
Det går inte att ta in fortfarande, att min allra bästa vän, som jag älskade och avgudade men samtidigt kunde svära mig blå över är borta.
För alltid.

Jag saknar dig extra mycket idag.

You and me were always with each other
Before we knew the other was ever there
You and me, we belong together
Just like a breath needs the air

I told you if you called I would come runnin’
Across the highs, the lows and the in-betweens
You and me we’ve got two minds that think as one
And our hearts march to the same beat

They say everything it happens for a reason
You can be flawed enough, but perfect for a person
Someone who will be there for you when you fall apart
Guiding your direction when you’re riding through the dark

Oh that’s you and metom

Att få klaga lite medan man njuter och längtar.

DSC_0301Jag har varit ganska aktiv den senaste veckan, och jag sa igår till Mats att jag blir stolt över mig själv att jag faktiskt är så envis. Förra graviditeten gick mest runt på att gnälla, pusta och stånka.
Men det är annorlunda denna gången.
Jag ska klara saker själv, jag är ute och går, jag försöker vara aktiv och mitt aktivitetsarmband har nog aldrig varit så flitigt använt som när Sandra W bjöd in mig att joina deras utmaningar via appen Fitbit.
Att vara gravid är inget hinder. Inte på samma sätt som förra gången.
Fast när ingen hör, som igår när jag och Therese var ute med hennes hundar i Hedvigsborgs-skogarna, så skallade gnället mellan skogstopparna och vi skrattade ikapp när vi längtade efter muddfria byxor och skönsittande tröjor.
Och på Coop går jag dreglande förbi ostdisken och ber Mats bjuda mig på en ostbricka utan dess like när Skorpan är ute.
Jag njuter. Men mellan det så klagar jag.
Lite.

Idag tog jag en paus ifrån allt, satte mig vid vardagsrumsbordet och lät lite nagellack målas på mina stackars sköra naglar. Naglarna och håret är väl inte i den bästa kvalitén som finns, ögonen är ganska matta och jag orkar inte ens sminka mig om dagarna.
Men det gör ingenting.
Det är tisdag, solen skiner efter kvällens ösregn, en isglass (eller flera) skvalpar i magen och idag stannar fitbit-mätaren på under 10 000 steg.

Livet hade kunnat vara så mycket värre. tom

Midsommar 2015.

DSC_0288 DSC_0304Vilken midsommarafton vi hade! Trots utlovat regn så var det inga sura mungipor på någon utav oss i gänget. Vi träffade hemma hos Svensson-Svensson vid 12 där vi åt en god lunch som både Jennie och Kicken hade kämpat med. Räkor, färskpotatis, sillar, köttbullar, knäckebröd m.m. inmundigades och några skratt utdelades samtidigt som nubbglasen klingades mot varandra.
Två okända hundar hemma hos Svensson-Svensson gick över förväntan. Ja, de är ju rätt nyfikna av sig på nya ställen och yrde runt en stund och Tira gjorde sitt allra bästa för att smyga sig in under bordet för att tigga medan Vin var mer gentleman och låg kvar en stund innan han själv inte kunde stoppa sig och smet fram han med.
Sedan åkte vi till Sandhult för lite firande runt midsommarstången, vi köpte lotter, fikade och pratade med bekanta. Precis när vi åkte hem kom en liten regnskur och sedan höll det upp nästan resten av eftermiddagen. Vi hade till och med sol större delen av kvällen och hundarna fick springa lösa ute på fotbollsplanen. DSC_0347 DSC_0344 DSC_0343Två energitömda hundar senare hängde vi lite ute på altanen. Elias hoppade studsmatta med Adam och Ella, Mats och Kicken drack var sin öl på uteplatsen och jag och Jennie bara var. Så behövligt att få ha sånna fina dagar ihop med familjen, det gör verkligen gott för hjärta och huvud. Senare på kvällen grillade vi och även om vi inte visste det så var vi tydligen superhungriga och slukade det mesta med hull och hår. Baconinlindad fläskytterfilé med perfekt innertemperatur, baconinlindad sparris, potatissallad och Jennies vitlökssås. Vattnas i munnen bara när jag tänker på det.
Jennie och Kicken.
Världens bästa värdar.
Jämt!
Det allra finaste var att Adam & Ella hade ordnat ett musikquiz som vi skrattade oss igenom och det var verkligen en perfekt midsommar. Det har liksom blivit en familjetradition att vara i Hedared och jag hade inte kunnat önska mig annat.
Jo, det hade ju varit bra om jag tagit lite mer midsommarbilder, men skit samma.

Idag startade vi dagen med hundpromenad med Linda & Therese plus deras hundar. Jag kör hårt med min Fitbit-tävling och igår samt idag har fogarna varit otroligt snälla så jag har kört på hårt och kommit långt över mitt mål. Det är kul att promenera när man har sånt fint sällskap!
Vin & Tira körde slut på sig själva och medan Elias var på djurparken med sina kusiner så passade jag på att flyta ut i soffan och snarka ikapp med hundarna. Nu på kvällen var vi på Kransmossen hela familjen och det var verkligen idylliskt med det vackra sommarvädret som beslöt sig för att närvara. DSC_0377 DSC_0381 DSC_0403
Ja.
Midsommarhelgen börjar gå mot sitt slut även om vi har en dag kvar.
Hundarna åker hem imorgon och det är med blandade känslor. Vin påminner mycket till utseendet om Molly och många av de där små knorranden och lätena som Molly gjorde, gör både Vin & Tira.
Små suckar när man ska sova, små ylanden vid gäspningar.
Det är svårt att inte bli glad och referera till henne, även om det givetvis inte är HON.
Det kommer bli tomt, men hjärtat och hundkvoten kommer vara påfyllda till hundra.
Och det kan jag leva länge på. tom

Ett hem med små tassljud.

10599586_10153944370240299_8499633029581784777_nOch så kom de hit.
Tira och Vin.
Som två virvelvindar entrade de lådhuset och mitt hjärta.
Två lagom promenader för mitt bäcken har vi tagit här på kvällskvisten och de går fint, sida vid sida i kopplet.
Är ovan att ha EN hund som kan gå bra i koppel, nu har jag tydligen TVÅ!
Hjärtat är glatt och det har varit extra trångt i soffan ikväll, de har legat på mig eller på Mats. Och svarta tröjor blir helt plötsligt vita igen, man vänjer sig fort vid att inte ha hundar som fäller! 😀
Visserligen hade vi haft storstädning innan de kom med nytvättade fönster m.m. men vi lär behöva en till städning när de åkt.
Men det rör mig inte alls i ryggen.
Elias tycker de är lite halvläskiga, inte kanske läskiga på det sättet att han är rädd, men han är ändå respektfull och vill helst inte att de ska pussa honom på näsan.
Annars har han med varit spänd inför dagen, men blev mest glad för Theo som ville leka med honom och delade hans intresse för tåg och lyftkranar när hela familjen Öberg kom hit för att lämna hundarna.

Små tassar som hörs här och där.
Små pussar från en blöt nos.
Det är inte mycket som slår det just nu. tom

10 000 steg, check!

Såhär såg det ut för någon timme sedan.
Jag var ute och gick längs stigarna på Kransmossen och kämpade till mig mina 10 000 steg idag.
Med foglossning och sammandragningar i vart tionde steg så fick jag verkligen kämpa, det var ingen lätt piece of cake idag inte, men nu är det gjort iallafall.
Som tur var så var inte Kransmossen helt överbefolkat, så jag kunde pausa när jag behövde för att parera tyngden.
Skorpan ligger otroligt långt ner, verkligen annorlunda mot Elias som låg väldigt högt upp.
Långt ner och på höger sida, det är Skorpan det.

Det slog mig idag att jag känner mig osäker när jag går i skogen. Jag är misstänksam mot människor jag träffar på lite mindre befolkade ställen, som i skogen och jag känner ett behov att hela tiden skanna av miljön på ett sätt som får mig ur balans.
Det var aldrig så när Molly var med. Jag kände mig alltid säker, tog ut stegen och tog för mig av allt. Hon gjorde mig lugn.
Mötte jag någon på en smal stig så behövde jag aldrig ens tänka tanken.. (jo, om de hade en stor svart hund, då blev jag med lite….. ehh.. stel! 😀 )
Plus att det alltid är roligare med sällskap. Att gå ut och gå själv är faktiskt ingen hit.
Men det är en väl en del som man kanske får lära sig att tycka om antar jag, för jag har ju inte så mycket val.
Hon saknas innerligt fortfarande. I hjärtat och i sinnet.

Jag längtar tills torsdag.
Då två blå kompisar ska husera här i några dagar.
Då ska jag gå i skogen, ta ut stegen och njuta.
Två hundar.
Två Aussies.
Det kommer bli livat i lådhuset.
Men framför allt kommer det bli livat i hjärtat. tom

Hur glömsk man är i vecka 28.

DSC_0007Dagarna springer iväg.
Dietisten jag var hos i torsdags lämnade väl alldeles för mycket att önska tyvärr.
Jag gillar inte att sprida skit egentligen, men ja, jag har förväntat mig så mycket mer och även om vi ska ses igen så inser jag verkligen att jag behöver göra detta från grunden, för jag kände inte att den hjälpen jag behövde fanns där.
T.ex. var välling något man kunde ta till frukost istället för bröd.
Ehhh. Nä.

Men annars har dagarna varit bra.
Fantastiskt väder, så fint att det är lagligt att kalla det sommar.
I fredags var jag ihop med två kollegor och jobbade i Växjö, det var en dagstripp jag egentligen var alldeles för trött för, men det visade sig vara väldigt givande och jag åt godaste raggmunken med bacon. Dreglar nog lite nu när jag tänker på det…

Igår spenderade vi en stund på stan där solen lös och vi promenerade på väldigt folktomma gator. Givetvis glömde jag kameran. Minnet börjar svikta lite nu och värre var det idag när vi åkte till Vallda för att fira lilla Julis 1-årsdag.
Jag hade glömt kameran, igen!
Men ja, jag får acceptera att huvudet inte riktigt är med längre för det gjorde ingenting när Glassa var där, Sandras & As ljuvliga lilla aussie-tik som kröp ihop som en liten boll av glädje när vi fick möjligheten att mysa lite.
Saknar hundar otroligt, men ska få lite abstinens stillat till midsommar då två små blå kommer hit och förgyller vår dag.

En bra helg.
Mer av detta i sommar tack!tom

Ett beslut som inte hjärtat ville.

DSC_0113I måndags var jag och Johanna ute med Heidir, Seidur och Vilma och red en lång ritt.
Den innehöll både skritt, trav och galopp och ibland i längre omgångar. Så länge jag satt på hästryggen mådde kroppen bra, förutom lite håll i början och eftersom vädret var precis vad vi önskade oss tog vi vägen runt sjön.
En ridtur som brukar ta ca 45-60 minuter.
Inget annorlunda denna gången helt enkelt.
Jag och Vilma börjar lära känna varandra och även om hon tyckte det var skittråkigt att behöva gå en bit bakom istället för att springa med grabbarna så fann hon sig i det.
När vi sedan kom tillbaka till det lilla röda stallet så skulle jag hoppa av och möttes av en chock nere på marken.
Jag kunde knappt gå, mina ben vägrade lyda och mitt bäcken ska vi inte ens prata om….
Det kändes verkligen som något nästan gått sönder och jag vaggade försiktigt fram i hopp om att det skulle släppa om jag rörde på mig.
Hade ganska fel.
När jag kom hem kved jag mig upp för trappan, satte mig ner en liten stund, borstade tänderna och försökte lägga mig ner.
Intalade mig själv att med lite sömn skulle jag må bättre, och Mats skrattade åt mig när jag insåg att jag låg i sängen och inte kunde vrida mig.
Jag fick ligga still helt enkelt i den position som jag hamnat i…
Och jag skrattade jag med!

Jag sov ändå ganska gott den natten, förutom att jag inte kunde röra på mig och när klockan var 05.30 så skulle jag försöka ta mig upp ur sängen.
Det. Gick. Inte.
Så jag fick skamset väcka Mats och be om hjälp.
Lagom fnisströtta på morgonen lyckades vi ändå få upp mig, in i duschen för lindring och sedan i med en Alvedon till frukosten samtidigt som jag försökte hålla mig från skratt när jag satt mig ner i soffan.
Att ta sig till jobbet var bara det en pers i sig med att lämna en sprattlig kille på dagis!
Troligtvis har jag tagit min sista ridtur innan bebisen kommer, det är inte värt det som kom efteråt. Det är ett jättetufft beslut, ingenting som jag är nöjd med, men med tanke på hur kroppen mådde efteråt och hur jag mådde efteråt så får jag nog helt enkelt dra ner på den aktiviteten framöver. Kanske kan kroppen tänka sig en kortare skrittur, kanske inte. Jag vet inte om jag vågar, för idag har jag, Elias & Mats varit på Kransmossen på kvällen och fiskat och bara den lilla promenaden gjorde att smärtan kom tillbaka.
Jag är fortfarande tacksam för att foglossningarna har väntat till nu i vecka 27, med Elias kom de runt vecka 14, så jag har verkligen njutit, men det kan vara stopp nu, man vet ju aldrig hur alla ligament, bäcken och muskler utvecklas under den sista tredjedelen av graviditeten.

Så imorgon tar jag mitt bäcken och träffar dietisten, denna veckan har gått jättebra än så länge så jag är otroligt peppad!
tom

Trial VM på Borås Motorstadion 2015

DSC_0048 DSC_0108Jag märker tydligt att lusten för att fotografera har kommit tillbaka.
Ihop med att livet ljusnat avsevärt de senaste veckorna så finns där en vilja.. Något dammig och rostig, men den finns där.
Den smög sig på för några veckor sedan och nu har jag mest sett ”bilder” överallt, främst där jag inte haft med mig kameran.
Det blir lite så, jag tänker i bilder, jag tänker i vinklar.
I färger och bakgrund.
Och det jag älskar allra mest är givetvis action-bilder.
Idag bytte jag ut de vanliga hästkrafterna till mer bensindrivna sådana och ihop med Mats och Elias åkte vi till Borås Motorstadion och ojjade oss över Trial-VM där förarna, för hur klok är man när man på fullaste allvar tar sin motorcykel och kör den rakt upp för ett berg egentligen?
Det är dock tur det finns galna människor åt det hållet med, annars hade jag inte fått några roliga timmar med kameran i handen. DSC_0128-2 DSC_0164 DSC_0208 DSC_0173 DSC_0227 DSC_0224Höga ljud, bensindofter och en burgare. Det kunde inte bli så mycket bättre.
Elias åt korv och choklad och hejade och klappade högt när någon klarade ett svårt hinder!
Om man fick önska så skulle det inte blåsa isande vindar runt öronen, men eftersom just vädret är svårt att bestämma över så får jag helt enkelt lägga ner den tanken. Mössa på var ett som var säkert iallafall.
I juni.
Den ni!DSC_0258DSC_0119En häftig och annorlunda tillställning.
Hästkrafter oavsett är häftigt, och framför allt de som manövrerar dem och vågar vara lite galna.
Stor tumme upp för Trial VM!tom

Mer foton från Hundens dag 2015

DSC_0187God lördagskväll!
Jag är helt mör i rumpa, lår och rygg efter dagens nationaldagsfirande med fina människor i Varberg, så istället för att berätta och visa alla bilder jag tog (jag tog faktiskt inte en enda, så dumt!) så tänkte jag bjuppa på lite mer bilder från Hundens Dag i Borås.
Ska vi kika?DSC_0403  DSC_0199 DSC_0183   DSC_0120 DSC_0147Och så hade vi ju min fina vän Lindas tält med medhjälpande av min andra fina vän Therese.
Linda synade hundarna i sömmarna bokstavligt talat. Hon kände igenom muskler och leder och gav tips medan Therese hjälpte till och var inropare till tältet och delade ut goodie-bagsen, som jag faktiskt delvis var med och planerade till. När man hållt en fest för 70 festgalna arbetskollegor så sprutar vissa idéer ut, bra som dåliga.
Oavsett.
De där två kvinnorna alltså, de är fantastiska.
DSC_0405 DSC_0417
Och så hade vi agilityn igen då.
Den där det bara var 5-6 largehundar anmälda, som jag mer än gärna fotograferat mer av.
I löv agility.
Så är det bara!DSC_0043 DSC_0004 DSC_0023Nä, nu ska jag sluta vara så rak i ryggen och sjunka ner i datorstolen och spela något töntigt spel.
Det får man göra när man äntligen börjar tillfriskna och bara behöver ta en dos med hostmedicin en lördag.

tom