Monthly Archives: oktober 2012

You are browsing the site archives by month.

Ute på vift.

Det är verkligen ingen rast & ingen ro när man kommer hem. Elias ska vara överallt, antingen kryper han dit eller så tar han sig dit på två ben.

Och så har onsdagen gått, den med. Rätt smärtfritt må jag säga. Jag kände på förmiddagen att det lossnade något från den onda tanden (eller rättare sagt tandköttet) när jag var där och petade med tungan. Drog bort en lång fröliknande bit som satt fast. Sedan har jag inte behövt ha ont och inte heller behövt ta några värktabletter. Halsen känns lite bättre och trots att jag fick vara uppe 2 timmar inatt (så att Mats fick lite sömn) så känner jag mig inte riktigt lika ynklig som igår.
Förhoppningsvis går jag mot bättre tider, och FÖRHOPPNINGSVIS behöver jag inte gå till tandläkaren imorgon.
(Givetvis ska jag gå på en undersökning, men att betala för en jourtid om det nu var så att det var den där saken som satt i vägen, känns lite onödigt).

Happy Halloween!

Det finaste lilla bebisbarnet.

Trots tandvärk och extremt ont i halsen så kan jag inte sluta le när jag tittar på honom, det värmer djupt nere i magen när man får ett leende och nu när han börjat säga små ord och gester så blir man stolt som en tupp.
Han är så fin, min lilleman, mitt bebisbarn, min lilleplutt.
Idag har vi haft skoj med yoghurt, det var ju inte alls poppis att äta med sked, så vi hällde ut allting där det kunde hällas.
Jag vet faktiskt inte vem som var lyckligast, Elias som fick kladda runt, eller Molly som fick städa undan en hel del…
Det är så fint det där.. att ha en liten familj som bara är ens egen.

Förresten så har jag lite motionspaus nu. En riktig förkylning (eller om det är tanden som spökar) håller på att slå ut och det mesta i min kropp är stelt och jag känner mig till och från väldigt ynklig.
Tur man har en man som själv föreslog att vi skulle ta oss en tur runt Jultorget på ICA Maxi där vi köpte ett litet ljus som doftar lätt av äpple och kanel. Sedan köpte han en bok till mig som jag snart ska sätta tänderna i.
Men först ska jag stänga av tv:n, tända ljuset och se till att ha någon filt på mig eftersom jag fryser.

Ja. Jag älskart.
Trots att jag känner mig lite halvkrasslig.

8 tjejer i Örebro. Det kunde knappt bli bättre.

Ja. Och då var helgen över och vardagen har börjat igen. Jag har tagit lite paus härifrån, det är så mycket som snurrar just nu så jag har ingen ork eller lust att blogga. (Tur Mats gav er en liten smak på hur det kunde se ut)
Huvudvärken har gett lite vika, däremot har jag fruktansvärt ont i en visdomstand så på torsdag ska jag till tandläkaren. Jag dör av skräck, hatar, hatar, hatar det. Kanske är det därför jag har huvudvärk, vi får se efter torsdagen. Om jag överlever.
Finns stor risk att jag tuppar av all skräck jag ska genomlida.

Jag glömde förresten kameran hemma i helgen, synd, för vi har haft så grymt kul!
Vi var 8 tjejer som träffades och åkte till Örebro för att bo på hotell och gå på Ladies Night. Hade det inte varit för att vi blev fast i Herrljunga på väg till Örebro, så hade vi hunnit med en fantastisk brunch med på 4e våning, men den missade vi precis när vi 2 timmar senare rullade in i Öret.
Har aldrig varit på Ladies Night så jag hade inga större förväntningar.
Visst, maten var väl inte den roligaste, men underhållningen var kul och Magnus Uggla gav oss en riktig bra show! Jag skrek mig hes till gamla dängor som ”Dansar aldrig nykter” och ”Pom-pom-pom”, drack både vin, cider och Amarula och såg värsta ö-kändisen på bordet mitt emot oss; Lotta Engberg. Mohahha.
Efter showen åkte vi vidare till Ritz där vi dansade i många timmar tills fötterna var blå och vi slöt upp på hotellet och åt en hett efterlängtad hamburgare samtidigt som vi fick sällskap av två herrar som vi försökte förvirra bort.
Efter lite fundering om vad klockan var när vi vaknade på söndagen så åt vi en god frukost på hotellet och kom med tåget hem och jag mådde faktiskt bra om jag än var lite trött. Att få komma hem till min fina familj var underbart och vi åt faktiskt pizza (!) igår.
Jag struntade faktiskt i vägningen denna måndagen utan kommer igen nästa måndag när jag inte behöver lägga till vindrickning, hamburgare och pizza på vågen.

Kicki på tjejfest/resa

Hej alla trogna läsare!

Nu är ju Kicki i Örebro för att festa med tjejkompisarna. Jag (Mats) är hemma med Elias och Molly och vi har jättekul! Men nu är ju det här Kickis blogg så atte…. Tänkte låta er vara med på Kickis festande på sätt och vis. Så här tänker jag mig att Kickis gårdagskväll sett ut.

Idag är det tomt…

Idag finns det inga ord som flödar. Ingen fantasi på vad jag ska blogga om.
Jag är bara riktigt trött på huvudvärken jag har, den ligger som en bok över pannan och det börjar bli tungt att bära nästan varje dag. Jag är trött… så trött.

När man ska försöka hitta något man är bekväm med..

20121024-220906.jpg

20121024-220915.jpg

20121024-220924.jpg

När jag börjar motionera så är jag alltid så mån om att utvecklas. Att bli bättre. Det är bra på ett sätt eftersom jag är envis och jag pressar mig lite mer och lite längre. Det spelar egentligen ingen roll om vi pratar vanliga promenader eller löpning, jag känner igen syndromet.

På ett annat sätt gör mig det enormt stressad. Varje gång tänker jag att jag ska klara lite mer, lite längre. Och jag känner ett dåligt samvete om jag ”bara” springer 4 km eller bara promenerar 3 km en dag.
Möjligtvis låter det som ett ilands-problem för vissa, men det har blivit jobbigt för mig.
Så idag har jag bestämt mig att ligga stadigt på 4-5 km löpning när jag är ute, och vill jag längre så är det okej. Jag ska bli vän med tanken och bara ligga på denna nivån nu ett tag, och det känns bra! Jag har med andra ord ingen press alls att bli uthålligare på längre sträcka utan jag ska göra det som känns bra! Jag kan istället fokusera på att möjligtvis springa snabbare (vilket jag idag tyckte var kul!! Jag förbättrade mig med ca 30 sekunder per kilometer i snitt!) och kunna känna mig nöjd. Man måste inte alltid göra sig bästa. Jag duger liksom ändå, man blir inte en sämre människa för det.

Och om man tänker efter: en halvmil åt gången är inte så jävla pjåkigt för någon som knappt sprungit kontinuerligt i 2-3 månader!

Att få hjälp av den minst tänkbara..

Det har varit en tuff natt, där Lilleplutt varit allt annat än nöjd.
För att göra en lång historia kort så har han sovit väldigt lite och han har panikskrikit stor del av kvällen och natten och då hade jag prövat i stort sett allt. När klockan var 01.45 så satt jag med han i famnen, men han kom inte till ro.
Då reste sig Molly på sig, lade sitt huvud tungt i min säng. Hon får egentligen inte vara i vår säng längre eftersom vi inte vet om Mats är allergisk, men jag kallade upp henne i ett sista försök till att få Elias lugn.
Molly som väldigt sällan lägger sig nära, tryckte sig mot mig, så att Elias kom åt och kunde klappa henne. Hon brukar i vanliga fall inte tillåta honom klappa henne mer än någon sekund, men hon låg kvar länge, och han fick dra, pilla och klappa på henne så mycket han kunde. Visst låg hon och tittade lite tveksamt i början mot honom, men efter ett tag började hon blunda och slängde sig på rygg…
Tror ni inte han blev lugn?! Han blev lugn som en filbunke och han slutade gråta nästan omedelbart. Till slut blev han trött så jag kunde gå in och lägga honom i hans säng igen. Jag slöt ögonen vid 02.30 och sedan har natten varit lugn.

Min lilla husmus. Hon fick ligga kvar i min säng hela natten (eller tills hon blev varm och flåsade) och jag klappade henne länge på magen som tack för att hon kom med en sån bra idé. Idag ska hon få en kycklingklubba som tack.

Själv behåller jag mysbyxorna på och ställer in alla måsten. Imorgon är det jobb igen så jag behöver ladda batterierna litet innan det är full rulle igen.

Presenten som gavs bort och gavs tillbaka efter 6 år.

2006 var jag i USA och då hittade jag den här lilla godbiten, nämligen en receptbok från Hershey´s, ett av USAs största märken inom choklad. Boken blev en present till min mamma och jag köpte även amerikanska mått till henne för att hon skulle kunna baka.

Nu blev det aldrig så att hon bakade något ur den, det ska ju till lite research för att man ska kunna hitta likvärdiga ingredienser här i Sverige.
Häromdagen när hon och pappa var här på besök hade hon med sig boken samt uppmätningsmåtten jag köpt till henne.
Eftersom jag har så otroligt dålig karaktär just nu så vågar jag inte välja något att baka just nu, men om några veckor/månader så tror jag att jag ska våga mig på det!

Visst ser det smarrigt ut?!

Viktredovisning vecka 3.

20121022-071059.jpg
Ja, inget jätteminus, men minus blev det:

Viktnedgång vecka 3: -0,2

Sammanlagd viktnedgång: 2,8.

Jag har under föregående vecka inte riktigt hunnit med all motion (huvudvärken sätter stopp för det ibland) och slarvade med maten i början av veckan så det känns bra ändå!

Alla minus är bra minus!

Feberstuga…

20121021-121920.jpg

20121021-121931.jpg

20121021-121941.jpg

Ute gulnar löven och inne har vi sjukstuga. Lilleman vaknade vid 22-tiden igår och var orolig.. Han försökte somna om, men det gick inte. När jag senare kom in hade han kräkts och jag tyckte han kändes varm så tempen togs. 38,9 i feber hade den lille stackaren och han valde givetvis att spy ner hela mig efter det. Sedan var han feberstinn och jätteledsen med rosiga kinder trots Alvedon ända fram klockan 01 då han somnade i min famn, utmattad.
Sedan fick jag en lugn natt fram till 07 då han vaknade igen, denna gången med 38 grader..
Vilade någon timme när han gjorde det och nu har han över 39 grader. Ingenting är bra för honom, inte ens min mobil fungerar, så det är mycket tårar och ledsna miner nu… Det är synd om honom, eftersom han inte kan ligga ner still i lugn och ro.
Nu har han fått Alvedon igen så jag hoppas febern går ner lite..