Daily Archives: 01 januari 2015

You are browsing the site archives by date.

De första andetagen av ett nytt år.

IMG_5409.PNG

Mitt nya träningsarmband håller koll på mig. Den håller koll på min sömn, mina aktiva minuter, hur många steg jag tar och om jag är nära mitt mål eller inte. Jag tog en printscreen från tidigare idag och ni ser ju, jag har faktiskt varit ute och varit aktiv i mer än 30 minuter iallafall, inte illa alls för att vara mig. Elias sattes i vagnen och vi gick genom mörkret på eftermiddagen, pyntade i reflexer från topp till tå. Jag tyckte själva promenaden var skön, jag saknar det så det var skönt att komma ut och röra på sig.
E däremot delade inte riktigt min entusiasm utan frågade nästan oavbrutet när vi skulle vända hem och äta mat, så till sist kunde jag inte med att låta den stackars blåögde & nerbäddade pojken fråga mer, så vi avbröt och tog oss hem istället, till hemmet som är varmt och fortfarande glittrar av juleljus.

Det är de första andetagen av ett helt nytt år som tas. Det är den första sidan av boken som innehåller 365 blanka sidor och vad man ska fylla dem med är lite hisnande. Jag vet vad jag vill fylla dem med; med skratt, kärlek, ömhet och en stor skvätt gemenskap. Och blod, svett och kanske några tårar för att ta mig dit jag vill.
Målet är satt och min lathet behöver  övervinnas, från och med idag.

De första hisnande och osäkra andetagen.

Med en nybakad 3-åring och en lugn nyårsafton.

DSC_0095När ljuset hade blivit dovt och lugnet lagt sig i tisdags, så knackade de på dörren; farmor & farfar.
De hade med sig presenter, julklappar, godis och ljuvliga laxbakelser från Laxbutiken.
Givetvis fick jag gigantiskt ont i magen efteråt, med allt fett och allt bröd, men man får ju lite skylla sig själv helt enkelt. Och tulpaner hade de med sig. Ljuvligt vackra vita tulpaner, som spretade blygt åt lite olika håll.
Jag älskar tulpaner!DSC_0096-2 DSC_0101-2DSC_0103Och Elias satt i farmors knä och berättade att han åkt skridskor i ishallen, att han suttit på hästen och att han ville att hon skulle följa med upp på hans rum och sitta på golvet och bygga tågbana ihop. Som vanligt med andra ord. Tågbanan är en utav hans största ägodelar och intresset verkar aldrig sina. Han kanske inte leker helt och hållet varje dag med tåget, men det är en återkommande favorit. Och givetvis övade vi på att säga hur gammal han blev.
3 år.
Inte klokt. DSC_0110-2Och på nyårsafton vaknade vi alla när det ljusnat och vi sjöng för det lilla födelsedagsbarnet som öppnade paket för glatta livet. Det var bilar, böcker, kläder och en elektrisk lyftkran som byggdes ihop och var hela 150 cm hög som E lekte med hela dagen. Plus ett sånt där fiskespel där små pirayor hugger i luften och som man ska fånga. Lite nostalgi för mig och vi spelade i omgångar hela dagen där med.  DSC_0114Och farfar bjöd på nyårsbuffé nere på stan. Givetvis fick E välja mat till lunch och då blev det Springrolls, räkchips och ris, det kan inte bli bättre och mjukglassen blev vi bjudna på av restaurangen för att han hade födelsedag.
Och ett sugrör i bubbelvattnet, det gjorde hans hela dag. Så vi åt nästan så mycket att vi fick knäppa upp byxorna innan vi åkte hem för att vila lite, allihop.  DSC_0142DSC_0128-2Därefter svidade vi om till nyårkläder och jag påbörjade förrätten som bestod av bröd, smör, ägg, skagensallad och handskalade räkor. Älskar förrätter, de kan göras i alla dessa former och det väcker aptiten på ett behagligt sätt. DSC_0134DSC_0143Och till varmrätt hade jag lagat kött hela dagen, i 12 timmar på låg värme i ugnen. Det serverades med klyftpotatis med smält ost samt sötpotatis med olivolja och salt. Nu var vi fortfarande ganska möra från buffén till lunch så det blev inga jättetallrikar som inmundigades utan snarare lämnades brödet för att man skulle kunna äta kött och den goda potatisen.
Jag har sagt det förr, men herre min skapare så gott sötpotatis är. Mina smaklökar dansar balett bara av att se sötpotatis ligga lite blygt i grönsaksdisken på ICA. DSC_0169-2Och ju närmare tolvslaget klockan närmade sig, desto mer fyrverkerier smälldes utanför dörren och jag försökte verkligen fånga skådespelet genom kameran, men det var förbannat svårt, så jag fick knappt till en enda bild. När vi skålat i bubbel och när jag stått ute i 30 minuter för att försöka få EN bra bild iallafall så gav jag upp och kommer in med världens sörja på ena skon. Då har jag lyckats trampa i bajs (hundbajs) och grävt ner foten så mycket så att jag bara kunde skratta åt eländet och samtidigt försöka hålla mig från att kväljas.
Men det måste ju betyda tur, eller hur?
Att det nya året innebär inga bra bilder alls från fyrverkerier och en sko full med illaluktande sörja?

Ja, det bestämmer vi.

Gott nytt år! 2015 ska bli ett förbaskat bra år, och jag hoppas ni vill fortsätta följa mig.