Monthly Archives: december 2011

You are browsing the site archives by month.

Välkommen Elias.

I morse, klockan 03.31, den 31 december kom lille Elias till världen. 3820 gram och 52 cm lång. Vi är lyckliga, trötta och alldeles chockade. Men vi mår bra och är på BB-hotellet. Bloggar när vikommer hem om några dagar.

 

Gott nytt år och ta var på livet!

Fredag 30 december 2011

Jody undrade igår om jag var nervös för att introducera bebis för Molly. Jag har funderat på det länge, och lite osäker känner man sig allt. Hur ska det gå till?
Molly är ju känd för att vara rätt klumpig och rättfram och bara sätta ner en liten bebis framför henne ihop med att hon kommer hem från mormor & morfar, är nog inte det smartaste.
Vi har tänkt ut ett lugnt välkomnande hemma som jag känner stor tillit för;
Först får hon hälsa på oss i all sin prakt och prickighet så att hennes sprallighet lugnar sig, sedan får någon utav oss ha bebis i knät i soffan, där hon under lugna omständigheter får lukta och göra sig bekant med det. Nu vet man inte alls OM det kommer bli såhär, men det är ett sätt som jag känner mig lugn med. Att inte göra så stor deal av det, men att själva hälsningen ska vara i lugn miljö.

Idag har vi inte gjort mycket. Sovit. Försökt få i oss lite mat och bara tagit det piano.
Jag hade tänkt skriva en sammanfattning av 2011 men det får bli i början av nästa år.
Gott nytt år om vi inte hörs igen!

Torsdag 29 december 2011…

Min fina vän Mela gav mig en hel ICA-kasse med bebiskläder, som jag idag tvättat upp och nu hänger på tork. Det har halv storm ute och det känns verkligen som om tiden står still. Har sovit hela natten fram till 11 på förmiddagen så jag tror vår lilla tripp på stan igår gjorde sitt. Just nu ligger Molly här i soffan bredvid, hon har hämtat i princip alla leksaker hon får ha framme och lägger de omsorgsfullt runt omkring mig.
Hade jag haft orken eller lusten hade jag försökt baka något, men vädret gör sitt och snart måste jag bege mig ut i det snö-blandade regnet igen för att rasta hunden. Vissa dagar är verkligen tråkiga som hundägare, regn och rusk är inte mitt favoritväder.
Jag försöker göra lite i taget, men för det mesta vilar jag på soffan/i sängen. Och jag känner mig lugn och avslappnad, vilket jag aldrig trodde jag skulle gjort för 1-2 månader sedan. Sjukskrivningen gjorde gott, ända in i själen.

När man har en bra dag…

Puh, idag har jag varit vaken hela dagen.
Fick först och främst sova hela natten och vaknade vid 07 så jag har nog känt mig ganska utvilad.
Hade ett till falskt alarm igår kväll, trodde värkarna hade börjat så jag tog två alvedon och tvingade mig själv att sova
Sedan låg vi i soffan och tittade på tv ihop innan vi åkte ner till stan och tog och lyxade till det med sushibuffé på Eest.
Visst, 100 :- per person känns väl lite väl saftigt, men det var gott, det fanns en hel del att välja på och vi fick ett eget bord eftersom vi frågade så snällt trots mitt i lunchruschen.
Sedan har vi varit hos barnmorskan och diskuterat det mesta, varit en sväng på ICA Maxi och hämtat en hel kasse bebiskläder i Aplared.
Hade köpt en fin blomma till barnmorskan, nu var det sista gången vi träffade henne innan vi blir föräldrar. Hon har verkligen varit en riktig klippa under tiden, många skratt har hon bjudit på och svarar alltid så bra hon kan på alla konstiga frågor man har.
Magen verkar ha sjunkit lite till och idag låg hjärtljuden runt 140.

Idag har varit en bra dag…

Att vara i mellandagarna…

Idag känns dagen lite bättre än så länge.
Gick och lade mig 22 igår, vaknade 02, var vaken till 05 då Mats gick till jobbet.
Tänk, förr kunde jag inte sova utan honom, nu kan jag uppenbarligen inte sova med honom. *retas*
Nåja, morgonpromenaden är avklarad utan större plågor och sedan ska jag försöka få till en tvättmaskin eller två. Och en dusch.
Sedan blir det fisksoppa med en skvätt saffran, bläckfisk och andra spännande saker.
En dag där vi gör det minsta möjliga på så lång tid som möjligt…

Lööv it.

Ge mig styrka…

Vissa dagar är bättre än andra, idag är det ett lågvattenmärke.
Ja, jag fick sova hela natten (23.30-05.30), vi har varit och storhandlat redan vid 07.30 imorse, jag har fått vila på soffan, vi har städat lägenheten (Mest Mats, jag har gjort det jag klarat av, men slutresultatet blev iallafall dammsugning, svabbat golven, gjort rent toaletten, städat köket och putsat spegeln i badrummet och i hallen) och lagat mat. Molly är rastad, utfodrad med den dagliga kycklingklubban och snart kommer det en disney-film på tv som jag inte kan låta bli att nostalgiskt titta på.
Annars är det skit.
Jag är så fruktansvärt trött och har så extremt ont i magen. Jag kan knappt gå alls nu, för det värker/spänner/bränner på höger sida av magen. Jag vet inte om det kan vara så att bebis trycker mot stenarna i gallan eller vad det är, men fruktansvärt ont gör det och det går bara över om man ligger ner alternativt sitter lite halvlutad eller står kutryggig. Ni kan tänka er hur kul (eller inte) det såg ut igår kväll när jag envisades om att gå ut med Molly. Fick stanna i varje halvt steg för att försöka komma framåt, och då hade jag ändå bara gått till parken bakom huset för att låta henne göra ifrån sig.
Idag fick jag hänga i flera minuter på kundvagnen på ICA Maxi för att försöka avlasta vad-det-nu-än-är-för-plågor som anfaller.
Dessutom kan jag inte äta som jag brukar.
Vi åt finfrukost imorse med nybakta frallor, men mer än så har jag knappt lyckats få i mig eftersom magsäcken ligger konstigt till. Maten som jag lagade idag smakade tydligen jättebra enligt min man, själv fick jag knappt ner en kycklingbit.
Så idag är det en riktigt dålig dag och jag önskar bara att resten av dagen ska gå fort så jag kan eventuellt hitta lite ny energi imorgon.

Idag hittar ni med andra ord ingen försköning av livet, enbart bitterhet och ojämna plågor.
Sånt är livet ibland…

Julafton med de bästa…

Traditioner är ganska viktigt för mig, iallafall när det kommer till jul. Jag vet inte riktigt varför jag försöker hålla hårt i dem, men det handlar väl om alla härliga minnen från min barndom. I år föll lotten på att vara i Hedared, hos mamma och pappa och det var precis sådär mysigt som det brukar. Min mamma kämpar alltid med maten och det finns allt möjligt från saltkött till lax. Pappa ser alltid till att det finns svagdricka på bordet (som bara han och mamma dricker av) och det finns alltid minst en Alladin-ask där jag och Soili slåss om körsbärslikören.
Vi har visserligen infört lite nya traditioner under åren som gått, att de flesta tar med sig något till julbordet. Kicken hade gjort olika sillar, Jennie hade bakat en god skaldjurstårta och jag gjorde crustaderna med kräftost. På kvällen kom även familjen Svensson-Niskanen och de hade gjort egengjord lax och Soilis finska smördegs-stjärnor (som inte blev ätna förrän imorse).
Och efter all mat så brukar det väl bli så att en julbords-koma-tupplur gör sin rätt innan Kalle Anka och hans vänner.
Och därefter den längsta väntan ever efter tomten, och igår hade han den mest konstiga svullnaden på magen och hål i grenen.
Vissa hade tydligen varit snälla iallafall, Molly fick paket, jag fick paket (Ett fantastiskt vackert tårtfat och presentkort på smink), Mats fick en fin whiskey och till och med lusset fick julklappar.
Sedan åt vi lite till, tittade på Svensson-Svensson och Sällskapsresan 1 innan jag somnade gott i bäddsoffan vid 00.
Dock var inte bäddsoffan det bäst uttänkta av mig, den sluttar neråt mot mitten, när man ligger två i den och att försöka vända sig, gravid, i uppförsbacke för att gå och kissa, ja det kan göra vem som helst svettig och klarvaken, det för det blev som ett gymnastikpass för mig. HAHAHAHAH!!
Har sovit en stund under natten (med undantag från 03-05) och vi tog en tidig tur hem där jag kunde slänga mig på soffan i mjukisbyxor och ta igen all energi som gick åt igår.
Både jag och Molly har sovit i 4 (!!!) timmar under dagen nu och vi går väl lite i dvala båda två medan Mats har jobbat och hunnit hem igen.

Ikväll ska vi inte göra någonting. Bara sitta i soffan, ta igen oss och endast lämna lägenheten om det är absolut nödvändigt (för att rasta hunden eller åka till förlossningen)..

God fortsättning!

Dan före dopparedagen…

Efter att ha pratat med en bekant på Facebook som ska ha barn (eller skulle, hon var beräknad till den 11 december) i närheten av oss så bestämde jag mig för att sluta fokusera på förlossning och istället ställa mig in på att jag kommer få fira min julafton gravid, i Hedared. Och det gör mig ingenting längre. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig och tur är väl det.
Jag trodde faktiskt det var på G häromdagen, pappa var till och med inne och hämtade Molly här i stan så att vi eventuellt kunde fokusera på att ta hand om de värkar som jag hade. Men tror ni att det behövdes? Nope.
Falskt alarm.
Jag låg i sängen på onsdagskvällen och tvingade mig själv att försöka sova för att få lite sömn innan det satte igång på allvar. Värkarna kom med ca 20 minuters mellanrum. Hade tagit två alvedon och ett bad enligt rekommendation från barnmorskan uppe på förlossningen. Så jag somnade.
Och vaknade sedan vid 8-9 på morgonen. Och då hade allt försvunnit.
Nåja, Molly var ju ändå inte här så jag passade på att ligga kvar och vila länge… Det var skönt att ta en morgon utan blöta skor i slask, lite lugn och ro. Det tar ju snart slut om vi säger så 😉

Molly förresten. Hon har tydligen inte alls varit på humör ute i Hedared. Vankat av och ann, varit mer eller mindre sur, gått med öronen bakåtvikta och allmänt orolig. Hon hade fått en långpromenad med pappa på 1,5 timme, något hon säkerligen längtat efter. De där promenaderna är ju ganska sällsynta nu för tiden.
Och igår när de lämnade av henne här igen så sprang hon länge runt och letade. Hon letade verkligen efter något. Hon gick igenom varenda rum och tittade, sniffade. Vad hon letade efter, det låter jag vara osagt. Men hon verkar ju inte vara dum inte, för det känns verkligen som om hon förstår att något på gång.
Jag fick till och med öppna tvättmaskinen så hon kunde stoppa in huvudet och undersöka där. Gullefjun!

Nu har iallafall all snö regnat bort och det är bara grått ute.
Igår fick jag en liten julklapp av Mats, en iPod-docka som ställdes i köket så att jag kan lyssna på musik när jag bakar, lagar mat, diskar eller pysslar. Den är redan flitigt använd.
Själv har jag ju inte köpt något till min man. Känner mig totalt hemsk, jag har inte haft en tanke på julklappar till oss själva (mest för att vi sa att vi inte skulle köpa, men ändå) och jag kan knappt gå någonstans utan att besväras av foglossning.

Nåja, julafton kommer ändå, vare sig jag är redo eller inte. I år kommer den spenderas i Hedared, med knytisjulbord och säkerligen alldeles för många julklappar till barnen. Men det är ju precis så det ska vara…

God Jul till er alla från oss alla!

22 december.

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans…

22 december.
Dagen som alltid är känslosam för mig. Som får mig att gå runt med tårar i ögonvrån så fort jag minns dagen för 15 år sedan. Dagen då han dog. Dagen då de hittade honom i en snödriva på väg till en julkonsert.
Farfar.
Även om jag bara var 12 det året så hade han funnits där i alla år. Han var den som alltid var på gott humör, skojade, pratade ganska grov småländska och som alltid hade Daim i skafferiet, eller bjöd oss på den godaste kvällsmaten jag någonsin ätit.
Han stod med båda fötterna på jorden, var löjligt ödmjuk, körde en gammal ful brun-beige SAAB och var så otroligt stolt när han fick följa med på bordtennis-matcherna som jag spelade.
Han var så mån om att allt skulle bli rätt. Jag kommer inte ihåg själva händelsen i sig, men fått det berättat för mig så många gånger:
Min syster fyllde år och fick en fin hund av gosedjurs-typ. Jag blev ledsen, jag var så liten att jag inte förstod varför jag inte kunde få en. Då åkte han in till stan och handlade den finaste av nallar jag någonsin sett. Som än idag hänger med i mitt liv.

Usch, jag gråter bara jag tänker på honom. Kanske är det graviditeten, men farfar, ja han var verkligen något speciellt. Det tror jag vi alla i familjen tycker.
Som tur är, så har jag en pappa där mycket av farfars egenskaper lyser igenom. Och det är jag innerligt tacksam över.

Så idag, den 22 december, tittar jag ut genom fönstret, ser snön lätt falla och tänker lite extra på den person som betytt så mycket för mig. Jag har numera levt längre utan honom än med, men han kommer alltid ha en sådan speciell plats i mitt hjärta. Jag tar mig ett litet snack med honom denna dagen, där jag frågar honom hur han har det, om han saknar oss och om han tar hand om vår gamla hund Sunnie.

Och även om jag aldrig får något svar, så vet jag att han finns där…

Årets julkort.

Alltså. Hon är jäkligt svår att få bra på kort och med bra menas; lugn, sansad och vacker. Hon står inte still, och får man henne sittande så ser hon FET ut, plus att hon ser onekligen sur och blundar.
Nåja. ETT kort lyckades vi med. Och eftersom den lill* inte anlänt till oss än så får ni i år nöja er med ett elektronisk julkort.