Monthly Archives: oktober 2011

You are browsing the site archives by month.

Makens tid i rampljuset

Halloj! Kicki genomgår, efter stränga order, intensiv rodelträning i soffan. Hon har haft en tuff dag så jag sköter markservicen på egen hand idag. I detta uppdrag ingår tydligen att skriva här. So; why not!

Jag har haft en ganska ok dag. Jobbat ”normala” tider (8-18) och kört ett planerat färdtjänstpass. Detta innebär att jag under hela dagen fått köra tanter och farbröder som haft pension längre än jag haft framtänder. De flesta har en livsglädje och en närvaro som bara strålar ut energi som de med glädje delar med sig av. De både berättar om sina egna liv samt frågar om mitt: Har jag fru, barn, hus, vovve, hur gammal jag är o.s.v. o.s.v. Just att jag ska bli pappa till första barnet får de allra flesta tanter att skrika som tonårstöser av förtjusning allt medan farbröderna muttrar nåt om att ”nu e det kört gosse lille”.

Många av de äldre delar gärna med sig av sina livserfarenheter/berättelser. Det är ibland svårt att förstå hur det var för en del. Hur de lämnat allt i sitt hemland för ett liv med jobb här. Hur de lämnat allt för att alternativet var koncentrationsläger och säker död. Det enda vi konkret kommer fram till är att jag borde komma hem till dem efter jobbet för en panna kaffe och en lång och obruten historia. Ett erbjudande jag kommer ta inom snar framtid.

Jaja, nog om detta. Kicki brukar ju alltid lägga in en av sina übergrymmasuveräna studiobilder för att håna oss andra som inte kan hålla en kamera utan att få spastiska ryckningar i hela kroppen. Så här kommer en bild vi tog förra sommaren. Njut.

Masse signing off.

När man får 4 dagar med sin man…

Söderåsens nationalpark, på hösten när den är som vackrast.

Alltså, jag är trött, lite dåsig och alldeles upprymd. Jag och Mats har fått 4 fantastiska dagar ihop. Hemligheten visade sig först innebära en tur till min absoluta favorit-godis-butik utanför Alingsås där jag valde saltlakrits för glatta livet. Därefter for vi vidare till Göteborg där vi spenderade några timmar pratandes över en 22:- -kopp kaffe i Nordstan. Sedan gick vi långsamt längs avenyn och in på Lisebergs där Mats bokat bord på Wärdshuset. God fisksoppa till förrätt, härlig inlindad kyckling till varmrätt med en mastig chokladbit och kaffe till efterrätt. Alldeles lagom och perfekt.
För att avsluta en perfekt dag blev det en buskis på Lisebergsteatern Pang på Pensionatet med ”Stefan och Krister-gänget”. Fantastiskt kul, precis vår humor.
Vi hämtade Molly i Hedared efteråt (mamma och pappa hade passat henne som blev så glad att hon höll på att krypa ur skinnet av lycka vid 23-tiden på kvällen) och somnade fort när vi kom hem.
Igår styrde vi kosan mot Skåne-land, där vi först fick en god lunch hos Mats syster med familj,  innan vi åkte till Konga, tog Serpentinvägen genom Söderåsen och upplevde hösten på riktigt med alla gul-röda löv.
Sedan har vi spenderat resten av tiden antingen ätandes god mat, pratandes bebis eller beundrat kossorna. Svärmor fick känna när lill* hade hicka idag och delade även med sig några sparkar innan vi for hem igen.

Så nu sitter jag här i mina nya favoritmysbyxor, mätt och belåten och fascineras över att klockan bara är strax efter 20. Jag borde sova redan nu, det blir en lång vecka framöver med föräldrakurs, BM-besök, släktkalas och lite annat smått och gott.

När man handlar för tusenlappar…

Vi är några tusenlappar fattigare, lite möra och stela men otroligt glada för att vi orkade masa oss upp vid 06 och var vid 07.45 i Ullared.
Gjorde en hel del fynd och många bra att ha saker. Jag kan inte känna att ett enda köp under dagen har varit ”onödigt” som jag kan känna många andra gånger. Mats blev lite kinkig när han såg att det var kö in i butiken innan de öppnat, men när vi väl var inne så var han varken arg eller sur en enda gång. Duktig man!
Vi gjorde mycket bebisfynd. Lite overaller, någon mössa, strumpor, fleecejacka (så mjuk så att jag helst vill gå och krama den hela tiden), nappar, babysitter (Tack för tipset Sandra!) flaskor, mjuka hakklappar m.m.
Därefter slank ju det mesta andra ner med: Parfymer, (riktiga märket som hemma kostar runt 400 kostade här 119!) mammakläder, (där ibland ett par mysbyxor för oss med stor mage, älska!) veckorplaneringstavla, krämer, oljor, mascara, (hemma kostar den 179:- och här åkte den med för 124:-) amningsbh, hundprylar och allt annat som jag/vi verkligen behöver. Det enda onyttiga som slank med är Haribo Skipper-blandning (som ENBART finns att köpa i Ullared och innehåller den saltaste lakritsen ni kan tänka er) och en Toffifé till mannen som belöning för att han hållit sig i schack.
Annars blev det ett besök på Sko-Bo där jag hittade de där stövlarna jag suktat efter länge för endast 399 :- och kommer passa alldeles utmärkt med den röda detaljen vid dragkedjan till vår barnvagn med röda räcerränder. Fattar ni, jag tänker då på allt.
Visst, mina smalben var något för tjocka, men jag lyckades krångla mig ner i dem utan att svimma, de gick nämligen och knäppa upp längs upp.

2 timmar och vi var ute ur varuhuset. Vi åt en välbehövlig tidig lunch innan vi lite snabbt gick igenom de andra butikerna och sedan for hem. Molly gick nyfiket igenom påsarna hemma och hon blev inte besviken när hon drog upp en stor, rund igelkott som hon älskade vid första ögonkastet. Det är däremot lite svårt att få henne att förstå att de andra sakerna (t.ex. den mjuka björnen på bilden ovan) inte är till henne. Det följde även med små dinglande gosedjur till babysittern och de var hon väldigt intresserad av innan vi fick säga till henne att det ”räcker” med beundring från hennes sida.
Det kommer nog vara det mest svåra, att få Molly och förstå vilka leksaker som är okej och vilka som inte är okej… Men det får bli ett senare träningsmoment.

BTW; igår tipsade Linda mig om StatCounter som man kan installera på sin hemsida för att se hur många besökare man har per dag, vart vissa hittat hit ifrån och vart många läsare finns i världen. Man kan även få tillgång till att se vad någon sökt på på Google för att komma hit och än så länge verkar ”Muffins utan smör” och ”Light in Alingsås” vara populärt.
Eftersom Linda spred budskapet så det hamnade hos mig, så sprider jag det vidare till er andra som läser här. Man kan bli lite smått fanatisk av att se att man har läsare i både Oslo och Finland men även i större delen av Sverige.
Vore kul och veta vilka ni är som är här? Skriv gärna en kommentar och förgyll min torsdag!

När man ska förklara sin kärlek…

Jag upplever mig själv oftast som gnällig. Jag går runt och stånkar och stönar, tar mig för magen och kan ibland uppleva graviditeten enbart som jobbigt, något jag aldrig trodde jag skulle tycka. Att vara gravid ska ju vara så fantastiskt säger de flesta. Jag kan skrika Aj skithögt i bilen och luta mig alldeles för mycket åt vänster när lusset sparkar mig i revbenet eller bli likblek i ansiktet för en spark på urinblåsan. Det är ju inga angenäma saker vi pratar om. Men ändå måste det väl finnas ordentliga saker som gör en glad och lycklig med att vara gravid? Jag tänkte skriva ner en liten lista, bara för att påminna mig själv, och andra som läser här, att jag inte alltid är sur och grinig:

  • Det är en fantastisk tid man har framför sig, med något som växer i kroppen.
  • Man får ta en liten bulle extra, om man vill..
  • Viss mat är ju alldeles fantastiskt extra god när man är gravid. Hej Blodpudding!
  • Det gör inget om man inte går i högklackat jämt, ett par bekväma skor är nr 1..
  • Man får lägga sig på soffan och blunda för de där dammtussarna..
  • Det är lite småläskigt men ändå förtjusande när andra tar en på den stora magen
  • När man får hela fikagänget att skratta åt magen som rör sig fram och tillbaka
  • Man lär känna sig själv, och inser att man inte har ett stenhjärta…

…. Och det bästa av allt, när den sparkar, rör sig och trycker sig så mycket åt höger att man tror att magen ska gå sönder. Hjärtat värker nästan hål av kärlek, för något man aldrig ens träffat. Det går inte att förklara…

Att skriva en inköpslista…

… är banne mig inte lätt.
Som sjukling fick jag några uppgifter jag skulle göra idag.
Skriva två olika inköpslistor, en för mat och en för Ullared som vi ska besöka på torsdag.
I Ullared ska vi köpa bra-att-ha-saker inför bebis och det står precis still. Vad 17 köper man?
Jag har lyckats printa ner nappar, strumpor, varm overall, leksaker med ett frågetecken efter… Ja, det står still med andra ord.
Lite andra bra att ha saker för mig själv har jag skrivit ner, som en varm jacka för att hålla mig varm på promenaderna, amningsbh/inlägg m.m.
Ja, som ni ser. Listan är inte så lång än. Förhoppningsvis kanske vi redan hunnit samla på oss det mesta, vi har ju underbara nära som gärna vallfärdar med påsar. 😉

Resten av dagen? Ja, jag ska försöka göra ett ansträngt försök att tvätta våra sängkläder, de som blivit totalinvaderade av hundhår. Kanske även använda Furminatorn på den tokfällande aussien. Vart ska det sluta? Den som lever får se….

Detta med vikt & sånt…

Att vara sjuk och sängliggande är så otroligt tråkigt. Har läst alla de bloggar jag brukar, terroriserat forumet jag brukar hänga på och sovit i omgångar.
Sitter och tittar på gamla kort just nu, både från under graviditeten och innan. Jag tyckte ju egentligen att jag hade en hel del kilon till att tappa men jag hade faktiskt en snygg kropp. Jag är övertygad om att jag kommer vara på banan ganska omgående efter graviditeten, eller det är iallafall mitt mål. Jag har klarat det innan, och lyckades hålla det fram tills graviditeten och jag vill bli en ”duktig” människa på nytt igen och må bra. Jag har gett mig själv en boost ikväll genom lite bilder…

Först tittade jag lite på bröllopsbilderna, denna är en stor favorit, vi ser båda otroligt fräscha ut, överlyckliga och lite hemlighetsfulla:

Sedan trillade jag över den här, vi långt innan Pink-konserten på Ullevi, blonda och solblekta och höll vikten:

Och denna, där jag kom i min nyinköpta klänning på Kick-offen i slutet av januari 2011:

Alltså. Jag ska bli nöjd igen, med bra och god mat och motion. Jag längtar tills den där lilla ärtan är ute ur magen nu, så att vi kan börja våra långpromenader och slippa ursäkta mig för cravings 😉
Plus allt ont som kommer med att bli tung. Det är nog det mest jobbiga, förutom att inget i garderoben passar..

När man blir magsjuk/matförgiftad.

Hela morgonen har spenderats inne på toaletten. Och utan att gå in på för mycket detaljer så är väl magsjuka/matförgiftning något utav det läskigaste man kan få. Och det är verkligen inte mer kul när man är gravid.
Tur i oturen att den kom i början av veckan istället för i slutet då hemligheten ska utfärdas. (Mats har ordnat något och jag vet inte vad det är)
Fick ställa in dagens amningskurs.

Resten av dagen kommer spenderas i soffan/sängen i morgonrock.

När hela hjärtat fylls av värme och kärlek.

Det finns nog få människor som förstår vad en glad och lycklig hund kan göra för ens hjärta. Molly utstrålar det för det mesta, oavsett vad vi hittar på, men att få springa snabbt i det höga gräset, rulla sig i daggen och hoppas över gamla avdankade fälttävlanshinder, det är nog det bästa hon vet. Och varför inte göra henne lycklig en solig söndag, på Bråt.
Hon med hennes konstiga uttryck, miner och glädjerus. Det är kärlek det.

När man njuter av livet trots dåligt väder…

Lördagen idag har varit grå. Känns som om det varit mörkt hela dagen. Men det gör inte en ledighet sämre. Morgonpromenaden togs i lugn takt i smått duggande regn och den nyinflyttade schäfern lyckades skrämma oss åter igen. Jag är faktiskt lite rädd för den hunden. Den har en sån enorm kraft och är enormt ilsk mot andra hundar. Dessutom står i andra änden en tunn liten späd tjej och jag är rädd att hon ska gå av när hunden gör sina utfall. Dessutom har de Halti på den och den lyckas ändå nästan dra kopplet ur händerna på henne. Mollys reaktion på schäfern idag var förvånansvärt bra även om hon givetvis inte tar skit och gärna säger till. Hon sa till med ett skäll men vände sig sedan om och gick med mig utan att ens resa ragg. Klart bra och duktig liten mus!

Förutom grått väder har resten av dagen varit härlig. Mamma och pappa kom på besök med en hel påse med bebiskläder som de köpt till oss. Molly fick ett enormt glädjetjut och sprang och gjorde karusellen i våra sängar. Ehm… Nä, vi har sådan plii på vår hund… *rodnar*
Det var kul att fylla lådorna i den nya byrån och se lite andra färglada kläder än de två svarta små boddies vi köpt. Små små tossor att sätta på de små fötterna. Men den allra sötaste var nog ”Made by mum and dad” som syns på bild. Som tack bjöd vi mamman och pappan på elva-kaffe med rester från tårtan och den var om möjligt ännu godare idag när smakerna satt sig lite mer. Alla gick igång på passions-cheesecake-smörjan som var i.
När mamma och pappa sedan åkte begav vi oss till Bråt där Molly fick springa löst. Hennes näsa är det ju inget fel på iallafall.
I slutet av promenaden fick vi gå lite saktare då ligamentsmärtorna satte in. Jag och Mats gick långsamt på grusvägen när vi upptäckte att Molly tagit av på vägen, in mot en dunge. Hon såg ut att leta efter något, som hon brukar göra när hon på sitt sätt hittar mössor/vantar eller liknande upphängda på stolpar. Hon letade ivrigt, ställde sig på två ben och sökte av området. Vi upptäckte en älgklöv i trädet före henne och insåg direkt att det var den hon letade efter. Så jag kallade in henne. Egentligen hade det väl varit bäst att låta den vara, men eftersom hon hade en sån intensitet och det inte var några andra i närheten så skickade jag ut henne på fältet och sade sök. Direkt åkte nosen i backen, hon hittade troligtvis slutet av spåret på en gång och gick de sista metrarna klockrent direkt på älgklöven och markerade trädet den hängde i. Hon kom inte åt den och vi tog givetvis inte ner den eftersom någon annan troligtvis skulle spåra snart, men det fick mig att inse att det nog är dags att försöka få tag på de där klövarna snart och lägga lite spår för hennes skull.
Dags att höra med pappas vän som är jägare om han har några klövar över nu när de jagar älg.

Resten av eftermiddagen har spenderats i soffan. Ska snart ut med Molly och promenera. Sedan får det nog bli en till bit av den där tårtan som snart är slut…

När man tar fredagsfikan på största allvar.

Idag får en mobilbild agera dagens bild.
Allra bästa Carola lämnade av fredagsfikan för dagen (Har ni inte besökt hennes sida så har ni verkligen missat konstverk och sötsaker man skulle kunna offra en hand för!) och det knöt sig i hjärtat när jag såg hur mycket energi hon lagt ner på tårtan jag beställt till den allra finaste lilla fikagrupp som finns. Eftersom jag inte gillar marsipan så var jag ego och valde sugarpaste som jag är en stor älskare av.
Sedan hade hon gjort någon form av mjölkchoklad-mousse med smarties och små dumlebitar i ena lagret och i det andra lagret en passion-cheesecake-mousse. När jag hör frukt i tårta brukar jag rynka lite på näsan, men det var så otroligt fräscht och bröt verkligen mot resten av det söta. Det blev en hel del över så imorgon förmiddag får jag bjuda min söta mamma och pappa som ska komma hit på lite kaffe.

Annars har väl luften mer eller mindre gått ur mig i veckan. Jag är inte ledsen och jag vet innebörden för jag har ju hört det förr av både er som läser här och av Mats, men jag fick mig en ordentlig tankeställare och ytterligare aha-upplevelse när BM nästan knäppte mig på näsan och sa att jag måste försöka varva ner. Det är väl vanligt med hjärtklappning när man är gravid, men yrseln jag får är väl inte lika bra. Så hon hytte lite med fingret och sa att jag verkligen ska passa på och njuta nu. Det är ju inte så långt kvar och att vakna på nätterna, kallsvettig av att ha drömt om jobbet är inte riktigt normalt.
Det har gått bra nästan hela veckan, förutom idag när jag var på jobbet redan 06.30 för jag har alldeles för mycket ärenden som ligger. Jag jobbade undan det mesta så att jag kan ta det lugnt nästa vecka. Hjärtklappningen var på väg men jag tog några steg ut i fikarummet, hämtade kaffe och pratade med bebisen. Allt frid och fröjd.
Bebisen lever verkligen loppan i magen och igår trodde jag verkligen jag skulle kunna ta tag i en fot/hand när den dansade runt.
Var även på ”Mysteriet i ladan” där Staples hade gruppaktivitet och vi lekte blindstyre och pusslade träbitar för glatta livet och åt fläskfilé med kantarellsås och potatisgratäng som avslutning. Jag älskar verkligen mitt jobb och mina jobbarkompisar. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan dem när jag går hem. Tur jag har nära så jag kan träffa dem ofta.

Molly då? Haha. Visst gillar jag ”nakna” Aussies, de är ju så snygga då, men håret innan de kommit till det stadiet är hemskt. Det är hår över allt verkligen. Hennes feta ladugårdsdörr till röv har helt plötsligt blivit en liten pinne där bak och hon ser verkligen smärt och smidig ut. Kan hon inte alltid vara så tunnpälsad? 😉

Nu står fiskgratängen i ugnen och snart ska jag laga lite potatismos.
Nästa vecka kommer bli spännande. Jag har tagit ledig tors-fredag då vi först ska till Ullared och sedan har tydligen Mats ordnat en överraskning för mig och han på fredagen.

Och sist men inte minst: Ett besök i Skåne lördag-söndag.