Monthly Archives: november 2014

You are browsing the site archives by month.

Att ha hjärtat fullt av sorg.

DSC_0239Jag är ledsen.
Det blir ingen feelgood-känsla över bloggen idag.
Sorgen går i perioder och denna vecka har verkligen varit jobbig, hjärtat svämmar över av sorg och saknad. Gårdagens fredagsmys med Anki blev ett enda stort bölkalas. Behövligt men kanske inte så vackert på sina håll när snoret rinner och man okontrollerat låter tårarna rinna mellan taco-köttfärsen och majsen som ligger lite här och var då E sprätter i väg dem mellan tuggorna.

Jag saknar henne, gud som jag saknar henne.
Jag saknar henne så mycket att idag när hon råkade finnas med på en liten film som min mamma hade i sin telefon, så fick jag hjärtsnörp och var tvungen att andas djupt för att inte förlora mig själv i tankarna. DSC_0243Mamma sa själv, att hon sett henne på ett kort jag har på facebook, en utav de sista bilderna på henne, och att mamma knappt känt igen henne, för hon såg så konstig, stirrig och förvirrad ut. Inte alls som de här bilderna, där hon precis flyttat till oss och var knäpp och fylld av liv och då hon sprang mellan mig och Mats på stranden vid Halmstad i januari.
Min älskade lilla Molly, jag saknar dig mer än jag någonsin kunde tro är möjligt. Du har snart varit borta i 3 månader och jag kan visserligen kontrollera mig i möblerade rum, men som idag, när ensamheten kryper sig på, då gör ditt minne mig påmind och tårarna rinner. De rinner av saknad, av sorg och av den ständiga frågan om vart du är, om du har det bra och om du hittar någon kylskåpskall köttbulle någonstans att hugga in på.

Många säger det är bara en hund.
Men det spelar ingen roll för vad det är man förlorat. Kärleken är den samma över någon som man saknar, någon som man älskat helhjärtat och som man spenderat värdefull tid med, mitt hjärta gör ingen skillnad på det. Detta är otroligt svårt för mig och även om den där fullständiga paniken över att hon inte finns mer är borta, så sörjer jag henne nästan dagligen. I olika nivåer.
DSC_0229Det är så det är att ha ett hjärta fullt av sorg, och den här kvällen blev det för mycket. Att skriva är min terapi, och när jag postar inlägget så är jag övertygad om att det kommer kännas lite lättare, lite lugnare i huvudet och hjärtat kommer slå lite långsammare igen. Kanske slutar tårarna rinna alldeles strax, kanske inte.

Men jag saknar henne, varje dag. Hela tiden.
Vänner & bekanta ställer frågan ibland ”Ska det inte bli en ny hund?”
Men jag bara skakar på huvudet. Givetvis kommer jag nog aldrig orka med det dåliga samvetet eller känslan att behöva skynda hem för att hunden varit själv i några timmar.
Den främsta anledningen är att det är bara hon jag vill ha.

Men hon finns inte mer, och ingen kommer någonsin kunna vara  hon.

Att försöka hitta det som gör ont.

DSC_0275Herregud vad jag varit dålig på att blogga.
Jag skäms!
Bloggen har blivit en form terapi för mig, att släppa ut alla tankar och låta känslorna dansa över tangenterna i takt till musiken som spelas i bakgrunden. Eller nä, i takt blir det väl inte, jag skriver så mycket snabbare än vad de där arga pojkarna i KORN kan digga till.
Det blev en lite väl tuff vecka för mig, och då ville jag inte spy den galla jag höll på, utan red ut stormen och skriver några ord ikväll.
Förhoppningsvis kommer jag vara duktig på tangenterna snart igen, kanske redan imorgon.
Men tills dess så tar jag en utav de där sakerna som plågat mig i veckan och går och lägger mig.
Magont.
Den spetsar mig till ilska och nedstämdhet och väljer att bre på strax efter de mesta måltiderna jag tar, så jag måste nog försöka äta ganska strikt kost ett tag framöver igen.
Kanske får det bli laktosfritt eller glutenfritt igen.
Vi får väl se.
Jag planerar ju egentligen att äta så många pepparkakor jag kan innan julafton så att tomten (eller tönten som Elias kallade honom ikväll) kommer med ett paket innehållande ett illrosa Fitbit Flex, ett aktivitetsarmband som jag önskat mig i flera månader nu. Dessutom blev det årets julklapp, så lite inne är jag nog allt.
Pizza däremot, det är nog bara att ge upp nu på ett tag, även om chevré-ost, casewnötter, pesto, bacon och lite honung över INTE var fel alls.

Två glasburkar och väldoftande ljus.

DSC_0094När jag var på loppis i Hedared för några veckor sedan så hittade jag två charmiga glasburkar som jag såg framför mig innehålla diverse godsaker. Men när veckorna gick så blev de bara stående. Skulle man ha müsli i dem, nötter, ris eller pasta?
Det enda jag kom och tänka på var godis.
För godis är en godsak, och det är vackert med all färg.
E äter ju heller inte godis, men, gör man nr 1 eller 2 på pottan, så får man välja något ur burken.
Så den ena blev fylld med godis och den andra med pepparkakor.
Snyggt och enkelt står där de står bredvid kaffebryggaren och gottar sig.

DSC_0098I lördags fick jag hem några nya värmeljus jag köpt av Johanna som säljer Partylite.
En liten fin förpackning med 3 olika doftljus; Äppel Strudel, Marshmallow & Pepparmynta samt Citronlime Macaroon.
Lät ett ljus stå och brinna under söndagsförmiddagen i köket och en varm doft av Marshmallows & pepparmynta sprida sig genom nedervåningen.
Behöver jag påpeka att jag älskar doftljus?

En lördagskväll på Liseberg.

DSC_0045Mats bestämde att lördagskvällen skulle spenderas på Liseberg, för att försöka väcka julkänslan. Förutom att jag kände mig lite halvkrasslig och behövde ta Alvedon innan vi åkte så gick det ganska smärtfritt genom hela besöket. Något tålamod till att ta fantastiska bilder blev det tyvärr inte, så ni får stå ut med det jag har att bjuda på.
E fick iallafall för första gången någonsin åka karuseller.
Han åkte Stampbanan med Mats och min underbare lille son gapskrattade där han satt, mitt i de små berg- och dalbanebackarna som var i Kaninlandet. Jag själv var ju rätt nervös att han skulle bli helt vettskrämd, men oron var ju obefogad, herregud vad han skrattade! DSC_0046-2Men vad folk det var! Det var väntetid på nästan allt, till och med kön till Churros var lång och ringlande. Men vi hade å andra sidan ingen brådska så vi stannade till vid ett litet café och köpte plättar med ett stort lass sylt & grädde och satte oss inomhus, i ett hamninspirerat litet krypin och drack julmust och fyllde magarna med plättar. DSC_0028-2 DSC_0036Vi gick vidare. Jag och E ställde oss i kön till Farfars bilar, han var riktigt pepp på en bil med julklappar på, och när vi stått och väntat i 10 minuter på vår tur, så var det precis den som rullade fram till oss. Så han satte sig fram och bad mig krypa in där med så vi kunde styra båda två. Han var helt galen bakom ratten och ena stunden skulle vi gasa och andra stunden skulle vi svänga, det var en perfekt liten bilförare som satt där och upplevde fina barndomsminnen som jag fick göra när jag var barn. När åkturen var slut fick vi en liten pollett så vi kunde göra ett litet körkort till E, som han stolt visade upp för oss. DSC_0064Därefter gick vi för att leta efter tomten. Han hittades i tomtelandet och det var en litet blyg pojk som fick sitta i sin pappas knä och berätta att han ville ha ett tåg i julklapp. Minuterna innan hade han tydligen varit lite brydd och förklarat att Tomten verkade arg. Så den plötsliga blygheten berodde nog på det. DSC_0088Annars spelade vi väl mest på chokladhjul, köpte socker & kanelindränkta Churros och försökte hålla värmen innan vi skyndade oss till bilen och åkte hela vägen till Borås igen. Trots otroligt dålig kvalité på bilderna så var själva besöket allt som allt trevligt och mysigt. Visst, det var lite väl mycket folk här och där, men att ha fått se den lille mannens äkta glädje för karuseller gjorde allting avslappnat och varmt.
Fastän det var minusgrader och jag höll på att frysa öronen av mig.

Den där lördagsmorgonen.

DSC_0006Lördagen startade med sovmorgon. Det var skönt att ligga och dra sig en stund medan jag hörde hur de två andra familjemedlemmarna var på nedre våningen och gjorde kaffe, pratade och myste. Det behövs ibland, den där extra stunden på morgonen, som gör att man kan trassla in sig i täcket och fundera över livet samtidigt som man halvt sover, halvt registrerar ljuden i huset.  När jag väl gick upp möttes jag av solsken och frost. Det var fantastiskt vackert ute, en klar skillnad mot novembers hittills gråa ljus. Några koppar kaffe och mys med mina två killar gjorde mig glad och harmonisk. Älskar helgmornar över allt annat när man inte behöver stressa, där vi kan sitta/ligga i soffan och bara vara. Det är en annan typ av energi som tankas då, den där rogivande energin som behövs. DSC_0026DSC_0019DSC_0013När jag bäddade sängen så kände jag att jag behövde göra någonting, mina avslappningsbatterier var laddade. Jag behövde bege mig ut i solen. Så jag kollade med mina två killar om jag kunde göra det där man alltid drömmer om att man ska göra en sån här fina dag, dvs ut i skogen och lufsa med en liten pigg häst.
Så jag slängde på mig ridbyxor, reflexjackan, ett varmt underställ (inte i den ordningen dock) och åkte ut till stallet och tog in en lerig men glad liten Heidir. (Mobilbild)
10809713_311729825694810_1159074900_n Borstade bort så mycket jag kunde av leran, kratsade hovarna, sadlade och tränsade och sedan gick vi upp mot Kindsbanan. Jag tog en längre runda denna gången, runt sjön, och vi hade jättekul ihop. Trav, tölt, galopp och långa skritt-turer. Mötte en hel del människor, bilar och rådjur, men lille H skötte sig exemplariskt. Det är fantastiskt hur bra vi utvecklats, från att rida i repgrimma där någon ledde oss i somras, till att nu vara ute på ”långtur” själva, där vi bestämmer farten och vad vi ska göra. Det är verkligen utanför bekvämlighetsboxen för min egen del, men när jag väl gör det, så är det en riktig frihetskänsla.
Jag kommer liksom in i den magiska zonen istället.

Väl hemma var jag laddad med positiv energi, så mycket att jag var tvungen att ta en powernap innan vi bytte om och åkte till Göteborg och Liseberg. Men mer om det senare…

Det är dyrt, men det är det banne mig värt.

DSC_0534Jag älskar kaffe.
Dricker egentligen på tok för många koppar om dagen, men det går liksom inte att slå en kopp kaffe på morgonen, eller till frukosten, eller till förmiddagsfikan.
Jag dricker inte lika mycket kaffe på eftermiddagen som på förmiddagstimmarna och ja, jag behöver det för att fungera.

Har testat en hel del olika smaker eller en hel del olika kombinationer, men den som jag blivit helt frälst i, och som ligger mig varmt om hjärtat är Saema´s Kaffe Irish Cream. Doftar ljuvligt på morgonen när man precis vaknat med en ananas-frisyr en helgmorgon, och det smakar gudomligt. Det är en riktig dyrgrip, 59:- för 100 gram, men det får det banne mig vara värt någon gång ibland. Det finns även en större förpackning men den har jag inte vågat mig köpa än. Nu ska ju julkaffet snart börja puttra, så det får vänta tills julen är slut.

Har endast hittat Saema´s på Blomsterdesign på Trandared, så den är inte jättevanlig, men ack så god.
Värd att prova!

Att se fram emot en obokad helg.

DSC_0316Det blev visst torsdag igen, och det känns alltid lite enklare att leva när helgen börjar närma sig. För första gången på evigheter är vi obokade just denna helgen, och det ska bli skönt på ett sätt, att få ta dagen lite som den kommer, att låta bli att titta på klockan och kanske, kanske gå i mjukisbyxor en hel dag.
Känner jag mig själv rätt så lär helgen innehålla någon form av aktivitet ändå, kanske en ridtur på lördagsförmiddagen eller eventuellt hälsa på någon vänlig själ som bjuder på finkaffe och fruktsallad. Eller så bakar jag något eller lagar extra god mat.
Ptja.
Living on the edge skulle man kunna kalla det, helt obokad.
Jo, det ska nog smaka det med.

God mat förresten, gjorde en grym wook ikväll, med kött, purjolök, nudlar, koksmjölk, broccoli, chili och andra goda kryddor. En sån där maträtt som man skulle kunna gå och okynnesäta en hel kväll bara för att man är sugen.
DSC_0314Det blev visst torsdag igen. Ljusen är tända och diskmaskinens dova ljud hörs från köket.
Och nu blir det the Log Lady, läskig musik och lite lätt förhöjd puls i den väldigt annorlunda serien Twin Peaks.

Imorgon är det veckans bästa dag.
Jag tror jag fyller den med skratt, mjukt hjärta och värme från människor jag tycker om.
Bättre avslut på arbetsveckan och början på helgen går nog inte att få.

Den perfekta vardagsrumslampan.

DSC_0310-2Vi var i Ullared i måndags.
Jag tog ledigt från jobbet på eftermiddagen och hämta Mats, medan E åkte buss till Hedared med morfar.
Det stod julshoppning på schemat; kläder till E, adventsljus, kulor till granen, juldukar, julgardiner, tomtar, ljusslingor, julklappar till alla barn, smink och allt däremellan.
Jag hittade någon tröja, sjukt härliga mjukisbyxor (som jag bor i hemma), saltvattenspray, doftljus och lite mer därtill.
Ni som har mig på Instagram vet redan att notan på 2 fulla kundvagnar från Gekås blev rekord någonsin, det kostade lite mer än vanligt om vi säger så.

Men oavsett.
Helt plötsligt såg vi den båda två.
Lampan som vi båda tyckte skulle hänga över matsalsbordet, en som gav soft ljus och som skulle passa in med läderklädsel på matsalsstolarna, som skulle tillföra lite mer lyx i hemmet och som vi båda utbrast ”Ja!” till. Vi har länge varit ute efter snygga och bra lampor, så det kändes bara så rätt när den uppenbarade sig, rakt framför våra näsor.

Och nu hänger den här hemma, ovanför bordet.
Det kom en eller två svordomar innan den var ihopmonterad. Men det fick det banne mig vara värt.
Och det allra bästa är, förutom att den sprider ett mjukt & harmoniskt ljus i det rum vi spenderar mycket tid i, den levererar ett ljus som jag kan fotografera i, som ger mig ett varmt men inte för gult ljus.

Haleluja-moment på den!

Att vara på jakt efter den perfekta pajdegen.

DSC_0308Ja, det har nog inte undgått någon att jag älskar paj.
Jag erkänner och säger att jag ibland älskar pajer, framför allt matpajer, mer än sushi.
Ja, jo, så är det faktiskt!

Jag älskar att baka paj, det finns så många möjligheter att göra en, du kan i princip slänga in vad som helst och jag tror en vanlig, hederlig ost- och skinkpaj är det absolut enklaste och godaste som kan tillagas.
Någonting som har stor betydelse är pajskalet, det får inte vara för torrt och för smuligt, så jag har sedan några år tillbaka prövat mig fram bland de mesta pajskalen, och den allra bästa är nog den där du byter ut en del smör mot kvarg. Pajskalet blir för det första väldigt formbar och fast, den får en god krispig yta och den håller ihop i de flesta pajformar, dvs den går inte sönder.
Ikväll provade jag att byta ut kvargen (hade inte handlat hem någon) mot turkisk yoghurt istället, och det fungerade precis lika bra även om den blev ännu mer ”hårdare” i formen.

Om ni vill ha mitt absolut bästa recept på pajskal, så delar jag gärna med mig:

  • 3 dl mjöl
  • 50 gram smör
  • 1 dl kvarg
  • 1 nypa salt.

Så ikväll, efter att ha kommit hem från en tuff arbetsdag, så istället för att skramla med kastruller, så slängde jag ihop en paj med lite överbliven kylskåpsskinka, dijon-senap och kryddor.

Inte illa alls en tisdag som denna!

 

Den där härliga tröttheten som kommer av att man haft fullt upp.

DSC_0177Om fredagen var lugn, så blev lördagen precis tvärt om.
Först kom Beda och Dimma hit, eftersom vi skulle vara hundvakter. Oron jag känt för alla känslor var obefogat, jag njöt verkligen av hundsällskapet och det var faktiskt skönt att få komma ut och gå en vanlig hederlig promenad.
Sedan bakade jag bäroffie-paj inför kvällens gäster, jag åkte och handlade, åkte iväg på barn- och familjefotografering, sedan hem, städa, duscha och laga mat innan gästerna dök upp.  DSC_0243Givetvis hjälpte mannen till med en hel del igår, men som det kontrollfreak jag är så måste jag vara delaktig i det mesta så när vi väl satt oss till bords när Sandra, Niklas & Alma kom, så var jag helt slut.
Men vi hade en jättemysig kväll där vi pratade gamla minnen, var allvarliga, grät en skvätt och skrattade åt barnen som på något vis var så glada i varandra att de gick och kramades och pussades. De satt till och med nära varandra i soffan och tittade på Teletubbies ihop.
Älskade ungar.DSC_0245 DSC_0269Och när barnen somnat spelade vi Alfapet och jag och Mats vann stort över en något uppgiven Niklas innan de for hem och jag fullkomligt somnade innan huvudet nått kudden.
Nästan iallafall.

Idag är det söndag, hundarna har precis blivit hämtade av Therese, E ska ta en powernap, Mats är och tränar och jag; ja, jag bara sitter här och njuter av lugnet.
Snart ska vi iväg på barnkalas och i eftermiddag ska Svensson-Svensson komma hit och fika lite.
Någon ridning blir det inte denna helgen tyvärr, men nästa kanske!

Imorgon är det en ny vecka som är ganska obokad än så länge förutom imorgon. Då ska jag ta ledigt från jobbet halva dagen och umgås med min man (som är så välbehövligt), medan E ska åka buss med morfar till Hedared. Men mer om det imorgon!