Monthly Archives: maj 2013

You are browsing the site archives by month.

Med bara två dagar kvar…

bad..så har redan huvud och kropp gått på semester/långledighet.
Orkar ingenting, skulle kunna sova ståendes och idag somnade jag visst före lilleman vid nattningen.
Visserligen har just dagen idag varit riktigt tuff, jobb för både mig och Mats med avlämning och hämtning av Elias i Hedared.
Tack mamma och pappa för att ni ställde upp!

Ja, som sagt. På fredag avslutar jag min sista heltidsdag på länge.
Först går jag på semester i juni och sedan kommer jag bara jobba måndagar fram tills någon gång i september, då Elias ska in på dagis. Kan knappt beskriva känslan att få spendera nästan hela sommaren med min lille kille som för varje dag blir större och större.
Han har börjat bilda ord nu och härmas med det mesta.
Det roligaste han säger ju nu är ”Ang!” (pang) och i dagarna tre har han gått runt och sagt ”Ally” (Molly). Annars säger han mest mamma, där, titta och bappis (napp).
Och vad har vi för anledning till att jag ska vara hemma?
Jo, Mats har äntligen nytt jobb (vi har vetat det ett tag), där han kommer jobba heltid, dagtid tis-fredag. Ledig Lördag-Måndag.
Fattar ni vad härligt?!
Elias kommer bara behöva gå på dagis 4 dagar i veckan.
Mats behöver aldrig jobba röda dagar. Han har fast lön vilket innebär att han inte behöver jobba sig svettig för att komma upp i procentlön.
Han kan få OB om han hoppar in på kvällar/helger.
Det känns lite för bra för att vara sant, men någon gång ska det ju vara vår tur med just tur.
Jag hoppas det är nu det vänder.
Det känns så bra och framtiden ser ljus ut.

Och det min vänner… Det gör mig lugn ända in i mörkaste lilla vrån av magen.

Att få fira min mors dag…

DSC_0266 DSC_0269 DSC_0272 DSC_0275mamma2DSC_0336 mammaIgår packade vi bilen full med barn, mat, strössel, glass, förrätt och kameran.
Den som av någon anledning knappt ens får bli ljummen nu för tiden.
Vi for till Hedared.
Nåja, jag och syster Jennie hade bestämt oss för att fira vår mamma och Britha (Kickens mamma) så vi jobbade i köket och serverade het räkcoctail med granatäpple till förrätt, kyckling med pastasallad, kalla såser och varmt foccacia till huvudrätt och glass med frukt till efterrätt. Jag tror nog mamma uppskattade dagen, framför allt för att hon fick vara gäst och slapp slippa slava bland stekpannor och kastruller.
För om det är någon som kan laga mat så är det min mor.
Dessutom är hon världens bästa mamma.
Hon doftar naturligt och fnittrar hysteriskt när man ska krama henne och ”råkar” blåsa henne lite i nacken.
Hon älskar att bli kliad på ryggen och bakar ljuvliga kanelbullar som får mig att bli alldeles knäsvag av sockerstinnighet bara jag tänker på det.
Jag skulle nog allvarligt kunna slänga i mig en 10-15 stycken utan att må illa.
Min mamma.
Mamman som alltid ropade ”Christine!!!!” på småländska när jag gjort något hyss.
Hon som alltid baddade min panna med en våt handduk när jag hade hög feber.
Och trots att hon alltid kunde ses som sträng när jag var liten (”Ja men de andra barnen får ju!” bet aldrig på henne) så var hon hård men rättvis och blev inte arg när jag berättade för henne att jag tjuvrökt i 6:an på spången som man kunde gå över när man promenerade Alvesa-rundan.
Hon är även den mamman som utbrast ”Här får ni plats med en barnvagn” när vi var och tittade på lägenheten i Hedared… Vi hade själva inte ens tänkt i de banorna.
Och hon är mamman som alltid finns där. När man som bäst behöver henne.
Ja, ni hör ju.
Min mamma. Som gått igenom livet i med och motgång och är en utav de finaste som så länge stått vid min sida.
Jag hoppas hon fick känna lite av all den där kärleken som vi känner för henne..
Nu fick jag ingen bra bild på henne igår, men hon är vacker. Både på ut och insidan..

Och när jag idag satt och tänkte på hur jag skulle blogga om min mamma så ville jag fånga mig själv som mor, ihop med min son.
För det är en utav de största sakerna jag är nu.
Jag är mamma till världens finaste Elias och det finns ingenting i världen som slår den känslan.

mamma3 mamma4

Det där med att vara två.. att kila stadigt..

DSC_0214Det var någon gång för 5 år sen, när jag hoppades in i taxin och mötte de där ögonen.
De där ögonen som fick mig att bli nyfiken.
Rösten.
Hans fula lilla fjärilstatuering på höger axel.
Hans kråkfötter runt ögonen.
Hans skratt.
Hans sätt att se på världen.
Hela han.

Tack för att du gav mig Molly. Och Elias.
Tack för att du påminner mig om hur jag kan testa mig fram för att ta itu med mig själv när jag mår dåligt.
Och för att du byter blöj-påsen innan den blir så full så att den går sönder (typiskt mig att försöka knöckla ner så mycket det bara går)
Tack för att jag får lyssna på samma låt om och om igen i flera veckor utan att du blir galen. (Du visar det iallafall inte)Och för att du gör high-five till mig när jag rapar ljudligt.

Älskling.
Det här inlägget är bara till dig.
Utan dig vore jag vilse.

En helg att minnas…

DSC_0034…och jag är proppmätt.
Var på kalas för Wille som fyllde 6 år och passade på och få en liten recension av Sly Cooper: Thieves in time som jag fick möjlighet att ge honom för någon vecka sedan. Bra spel hälsar både han och storebror Joel!
Idag serverades det grillade kycklingspett, bulgur och pesto, pastasallad, gott bröd, sallad och gottebord, Ja, man behöver aldrig vara orolig för att gå i från familjen i D-fors hungrig.

Annars hade jag mina gamla vänner här igår. Elias spelade Allan långt in på sena kvällen innan han slocknade i min famn. Marie hade klänning på sig och Elias tog tillfället i akt att kika in under den. Tur han är så liten och fortfarande charmig. Vi käkade annars pastasallad med pesto, drack mängder med vin och åt godis.
Pratade gamla minnen om folk som inte längre finns i livet, folk som finns i livet men som man inte har någon kontakt med och folk som man känner och håller kär.
Och en hel del freudianska felsägningar. Hahahahaahah!
De sista gästerna gick inte förrän runt 01.30.
Vi hade det väldigt trevligt och vi lovade varandra att det inte skulle gå så långt som 4 år innan vi alla träffades igen.

Nu ska jag snart krypa ner i bingen och ta igen lite välbehövd sömn. Det är faktiskt bara 2 veckors arbete kvar innan jag går på semester. Ska bli skönt. I år har vi inget planerat, vilket med är skönt.
Och häromveckan fick vi äntligen dagisplats, så det är färdigt med.

Livet rullar på!

Det blev visst fredag igen…

DSC_0171…men den har varit seg.
Borde egentligen innehållit städning eftersom imorgon kommer tjejligan på besök; Söta-Anna, Marie och Emelie.
Förr i tiden träffades vi alltid och drack vin, åt mat och tittade på Eurovisions-finalen och efter det följde utgång på krogen.
Då vi alla har barn nu och känner oss lite slitna så går krogen bort (men en gång SKA vi ut har vi sagt) men det andra ska vi lyckas åstadkomma iallafall.
Jag borde därför städat idag.
Men jag har spenderat större dagen ute på balkongen i solskenet. Så underbart!
Jag skiter i att jag blir så varm att jag svettas på överläppen och runt ögonbrynen, för jag NJUTER verkligen av värmen.
Eftersom Molly åkte med Mats till Viskadalen på kurs så är det bara jag och Elias hemma nu, och han sover.
Hur mycket jag än älskar min lilla mus-hund så är det ändå skönt med ett avbrott ibland och slippa tänka på att gå ut flera gånger om dagen.
Nu kan jag sitta här och njuta av tystnaden och krypa ner i mysbyxorna utan dåligt samvete.

Trevlig fredag på er alla!

Med en resa till Danmark…

DSC_0013 DSC_0003danmarkdanmark2 danmark3DSC_0059danmark4 danmark5 DSC_0081 danmark6DSC_0097DSC_0118DSC_0148 DSC_0133DSC_0168DSC_0176DSC_0177danmark7DSC_0212danmark8DSC_0232 DSC_0239… så har jag nu tankat minnet fullt med härlig energi.
Vi har åkt tråk-båt, varit och hälsat på uppe hos kaptenen, badat i inomhuspool, haft fint väder, haft fult väder.
Varit i ett regnigt Legoland, ätit pölse, hittat den mest vackra strand någonsin och en utav de vackraste alléer med vårgröna blad.
Sedan har vi spelat kort, ätit alldeles för onyttigt och jag, mamma och pappa tog båten tillbaka igår till Sverige med en övertrött bebis som blev så glad att se sin pappa igen att han nästan började gråta.

Detta var verkligen en resa som behövdes, nu är jag tillbaka med energi och har spenderat 3-4 timmar ute i solen idag ihop med barnet och hunden.
Om blogglusten har kommit tillbaka vet jag inte än. Det märker vi!

Med en rakad mus. MollyMus.

DSC_0267 DSC_0270

Inga mästerverks-kort precis, och rakjobbet på Molly blev väl inte det jämnaste som finns, men hon är sötast i världen och sprätter som en liten hundvalp i regnet.

Just nu tryter bloggintresset.
Fast ni är ju inte lika många nu som tittar in om dagarna längre.. Men jag förstår!
Det kommer bli rätt tyst här från och med lördag och fram till slutet av nästa vecka, för vi åker till Danmark och jag planerar att ta lite paus från sociala medier om det nu inte skulle finnas gratis wifi i huset vi ska till.

Och när vi kommer tillbaka så hoppas jag att det finns lite mer lust och energi att skriva här igen.

När vågen visar -27 kilo.

vikt27Jag passerade mina 26 kilo för några dagar sedan och nu visar vågen -27 kilo.
Jag är så otroligt stolt över vad jag åstadkommit och vartenda kilo eller hekto som följer härefter är bara plus i kanten.

Med samma viktiga person i magen som utanpå.
Min älskade bebis. Det finaste vi gjort!

Med en favorit i repris…

DSC_0089… så skickade Therese en fråga om vi ville träffas idag igen och köra lekplats-häng igen.
Jag var inte sen att tacka ja, så vi träffades en 40 minuter senare och traskade tillsammans till en lekplats på Hedvigsborg.
Åter igen visade Molly prov på att tagga ner på 2 röda när hon insåg vilka det var vi mötte.
Och alla hundmöten innan vi kom fram gick bra de med, så länge jag stannar vagnen och ber henne sitta fot med ryggen mot de som passerar.
Det finns givetvis miljoner åsikter om detta (t.ex. om att stanna och låta de andra passera, eller om att vända ryggen till), men det är något som fungerar för oss så vi kör vidare på det och för alla mötande hundar så tror jag att det ändå är det minst frustrerande att möta, dvs jag låter henne inte stirra, blåsa upp sig och hon har minimal chans att kunna göra ett utfall.

Nåja.
Väl på lekplatsen så hade Therese med sig varmt kaffe och nybakta matmuffins. Det blåste en hel del så det var jättegott att få värma sig lite.
Elvin däremot tyckte det var dags att utveckla sina smaklökar och sög lite lätt på en snigel. Både jag och Therese blev alldeles gröna i ansiktet när vi såg vad det var.
Hundarna tyckte vi var dötrista så vi tog en liten extra promenad och pratade om det mesta.
Och när vi skiljdes åt så ville jag inte riktigt gå hem riktigt än, så jag tog ytterligare en runda och börjar inse att min rygg kanske-kanske-kanske börjar hålla för mer än bara någon kilometer i taget.
Nu har jag varit rätt frikostig med promenader den senaste veckan och det gör över förväntan!

Med tre timmar i solskenet…

lekplats

lekplats3 lekplats2leplats4 lekplats4 lekplats5 DSC_0137 lekplats2 DSC_0143..ihop med goda vänner så blir det gärna så att kroppen känns ganska mör.
Det var Therese med hundar och Elvin samt Linda och Mumma som hängde med till en lekplats mitt emot jobbet. Jag hade lagt märke till lekplatsen förra fredagen då jag och Lena var ute och tittade efter den försvunna tanten (som fortfarande inte hittats) och tyckte den var helt perfekt för oss småbarnsföräldrar och hundägare, eftersom det fanns en stor gräsplätt vid sidan av.

Alla hundar skötte sig utmärkt och jag tyckte Molly var superduktig som bara brallade ut någon enstaka gång på Dimma, men så är inte Dimma riktigt hennes favorit.
Molly verkade till och med glömma av sig att andra hundar är läskiga när hon nästan satt bredvid lilla Beda och tiggde ihop med henne om Elvins macka.
Ja, ibland strålar hon och jag blir så glad att se hur hon kan acceptera och försöka lita på mig när det slår igenom som det gjorde idag i de allra flesta stunder.
Linda försåg oss med vaniljbullar och saft (Halleluja!!!!) och den där bullen var som pricken över i:et över en trevlig dag. Det blev ganska mycket barnprat, en del hundprat och mycket solsken på våra kinder. Tur småkillarna blev insmorda, det behövdes!

Min egna lilla son?
Ja, varför skulle han stanna på lekplatsen…. Det var ju mycket roligare att springa iväg och plocka skräp och samla på kastanjer. Så där stod han i solen, småpratade med sig själv och jag blev alldeles varm i hjärtat av att se vilket litet busfrö det bor i honom.
Vilken härlig fredag det blev!