Monthly Archives: december 2013

You are browsing the site archives by month.

Vi har det bra!

20131230-092010.jpg

20131230-092025.jpg

Livet på en pinne.
God mat, trevligt sällskap och den fantastiska miljön med leriga kossor och tystnaden.
Blir aldrig trött på det.

Tyvärr sitter förkylningen i och jag har haft feber 3 dagar i rad nu och snoret verkar aldrig ta slut. Men jag har återupptäckt förälskelsen i mitt fasta 50mm objektiv och börjar lära mig skärpan manuellt på den nu, så jag fotograferar så mycket jag bara kan.

Elias däremot mår som en kung. Han går runt och ber om meja apiss tack (mera apelsin tack) och har långa konversationer med farmor som alltid slutar med att farmor skrattar och utbrister Vad göllig du är! på göteborgska.

Ja. Näst sista dagen på året. Vi gör precis vad vi känner för, här finns ingen stress.

Det där med att göra planer är tydligen inget för mig…

DSC_0121 DSC_0125 DSC_0126Jag hade planerat att göra så mycket innan morgondagen anländer. Jag skulle träffa vänner, motionera, rensa ur garderoben. Molly skulle få många långpromenader, kanske spåra med Therese och hundarna. Men nu är snart fredagen här och knappt något av mina planer har blivit av, vart tog tiden vägen?!
Idag hade jag tänkt befinna mig på gymmet. Men det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig för förkylningen har slagit till igen, inatt. Kunde inte somna och gick upp och bombardera mig med nässpray, men det släppte liksom inte, så jag försökte sova med öppen mun istället, men då blev jag så torr att jag knappt fick någon luft ändå. Det blev knappt några timmars sömn alls…

Vilken tur att vi hade bjudit ut och själva till mamma och pappa för lunch, så E fick komma ut och röra lite på sig. Vi åt julrester med potatismos och Es favorit; Gjass! Sedan ringde telefonen där Ella frågade om vi ville följa med ut och gå. Det slutade med att Elias och Målle följde med pappa och Svensson-Svensson på ca en timme medan jag och Mats gick och lade oss och vilade. Det var verkligen GULD värt att få en stunds avkoppling när man mår lite krasst, plus att hunden blev rastad och fick springa av sig ute på åkrarna.
Och så fick Elias en hel back full med tåg och räls med sig hem som han nu på kvällen lekt oavbrutet med. Att gå och lägga sig idag var lite tuffare än vänligt hälsade han, det var svårt att slita sig…

Och med de orden sagt så är det jobb imorgon, sedan ska vi träffa Sandra, Niklas och Alma på kvällen och på lördag åker vi till Skåne för att fira det nya året och givetvis Elias 2-årsdag ute på landet. Det blev trots allt fullbokade dagar. Och även om det inte blev som planerat så har det varit dagar med familjen, det är för mig viktigast!

Kärleken som aldrig kommer kunnas förklaras..

DSC_0066Älskade lilla trollunge. Du med de blå ögonen, som blixtrar av bus.
Som har ett smittande skratt och som möter de flesta med ett leende. Vet du hur mycket du betyder du betyder för mig och för din pappa?

När du sover står vi och tittar på dig och ler, när du skrattar så skrattar vi och när du är ledsen så river det i hjärtat. När du använder din lenaste, finaste röst och ropar ”Maaaaammmmma” när du sovit färdigt, då skyndar jag mig in för att få krama dig och tigga till mig en puss. Få känna din värme, din doft. Och få fråga om du sovit gott och åter igen minnas att du blivit så stor att du förstår och kan svara på frågor.
Du pekar på en utav bilderna som hänger ovanför sängen och utbrister ”Moffa”. Ja, där är morfar, bekräftar jag och sedan går vi igenom de andra bilderna och vilka som är där. Och så ropar du troligtvis på Målle. Men framför allt på pappa.
Din pappa.
Jag vet att pappa går först i alla lägen och även om det känns ibland i hjärtat så nöjer jag mig ändå till 100% att få komma på andraplats, för din pappa är verkligen en riktig klippa. Så jag förstår dig.

Det är svårt att föreställa sig vilken enorm kärlek du förde med dig, men den finns överallt där du går. Du är så älskad. Jag skulle kunna göra vad som helst, bara jag vet att du har det bra och kommer ha det bra.

Vår lilla guldklimp. På nyårsafton fyller du 2 år. Det är stort. Du blir stor alldeles för fort.

Julafton 2013

DSC_0063 DSC_0093DSC_0045afton afton2 DSC_0066afton5 afton3 afton5DSC_0106afton7 afton6Love Actually rullar i bakgrunden, kroppen går på lågenergi och jag känner mig som en stoppad korv. Mysbyxorna är på och även om jag känner mig proppmätt så är det en värme som sprider sig inombords.
Vilken julafton vi fick. Ingen stress, ingen irritation (jag har sällan tålamod när saker inte går som planerat), den obligatoriska fruktkakan som Soili gör (eehhh, ja, jag tog 3 bitar utan att skämmas) och glada barn. Elias har hållit ihop fantastiskt bra och blev alldeles lyrisk och rosenkindad av alla fina julklappar han tilldelades, det har lyst lycka i hans ögon ikväll…
Jennie somnade som vanligt ungefär mitt i Kalle Anka och i år hade vi besök av en Skånsk tomte som svor som en borstbindare och hade fått motorstopp med bilen (??) i Hässleholm.

Och jag, jag fick så fina saker så jag i princip skrek av lycka.
Bland annat ett 6 månaders prenumeration av Glossybox, något jag gått och suktat efter sedan i somras och lovat mig själv att jag någon gång ska skämma bort mig med. Och så kom min fantastiske man med en sån överraskning istället.

Ja, det är värme och glädje idag och jag sitter med ett fånigt leende på läpparna. Vilken underbar familj vi är.
Jag älskar er!

God jul och gott nytt år!

julafton

Dan före dopparedagen.

korvDSC_0090 DSC_0093Det var fjärde advent igår och det sista ljuset tändes äntligen. Efter att Mats varit på gymmet så kom han hem med mat för ett helt kompani. Jag var så otroligt sugen på julmat så vi stekte köttbullar, prinskorv, gjorde crustader, ägghalvor, ställde fram sill, rödbetsallad och värmde på lite revben. Åh.
Julmat, det skulle jag kunna äta lite oftare om man nu inte blev så förbaskat trött för både jag och Mats fick turas om och sluta ögonen en stund.
Känner jag oss rätt så blir det rester idag, och imorgon julafton blir det på´t igen, fast ungefär 1000 ggr värre. Julkoma-deluxe, som det brukar.
Och jag ska försöka sno körsbärslikören ur Aladdin-asken imorgon med, enligt säkra källor så kommer det finnas en sådan med i år igen.

Jag har varit på gymmet idag, i ett sista försök att samla ihop lite mindre dåligt samvete. Jag har ätit som en tok i flera dagar nu och jag vet att det kommer bli så imorgon med. Men sedan får det vara bra. Är det någon gång jag behöver göra såhär, så är det nu. Det är det jag försöker intala mig själv.
Hade planerat att vara på gymmet när det öppnade men jag försov mig och klampade in vid 07 med ansiktet fullt med kuddavtryck och med en ananas-frisyr som hette duga. Men det var näst intill folktomt så jag kunde trampa på crosstrainern i friska 22 minuter innan svetten lackade och sedan fortsatte jag på motionsbandet innan jag gick vidare till lite muskelmaskiner. Jag har fortfarande grymt dålig kondis och uthållighet fysiskt, men psykiskt har jag kommit långt på bara några få veckor. Jag avskyr verkligen crosstrainern, men den ger mig så bra känsla efteråt…

Nä, nu ska jag nog försöka övertala Mats om att vi snart borde äta lunch, eller iallafall när E har vaknat från sin powernap. Jag hör hur rödbetsalladen och köttbullarna ropar på mig ifrån kylen.

2013 – året som blev som en berg- och dalbana.

DSC_0027Jag är hemkommen från en PW med Molly på 5 km.
Att få promenera med henne är som balsam för själen och jag får släppa lös alla tankar jag har och hon är för det mesta så lydig att hon sköter sig själv liksom. Denna promenaden kom jag och tänka på gårdagens samtal jag och Mats hade – vi pratade om året 2013. Det är ett händelserikt år som haft en riktig berg- och dalbana både händelsemässigt och känslomässigt. DSC_0132
Det som mest har satt spår är Elias givetvis, på både bra och dåliga sätt. Från januari till juli kämpade vi med sömnen och jag kan helt ärligt säga att det var så tufft att jag oroade mig för om vi skulle komma ut hela ur den biten. Det ihop med att jag hade D-vitaminbrist och B12-brist gjorde med allt annat än glad, jag kände mig så nere och ledsen, länge. Jag kunde inte förstå varför.
Men en dag fick jag nog, lade sonen ner i sängen och gick ut ur rummet och lät det ta den tid det fick tag. Sedan dess har han alltid somnat själv och sovit hela nätterna igenom (med undantag när han varit sjuk). Jag besökte vårdcentralen och fick hjälp med mig själv, det var det bästa jag någonsin gjort. Jag slutade äta gluten, och äter inte fortfarande, förutom vid enstaka tillfällen, men med vetskapen om att jag kanske mår dåligt.

Sedan augusti har allt vänt, det mesta i livet har satt sig i rätt pusselbit. Mats har bytt jobb, han är hemma på kvällar och helger, Elias har börjat på dagis, jag har börjat jobba heltid, vi tränar, vi kör matkasse och har infört bra rutiner, jag har vänt ifrån att hata min kropp, till att beundra den och måste ofta hejda mig när jag ser spegelbilden på mig själv. Jag har börjat arbeta i receptionen på jobbet, vilket i sig gjort att jag behövt trycka mig ur bekvämlighetszonen och blivit mer utåtriktad, något jag med skräckblandad förtjusning älskar.

midsom1DSC_0212
Det känns verkligen underbart att sluta 2013 på topp och det känns spännande att se vad 2014 kommer innebära. Jag tror och hoppas på att 2014 kommer bli ännu bättre, med ännu mer möjligheter till att få leva ett liv som jag älskar, som jag vill och som jag önskar. Med de jag älskar och de jag tycker om.

Jag har blivit min egen lyckas smed, och jag ska fortsätta med det.

Fullspäckat!

DSC_0058Och så blev det lite pinsamt tyst här inne igen.
Men det är inte för att det inte händer något, utan tvärt om.
Jag har börjat träna igen, i måndags tog jag en powerwalk med Therese och alla hundar – äntligen! Vi gick i rask takt 5:an på Kransmossen i piskande regn och med ett ont öra (jag har åkt på en förkylning), men med det otroligt trevliga sällskapet så hade jag gärna gått en vända till. Molly skötte sig så bra och jag var så stolt över henne, hon försökte inte mucka gräl någon gång med varken Dimma eller Beda, förutom när hon blev lite trött på slutet av promenaden och tyckte Dimma gick lite för fort (?).
Har även börjat hänga på gymmet några dagar i veckan. Jag åker när Elias går och lägger sig, vill inte missa dyrbar tid med guldklimpen. Sedan är jag där någon timme och känslan efteråt är verkligen världens bästa.
Just nu försöker jag dock inte ta ut mig fullständigt eftersom jag har den där förkylningen då som gör så att jag låter som en kråka.
Även Mats är grymt duktig. Han åker på morgonen till gymmet, redan vid 05 är han där och kör hårt.
Det känns verkligen som om detta är något vi kan fortsätta med. Vi mår ju så bra av det!

Imorgon jobbar jag sista dagen innan jag har några dagars ledighet och E går sin sista dag på dagis på detta året. Det är en tuff höst vi haft med de obligatoriska dagisbacillerna. Från september fram till för 2 veckor sedan har vi nästan behövt vabba varje vecka p.g.a feber och öron-ont, men vi har ändå kommit ganska lindrigt undan, som tur är. Ingen gillar väl att vara sjuk 🙁

Och ja.
Det är julafton på tisdag och jag har knappt någon julklapp färdig. Jag känner mig inte ens stressad. Jag har ju hela helgen på mig, och måndagen. Det är luuuugnt.

Ni känner ju mig vid det här laget. Ute i sista sekund 😉

Skulle tredje advent bli ett nytt kaos?

DSC_0055Nej, den lätte gick jag faktiskt inte på!
Det fanns ingen tid eller ork till att försöka leka familjen perfekt idag, så vi bjöd hem mormor och morfar på något som inte är juligt alls – Tacos.
Men så gott!
Vi åt så det stod ut genom öronen, och sedan drack vi julkaffe och Elias sprang runt och ropade på Byggare Bob, eller mer Byddare Böbeee, han får liksom till en liten fransk knyck på slutet, urgulligt.

Vad har hänt sen sist?
Jo, det var ju lussefirande på dagis där Elias envisades med att bara sitta i pappans knä. Och lite glögg ville han ha med, glögg och pittepake. På kvällen var det julbord med jobbet, det var kul, men ändå inte riktigt så ont-i-magen-skrattande som föregående år. Hela lördagen gick till att sova, dricka vatten och sova lite till. Och ändå sov jag som en stock fram till klockan var 08.30 imorse när Elias vaknade. Onödigt som få, men svårt att göra ogjort.

Stackars Molly har inte fått gjort mycket denna vecka. Men på fredag går jag hem och är ledig flera dagar. Då har jag planerat långpromenader med henne och kanske något spår med… Och försöka träffa lite vänner som jag inte umgåtts med på länge. Och släkten.

Torsdagskvällar, på god andraplats efter fredagskvällar…

DSC_0041Det blev till slut torsdagskväll, lägenheten är städad, maten ligger som bomull i magen (men jag åt lite över gränsen till för mycket, matkassen denna vecka är verkligen GOD!) och Elias sover efter att han hjälpt mig att diska, dvs stå på en pall vid kranen i köket och hälla vatten överallt förutom i disk-hon. Även fast jag är trött i kropp och själ, så känns torsdagskvällen alldeles underbar och imorgon väntar Elias första lusse-firande på dagis och på kvällen ska vi ha julfest med jobbet. Torsdagskvällar är nästan lite som fredagskvällar, man vet att snart är det helg igen, man har en dag kvar och man vet att fredagar brukar innebära en hel del skratt, och det blir nog extra mycket imorgon.

Snön har visserligen töat bort och det är runt 5 plusgrader ute, men jag har knarkat julmusik i flera dagar nu och börjar längta efter ledigheten. De flesta julklappar är färdiga, plånboken är tunnare än tunnast och jag dreglar när jag tänker på julmaten som ska inmundigas imorgon. Finns en liten möjlighet att det slinker ner någon form av vin imorgon med, ihop med gott sällskap.

Ja, torsdagskvällar i december. Inte fel, inte fel alls.