Monthly Archives: augusti 2012

You are browsing the site archives by month.

En festmåltid att minnas!

Finns det något som jag älskar när det gäller mat, så är det plockmat. Tapas, tacos, bufféer, you name it!
Igår lagade jag till en brakmiddag, 6-rätters skulle man kunna kalla det, och det stod färdigt på bordet ca 20 minuter efter att Mats hade klampat in genom dörren.
Det var räkcocktail (En medelhavsexplosion, recept från Halv åtta hos mig), det var frästa pilgrimsmusslor i vitlök, melon med Serrano-skinka, tunnbrödssniglar (recept från min före detta svärmor), chévre-gratinerade rödbetor (recept från Att vara någons fru) samt havskräftor.
Allting smakade verkligen magiskt, pilgrimsmusslorna var perfekta, tunnbrödssniglarna gick åt som smör i solsken och jag föll rätt hårt för rödbetorna. Även medelshavsexplosionen var to die for!
Visserligen tog det mig x antal timmar att få klart allting som skulle förberedas, men det var det värt.
Jag dreglar fortfarande över gårdagens middag och önskar att vi inte ätit så mycket igår, så att det fanns en likadan middag över till idag.

Rekommenderar allt, verkligen!

Och med ens var det torsdag!

När klockan ringde imorse (ja, jag hade ställt den, måste öva) låg jag kvar en liten stund och strukturerade upp dagen. Har en lång lista på saker som behövs göras idag, 2 av den är avbockade redan.
BVC-besöket gick fint, hostan var än så länge inget att oroa sig för, och Lilleman hade gått upp 1 kilo på två månader och vuxit 2 eller 3 cm. (Boken ligger i bilen)
BVC-Ylva gjorde hörseltest som han reagerade fint på och han gav henne sitt allra sötaste lilla leende när han satt där på britsen.
Imorgon fyller han 8 månader.
Jag har sagt det förr, men tiden går verkligen otroligt fort, snart har han varit ute i världen lika länge som han legat i min mage och man kan inte annat än att känna en villkorslös kärlek bubbla upp i halsen när han myser ner sig i knät, klappar en på hakan och tittar på en med stora ögon och säger ”mmmmmmmmuhhmmmmmm” samtidigt som dregel sprutar ut ur munnen på honom. Min lilla skitunge, du är så älskad!

Och medan regnet öser ner utanför fönstret ska jag städa i ordning köket, läsa på lite om recept och förbereda för att mannen ska få den allra finaste hemkomst han någonsin varit med om.
Jag har redan sagt till honom att jag ska krama honom så hårt att det knakar när han kommer ut från centralstationen men jag ska köra honom hem, servera honom en alldeles fantastisk måltid som jag målade fram i huvudet igår kväll. Jag ska sitta och titta på honom med stora ögon och ge honom massor av komplimanger för vilken otrolig talare han är och så ska vi skratta och vara stolta över att sonen numer är så stor att han ska få bli serverad en smörgås med leverpastej på.

Leverpastej. Tänk.
Det är riktigt stort!

Fina människor i ens liv..

Alltså, tänk att man känt vissa personer i flera år, pratat och träffats lite sporadiskt då och då, men aldrig riktigt lärt känna varandra närmre?

Igår kväll frågade jag Therese om vi inte skulle träffas upp på en promenad. Vi var ju ute och gick runt Picke i förra vecka.
Det är ju så när man har barn, man kan träffa miljontals mammor som går hemma. Men det är väldigt få människor som har barn och en hund som behöver ut och röra på sig eller som har samma förståelse som vi hundägare har.
Hon hade inget uppbokat, så vi träffades idag, med barnvagnarna och hundarna. Hon hade en ny promenadväg att visa mig idag, en som var riktigt skön att gå och hundarna (i omgångar, Molly gillar ju inte Thereses hundar tyvärr) kunde vara lösa större delen av tiden. Vi pratade i munnen på varandra hela vägen, vi hade mycket att diskutera och vi löste nog en del världsproblem skulle jag nog vilja påstå.
Och när jag kom hem så kände jag mig fylld av energi, en promenad med Therese var precis vad jag behövde.
Vi har ju träffats till och från i flera år, alltid ihop med hundarna, men det var väl sedan Therese blev gravid som vi började prata lite mer. Det är ju bara synd att jag insåg idag, vilken fin människa Therese är (misstolka mig inte nu, jag har alltid tyckt om henne, men jag har aldrig lärt känna henne närmre), eftersom jag ska börja jobba. Men bara för det så innebär det ju inte att man säger upp kontakten, dock har jag ju inte samma möjlighet att träffas mitt på dagen.
Tack så mycket för idag Therese, både för att du visade en promenadväg jag gärna går igen, samt för sällskapet, det var väldigt trevligt!
Och när hennes lilla pytte-son Elvin (ja, denna gången kom jag ihåg rätt namn) växt till sig lite så kommer de säkert bli fin-fina kompisar som hittar på bus på lekplatsen medan jag och Therese dricker kaffe, (jag har en förhoppning om att min mage ska klara det någon dag) äter sandiga kanelgifflar och pratar hund. Höhö.

Så då fick jag även denna dagen att gå.
Jag känner att jag börjar få koll på det där med att pyssla om alla sysslor själv, har ju hunnit med massor av viktigheter denna veckan som jag inte gjort på flera månader.
Imorgon blir det BVC tidigt på morgonen, sedan ska jag faktiskt besöka jobbet.
En liten mathandling ska hinnas med däremellan, jag planerar att laga en fin måltid till mannen imorgon kväll.
Ska försöka trycka tillbaka den där annalkande förkylningen som ständigt gör sig påmind och kanske göra ett besök hos en speciell person, som jobbar på en speciell fotbollsplan. Hoppas hon är på jobbet bara!

Som sagt. Det blev en väldigt bra onsdag!

Upp och hoppa!

20120829-072229.jpg

Äntligen vaknade jag pigg. Har nog inte hänt på år och dar. KAN visserligen bero på att jag är en sucker på att stanna uppe sent på kvällarna för att göra ditten och datten.
Det får nog vara slut på det tror jag, allvaret börjar snart så då kan det vara bra att ställa om kroppen lite för tidiga mornar.

Igår var jag först och klippte mig (superkort) och sedan var vi i Hedared igen eftersom Nadia och barnen var lite krassliga. Stackars Elias åker ju på det mesta så jag känner att jag vill inte vill utsätta honom för ännu en förkylning.
Idag ska vi träffa Therese & Elvin med hundarna för en långpromenad.
Och vet ni? Imorgon kommer mannen äntligen hem igen.

Idag blir det en trevlig onsdag!

När man inser att det är dags att byta årstid.

Solen lös starkt vid lunch så jag tog på mig en t-shirt, ett par jeans. När jag kom ut så möttes jag faktiskt av kyla i vinden, jag blev riktigt förvånad. Bara för någon dag sedan var det varmt och kvavt, och nu var det krispigt i luften, vinden var kylande och jag fick plocka bort små löv ur håret när vi gått förbi några björkträd.
Det är med lite glädje jag faktiskt välkomnar hösten. Jag gillar att få klä mig i lite mer täckande kläder, ta på mig mina stövlar och inte behöva svettas liter av att röra på mig lite. Dessutom är garderoben lite bättre uppdaterad med höst och vinter-kläder, än sommarkläder.
Att kunna använda gummistövlar är ju inte helt fel det heller 😉
Det enda som är lite trist, det är ju att mörkret kommer sakta, men säkert, smygande. Jag brukar inte ha jätteont av det, så jag hoppas det räcker med lite tända ljus när man kommer hem, en mysig familj och en och en annan löpartur bland gatulyktorna. Har idag varit inne och boostat längtan efter att börja jogga igen.

Hösten är här!

Tuff start på veckan.

Det är en tuff start på veckan. Inte många timmars sömn, och febern har inte riktigt gått ner på lilleman som fortfarande rockar rosenröda kinder.
Men solen skiner, nedräkningen har börjat och jag känner mig ändå peppad inför veckan.

Sonen har somnat, tvärs över sin säng, och jag ska ta och göra samma sak, fast jag lägger mig raklång i min egen säng istället. Förhoppningsvis kan jag få lite sällskap av älskade lilla Molly, som trots en hel handfull av suckar säkert är döds-uttråkad, men ändå håller ihop sig och tar dagen som den kommer.

Det där med att slänga det gamla och in med det… ehh.. nya?

Så liten. 2 veckor gammal.

Jag har tagit ett beslut under dagen, eller rättare sagt, jag har funderat på detta länge. Jag ska inte längre blogga om min vikt. Jag kanske inte slutar med det för gott, men jag tar ett uppehåll, på obestämd tid.
Jag har märkt att jag mår mycket bättre att bara fokusera i ”vanliga” livet, inte att jämt och ständigt dela med mig av mina strider.
Kanske börjar jag framöver igen, kanske inte. Vi får se helt enkelt.
Motion kommer jag blogga om, recept kommer jag säkerligen att bjuda på, men just det om min vikt; det kommer jag lämna ute, till större del iallafall.
Möjligtvis att jag uppdaterar någon gång ibland för att berätta om hur bra det gått (eller hur).
Så för tillfället stänger jag numera undan viktnedgångstankarna för alla er som är här inne och läser, sidhuvudet kommer ändras och jag kan förhoppningsvis fylla bloggen med annat skoj. Vad det blir dock, har jag ingen aning om.

Dagen som började bra med städning och besök av mammen och pappen (där vi tittade live på kongressen Mats är på, och såg han i talarstolen!) har avslutats med ett 3 timmars långt sovande-försök med Lilleman, där det visade sig att han har feber, inte konstigt att stackarn var gnällig. Rosiga kinder och glansiga ögon.
Dessutom har han ju lite rosslig hosta från sist han var förkyld, så vi får väl se vart detta tar oss. Vi ska ju till BVC på torsdag så BVC-Ylva kanske kan ta en extra titt på mitt lilla hjärtegryn.
Vi skulle egentligen gå till Öppna Förskolan imorgon med Anna, men vi får se hur det blir med den saken, han har äntligen lyckats komma till ro.

Och imorgon börjar den riktiga nedräkningen. 7 dagar kvar tills jag blir en heltidsarbetande mamma. Det är en ny epok i livet, som jag ju aldrig varit med om.
Skräckblandad förtjusning it is!

En dag att lägga på minnet.

Gårdagen blev så fin. Bra väder när vi besökte djurparken, djuren var pigga och glada.
Sedan avslutades kvällen på Babbel Restaurang som jag rekommenderat innan.
Jag tog deras tapas; små delikatesser av ost och korv, honungsgratinerad getost samt deras heta scampi marinerade i chili och vitlök.
Mats körde på ett säkert koncept, dvs deras burgare som han åt sist vi var där. Det var en bra ”sista” kväll vi fick ihop och imorse när jag skjutsade honom till tåget så kändes det lite ledsamt. Vi har aldrig varit ifrån varandra så ”länge”, han kommer först på torsdag kväll.
Men vi överlever väl förhoppningsvis.
Jag åkte vidare och spenderade hela dagen i Hedared där jag och pappa tog en promenad ute i skogen, matade Molly med lingon (som hon totalt älskar) och vi åt blodpudding med bacon till lunch. (Jag har inte slutat tycka om det, trots att jag inte är gravid längre)

Jag har iallafall försökt boka upp mig med sysslor under kommande vecka; imorgon planerar jag först en lugn söndag, är trött både i kropp och själ. Ska passa på att tvätta och städa. Sedan på måndag ska jag hänga med Anna, tisdag ska vi åka till Nadia och hundarna, onsdag eventuellt en till promenad med Anna och på torsdag blir det BVC samt troligtvis ett besök i Viskafors hos Malin med några andra bekanta tjejer. Så det känns ju som om veckan kommer kunna tuffa på ganska bra ändå.

Nu ska jag luta mig tillbaka, sträck-kolla på ”Sabrina-The Teenage Witch” (Nostalgi från tonåren!) och drömma lite om grillad kyckling som jag aldrig köpte med mig hem. Figuren får gå före!

Att njuta av goda vänners lag. Och att unna sig tid med sin egna familj.

Igår var jag med några av mina fina arbetskollegor på Vinci. Jag har saknat dem så mycket, och vi hade så otroligt kul. Vi svängde mellan svåra Staples-ord till knipövningar. Ja, ni hör ju. Roligare kväll har jag inte haft på länge!
Det är något visst med samhörigheten på vårt jobb, vi har så otroligt kul ihop, vi är ett väldigt gott gäng och jag skulle inte vilja byta ut dem mot allt smör i Småland.
Tyvärr blev det inga bilder därifrån igår, men jag kan rekommendera Vinci, de hade utsökt mat, härlig serveringspersonal och italienska-kurser på toaletten som strömmade ur högtalaren. Ja, ni hör ju!
Och maten?
Beställde en husets hamburgare, men bad dem ta bort pommes och lägga till en stor sallad istället. Smällt mozzarella över en stor handgjord burgare med en god dressing och massor av sallad samt parmachips. Jag dog nog lite när jag smakade köttet. Det var så gott!
Och när maten var slut satt vi länge och pratade, fnittrade och hade det väldigt mysigt. När jag vaknade imorse hade jag fortfarande den där varma känslan i kroppen över att ha umgåtts med några av de finaste människor som finns.

Idag blir det en rätt lugn dag. Skulle egentligen tagit oss till Öppna Förskolan på Hulta, men eftersom Elias alltid har sin sovtid melan 10-12 så skippade vi det. Jag ska gå på promenad med Therese, Elvin och hundarna vid 13, vid Picke.

Imorgon har jag och Mats vår ”sista” dag ihop, han åker ju till Örebro på lördag och är borta i nästan en vecka och sedan börjar jag i princip att jobba.
Så imorgon har vi planerat en datorfri dag, vi ska besöka djurparken och eventuellt äta ute. Vi brukar väldigt sällan unna oss sånna här saker eftersom pengarna alltid behöver gå till annat, men det känns som om det är behövligt nu innan jag går tillbaka till jobbet och Mats axlar rollen som ”hemmafru”. Hela hösten kommer innehålla både jobb för mig och för honom, eventuella resor, fester m.m så det känns lite som vi behöver detta. Bara jag, han och Elias.
Förhoppningsvis kör vi ett litet besök på Babbel imorgon och festar loss på deras tapas. Är grymt sugen på deras ost- och korvtallrik samt deras heta räkor.. Mmmm…
Jag dreglar redan.

Så det blir nog lite tyst här fram till lördag.
Men man vet ju aldrig!

Tisdag och shopping i Knalleland.

20120821-161121.jpg

20120821-161130.jpg

20120821-161139.jpg

Imorse kom mamma och pappa på frukostbesök, samtidigt som Mats skulle ta sig en liten titt på deras bärbara laptop som inte riktigt fungerade.
Hade rätt svårt att somna igår kväll så när mor & far åkt så kröp jag tillbaka ner i sängen igen och somnade om.

När Mats sedan väckte mig så bestämde vi oss för en tur till Knalleland. Vi behöver lite uppdatering i garderoben och vi köper sällan saker till oss själva så det var liksom dags. Ett par trånga jeans som jag kan ha nerstoppat i stövlar och en lite lösare tröja blev det för min del.
Sedan shoppade vi faktiskt nya kuddar till soffan, fina tyllar jag kan ha när jag ska baka fredagsfika, lite hårfärg, bordsunderlägg, tvättmedel och en korv till Mats som han behövde för att orka med…
Det jag förundrades över var modet inför hösten. Så gammalmodigt och tråkigt. Bara raka toppar/klänningar á la 50-tal i konstiga gröna, orangea och bruna färger. Jag gick in på Lindex, men vände nästan i dörren. Hemskt mode!
Jag vill ha plagg som visar kroppens vackra kurvor! Inte som döljer midjan….
Hoppas det ändras snart…. Eller att jag vaknar upp helt plötsligt och inser att det är snyggt.
Det brukar ta mig ett tag att granska och förstå vad som är snyggt…
Och när jag väl gjort det, ja, då hinner det bli omodernt.