Monthly Archives: februari 2015

You are browsing the site archives by month.

En lördag med apelsinmarmelad och pott-godis.

DSC_0041 DSC_0044När kroppen och höfterna strejkar så är det rätt skönt att ha en obokad lördag. Skorpan verkar växa mycket idag, för jag har lite molande värk. Hade ju tänkt en skön, frisk ridtur i dagsljus, men jag erkände mig redan besegrad när apelsinmarmeladen hade landat i magen. Mer eller mindre hela dagen har jag småslumrat eller mest suttit som ett kolli och stirrat på kaoset som bara växer runt omkring mig. DSC_0038Sedan spelar vi ballongspelet ungefär 4 ggr innan vi tydligen ska leka vidare med tåg eller bilbanan. Och så blir han alldeles tokig, för att han kommer på att det är lördag och då får man äta upp de godisar man samlat ihop under veckan för att man går på toaletten. Vi har avancerat (läs Mats, jag tycker det är för bekvämt med blöja) till att låta honom enbart gå i söta små kalsonger, även till dagis och en utav dagarna klarade han sig hela dagen med att säga till i tid. På bara 1 vecka har han gått från blöja jämt till att bara ha blöja när han sover. Liten börjar bli stor, och det går ruskigt fort. DSC_0046-2 DSC_0050-2Så då satte han sig på golvet i datorrummet medan vi installerade om min stora dator och uppdaterade min lilla på samma gång, innan tröttheten slog till igen och jag var tvungen att vira in mig i min pläd och somnade till i någon timme. Idag är jag i vecka 13 och bara väntar på att tröttheten ska bli lite mer hanterbar, så att jag blir lite mer rolig att bo med iallafall. Men det går visserligen ingen nöd på de där två andra här hemma, de spelar spel på Barnkanalen och äter apelsin.

Ja, det får helt enkelt bli en ny lördag som går i lugnets tecken.
Och jag tror igen av oss protesterar så mycket.

Med lite (eller mycket) sushi i magen kan dagen inte bli bättre!

18.jpgDet har varit en mycket bra torsdag, med sushi på stan med min älskade syster och många utmaningar på jobbet. Sushin smakade nog extra gott för vi var två pratglada systrar som planerade framtiden som gick tre gånger och hämtade om.
Tröttheten har inte varit lika påtaglig idag, ganska hanterbar faktiskt, förutom när jag somnade i Mats knä när vi tittade på Homeland efter maten.

Efter att ha promenerat med Therese, Dimma & Beda i mörkret ikväll så blev jag nostalgisk efter att ha pratat hundar.
Därför har jag säkert spenderat den senaste halvtimmen med att titta på gamla bilder på min alldeles egna favoritludd. Och ikväll är det bara varma känslor som rör hjärta, mjuka minnen som suddar till historien och en saknad som går att hantera. Det är skönt att få sakna utan ett hemskt dåligt samvete och det var så fint att ha Dimma i andra änden av kopplet, för hon påminner mig så mycket om Molly.

Therese är gravid hon med, faktiskt ca 2 veckor före mig, så givetvis gick även kvällens promenad ut på att diskutera och jämföra diverse krämpor. Fast jag tror jag egentligen har en rätt mild sådan om man tänker på stackars Therese som får stå ut med illamående och dess biverkningar dagarna i ända. Ni var flera som undrade när det var beräknat, och i september är det tänkt.
Så ni förstår ju att det fortfarande är väldigt tidigt, men efter tisdagens besök på sjukhuset så kände jag att jag blev så lättad av ultraljudet att jag smsade Mats igår på väg ut till stallet och frågade om vi inte skulle go public med Skorpan nu.
Han har ju mer eller mindre velat berätta hela tiden, så jag hade egentligen inte ens behövt fråga honom.

Och nu sitter jag vid mitt nya skrivbord som Mats införskaffade till mig idag. När jag kom hem så hade han möblerat om större delen av övervåningen (I hemlighet!) och jag blev lika förvånad igen, över hur varmhjärtad och omtänksam han är. Ett fint vitt skrivbord med bra lådor som gör att vi omvandlat ”Mats” datorrum till vårt kontor, så nu jag har två datorer jag kan jobba vid. Min laptop med alla bilder och redigeringsmöjligheter och en dator som han byggt ihop till mig med en stor fin skärm som säkerligen kommer hjälpa mig mycket framöver med mina bilder.

Lådhuset i mitt hjärta.
Och avokado med örtsalt, mmm.

Det var visst något mer än vitt bröd som gjort magen fluffig.

10991706_10153609542880299_7811362540306043892_oDet var visst något annat än en fluffig mage som pös över byxlinningen.
Det var en skorpa.
Ja, bilden är tagen i all hast bland tårar igår när den skrämde slag på mig så jag fick åka till sjukhuset mitt på dagen.
Men hjärtat tickade fortfarande och den låg där och vinkade. Hela 5 cm lång och alldeles bedårande söt bland en navelsträng och fostervatten.

Den trängs (nåja, inte än så länge, det är ju inte så långt gånget än) ihop med mina gallstenar och jag har varit vansinnigt trött och illamående. Mina bröst har givetvis växt till det dubbla och jag är, precis som med Elias, sugen på apelsinmarmelad på en vit rostmacka med ost och smör, mest hela tiden.
Varken jag eller Mats vågar väl inte riktigt hoppas än så länge, den kritiska perioden är inte riktigt över, men vi båda är förvånansvärt lugna och avslappnade i det mesta och denna gången känns det på ett helt annat sätt än förra året.
Och när jag fick se den välmående igår så vågade jag nog ändå andas ut lite.
Lite sådär, som när man har pyspunka.

Ja.

En liten skorpa.
Med en storebror som är salig och pratar med magen varje dag och säger
Hej bebisen, jag heter Elias. Jag är din storebror. Idag har jag pruttat…
Sedan lägger han till ett gapskratt och konstaterar snabbt att den inte svarar tillbaka.
Men han ler.
Och jag ler.
Detta ska nog gå bra.

Tisdagskvällen är här.

10349701_1548750168732144_2034838541_n 10957380_1613014555600051_156937298_nHerregud, veckan gick visst fort och helgen gick ännu snabbare.
Och jag har inte gjort något.
Och vet ni vad?
Så.Himla.Skönt!
Knappt något dåligt samvete alls, förutom för allt onyttigt som inmundigades.

Igår däremot så satt jag äntligen på Lille H´s rygg igen och tillsammans med Seidur och Johanna så tog vi asfalten runt. Körde några tölt-omgångar och Johanna har verkligen jobbat upp honom fint! Blötsnön yrde och vi skrattade. Har saknat honom de här nästan fyra veckorna som jag haft lite upphåll, och ihop med Johannas sällskap så planlade vi som vanligt allt mellan himmel och jord. Musklerna för att svinga mig upp i sadeln hade försvunnit, men eftersom jag hoppar ner och upp flertalet gånger per ridtur (på vardera sida) så lär väl de komma igång snart igen.
Annars flyter resten av livet vidare, vare sig man kan eller inte.

Häromdagen hade min älskade son och man varit och köpt en pärondryck till mig (älskar ICAs päroncider) och när han stoppade mig på väg till jobbet och uppgivet sa: ”Mamma, glöm inte pärondrickan jag köpt till dig!” då stannade hjärtat några gånger och väl på jobbet så drack jag den med andakt. Den lille pojken går från klarhet till klarhet och nu börjar vi försöka att inte ens ha blöja på dagis. Spännande och lite nervöst på samma gång.
Men som allt annat så kommer han säkerligen klara det galant.

 

 

Att ha klarat av både ett kalas och en hotellvistelse.

DSC_0010DSC_0013 I lördags samlades vi allihop i lådhuset för att fira mig och pappa på våra födelsedagar. Han fyller den 2 februari och jag den 15:e och eftersom januari och februari alltid är fullbokat så passar det fint att slå ihop kalasen. Det serverades en riktigt smaskig smörgåståra med päroncider och lättöl till den som ville ha. Vi skrapade i princip fatet rent, fy tusan vad god den var! I vanliga fall brukar vi beställa från Gullkragen, men denna gången prövade vi ICA Maxi och den rekommenderas verkligen!
DSC_0014 DSC_0017 DSC_0021Och till efterrätt blev det kex, dammsugare och tårta med gott kaffe.
Glömde förresten berätta om de fina presenterna som jag fick!
Först fick jag en fantastiskt kaffemaskin av min syster med familj, en kapselmaskin som kommer komma väl till användning, jag älskar ju kaffe! Däremot så vägrade den starta så först måste vi få en fungerande maskin innan det kan avnjutas en kopp.
Sedan fick jag ett presentkort att handla på Gekås av mamma & pappa samt Fredrik med familj, för tydligen skulle vi åka dit på söndagen, bo på hotell, gå på restaurang och shoppa!
Både hotell och shopping på mitt favoritställe, kan ju inte bli bättre!
Vi var några tappra men trötta melodifestvalstittare som avslutade lördagen med godis framför tv:n ifrågasättandes vad det är för musik som går vidare istället (Magnus var ändå helt ok).DSC_0023 DSC_0024Igår, söndag, lämnade vi Elias i Hedared efter en morgon med sång och mjukstart och tog en roadtrip till Ullared där vi först checkade in och sedan tog två lugna shoppingturer på eftermiddagen. Var knappt något folk alls där, så det var så skönt att bara gå i sin egen takt och inte vara stressade.
När Gekås stängt tog vi oss ett långt restaurangbesök på Harrys där vi knappt slutade prata om allt trots att vi hade munnen full av revben eller hamburgare. Jag drack även ett gott bubbel och avslutade besöket med en fantastiskt god och sur Mojito som avslutade besöket med högsta betyg.
Tillbaka på hotellrummet kröp vi ner i säng redan vid 19.30 och tittade på tv hela kvällen tills vi somnade proppmätta. (Picknick med diverse snacks i sängen är ett måste när man är på hotell).

Idag vaknade vi knappast utvilade (svårt att sova på nya ställen) men efter en mysig frukost med nybakta frallor och apelsinmarmelad så tog vi oss an varuhuset igen och jag trodde det skulle vara fullt med folk, men knappt en enda besökare var där så vi gick åter igen i maklig takt och tittade i diverse gångar. Hittade fina kläder till mig, E och M, fina små espresso-koppar till nya kaffemaskinen, ljusstakar, smink, en ny plattång, ljus, leksaker, hygienartiklar, parfym, lampor m.m. Och på Sko-Boo utanför hittade jag äntligen ett par nya stövlar för en billig penning. Jag gillar egentligen inte att shoppa, men när allt är på ett och samma ställe så är det inte så tokigt. Därför jag gillar att åka dit, för det är DIT man åker och inte massa andra affärer som man behöver gå och leta i. DSC_0033 DSC_0034-3Och nu sitter jag i soffan efter en hektisk helg och är hemma en måndag för första gången på länge. Mats är på ölprovning ikväll så jag passar på att titta på veckans avsnitt av ”Ullared” 😀 Vi spottade Ola-Conny både igår och idag på vår shoppingtur. Stackarn kan inte ha det lätt med alla som stannar för att prata med honom!

Imorgon börjar min arbetsvecka igen och då ska jag direkt ”slängas” in på fortsättningen av min utbildning jag går, i dagarna två. Den är på engelska och även om de första orden alltid är lite staplade så går det ändå så bra tycker jag och den där hämningen av att prata engelska är som bortblåst. Elias har somnat efter 2 hektiska dagar hos mormor & morfar och jag passar på att njuta av det sista lugnet som denna ledighet har.
Det har varit 3 fantastiska dagar, med nära och kära och jag måste verkligen berömma min man för att han alltid står ut med mig och fixar med allt för att jag ska ha det så bra som möjligt. Verkligen bästa helgen på länge!

Mot ljusare tider.

(null)
Det var ljust när jag och Elias gick från Mats jobb idag.
Det håller på att vända med andra ord. Mot ljusare tider, och det är så skönt! Jag hade glömt reflexerna hemma men det gick faktiskt bra ändå, (även om man aldrig kan ha för mycket reflexer på sig) och både jag och Elia beundrade den vackra himlen med solen som gick ned bakom oss.

Redan är tisdagens jobbdag över och nu ska jag strax få rumpan upp ur soffan för att påbörja lite matlagning. Magen pratar redan och blodsockret är på väg att sjunka för lågt för att det ska kunna gå att umgås med mig.

Och idag låg äntligen ett brev i brevlådan med en tid hos kirurgen. Visserligen först i början av mars, men skönt att det kanske kan vända lite nu….

Nej.
Dags att dämpa skriken från magen, idag blir det mustig köttfärssås om jag inte minns fel!

När man halkar efter lite…

DSC_0549När det blinkar till på iPhonens skärm och det står ”Hur mår du Kicki? Jag ser inga uppdateringar från dig” så vet man att man kanske borde gå in här och uppdatera sig lite.
Gulle-Linda håller mao koll på mig 😉

Tanken var ju att jag skulle hålla igång efter sist med bloggen, men det verkliga livet kommer så i vägen och när klockan blir mycket så är jag så trött att jag knappt kan tänka. Jag hinner knappt med sociala medier, andras bloggar eller knappt ens facebook.
Jag fick ett nytt hemskt anfall i fredags och tillbringade eftermiddagen och kvällen på akuten där jag fick en spruta i skinkan som inte hjälpte och senare en spruta med låg dos morfin som äntligen tog udden av det jobbiga. Denna gången låg jag i ett kalt rum och kämpade med kramperna med smärtan strålade upp mot axeln som fick mig att gråta i tysthet då dörren stod utanför och en man låg precis i dörröppningen och tittade in.
Det är väl konstigt det där, hur man tänker på vad man gör inför andra, till och med i så stressade situationer som på en akut.
Sist jag var på akuten så fick jag Spasmofen utskrivet, men de är så starka att jag knappt kan stå på benen och i onsdags när jag var tvungen att ta en så kräktes jag som en kalv.
Pest eller kolera kände jag då, ont i magen eller kräkas.
Men nu fick jag andra tabletter som jag kan ta in worst case scenario.

Nog om det.
Tanken är iallafall att jag ska komma igång nu, men bättre mat, bättre rutiner och bättre rörelsemönster.
Idag har vi haft storstädning av lådhuset, vilket var behövligt. Det sätts på paus när jag blir dålig och högar med kläder ligger lite här och var. Själva städningen i sig är inte kul, men resultatet efteråt är en sinnesfrid som heter duga. Lite ljus är tända och jag öppnade några fönster på vid gavel på eftermiddagen för att få in lite ny frisk luft. Elias har på sig sin Super-Hero dräkt med mantel och hela paketet, fast han säger mer att han är en superflygare och springer runt, runt, runt så manteln flyger i vinddraget. DSC_0541Och nu står mannen ute i köket och lagar äpplig fläskytterfilé från Citygross matkasse och stökar ner i köket som jag precis städat med högsta andakt. Magen kurrar för fullt och förväntningarna för en kväll med total batteriladdning står för dörren och jag hoppas innerligt att det blir en bra vecka som kommer nu med ridning, aktiviteter och till sist någons födelsedag som alltid infaller i vecka 7, varje år.

31 år är ju inte fy skam inte.
Och givetvis är jag lika förväntansfull som när jag var 8.
Vem gillar INTE födelsedagspresenter liksom?!

Bland bomullsmagar och livskvalité.

10615848_597652200343437_1826957011_nJag försöker hitta livskvalitén igen.
Det är inte så mycket av den nu för tiden när jag har ont.
Till och från gör den sig påmind och det verkar som att jag verkligen kommer få kämpa mig till för att jag ska få någon hjälp.
Undersökningen i förra veckan visade på runt 8-10 stenar varav två var väldigt stora, någonstans runt 3-4 cm, så det är väl inte konstigt att jag har ont i omgångar.
Jag blir trött och grinig av den och att ens blogga har krävt en kraftansträngning jag inte lyckats uppbåda.
Men det är väl bara att försöka antar jag.
Livskvalitén och någon form av glädje smyger ju inte bara på en, jag får försöka helt enkelt hitta tillbaka till den och parera på ett snyggt sätt.
Och kroppen är mer som en bomullsmjukt fladder än fast och fin som den började vara för några veckor sedan, men det är smällar man får ta när man inte mår bra.
Jag har fått sluta dricka kaffe (buhuuuuu!) och att ens tänka på något annat än vitt bröd, pasta eller kokt fisk är som fördömt att misslyckas. Ibland går det dock bra, för det mesta inte.
Jag försöker mig på 10000 steg varje dag, men när jag får mina skov så tappar jag all ork och måste lägga mig ner och ta igen mig, sedan sitter jag mest som ett kolli.

I fredags åkte jag på Kickoff till Göteborg med jobbet, det blev en lagom sen kväll på dansgolvet med Anna och Mela, vi gick hem i tid och somnade på häftiga Clarion Post. Frukosten var en riktig dröm och jag vågade mig på några pannkakor med nutella som jag fortfarande dreglar över.
När jag kom hem på lördagen efter mässa och många gäspningar senare så hade Mats köpt lite räkor, kräftor och ett kungskrabbe-ben som vi åt medan vi pratade ikapp om helgens händelser.

Ja, är det något jag älskar så är det skaldjur och den lade sig som bomull i magen och jag somnade i soffan den kvällen och i söndags tog vi en heldag inne bland kuddar och filtar och bara var.
Och nu är en ny vecka helt plötsligt igång, igår var jag ute och red på nordisen Vilma, herregud vilka steg hon tar jämfört med yttepytte-Heidir. Vi galopperade i snön och det var ett lättat hjärta jag kom hem med efter 3 timmar i stallet.

Jag hoppas jag får lite energi till att blogga snart igen.