Daily Archives: 12 januari 2015

You are browsing the site archives by date.

3års-trotset som blev 3års-kärlek.

DSC_0090Den där fina lilla pojken alltså.
Som gått från en liten bebis som bara låg i famnen till en stor pojke som säger till när han behöver gå på pottan, som är så förstående när jag har ont och som på morgonen ropar ”Mamma, jag vill gosa med dig!”
Han har gått från att vara pappatokig i 3 år till att äntligen vara lite mamma-kär med och vi kan ligga bredvid varandra i soffan, under filten och kramas länge.
Igår låg vi alla 3 och tittade på Frost ihop, nästan hela filmen faktiskt, tätt ihopslingrade och ibland kan det hända att jag slumrade till vid Es sida, för hans andning och doft är lugnande, ja sövande. Tyckte trotset fanns där ett tag, under ytan, men jag tror den sjönk igen, för det är bara en kärleksfull och busig kille vi har. DSC_0094Små bebisar som doftar gott i all ära, men den individ lille E vuxit in i, som utstrålar glädje, som har humor och som härmas som en liten apa, den tar jag alla dagar i veckan. Han ger mig  kärlek, skratt och ett varmt mjukt hjärta varenda dag.
Och skulle jag (vi) aldrig mer få ett till barn i vårt liv, så gör det ingenting för han är precis allt jag vill ha och lite till.
Framför allt nu när Molly inte längre finns, så har vi hittat till varandra på ett alldeles speciellt sätt och jag blir spagettisvag i knäna när jag kommer innanför dörren efter en jobbdag och han utbrister ”Åh, vad jag saknar dig mamma”.

Kärleken till barn och framför allt sitt egna barn går inte att beskriva med ord.
Det är bortom alla förklaringar och vackra citat.
Det enda som för mig går att säga är att jag är tacksam för att just jag får chansen att uppleva det.

<3

Att ha ont i magen.

DSC_0030Det har gått bra att äta ganska rent i några dagar innan smärtan i magen, vid revbenen gjorde sig påmind.
Jag har om kvällarna fått ligga och vrida och vända mig för att det gör ont och till slut fick jag stränga order av familjen att kontakta  vårdcentralen. Jag ringde först på torsdag förmiddagen för det hade suttit i i ett dygn men då de inte hade några tider kvar så fick jag återkomma på fredagen och fick äntligen en tid på förmiddagen.
Jag träffade en liten söt dam som satte sig med benen i kors och lyssnade, nickade och antecknade. Ibland tittade hon på mig genom sina små glasögon och funderade.
När jag var gravid med Elias för mer än 3 år sedan såg man att hela min gallblåsa var fylld med stenar men det har, vad vi vet (för i omgångar har jag ju haft ont i magen men det har gått över med omepraxol), inte gjort någon skada.
Men så som jag börjat känna det nu och så som det uppenbarar sig så misstänkte hon att det faktiskt kan vara så att stenarna börjat vandra och därför har jag ont.
Gallstensanfall och dess olika åkommor kan tydligen ha olika symptom så hon skrev ut kramplösande medicin till mig som jag ska ta vid behov, sedan kommer jag bli skickad till SÄS för UL och röntgen m.m.

Det känns helt enkelt bra att jag fick komma till någon som lyssnade och tog mig på allvar och det kändes skönt att faktiskt få påbörja en utredning för min mage men givetvis känns det skit över att inte bara kunna ta en tablett och så går det över.
Enligt henne äter jag även fel, jag ska fortsättningsvis försöka dra ner på råa grönsaker utan mest kokt och försiktig mat, som inte upprör gallsyran. Så när värken var som värst tidigare idag så fick jag äta en rostmacka eller tre ihop med några tabletter och efter en stund så gick det bättre och jag kunde sitta normalt igen.
Visst, blir fruktansvärt trött just nu, men det är väl det minsta jag behöver oroa mig för.

Så nu får vi se vart detta leder till.
Mild mat för magen.
Tråkigt men nödvändigt. 🙁