Monthly Archives: augusti 2013

You are browsing the site archives by month.

Borås Airshow 2013

DSC_0088 viarDSC_0100 DSC_0112 DSC_0151 DSC_0166 DSC_0185 DSC_0208 DSC_0227 DSC_0263 DSC_0279 DSC_0289 DSC_0317Oj oj oj.
Vilken dag vi haft! En riktig dag med familjeutflykt, det jag tycker allra mest om.
Vi bestämde oss för att åka till Viared och besöka Borås airshow. Att betala 240:- per person kändes lite saftigt, men då kortapparaturen inte fungerade så fick vi gå in gratis till slut. Inte helt fel!

Och väl på flygfältet så var det flyguppvisningar,, gamla bilar, fmx-uppvisningar, helikoptrar, hercules-plan (i spöregn, han knappt se den innan den försvann igen). Elias tyckte det var jätteintressant, men jag tror både jag och Mats var de som tyckte det var roligast trots allt. På slutet kom världens regnoväder in, så efter att ha blivit dyblöta in på bara skinnet så gav vi upp och åkte hem.. (När vi kom till bilen började solen lysa igen)

Jag låter bilderna tala för sig själv, för nu behöver min rygg vila.

Kram på er.

Bakslag och svampletning.

skogDSC_0006 DSC_0010 DSC_0016 DSC_0019 DSC_0029 skog2 skog3I tisdags gick jag och Therese milen igen. Det känns så bra att ha fått in en rutin på promenaderna och jag hade planerat att promenera så mycket som möjligt den här veckan nu, sista veckan där jag och Elias har tiden helt för oss själva.
Men när vi hade gått halvvägs började jag känna den där välbekanta stela känslan i höger lår/rygg.
Försökte ignorera och promenerade vidare.
Det blev värre och värre och när vi var tillbaka hemma så kunde jag knappt ta mig upp ur soffan.

Så igår blev det vila. Men en tur i skogen kostade vi oss på där vi letade svamp. Therese hittade mesta kantarellerna (eller så lät jag henne göra det, beror på hur man ser det) och pojkarna fick upptäcka allt möjligt.
För första gången på länge så prövade vi att ha alla hundar lösa på hela promenaden fram till sjön och tillbaka, och både jag och Therese jublade över hur fint Molly skötte sig och hur Dimma var lugn och inte fick sina rusch-ryck.
Dimma var bra på att läsa Molly och passade bara på när hon tyckte det kändes säkert.
När vi kom fram till sjön trodde jag Molly skulle börja jaga ut Dimma i vattnet som hon gjort innan, men de simmade antingen på var sitt håll eller så var Molly nyfiken på vad Dimma hittade på och hängde på utan att för den skull jaga (man märker det rätt tydligt).

När vi var på väg tillbaka så märktes det tydligt att Molly var trött, för hon surnade till någon gång, men annars höll hon sig i skinnet och jag kunde inte vara stoltare över henne. Ibland måste jag påminna mig själv vilka framsteg vi gjort genom åren, hur jobbigt vi haft det och vilken fröjd hon är att ha att göra med nu om man jämför med förr..

Väl hemma från skogen landade jag i soffan en stund, Mats kom hem och tog Elias på en flygblads-utdelning för kyrkovalet. Kände då hur ryggen gjorde sig påmind.
Imorse när jag vaknade kändes det mycket bättre, tills jag gick utanför ytterdörren. Då blev rumpryggen stel som en pinne och smärta exploderade ut och jag fick stanna mitt i ett steg för att inte skrika.
Det känns inte bra alls…

Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till…

248662_10152154563240299_891757166_nFör någon vecka sedan kom Therese med ett förslag.
Hon skulle hålla kurs på Fristad Hundskola, rally-lydnad, och hon tyckte jag skulle gå med hennes BC Dimma. Alltså, jag tvekade knappt, för det första skulle jag få gå kurs och för det andra skulle jag gå kurs med en hund som inte var Molly, och som jag vet kan jobba ihop med andra hundar.

Så igår åkte jag dit och det var rena fröjden att få gå kurs igen. Och Dimma var ju rena drömmen att träna med. Vi tränade kontakt, gjorde lite övningar och lite fokus. Det var så skönt att inte ha ont i magen på kursen och jag var helt lyrisk över gårdagskvällen så jag tog ut Molly när jag kom hem och körde ett pass.
Hon jobbade på fint och hade härlig attityd genom hela det lilla passet. Slutade när vi låg på topp och det var med ett lugn jag gick och lade mig och sov igår kväll. Somnade på några minuter till och med, det har inte hänt på länge!

Sex gånger ska jag gå på kursen ihop med Dimma. Jag längtar redan till nästa måndag!

En ny tid är kommen.. Snart.. Inte riktigt än…

DSC_0028Imorgon startar sista veckan med Elias, sista veckan där han ska vara med oss.
Men tisdagen den 3 september så börjar en ny era i hans liv, han ska börja på dagis.
Jag har fram tills idag försökt att skjuta på känslorna, men när vi såg Elias ena dagisfröken på ICA Maxi så blev allting så verkligt…

Innan jag fick barn och under tiden han var plutte-liten så kändes det inte alls skrämmande att sätta honom på dagis. Men ju närmare tiden gått, desto mer nervös har jag börjat bli, och jag trodde faktiskt inte det. Jag vill bara stoppa tiden nu, jag trivs med  hur vi har det, för vi har det så bra! Givetvis, att börja dagis är inget negativt och jag kommer på dagen D hålla ihop bra, så don´t worry. Men det känns bara så fel, att han inte längre är en bebis som ska tas om hand om av antingen mig eller Mats utan han ska förgylla någon annans vardag med sina bus, sina skratt, sina imitationer och sina kramar och pussar. Ljuvliga, ljuvliga unge.

Men.
Först ska vi ha måndag, jag ska jobba och äta sushi-lunch med Mela där jag är helt övertygad om att vi kommer spåra ur och fnittra oss alldeles varma och tårögda.
Sedan ska jag njuta hela veckan med Elias. Han ska till och med få hänga med mig och klippa mig på fredag (jag har inte klippt mig på månader eftersom jag försöker spara till längre hår och då tyckte Söta-Anna att jag behövde ändra frisyr lite :D)…
Sedan om han väljer att gräva i mitt avklippta hår samtidigt som han pillar på kassan och häller ut schampo, eller om han sitter lugnt i sin vagn och äter sin macka, ja, det får bli en överraskning..

P.S Om han sitter still och äter sin macka så är det det som är överraskningen.. Att gräva och pilla på allt… inte så mycket surprise liksom.. D.S

Fiske i Hökensås!

DSC_0003 fikseDSC_0012 fikse2Efter en joggingtur på 5 km imorse (om någon hade sagt att jag skulle ha psykisk och fysisk klarat det för någon månad sedan så hade jag svimmat) packade vi bilen med våra fiskespön och nyinhandlade drag och körde i lagom fart till Hökensås som ligger utanför Tidaholm. Det finns tydligen väldigt många sjöar däromkring med bra fiske och Mats avdelning på Transport hade hyrt en sjö, och vi var inte sena med att tacka ja att få fiska!

När vi kom dit fick vi information om att vi hade en tävling; första fisk och vackrasteexemplaret. (Det fanns ingen våg på plats så därför uteblev största fisk). Jag kastade i mitt drag som jag med omsorg valt igår i fiskeaffären, jag hade en god tro på det…
Dröjde faktiskt inte länge förrän jag kände ett mothugg och spöt böjde sig. Fisken kämpade på bra till en början, sedan kändes det som fisken lossna eftersom den inte gjorde motstånd… Om det var en fisk som högg så måste det vara en liten då om den nu är kvar..
Den var faktiskt inte så liten, och Mats hjälpte mig, stolt som en tupp, med fisken i håven. Runt kilot någonting var den och det innebar att jag faktiskt vann tävlingen om första fisk! Lilla jag!!

Sedan gick dagen vidare. Mats hade något litet hugg här och var, och de på andra sidan sjön fick upp några, hos oss lyste visserligen solen från en klarblå himmel, men fisken lyste med sin frånvaro. Enda nappet vi hade var en kräfta som ”grannen” drog upp…(som sedan vann kategorin vackraste exemplaret).. Elias kroknade ibland och tyckte inte alls det var kul att sitta i vagnen så vi gick lite i skogen och letade blåbär. Molly var en riktig stjärna idag, åh vad jag blir stolt över henne. Det var ganska många hundar med vid sjön, bland annat två utbildade vakthundar som satt och skällde i en bil i närheten så fort någon gick förbi, vilket var ett rätt rått och aggressivt skall. Men lilla Molly låg som en liten kanelbulle vid vagnen, nästan hela dagen.

När dagen började gå mot sitt slut skulle Mats kasta ett sista kast. Äntligen fick han napp och drog upp en jättevacker fisk med fina färger. Mindre än min men ändå, han fick ändå en fisk!
Så med en fin cykelhjälm från prispallen åkte vi hem och rensade våra fina regnbågar.

Nu såhär efteråt är jag glad att vi bara fick två fiskar. Att rensa fisk är väl inte det mest roliga att göra…

Men åh vilken bra dag det blev!

Det ska tydligen bränna…

never-give-up-on-your-dreamsFörlååååååt, men nu kommer ytterligare ett sånt där äckligt positivt inlägg.

Hade en vilodag igår, dvs att jag inte medvetet var ute för att motionera. Jag måste hitta en bra balans mellan att leva livet och vara duktig, annars blir jag manisk. Så jag valde att ha vila igår. Kände mig lite deprimerad, för jag borde ju, men jag höll mig kvar i soffan på kvällen och gav mig inte ut.
Genombrotten kom därför idag, dvs, trots att jag vilat igår så var jag rädd att jag skulle bli lat igen, men icke.
Vi mötte upp med Therese i morse och slog till med en bamsing till promenad, 1,3 mil!
Therese hetsade mig att utmana mig själv i några uppförsbackar, hon menade att det ska bränna och kännas när man motionerar, och extra bra är det om det bränner i lår och rumpa…
Jag tvekade knappt utan bara gjorde det och det gick jättebra. Så stolt och glad att jag var tvungen att lägga ut en bild på oss från morgonen: 1172472_10152146067290299_1365818448_oPerfekt morgon för att börja en bra helg!

Våga vilja förändras!

 

DSC_0016Sitter och går igenom gamla bilder (mitt fotograferande har inte blivit av på några dagar eftersom jag har fullt upp med annat) och hittade den här bilden som är tagen i september/oktober 2011 när jag var mitt uppe i mitt blodpudding-missbruk och vi försökte gå runt Pickesjön (fail!). Molly är ganska tjock och jag likaså.

Det är svårt att se sig själv på bild, men jag har en liten läxa att försöka uppskatta mig själv, därför spenderar jag förmiddagen efter hotellfrukost med Elias farmor och farfar, i soffan med att leta efter bilder och försöka ge mig själv uppskattning.
Jag är inne i en förvandlingsperiod nu, till det bättre och jag försöker våga vilja förändra mig själv, till det jag mår bäst av.
Det kommer bli lättare med tiden, det vet jag, eftersom jag redan kommit en bit på vägen… Så därför bjuppar jag på denna bild där det finns både dålig hållning, lite veck här och där och en alldeles lockig frisyr. Och en gravidmage.
Och trots att jag trivs bäst när jag har duschat, sminkat mig lite och hittat en bra klädkombo så är det okej att vara sig själv, att få vara lite alldaglig när andan faller på… Bara får vara jag.

Vilken innehållsrik dag!

DSC_0416

Jag försöker sysselsätta mig så mycket det går de dagar jag är mammaledig.

Vissa dagar blir mer innehållsrika än andra och idag har det varit full rulle!
Först promenerade jag, Elias och Molly strax över milen med Therese & co. Det var tungt på slutet eftersom jag inte ätit någon frukost. Det brände i låren, men det ska ju inte vara bekvämt att ”träna”. Molly däremot var en riktigt stjärna och har inte haltat någonting.. Visst, hon är ju understimulerad och går igång mot de mesta hundar (inte Dimma & Beda) hon ser, men det får vara så…

När jag kom hem somnade Elias ganska omgående, så även jag. Det var ett tag sedan jag kände mig trött mitt på dagen, men idag tog jag mig faktiskt tiden att försöka vila lite även om jag mest kände mig stressad av att koppla av 😀

Mats slutade tidigt idag eftersom han under kvällen anordnat en föreläsning för sina partikamrater och hade med sig kinamat hem. GOTT!
Sedan tog jag en snabb svängom med dammsugaren innan det ringde på dörren, och då kom Elias farmor och farfar som ville ha kaffe med den sista biten banoffie-paj. Farmorn var ju den som skulle hålla i föreläsningen så vi hängde med dem hela eftermiddagen och när föreläsningen började så bjöd jag farfarn på havskräftor med Mango-chili-aioli. Det uppskattades och vi satt länge och omsorgsfullt och pillade ut varenda liten bit ur klor och rumpor samtidigt som Elias spelade Allan (som vanligt) och bjöd på sitt allra bästa humör.

Ja, en lång men väldigt kul dag är till sin ända iallafall och jag ska snart krypa ner i sängen. Imorgon ska jag & Elias träffa farföräldrarna på deras hotell och äta frukost med de klockan 08. Vet inte riktigt hur jag ska kunna motionera bort alla de kcal som säkerligen kommer hamna i magen, men en liten promenad dit och hem kan ju inte skada 😀 Hoppas bara Elias håller med…

Godmorgon!

DSC_0220

Vaknade till ett dimmigt Borås men nu har det grå-dassiga ersatts av solsken. Underbart!

Min lilla raggsockehund har idag fixat 3,7 kilometers promenad utan hälta, det känns som det börjar gå åt rätt håll. Såren mellan trampdynorna läker fint och oavsett hur trist och klumpigt det är att gå runt med tratt, så är det ju för hennes eget bästa.

Nu ska jag nog ta en liten kopp kaffe till och läsa mina favoritbloggar innan resten av dagen ska tas tag i. Förhoppningsvis kommer Therese och Elvin hit och äta upp resterna av Banoffie-paj som jag bakade igår till Mats styrelsemöte. Och även om alla tog två ggr så blev det över…. Det är tur att jag avstår gluten, annars hade en STOR bit legat i magen vid det här laget.. Det är faktiskt ganska bra att utesluta det, man behöver aldrig fundera på om man ska unna sig en smörgås eller liknande, jag vet ju hur jag mår efteråt.

Nä, nu ser vi till att göra det bästa av den här dagen, eller hur?

Första veckan är gjord, minus på vågen!

DSC_0197

Jag stod igår kväll i badrummet och tittade på vågen.
Jag började prata med den, jag hotade den.
Om du inte visar minus imorgon, måndag, så kastar jag ut dig från balkongen…

När jag imorse, med trötta steg gick mot badrummet så drabbades jag nästan av hjärtklappning, jag ville ju att det skulle visa resultat. Blundade.
Höll andan.
Och tittade på siffrorna.

-3 kilo på en vecka.

Jag skulle vilja säga såhär: det kunde inte bli bättre.