Monthly Archives: november 2012

You are browsing the site archives by month.

Nu har hon ont i andra tassen..

20121129-060851.jpg

Ja, idag har hon riktigt ont i andra tassen. Hoppar på tre ben.

Ringer veterinären klockan 8. Gör ont i hjärtat eftersom jag blir rädd att det är artros, ryggproblem eller något annat stort…

Onsdag kväll. En till dag gjord.

20121128-175934.jpg

20121128-175947.jpg
Att gå hem i högklackat var inte dagens bästa idé men det var det värt för jag fick en promenad ihop med mannen, barnet & hunden.
Och nu sitter jag här i soffan, mätt på korv & makaroner och suckar matt medan barnet far runt som en skållad råtta i rummet.

Det är onsdag. Och jag ska inte åka till Växjö och jobba imorgon. Så jag lutar mig tillbaka och njuter av lite välförtjänt lugn…

Längtan efter julen!

Det är fortfarande riktigt kämpigt, det där med att försöka få ihop alla timmarna så att livet går runt. Man ska sova, man ska vara fru, man ska vara mamma och så ska man vara en arbetsmyra på jobbet. Man ska även vara en motionär, men det ligger på hyllan just nu i hopp om att hostan ska försvinna.

5 timmar övertid på 2 dagar, ja, det är verkligen inte illa pinkat för att vara mig. Idag körde jag 12 timmars-pass på jobbet. Serverfel både igår och idag = galet mycket.
Det resulterade i att jag råkade nicka till så fort jag hamnade i soffan ikväll.
Känner mig alldeles matt och tömd på energi i skrivandets stund och ska strax borsta tänderna och krypa ner i sängen. Det är ju bra att man sover så gott på nätterna av en dags hårt arbete 😀

Något jag längtar till är december. När alla har pyntat med ljus. Man får tända ljus lite när som, man kan få dricka glögg, äta pepparkakor. Och julafton. När man får äta julbord. Vissa utav oss har redan börjat lyssna på jullistan på Spotify.
Om det är något jag längtar efter så är det JULMAAAAT…. *dreglar som Homer Simpson*
Och i år finns det ju en liten parvel som får fira sin första jul. Jag kan riktigt se framför mig hur han river efter julklappspapper, sätter sig på rumpan och skakar det så mycket han bara kan samtidigt som han ger ett utav sina mest knasiga leenden.
Och sin första födelsedag.
Det här året har gått alldeles för fort.
Hur kunde Lilleman bli så stor?
Stor del av december har jag semester och då ska jag äntligen få vara med min familj. Eftersom vi båda jobbar gräsligt mycket just nu så är det just det jag suktar efter. Att få vara en familj.
Att något så liten som en promenad ute i dagsljus skulle kunna ge mig så mycket energi.

Såhär såg det ut för ett år sedan när man tittade ner på fötterna.

Molly, hon har vila för tillfället. Pratade med veterinären idag och fick lite tips. Vi ska införskaffa en liten sko till henne samt tvätta henne ofta med klorhexidin samt smörja med fet salva, typ Helosan. Det verkar som hon skurit av en liten bit av trampdynan, men det är varken blodigt, varigt eller inflammerat. Men det se ändå inte riktigt fint ut på ena tassen. Min lilla Molly mus. Ibland haltar hon och ibland inte. Så det blir inte mycket promenader för henne.
Som tur är så får hon åka på äventyr på lördag, Mats tar med henne till Viskadalen på utbildning. Jag & Lilleman ska alltså vara själva och då tänker vi nog passa på att besöka stan och ta en fika med andra delar av familjen.
Vi ska nog ta och överleva denna veckan med!

Har du en oil-hund? Det har jag!

De finns de som pratar om att de har en once-in-a-lifetime-hund.
Som de vinner tävling efter tävling med.
Som de tränar i timmar med.
Som lyder deras minsta vink.
Som de är ler & långhalm med.
Som de hittar någon slags ”psykisk”koppling med, där hund och människa alltid verkar förstå varandra och hur de ska nå till sitt mål.

Jag har med en once-in-a-lifetime-hund, en OIL-hund.
Fast min hund är precis tvärt om:
Hon går sin egen väg.
Gillar inte att träna nämnvärt mycket.
Vi kommer aldrig erövra tävlingsbanorna ihop.
Hon gillar inte att mysa speciellt ofta. Hur många har en hund som de måste TVINGA upp i soffan för att ens få lite närhet med?
Hon pekar finger åt mig när jag får för mig vissa saker.

Nä.
Molly är ändå min oil-hund.
Just för att hon är så jäkla egen och knäpp. Just för att hon gör att jag får gråa hår. Eller för att jag behöver ryta på henne för tionde gången att den där plastankan som Lilleman har INTE är hennes. Eller för att hon går och hämtar hans Nicke-Nyfiken-apa och försiktigt pussar på den IFALL vi nu kommit på andra tankar och låtit henne få adoptera den.
Alla de gånger hon gått bärsärkagång på mina fickor när jag inte varit hemma, för att de legat godis i dem?
Ja, jag har fortfarande ett par jeans som jag använder där jag alltid måste komma ihåg att jag inte kan lägga något på högra sidan, för där finns inte ens innanmätet till en jeansficka.
Alla de gånger jag svurit på henne för att hon tydligen MÅSTE bli arg och gapig på andra hundar vi möter.
Eller nä, det behöver inte ens vara hundar, det kan vara en stackars liten långsam tant med en tungt lastad rullator som hon kan bli arg och misstänksam mot. Då går hon där, med STOR ragg rest och ett svagt mullrande långt, ändå nerifrån magen.
En gång apporterade hon in en död råtta till mig, där nästan enbart skelettet fanns kvar, och spottade försiktigt ut den på mina fina sommarskor.
Kan man ens bli arg?
Nä.
Jag sitter bara och ler när jag tänker på hur knäpp den där hunden egentligen är. Hur mycket hyss hon gjort. Hur många ggr hon har inspekterat tavlor på två ben. Eller som den gången vi skulle försöka glänsa på agilityplanen på inomhuskursen, där hon mitt under språnget ner från A-hindret var tvungen att tvärnita, ställa sig på två ben och snusa i luften för att det hade kommit upp en ny reklambanner.
Jag har skämts mycket på de kurser vi gått, för att hon helt enkelt kan släppa den uppgift hon har för att hitta på andra saker.
Hon är ju lite som Ferdinand. Det har jag alltid sagt.

Ja, alltså. Jag hittar verkligen inte på.
Vi blev aldrig något team i den bemärkelsen som det var tänkt.
Men livet vi lever ihop nu, det är nog ändå bättre än jag någonsin vågat hoppats på.
Det kan ingen ta ifrån mig.
Molly är en brukshund, som valde livet som aktiv sällskapshund.
Det behöver inte vara så jävla perfekt. Allt behöver inte vara svart eller vitt.
Molly är blå istället.

Och jag älskar henne inte mindre för det.

Jag ser ljuset…

Är fortfarande inte riktigt bra, men är på bättringsvägen iallafall. Hostan har släppt lite, hade feber och halsont igår men det är bortblåst idag.
Äntligen!
Som tur är har jag semester imorgon och ska ta med Lilleman och hunden ut till Hedared medan mannen får lite egentid och möjlighet att kurera sig. Egentligen skulle detta bli helgen där vi åkte till Helsingborg, för att bo på hotell, åka över till Danmark och kanske dricka en öl. Helgen då vi skaffat hundvakt och vi fick möjlighet att få komma bort och rå om varandra.
Nu blev det ju inte så, och vi överlever ändå.

Bloggtristessen fortsätter.

Bland halstabletter och slemlösande hostmedicin.


Så liten.

För tillfället sitter jag uppkrupen i soffan, det är lugnt och tyst här hemma, bara jag och en liten Molly som ligger i sin bädd och snarkar.
Mats & Elias åkte iväg för att lämna mig ifred, jag är fortfarande sjuk och kände att jag behövde en välbehövlig ladda-batterierna här hemma och har tänt lite ljus och funderar på framtiden.
Jag fick faktiskt sjukskriva mig från jobbet igår, dels för att min hals och hosta inte klarade av det, dels för att jag kan smitta andra. Så jag var på jobbet i 2 timmar och jobbade undan lite behövligheter.
Vet inte riktigt om jag ska till jobbet imorgon, jag har fortfarande en grym hosta och hemsk halsont. Tydligen något som går i stort omlopp nu enligt vårdcentralen, för någon tid fick jag inte.
Men nu sitter jag här och njuter av tystnaden och försöker tänka bort huvudvärken som kommer smygande. Får nog bli en kopp varm ingefärsvatten snart och till lunch blir det den goda köttfärs- och potatissoppan jag tillagade igår. Mums!

Med lite soppa kan man ju inte bli annat än bra!

Till Skåne och hem igen.

20121118-190103.jpg

20121118-190120.jpg20121118-192628.jpg

20121118-190132.jpg

20121118-190148.jpg

Trots att dagarna går så infinner sig inte riktigt bloggkänslan. Att ens läsa bloggar känns inte intressant för tillfället.

Nåja, jag blev ordentligt sjuk natten mellan torsdag & fredag med feberfrossa. Vaknade vid 03 på natten och yrade mig runt för att försöka få i mig en värktablett i min otroligt svullna hals. 39,1 visade febertermometern och jag gick och lade mig igen i hopp om att få sova lite innan klockan skulle ringa vid 05.
När jag vaknade så var det något som inte stämde, det var ljust ute. Fick panik, vad var klockan egentligen?
08.20!!!
Och jag som skulle vara på jobbet vid 07!
Hoppade in i duschen och sköljde av nattens febersvettningar och fullkomligt sprang till bilen. Att sjukanmäla mig fanns inte på kartan i mitt huvud då. 08.40 var jag på jobbet, inte illa!
Väl på jobbet visste jag inte riktigt om jag borde varit där men skadan var redan skedd, så jag kämpade ni igenom till 16.

Sedan var det bara att packa bilen full med allt man behöver för 2 dagars övernattning hos svärföräldrarna och tuffa vidare i mörkret. Vi kom fram levande även om både jag och Elias inte mådde bra. Till och med Molly haltade till och från.
Angela & Jan tog emot oss med öppna armar och Elias var lyrisk över de stora ytorna att krypa runt på.

I lördags kom även Elias faster med familj och vi åt en ljuvlig fisk- och skaldjurssoppa och pratade politik, Brasilien och fasta jobb. Feberhängig var jag men jag hängde med en del i svängarna. Molly haltade som mest igår. Vi hade ändå jättemysigt trots att lilleman sovit dåligt under natten och enbart sovit 30 min under hela dagen. Efter kvällsmaten som bestod av en räkcocktail och massa ost och gott bröd så tog Angela och badade Elias och försökte få han att sova medan jag, Mats & Jan pratade om politik.
Åter igen.
Till slut somnade Elias för natten vid 20 och han har sovit bra hela natten och imorse verkade han äntligen må bättre.
Efter en god frukost packade vi in allt och åkte hemåt igen. Det slog mig att jag inte varit utanför dörren alls under detta besök och det känns tråkigt. Kongaö är så vackert. Å andra sidan kommer vi dit om 1,5 månad igen…

Molly har haltat mindre idag och vi ska pröva lite sårsalva samt tratt innan det blir veterinär. Jag ska till vårdcentralen imorgon medan vi väntar lite med Elias eftersom han verkar må bättre…
Det har varit en riktig sjukstuga denna vecka. Hoppas kommande vecka blir bättre och att jag får bra medel både mot min motbjudande, onda hals samt mot hosta.

Nu får det vara slut på tråkigheter helt enkelt!

 

Överraskningar!

Igår hade Mats en överraskning till mig. Han hämtade mig senare på jobbet, vi lämnade Elias hos syster med familj som skulle vara barnvakt och åkte sedan tillbaka in till stan. Jag har i hemlighet haft en önskan om att få se den sista Twilight-filmen på bio, eftersom jag är en sucker för de andra fyra filmerna.
Igår var premiären.
Ddöm av min förvåning när Mats ledde mig till biografen och det visade sig att han hade ordnat biljetter och vi båda två fick sitta där i mörkret med lite godis & popcorn utan något barn. Alltså, det var så otroligt underbart och jag lever på känslorna än idag. Dessutom var filmen något alldeles extra och jag var helt salig i flera timmar efter filmen. Till och med idag har det liksom fladdrat till i magen av den härliga kvällen vi fick ihop.
Det behövdes faktiskt.
Elias har en längre period haft problem med sömnen och den värsta natten någonsin var mellan tisdag och onsdag då bebisbarnet somnade 00 och vaknade runt 02-03 och var vaken fram tills att jag gick till jobbet.
Tufft är namnet!
Men han har sina framtänder på G, han har även åkt på en ögoninflammation och haft lite feber, så man kan ju inte klandra honom.
Nu hoppas jag att han håller sig någorlunda lugn ikväll & inatt. Imorgon är sista arbetsdagen för veckan och vi ska vidare till Skåne.
Jag har inte ens packat än och orken är precis slut. Jag småfryser och har världens svullnad i halsen (igen). Det är med andra ord inte så mycket positivt som kommer ur mig för tillfället.
MEN.
Det är en jäkla fin familj jag har…

 

Fan. Nu vaknade lilleman.

Bildbomb och nya tag.

Nu har jag varit borta från bloggen i en vecka, och vet ni vad? Det har varit skönt.
Eftersom jag haft en varande känsla av att precis ha näsan över vattenytan så lät jag veckan gå, jag ville bara få allt gjort.
Förkylning, tråkiga besked, tung kropp, dålig mat, ingen motion, långa arbetsdagar.
You name it.
Men nu är den veckan över och det avslutades med att fira två av de finaste papporna, dvs min egen pappa och Mats. Mamma bjöd på trerätters och det kändes som om vi rullade hem ifrån Hedared.
Det gjorde vi ju visserligen, eftersom vi åkte bil, men ja, jag tror ni förstår hur jag menade ändå.

Nu är det en ny vecka. Nya insikter och nya mål.
Jag kommer inte längre redovisa min vikt här. Det blev liksom lite för jobbigt och stressande eftersom jag hemskt gärna ville att vågen skulle visa nedåt. Så nu skiter vi i det helt enkelt.

Nej, nu ska vi se om sonen kan somna om och om den här mamman kan få lite bra sömn. Vår bil är på verkstaden så det får bli en tidig promenad imorgon bitti ner till Humlegatan.

Må gott och tack för att ni fortsätter titta in här fastän jag är urkass på att kommentera och läsa era bloggar!

Paus

20121106-221340.jpg

Just nu snurrar jorden lite för fort och jag är alldeles utmattad. Tar en liten paus men är förhoppningsvis snart tillbaka…