Monthly Archives: juni 2013

You are browsing the site archives by month.

Min allra käraste syster..

hedDSC_0078 DSC_0076 DSC_0073 DSC_0060Vilken bra söndag det blev!
När Mats åkte och kollade på fotboll på arenan så åkte jag vidare mot Hedared för att umgås lite med min syster.
Hon är en utav mina närmaste vänner och idag var givetvis inget undantag.
Förutom att vi åt blåbärspaj ihop med en nyduschad mamma som doftade friskt så har jag och Jennie pratat oavbrutet i flera timmar (läs JAG har pratat och hon har lyssnat).

Det händer inte så ofta att bara hon och jag kan sitta och diskutera i timmar eftersom vi allt som oftast träffas när det är träff med familjerna.
Nä, vi löste inga världsproblem, men hon gav mig många råd på vägen om vad jag kanske bör värdesätta i livet, vad man bör göra, vad man kan göra.
Som jag skrivit innan så känns det som om jag bara sitter och väntar på att livet ska börja, men jag är mitt uppe i det utan att egentligen se det.
Även om jag inte har löst alla mina frågor idag så har hon hjälpt mig till en bra start och hon gav mig mycket energi, precis vad jag behövde efter flera veckors tungrott
humör.

Tack så mycket Jennie.
Vi säger det aldrig rakt ut, men jag älskar dig!

För ett och ett halvt år sedan…

IMG_2408Såhär ”vackert” såg det ut för 1 ½ år sedan.
Vi hade åkt in till förlossningen och mätte de där berömda kurvorna på värkarna. Hua. Har nog fortfarande inte riktigt kommit över min förlossning och det känns så suddigt allting när jag tänker tillbaka på det att jag ibland måste fråga Mats vad som egentligen hände…

Och här sitter jag 18 månader senare och blir lite nostalgisk. Han som låg där inne, han som helt plötsligt hade ganska bråttom ut. Ja, den killen fyller 1 ½ år imorgon.
Elias, virvelvinden.
Det är en riktigt busig kille vi har, som inte ens är still när han sover. Han ska undersöka allt och pilla på allt.
Det går väldigt sällan att ha något ömtåligt framme när han kommer på besök.
Elias kan reta gallfeber på mig när han ska pilla på saker som han vet är förbjudet.
Som skrämmer slag på mig när han våghalsigt ska slänga sig upp eller ner från soffan.
Och som enbart vill somna i famnen för natten.
Men vad gör det?

När han spricker upp i ett leende, eller gapskrattar så smälter mitt hjärta om och om igen och det finns liksom inga bekymmer i världen. Och när han använder sin allra lenaste röst och säger ”mamma” om och om igen. Det får mig att le.
Och varje gång så svarar jag ”Ja.. vad är det älskling?”
Inte för att han kommer svara, men för att han ska veta att jag lyssnar. Att jag hör honom. Att jag finns där.
Och när han springer iväg för att göra bus, så skäller jag inte på honom för att jag är arg även om det låter så, jag höjer rösten för att jag är så rädd. Jag är rädd att  förlora det finaste jag någonsin haft i min famn.
Mats tycker nog  ibland att jag är lite för ”försiktig” för han vill ju bara att lilleman ska lära sig saker på egen hand.
Som när Elias slänger sig ner för rutschbanan så håller jag andan och kämpar med att försöka hålla mig normal och låta den lilla fina människan upptäcka världen själv.
Jag vet att jag inte kommer kunna linda in honom i bubbelplast, behandla honom som om han vore gjord av glas och hålla honom i famnen för alltid. Jag vet det.

Men tills dess så njuter jag medan jag kan av en varm, sovande pojk i min famn.
En pojk som har hela livet framför sig. Och om han vill och önskar, så ska jag alltid finnas vid hans sida.

Imorgon ”fyller” du 18 månader. Grattis min älskade plutt.DSC_0166

Onsdagen är strax till ända…

midsom1Och så tog onsdagen nästan slut och jag sitter här i soffan och rapar jordgubbar.
Alltså, hur billigt är det inte med god frukt just nu?
29 kronor för en ask på ICA med svenska, solmogna jordgubbar stora som golfbollar.
Och kärnfri vattenmelon för knappt 5 kr kilot.
Älskar´t!

Vädret däremot är väl inget att hurra för, jag skulle nu ikväll egentligen varit ute i stallet med Mela och fotat henne på hästen med nya kameran.
Men i sista minuten så kände jag att jag inte ville utsätta den nya kameran för regn och rusk.
Så jag har kurat ner mig i soffan och laddar, mannen ska få sig en omgång i tv-spel alldeles strax.
Idag har mamma bjuppat på plommonspäckad fläskkarré när vi var ute i Hedared och slappade lite. Elias gick runt och svängde sina lurviga till dansbandslåtar och Molly sjöng med i vissa låtar.
Pappa har förresten köpt min gamla systemkamera så det känns skönt att den inte behöver ligga här och skräpa.
Räkningarna är nu betalda, diskmaskinen är urplockad, Mats klippte gräset för någon dag sedan och vi har denna vecka provat City Gross grillkasse, verkligen URGOTT!
Den vanliga matkassen känns lite för ”tung” för sommarens middagar (vem vill äta gryta i juni liksom?) så grillkassen var verkligen en glad överraskning.
Denna onsdagen blev med andra ord inte så tokig den heller.

Midsommarfirande 2013

DSC_0113 DSC_0309 DSC_0156DSC_0197DSC_0231 DSC_0273 DSC_0257midsom DSC_0330 DSC_0325Ja.
Alltså, jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

Vi har spenderat, enligt tradition, midsommar i Hedared, med de finaste människorna. Man känner sig alltid välkommen hem till Svensson-Svensson och det var verkligen inga problem alls att få komma till det dukade bordet som innehöll egenkomponerade sillar, köttbullar, kex, ostar, räkor, färskpotatis och diverse röror. Och ägg då givetvis.
Jag kunde inte hjälpa det men jag tror jag hämtade mat 3 ggr om.
Sedan var jag tvungen att lägga mig lite i gräset och fick en kärlekskramig son över mig som noga studerade gräset mellan tårna och bjöd på dregelsträngar långa som vass-strån.
Och så åkte vi till Sandhult för att Elias skulle få dansa loss till spelemännen en stund.
När han dansar, då finns det inga bekymmer i världen.
Jag vet inte om man får säga det; men det var för varmt. Jag var helt övertygad om att jag i vilken sekund som helst skulle smälta av värmen, men jag överlevde.

Därefter blev det jordgubbar och jag åkte med ner till Valsjön och försökte pressa kameran när Molly hoppade (!) från bryggan och tog bildbevis på att Jennie tog sitt första dopp.
Eller dopp vet jag inte, det var så snabbt i för att sedan springa snabbt upp, himlen öppnade sig precis när vi alla satt oss i bilen igen och vi fick köra långsamt hem för regndropparna var stora och tunga mot framrutan.
Men kameran är jag så nöjd över och objektivet som hängde mer räcker gott och väl till typ allting 😀

Midsommaraftonen avslutades med grill ihop med fina människor och det var med ett leende på läpparna jag gick och lade mig. Inte bara för att jag druckit vin utan för att jag är så lyckligt lottad som verkligen har så fantastiska människor i min närhet.

En promenad vid lunch idag? Hade jag vetat hade jag aldrig gjort det…

DSC_0001DSC_0002dals dals2Vilken dag det blev!
Vaknade till ett disigt och lite kyligt Sverige men det ordnade ju upp sig och blev högsommar på bara några timmar. Otroligt osmarta jag tyckte att vi skulle njuta av solen och tog en promenad bort till Skänstaboa och vidare, det var INTE mitt smartaste drag.
Både jag och Molly kippade efter andan och svetten lackade samtidigt som det var brännande sol ute på landet. Jag säger bara flugor. Orkade inte mer än 40 minuter innan vi var hemma igen och då fick Elias springa naken i trädgården samtidigt som vi vattnade Molly.

Elias somnade på två röda nu ikväll och jag har spenderat större delen av senaste timmen att avundsjukt spionera på de som ridit förbi utanför fönstret… Det ser så ljuvligt ut…

Spenderat större delen av dagen på lekplatsen…

elvin elvin1DSC_0168elvin2 elvin3 elvin4DSC_0227 DSC_0260Idag har vi varit på Hedvigsborg och hälsat på Therese, Elvin och hundarna. Molly var superduktig och fann sig direkt i situationen, även om hon inte vill ”leka” med Dimma och Beda så tycker hon det är helt okej att hänga med dem.

Och vi människor då? Jo, vi har spenderat dagen på lekplatsen där vi byggt sandslott med vattengravar, tittat på rabieshunden Beda när hon tokhånglar med Elvin och vi har även skådat några av Elvins första steg som Therese kämpade med att filma. Therese fick även möjlighet att bita ihop när våra pojkar rasade hennes fina herrgård.
Elias och Elvin hade stundtals lite svårt att hålla sams bland alla hinkar och spadar men å andra sidan, det är ju våra barn vi pratar om 😉
Jag och Therese pratade givetvis om hur man ska lösa världsproblem och hon gav mig energi och bra råd och tips med alla mina funderingar och tankar. Hon är fin hon.
Hon blev dessutom inte det minsta arg när jag råkade kalla hennes son för Edvin. Och att jag någon gång kallat honom för Elvis.
Ja. Jag börjar nog bli lite till åren.

Tack för idag allra finaste ni!

Nu är jag allvarlig för några minuter…

DSC_0120
Orden är få.
Violer är blå.
Och nu ska jag berätta något för er,
som förhoppningsvis ska få mig att bättre må.

Idag vaknade jag till ett mulet Dalsjöfors och för första gången på, vad känns som en evighet, så vaknade jag utan huvudvärk. Om det är ett sammanträffande eller inte skiter jag i, men livet blir lite lättare att leva och jag blir lite lättare att leva med.
Jag har länge funderat på om jag ska berätta för er, men eftersom jag har svårt att prata om det ”IRL” så blir det lättare för mig att skriva ner.
Det är så jag fungerar, det är så det får vara.
Att skriva ner följande text har tagit mig 2 timmar. För jag vet inte vart jag ska börja, vart jag ska sluta eller hur jag förklara.
But here it goes!

Det har länge känts som om jag stått på ostadig mark.
Jag vet inte om jag har lite av en personlighets-kris; jag vet inte vad jag vill, vart jag ska och jag har lite svårt att se vem jag är.
Det som förr inspirerat mig (t.ex. gå-ner-vikt-bloggar, motionsbloggar) får mig att bli stressad och jag har varje kväll en illusion om att ”Imorgon, då ska jag utföra storverk…” men när jag vaknar på morgonen så vill jag bara dra täcket över huvudet och vänta på att livet ska börja istället för att leva i nuet.
Det är så mycket tankar som snurrar jämt, jag har svårt att somna på kvällarna, ibland kan jag ligga vaken 1-2 timmar innan jag har ro att slumra och då sover jag oftast lätt så att jag vaknar av minsta knyst och när jag vaknar på morgonen känns det som att jag gått en boxningsrond. Jag har svårt att ta tag i dagen. Jag känner ständiga krämpor i kroppen, gör det inte ont i huvudet så gör det ont i axlarna. Eller i nacken.
Jag har ont i fötterna på mornarna och kvällarna.
Bara att göra oss i ordning för att ta en promenad med en vän är som att bestiga ett berg vissa dagar.
Det tar så mycket kraft att hela tiden tycka illa om mig själv, leta fel och inte ”fånga dagen” så jag har inte ork till någonting alls överhuvudtaget.

Men idag.
Jag hoppas att vändningen har kommit idag, det känns så. Det känns bättre än på länge.
Och nu är det upp till mig.
Idag är första dagen på mitt nya liv.
Jag kan inte ändra allt på en gång, det får bli lite i taget.
MEN.
Jag ska göra allt i min makt för att ändra den här negativa spiralen som satt sig i mitt sinne.
Jag ska kämpa med näbbar och klor för att försöka dra mig upp ur allt trist och börja leva livet igen.
Försöka oroa mig mindre.
Försöka slappna av mer.
Och leva livet.
Inte lägga så mycket press på allt..
Det finns så mycket att älska, så mycket att göra, så mycket att uppleva.

Häromdagen fick jag några ord skrivet till mig på Facebook av älskade Mela. Hon som jag verkligen kan dela allt med, hon som förstår men ändå vågar säga vad hon tycker till mig. Mela som är klok, intensiv och hård men ändå så mjuk och förstående:

Don´t wish for it, work for it.

Det är dags nu Kicki.
Mot ett bättre leverne 2013 och framåt.
Det är min tur nu!

Med en ny vän i väskan!

nya

DSC_0105

Oj, dagarna gick och helt plötsligt är det tisdag och jag sitter för tillfället i en soffa i Dalsjöfors.
Vi är nämligen husvakt åt min bror och hans familj som är ute och reser i några veckor.
Så jag har tänkt att för det mesta bo här ute där vi har en stor trädgård och lugnt och skönt.

Men det är väl inte det som är det största som hänt egentligen.
Igår kom min älskade man hem med en present till mig.
En helt ny systemkamera. En Nikon D5100!
Jag höll på att kissa på mig av lycka, eftersom jag i många år verkligen velat ha en ny kamera. Så just nu gör jag mitt bästa för att bli bästa vän med kameran som man även kan filma med, man kan använda sig av massor av olika effekter m.m.
Spännande!
Följde även med ett nytt objekt, 18-105, som än så länge fungerar fin-fint!

Så tills jag har lite mer lust att blogga så ska jag njuta av solen, doften av rentvättade kläder som torkar i vinden och en alldeles egen trädgård.
Det här kommer bli en underbar sommar!

Och vinnaren är…

20130618-083958.jpg

Igår var dagen hektisk så jag hann aldrig blogga.
Vinnaren av Furby är ingen mindre än..

Helena!

Maila mig din adress på hedakicki@hotmail.com så skickas en sådan till dig!

Stort grattis!

Det godaste han vet…

DSC_0252 DSC_0261 vattenMelon till lördagsfrukost. Kan inte bli bättre hälsar Elias!