Monthly Archives: oktober 2013

You are browsing the site archives by month.

En spark i baken.

DSC_0089Just nu pågår intensiv slappträning i soffan.
Arbetsdagen började redan klockan 07 och det känns som jag hållit andan hela dagen eftersom det varit så mycket att göra. När jag väl kom hem var jag dödstrött och hade ont i huvudet.
Då tjatar Mats iväg mig till gymmet av alla ställen, han tycker jag ska börja träna nu, precis som han. Alltså, ingenting blir ju sämre av att man tränar, inte egentligen. Men den där förbannade ångesten som kommer smygandes innan är riktigt tuff.
Men.
Jag gjorde det och det känns ju givetvis alldeles extra bra av att känna att man inte är alldeles för otränad, utan att lite kondition finns kvar. I huvudet alltså.
Kroppen den skakade och svetten lackade redan efter 15 minuter.

Nåja. Det fick mig att längta efter jogging igen. Stackars Molly har blivit undanskuffad så länge med långpromenader så det känns hemskt att ens få kalla sig hundägare. Så ja, i nästa vecka, då ska jag försöka sätta igång oss, ute. Min lilla stump-rump. Det där livspusslet är svårt. Men det SKA gå!

En måndagskväll utan måsten..

 

DSC_0271 DSC_0263

Medan vi väntar på att stormen ska krocka med vår lilla stad så ställer vi in allt vi tänkt och bara är. Vi kurar strax ner oss i soffan och tittar på Dessertmästarna samtidigt som mammahjärtat värker över E som hade hög feber när jag kom hem.
Så vi plockade undan mobiler och bara ägnade oss åt Elias som lekte med sina trakta och sprang mellan mig och Mats för att försöka komma åt så många knappar som möjligt på kameran medan Mats lät mig öva på att vara med på kort…
Vi satt alla på golvet och vi pratar om allt och inget medan E gör sig förstådd och babblar på om milk, mojmoj och Ada (Adam och Ella) och vi båda tittar på honom med bomullslena blickar och ställer oss frågan; hur kunde vi få ett sånt perfekt och vackert barn?
Och att granska bilder på sig själv är väl sådär, men det är ett steg i välbehövlig riktning, att inte behöva bara leta fel utan acceptera. Konstig med välkommen känsla. (Ja, tröjan är en stor favorit just nu, den går att användas på så många sätt)
Jag tycker jag iallafall passar alldeles förträffligt bra i min nya frisyr och jag är helt säker på att jag kommer känna mig extra häftig på lördag, då jag ska dra på mig den lilla svarta klänningen jag lånat av Mela (med ganska bar rygg) och slå klackarna i taket med 11 andra fina tjejer i Helsingborg. Vi ska bo på hotell och besöka Wallmans.

Sedan om jag inte kommer kunna andas på hela kvällen är en annan sak. En småsak kanske man skulle kunna likna det med…

Styrka sitter inte bara i musklerna.

DSC_0132På fest i augusti 2011.

Jag känner mig stark som en oxe.
Trots en tuff vecka, så känner jag mig stark i mig själv, jag känner mig glad, positiv. Jag kanske inte känner någon energi i kroppen just nu, men jag känner en styrka i sinnet, nog så viktigt. Jag jobbar väldigt mycket med mitt inre, att vara vän med mig själv, att vara säker i mig själv, vilket jag kämpat med sedan den där dagen då jag var på vårdcentralen i somras. Det låter egoistiskt, men det är det jag behöver göra för att ta mig fram på rätt väg.
Men så jobbar jag ju även hel del med utsidan, för de där två hänger ihop. Jag försöker använda mer feminina kläder, som framhäver min smala midja, jag har ofta tajta byxor eftersom det framhäver mina former. Det kommer givetvis ibland dagar när jag känner mig som en äppelskrutt, med hållning som en säck potatis,  men de dagarna är få och när de kommer (som häromdagen) så är det liksom okej att pausa lite och bara få vara lite arg eller ledsen.
Utsidan ja.

Jag har ett tag tyckt att jag ska spara ihop till långt hår.. Ungefär som på bilden ovan. Så jag har ju inte klippt mig något nämnvärt sedan i maj/juni. Och ju längre håret blivit, desto mer osäker har jag blivit. Orkar jag verkligen blåsa håret varje dag, stå framför spegeln och platta håret?
Nej.
Så efter att ha googlat de allra flesta korta frisyrerna 2013 så bokade jag en tid hos Anna som blev lite halvt nervös när jag sade att hon skulle ta fram rakmaskinen. Nu hittade jag aldrig någon bild som jag kunde visa henne utan lät henne ha fria händer så länge hon klippte en frisyr på mig som jag aldrig haft.
Resultatet? 1375900_10152299654270299_131631154_nJag blev så fantastiskt nöjd, hon kan den där Anna. Det blev längre uppe på huvudet och rakat på sidorna…
Och jag är så glad, för jag vågade förändra, igen. Det är nog det som betyder mest för mig. Att jag vågar.

Och oavsett hur små steg eller hur långsamt man tar sig fram så vinner man alltid över de som väljer att stanna kvar i sin soffa.
På så många sätt.

Det dåliga humöret som kommer fram ibland…

DSC_0225Ja, det händer lite titt som tätt att man har dåliga dagar, och idag har just varit en sådan.
Ingen sömn inatt, Elias har hostat och varit ledsen medan Mats låtit som en jäkla Finlandsfärja med sina snarkningar. Höll på att bli tokig när klockan var runt 02 inatt och bad han ta nässpray eller sluta andas.. Ehm… Ja… Vilken förstående och tålmodig livskamrat jag är, det var många svordomar jag spottade ur mig inatt…

Med ICA-påsar under ögonen så har jag iallafall överlevt dagen, (även om jag trodde jag skulle bli av med stortån när jag tappade dammsugaren över den..) och jag kom och tänka på vilket skönt flow jag lever i nu, för även om jag utnämner denna dagen till en dålig dag, så finns ändå rätt tänk och jag tycker inte synd om mig på det viset att jag måste ha en pizza eller en sjukt stor påse godis från Hemmakväll.
Nu menar jag inte att jag alltid är duktig och väljer bort skräp, men jag har alltid ett val och jag väljer väldigt ofta, enligt mig, rätt saker. Som nu; på med lite lugn och svårmodig musik, fram med favoritnagellacket och njut av lugnet som uppstår.
Det blir liksom lite vardagslyx i livet.

Livet.

DSC_0199

Bloggen är ordlös. Det får vara så.
Jag lever mitt riktiga liv just nu, njuter av tid med mannen och barnet och hunden. Äter chili-lakrits-glass, njuter av min 8 kilo lättare kropp och jag mår bra. Jag hänger lite på FB och lägger upp lite bilder då och då på Instagram men följer knappt några bloggar. Jag väljer mitt riktigt liv, som min syster så fint satte orden på… Ingen statusuppdatering i världen kan vara viktigare än att få dela glädjen med E, hans hyss och hans förundran till stora grävskopor. Jag känner mig tillfreds.
Lugn.
Ganska harmonisk.

Jag lyssnar frenetiskt på låtar med text som:

Day turns to night, night turns to whatever we want
We’re young enough to say

Oh, this has gotta be the good life

Jag ler. Jag skrattar.
Jag andas. Jag blundar och är här. Nu.
Och någon gång kommer det en tår för att man väller över med känslor, bra eller dåliga. Det är ju så livet är.

Och plötsligt blir jag lite sentimental och tittar tillbaka bland mina blogginlägg och hittar det där inlägget om vikt. Eller ett utav alla de som handlar om vikt och hittade en önskan om en målbild. Ibland måste jag ju hejda mig själv och inse att jag är där. Även om jag vill gå längre, så är det alltid viktigt att stanna upp och se resultatet.

klanning(Mobilkvalité)

Förutom att brösten knappt finns längre och hänger som långa påsar (ingen bh) så är jag ju där nu. Det där som jag velat, så länge. Och jag är stolt. Jag vågade, jag förändrade.

Vad som händer framöver. Ja, det får vi ta då.

Det där med att vara förälskad i Skåne…

DSC_0002DSC_0023DSC_0052 DSC_0058 kongakonga2 DSC_0078 DSC_0054DSC_0096DSC_0103 DSC_0111 DSC_0105DSC_0117 DSC_0174 konga3DSC_0205 DSC_0198 DSC_0203DSC_0227Nu är klockan egentligen jättemycket, men jag har kämpat för att tanka upp bilderna till bloggen i nästan 2 timmar..
Oavsett, vi åkte på en liten blixtvisit till Skåne i fredags. Vi körde näst intill non-stop förutom att vi fick stanna och hjälpa till vid en bilolycka någon mil från vårt slutmål.
Eller det var Mats som hjälpte till medan jag satt kvar i bilen med E och Målle och tyckte hela situationen var läskig.

Till slut kom vi fram och som alltid när vi träffar farmor & farfar så är nivån hög och låg på samma gång samtidigt som man sippar lite vin och njuter av lugnet, tystnaden. Jag älskar verkligen att komma dit ner, man glömmer både tid och rum och man blir avslappnad på 5 röda och man får hållning som en ostbåge.
När jag vaknade på lördagen var det bara att ta med hund och kamera ut och försöka fånga alla intryck som miljön ger, men det är inte rättvist liksom.

Annars åkte vi över till Danmark i några korta timmar, där vi drack vin i skolskenet i Gillelej och åt den godaste fisktallrik mina smaklökar känt någonsin.. Och Elias tjatade om sin glass som farfar bjöd honom på. Det var det snabbaste utomlandsresan någonsin(hahah) men vi åkte snabbt hem till Målle och spenderade resten av kvällen att skratta åt Intresseklubben och fila på en julafton. Imorse ville E gå och titta på kossorna på de stora markerna runtomkring, så jag och svärmor trippade runt som godsfruar och vi båda enades om att det enda som fattades var var sin häst.

Helgen har gått alldeles för fort, och vi avslutade det hela med ett besök i Ullared där det blev en snygg vinterjacka till mig, lite kläder till E och Mats och andra ”nyttigeter”.

Åter igen börjar en ny vecka imorgon… En vecka som är lagom oplanerad, eller rättare sagt, den är inte riktigt så fullproppad iallafall.

En lång dag.

20131007-192539.jpg

20131007-192559.jpg

Vilken lång dag det blev. Upp vid 05 och sedan fullt ös. Har lämnat och hämtat E i Hedared som spenderat dagen hos mormor och morfar medan jag jobbat och saknade Mats är iväg på kurser i Falsterbo.

E var supertrött och har redan somnat så jag tvingar till mig lite gos från Måålle och sniffar henne i huvudet där hon doftar en blandning av apelsin och lavendel.

Snart ska jag framkalla dreggel genom att titta på Dessertmästarna, men först kör jag en dejt med Helge Skog. Klockan är halv åtta. Hos mig.

Lördagar som gör livet lite roligare..

579135_10152248018705299_598564986_n eecc23902d9c11e3894722000ae90157_8Den där ögoninfektionen är seg.
Just som jag trodde det skulle bli bättre så känns det som det tilltagit. Jag och E brottas varje morgon och kväll med att få i dropparna i hans ögon, men det är tufft. Han skriker och jag blir förtvivlad, jag känner mig som världens sämsta mamma. Jag håller tummarna att han vaknar symptomfri imorgon bitti. För allas skull. (Fast då behöver jag droppa ytterligare två dagar)

Igår fick vi en promenad med hela familjen på eftermiddagen.
Mats slutade lite tidigare från sin utbildning och vi njöt av den lilla stunden vi fick ihop innan han packade ihop hund och packning och for iväg igen.
Elias och Molly fick posera på en sten och den bilden får mitt att le. Jag fascineras över hur stor Elias blivit och hur mycket Molly betyder och gör för mig… Det spelar ingen roll vad alla andra säger, men Molly är en otroligt viktig del av min familj och det står jag för. Det känns konstigt att hon är borta över helgen och jag kommer på mig själv med att fundera på när man ska orka gå ut i regnvädret…

För att det inte skulle börja växa mossa på mig och Elias trotsade vi det gråa vädret idag och gick ner till stan där vi mötte mormor och morfar. Vi gick och tittade i butiker och så bjöd morfar på fika på Tant Grön. Jag hittade faktiskt en skumboll som var glutenfri, stort plus i kanten! Elias pekade på en morotskaka som han glatt smaskade i sig. Eller ja, han åt mest frosting och minst kaka, men så han är ju smart.
Sedan köpte mormor en traktor (eller Takta som det heter enligt E) till Elias och vi gick mest runt och försökte härda ut det konstiga vädret. Mina föräldrar, alltså.
Även om vi inte alltid delar samma åsikter så är de så varma och goa. De är  mjuka med Elias och jag blir varm in i hjärteroten när jag ser hur mycket Elias tycker om dem. Måmååå och Måpaa i hans hjärta för alltid.
Och så älskar jag att gå på stan med de gamla päronen, de träffar mycket folk, skrattar och skryter högt om sin Femma (femte barnbarnet). De ställer upp och finns där, i vått och torrt och jag är så tacksam att jag har mina fina föräldrar. Jag kanske inte visar det så ofta, men jag är bättre på det i skrift. Så ta åt er!

Det finns mycket sämre sätt att spendera en lördag än vad jag gjort idag, för idag har varit en grym dag.
Plus att jag fick mitt efterlängtade lördagsgodis...

En skön eftermiddag med några av de bästa!

DSC_0388 DSC_0398 DSC_0411 DSC_0418 DSC_0419 elvin elvin2DSC_0466 DSC_0475 DSC_0486 elvin4elvin3 DSC_0494

Det bästa med att Elias har ögoninfektion måste ändå vara att man kan vara ute utan problem. Och med vädret som är nu så blir det ju inte mer än perfekt.
Therese var sugen på en hundpromenad och vi tackade ja, jag hade ju ändå planerat en sådan.
Kameran fick följa med och jag försökte få till fina bilder bland höstlöven, men ljuset var supersvårt och var nog inte så skönt för de små.. Vi gick iallafall på promenad och stannade till vid hinderbanan på Kransmossen där barnen fick jobba med både däck, balans och krypa genom tunnlar. Jättemysigt att gå en promenad utan några krav på svett eller fettförbränning, utan bara skrota runt och prata barnvagnar och trotsiga barn.

Onsdagen passerade ju faktiskt ganska smärtfritt och på kvällspromenaden med Molly (eller Målle som hon numera heter enligt Elias) så tänkte jag vara en duktig hundtränare och körde lite rallylydnad. Jag kom ihåg hela banan i huvudet och körde igenom den med Molly, (hade inga koner i slalom och i spiralen men jag låtsades att jag hade) och tror ni inte raggsockan satte alltihop?
Jag blev helt paff och glad i hela hjärtat, hon kan när hon vill!

Bästa!

En morgonpromenad ner till vårdcentralen.

DSC_0343 DSC_0351 DSC_0363 DSC_0366Jag måste bli bättre på att fotografera. Kameran används alldeles för lite.
Så när jag och E ändå skulle till vårdcentralen så gick vi lite tidigare och jag passade på att fotografera lite närmiljö som blivit färgglad och vacker av hösten och det kalla vädret.
Det är fullkomligt ljuvligt att vara ute nu när solen gör sitt bästa för att värma.

Ja, vi var ju på vårdcentralen. Jag är hemma och vabbar då E har en kraftig ögoninfektion så det blev ögondroppar.
Givetvis charmade han alla på vårdcentralen och det var inte mindre än 4 äldre kvinnor runt omkring honom i väntrummet som bad om hans uppmärksamhet och som öste komplimanger över vilken glad liten kille jag har.
Det värmer i hjärtat att höra så fina saker om min lille kille, från nästan helt okända människor.
Jag menar, man är ju partisk eftersom han är min son…