Monthly Archives: juni 2012

You are browsing the site archives by month.

Ryda 10.25

20120630-102525.jpg

Vi hänger vid ring 9 på Ryda, jag och lilleman. Skönt att gå bland alla hundar utan att behöva ha koll på min egen.

Ett annorlunda fredagsmys…

Nu sitter jag här i soffan, nyduschad iklädd morgonrock och med en kopp varmt te på vardagsrumsbordet.
Lilleman sover. Molly är riktigt nöjd.
Fötterna sticker behagligt efter rundan jag och musen tog oss ut på. Yes, 3:dje gången denna veckan, och det känns så givetvis extremt bra såhär efteråt.
Det är som mest jobbigast precis innan man ska bege sig ut. Det är en sån kraftig ångest som verkligen bubblar upp inom mig, idag var den så stark att jag nästan hade tårar i ögonen. Men en liten lyckospark i baken, sedan var jag iväg. Körde till Bråt, där vi var helt ensamma. 3 kilometer avverkade vi, första 1,5 gick bra, jag joggade hela tiden, sedan kunde jag inte stå emot hållet mer, men det var inte riktigt så hemskt som häromdagen då den gick hela vägen från höger axel ner till höften..
Jag har ju en träningsnarkoman till syster som kommit med lite förslag på vad jag kan göra. Det som hjälpte bäst var att kontrollera andningen och samtidigt ta mycket djupa andetag, inte bara ”andas på ytan” som jag insett att jag gör.
Nåja, jag kämpade på, och körde en rush på slutet, motiverad av att se bilen.

Efteråt blev det lite nybakt focaccia som landade i magen som jag svängde ihop innan motionsturen. Ett alldeles för gott bröd.

Imorgon ska jag faktiskt besöka Ryda-utställningen. Hade inte tänkt gå först men mina kära vänner Sandra och Nadia ska dit, då kan man ju inte stanna hemma när de är i Borås.

Men först slänger jag upp benen i soffan, tittar på ”Halv åtta hos mig”, dricker mitt te och väntar på ett samtal ifrån syster, jag ska vara chaufför ikväll. Kan nog tänkas att jag tar en liten kvart på spikmattan med. Det var längesedan.

Ha en trevlig fredag!

När man lyckas nå innanför Mollys tjocka pannben…


Inkallningen var den sista för dagen när hon var trött, därav det kassa sättandet, men hon kommer ju på sig själv 😉

Vi är precis tillbaka från en liten träningsstund på fotbollsplanen nedanför. Vi körde linförighet, inkallning, fotgående, fjärr och lite vanliga trix på slutet. Jag vet inte varför, men helt plötsligt tycker jag det känns som om detta med träningen har lossnat för Molly. Hon har ju alltid varit mer eller mindre ointresserad och försökt hitta på andra saker, men detta är ju tredje eller fjärde gången på rad där hon väljer mig före allt annat.
Visst, vi fick inte vara ensamma på fotbollsplanen i så många omgångar då det har blivit ett mycket populärt stråk att rasta sin hund på, och när det dök upp någon valde jag att istället träna på att hon skulle vara stilla vid min sida istället för att ge henne en massa andra uppdrag som eventuellt skulle bli slarviga eftersom hon måste hålla koll på den andra hunden.
Jag har ingen aning om varför hon helt plötsligt väljer mig och träning istället för att hitta på egna upptåg, men ingen är å andra sidan gladare än jag. Kanske är det så att hon känner att de gånger vi verkligen hittar på något är inte många ggr om dagen (där fokus ligger helt på henne) och därför ser hon till att utnyttja tiden till max. Oavsett, jag ska inte överanalysera, utan jag tackar och tar emot, det blir så mycket roligare för alla parter när hon helt plötsligt vill!

Det där med att baka…

Eftersom sötsaker, bakelser, cupcakes m.m. är big no no för tillfället så har jag lagt alla sånna saker på hyllan. Däremot så tyckte mannen att jag skulle baka baguetter till honom som han kan fylla med lite hemmagjord räkröra.
Sagt och gjort, hittade ett löjligt lätt recept på tasteline som jag gjorde efter. (Det enda ”jobbiga” var att det skulle först jäsa i 1 timme, sedan ytterligare 30 minuter när man format dem).
Egentligen har jag ätit min ranson för dagen, men jag kunde inte motstå att ta en liten bit tillsammans med en klick smör.
Säger bara, himmel.
God krispig utsida med gott fluffigt innehåll. Precis som en baguette ska vara. Och mannen verkar vara förtjust han med, just för tillfället så står han ute i köket och omsorgsfullt fyller det nybakta brödet med hemmagjord räkröra (Creme fraiche, majonnäs, räkor, rom, salt, peppar och lite dill) och plastar in dem i folie.

Godkänd besiktning av Lilleman idag, han hade bara ökat 2 hekto på en månad, och var numer 71 cm lång. Eftersom han både haft magsjuka och har en liten förkylning så har han ju att ta av om vi säger så.

Jag sitter här i valet och kvalet om jag ska ge mig ut och försöka jogga idag, men jag vill inte panga på med all energi på en gång, så jag tror jag stannar inne och läskas av doften från det nybakta brödet, planerar inför morgondagen och njuter av lugnet.
På lördag ska vi förresten på dejt, vi är barnfria för första gången någonsin och ska passa på att äta på Babbel och gå på bio… Det ser jag fram emot!

Jordgubbar!

20120628-105654.jpg

Snart är de egenodlade Jordgubbarna på G. Går med andra ord alldeles utmärkt att odla egna på balkongen.

Idag är det 6-månaderskontroll på BVC. Spännande!

Jag gjorde det igen!

Yes.
Nästan 3 kilometer, ingen hejdundrande tid eftersom jag fick håll redan halva kilometern och hade ont från axel ner till höften.

Men.

Jag gjorde det! Yeeees!

Onsdag 12:06

Fick välbehövlig sovmorgon idag, vaknade inte förrän vid 11 idag och ska snart göra mig i ordning för att ta med mig Molly och barn till Bråt där vi ska möta upp Therese för en liten lunchpromenad.
Molly tycker inget vidare bra om hennes hundar tyvärr, men så länge vi kör kopplad promenad så fungerar det.
Ikväll trotsar jag den täppta näsan och ska bege mig ut på en joggingtur.
Det kommer troligtvis vara så att jag lyckas med ett trevligt, positivt blogginlägg efteråt.

Trevlig onsdag!

En tisdag med söta små röda gubbar…

Idag kom mormor & morfar på lunchbesök, vi serverade kycklingsallad med vitlöksbröd. Med sig hade de solvarma jordgubbar som serverades med en skvätt mjölk eller grädde för den som ville. Perfekt efterrätt, god och nyttig, mycket bättre än en kaka eller bulle.
Skrotnissen Elias underhöll alla genom att visa exakt hur kladdig man blir när man äter majskrokar och blåbärspuré.

Idag har det varit fix på hemmaplan. Först städning av lägenheten, det behövdes, medan Mats tog Molly till Bråt som fick springa av sig. Sedan bokade jag en tid i tvättstugan där vi tvättat upp allt som legat efter. Torkmöjligheten i lägenheten är inte så stor så vi passade helt enkelt på att köra upp all tvätt så att tvättkorgarna är tomma, så när som på Lillemans kläder. Skönt!
Och till det sista, räkningarna är betalda och klara.
Allt i sin ordning.

Som att sväva på små moln…

Jag hade inte tänkt att blogga mer idag. Jag har, precis som vanligt, haft lågt med energi nu på kvällskvisten. Men.
Jag ändrade mig.

Häromdagen så satt jag och Mats och pratade om hur vi skulle göra med livet. Jag har länge känt att jag måste ta tag i saker (precis som jag skrivit i tidigare blogginlägg), Molly har kommit i skymundan och min kropp har mått halvdåligt.
Molly har främst utvecklat mycket oönskade beteenden de sista 2 månaderna som verkligen inte godtas, och efter lite tankar, prat, diskussioner m.m. så har jag generat insett att det troligtvis kan bero på att hon är åsidosatt. (Givetvis så skulle det inte heller skada med ett veterinärbesök, för att vara på den säkra sidan…)
För att jag ska komma igång så behövde jag nya skor som är rätt för min kropp och mina fötter. Men för att inte tappa motivationen igen, (för jag köper fan inte skor för 1500 :-, använder dem en 3-4 ggr och sedan slänger in dem i garderoben) så kom skorna med en hake. Jag är TVUNGEN att bege mig ut minst 3 ggr i veckan för att aktivt jobba upp konditionen, annars kommer mina ”slösa”-pengar ryka när jag börjar jobba. Mina slösa-pengar kommer i en låång tid framöver ryka om jag inte beger mig ut. Och 3 ggr i veckan,  det ska väl inte vara så svårt? En hel vecka har ju hela 10 080 minuter att ta av.
Givetvis finns det undantag. Om jag t.ex. är sjuk.
Jag har även lagt in veto att jag helst springer enbart med hunden de gånger Mats kan ta lilleman.
Både jag och Mats ska även ta bort det där ”godissockret” ett tag framöver. Socker som finns dolt i mat är okej. Men inget chips, godis, kakor m.m. (Även där finns undantaget om vi ska på kalas. Då är en genomskinlig skiva med tårta okej)
Det känns som en bra deal.
Det allra bästa är väl att vi har ett gemensamt mål nu. En resa i maj nästa år i 1 vecka. (Om vi hittar en hundvakt då givetvis) Vart det bär av har vi inte riktigt bestämt än, men som det ser ut nu blir Grekland.
Vi har lagt undan vågen tills vidare. Jag vill inte vara fixerad längre, jag tror jag mår bättre av att inte veta. Iallafall för tillfället.

Så med den dealen, så svalde jag den där ångesten som alltid bubblar upp i mig precis innan jag ska göra något och tog på Molly regntäcke, knöt mina fina skor och kopplade på Spotify.
Trots att det spöregnade så var det perfekt väder att springa/jogga i. Jag hade en god fart den första kilometern och sprang faktiskt den på 6:05! (Trodde inte mina ögon när jag gått igenom det när jag kom hem) Verkligen rekord för min del. Och vilken skillnad det är på skor. Jag trodde verkligen inte att det spelar någon roll om vad man har för skor, men jag kände att det inte var hälften så tungt att springa som sist, och nu var det ändå 1 månad sedan jag joggade sist så konditionen lär ju egentligen ha försvunnit.
Som att springa på små mjuka moln, det var inga stötar när fötterna slog i marken, utan snarare små mjuka studsande gummibollar som mötte mig.
Eller nått.
Fick håll efter 1,5 men det var uthärdligt. Och väl hemma, nu när jag landat i soffan så kommer den där sköna känslan i kroppen och i knoppen igen, dvs att jag gjorde det. Den där känslan som man kan leva på länge.
Ett extra plus i kanten är att jag har en helt annorlunda kraft i kroppen nu efteråt, det känns som om blodcirkulationen har kickat igång ända upp till öronen!

Fy faan vad skönt! Älskar´t! Detta gör jag definitivt om igen!

Mina nya, dyra vänner.

Här är de. Mina nya bästa kompisar som ska lära mig att motionera igen. Vi åkte till Fotriktigt idag med laddad plånbok. Jag traskade in i affären och sade
Hej, jag har ont i fötterna!
Anvisades till ett promenadband där de filmade min gång i bara strumplästen. Expediten visade hur jag gick, förklarade vad jag behövde och visade att jag i princip går på skelettet på de främre trampdynorna och även behöver ett par innetofflor, för barfortagående är numera ett big no no. Inga hårda underlag utan tofflor med andra ord. Jag kommer inte behöva gjuta inlägg till skorna, för då blir fötterna överstöttade och då kan smärtan flytta sig upp på utsidan av benen istället. Han visade först vilka vanliga motionsskor jag kunde använda mig av; men de fanns bara i gröna och blå färger så jag tog mod till mig och frågade om han ändå inte hade några rosa?
Jo, han hade ett par kvar på lagret i min storlek.
Tog på mig skorna, snörade om. Sedan ville jag egentligen inte ta av mig dem efteråt för de var så sköna, bra stötdämpning och en form av rullande känsla framme vid trampdynan. Det gjorde inte ont alls!
Hela kalaset skulle först gå på 2300 men jag fick lite rabatt på de rosa, så det slutade på 2000:-. Mycket pengar men välbehövligt för att jag ska bli bra.

En annan som fått röra på sig idag är Molly. Jag packade in henne i bilen ihop med pipleksak och godis för att åka till Fristad Hundskola och träna agility. Vi var som vanligt helt ensamma. Inte konstigt kanske eftersom himlen öppnade sig och lät oss jobba i spöregn. Det som förvånade mig idag var att Molly inte en enda gång gick iväg på egna upptåg, utan hon utnyttjade vartenda träningstillfälle hon fick och gjorde i de flesta fall sitt bästa.
Hon hittade en annan pipleksak som vi lånade oss av och då blev det ännu mer fart i henne. Jag gick huvudsakligen in på att träna med extern störande belöning idag, dvs jag lade pipleksaken sist av kombinationerna.
Svårt! flämtade Molly
De första gångerna fick jag hela tiden plocka tillbaka henne eftersom hon tänkte tjuva och köra genvägar som hon bestämde, men jag orkade vara konsekvent och tränade tills det blev rätt.
Slalomet är fortfarande kasst, jag måste träna mer på det, och framför allt på bägge sidorna. Tror vi ska köra från grunden igen, och inte gå för fort fram!
Fick till några fina träningar på balansen med. Hon börjar förstå min lilla förvirrade mus!
Och nu i eftermiddags tog vi och provade den nya baljan som mormor & morfar köpte till Elias i 6 månaders present. Sedan Elias hade problem med utslag och såren på rumpan (det gjorde givetvis ont på honom när han blev badad) så har han tyckt att det är så läskigt att bada så vi drar oss lite för att göra det. Han bara skriker och skriker och tycker inte alls det är kul. Så fick vi en balja som vi idag har invigt och även om han inte skrattade när han låg där i badet, så skrek han inte och var inte alldeles för skeptisk heller. Skönt! Och det var nog lite trevligare att byta miljö med badet med, vårt badrum är väl den del av lägenheten som är alldeles för mörk, trist och ”orenoverad”.

Så idag har jag fått mycket saker gjort. Vi fick även till en sushilunch på East, där Lilleman skötte sig som vanligt. Han satt mest tyst, tittade, flinade och sög lite på sina leksaker. Och jag känner mig redan mycket bättre igen.
Även om andra människor gillar att ibland få släppa och bara njuta, så är jag ingen sådan person. Jag gillar att slappa EFTER jag fått gjort saker, då mår jag bra, men jag trivs inte med att gå runt och lata mig och inte få något gjort. Sån är jag helt enkelt, jag har börjat inse det nu.

Och imorgon. Då ska jag börja blogga om vikt igen. Nu har jag hittat ny energi, nya tag och en bra deal. Äntligen!