Monthly Archives: augusti 2011

You are browsing the site archives by month.

När man har saker att göra…

Regnet piskar mot fönsterbrädorna och tvn surrar i bakgrunden. Det är något tatueringsprogram som går som jag alltid följde förr… Jag hade tur och hann ut med Molly mellan regnskurarna och nu ligger hon utsträckt på golvet.
Idag har jag bestämt mig för att ta tag i vissa saker som behöver bli gjorda.

  • Betala räkningar
  • Dammsuga, diska, plocka undan.
  • Börja rensa ur och sortera om i min garderob
  • Byta sängkläder
  • Handla mat

Skittråkigt, jag vet. Men det är lite av det som livet kräver av mig för tillfället, så då är det bara att vara snäll och böja sig. Men först tar jag nog och slappar lite på soffan iallafall, det är ju ändå trots allt söndag.

Lördagskväll i soffan…

Veckan som gått har varit rätt plågsam.
Jag har en tendens att gnälla på saker i lågt stadie, och så får det blir nu med. Det är helt enkelt så att mitt jobb är extremt hårt nu. Jag älskar mitt jobb i vanliga fall och gillar utmaningar, men det finns en gräns på hur mycket vi vanliga människor orkar, och gränsen är snart nådd. Jag har inte slagit på datorn på hela veckan hemma och jag har försökt undvika telefon efter jobbtid i den mån det går. Jag har jobbat över både innan och efter jobbet i princip varenda dag i 2 veckor och det tar på krafterna.
Imorgon vet jag att jag kommer ha en del söndagsångest, men jag ska göra mitt allra bästa för att möta den och bli på bättre humör. Ingenting blir bättre av att man leker offer mer än i några timmar.

Men förutom att mitt liv enbart finns på jobbet så har jag iallafall lyckats besöka Hedared idag med finfrukost. Nyinköpta frallor från Maxi och massor av gott pålägg serverades på Norra Klostervägen. Sedan beskådade vi åskoväder och pratade barn.

Om en vecka ska vi till BM för att lyssna på hjärtljud och börja planera för vilka träffar m.m. man ska gå på. Lussebulle lever rövare i magen på kvällarna och är ganska tyst och foglig under dagarna. Det vore väl lite mysigt om den höll samma vinnande tema utanför magen med sovmorgon och sena kvällar 😉
Spelade musik för den häromdagen och den gick totalt igång med sparkar på lugn musik och lugnade ner sig när jag spelade Hoffmaestro ”Highway man”…
Min kropp mår sådär fortfarande. Idag har jag inte haft någon smärta alls, men så har jag knappt rört på mig idag.
Häromdagen gick jag däremot till jobbet och sedan en relativt snabbgående promenad med Linda på Bråt och då var det lite värre att kliva upp på fredagsmorgonen även om jag klarar mig upp utan hjälp.
Jag vill kunna motionera eftersom jag vet att jag mår bäst av det. Idag har jag gått in i vecka 25. Fort ska det gå!

Söndagar…

Att se fötterna när man ligger ner är inga problem. Att se dem ståendes börjar bli lite svårare.

Dagen idag har varit ganska lugnt. Vaknade av en nödig pudel som ville ut och sedan kröp vi tillbaka bland alla lakan och kuddar igen. Där låg vi ett bra tag innan Mats tassade upp och bjöd på frukost i sängen och aldrig har tunnbröd med vitlöksskinka smakat så gott.

Annars gjorde han ett försök till en joggingrunda med pudeln runt på Kransmossen, medan jag tänkte koppelträna Molly. Jag har slagits av tanken att kunna gå med en hund ihop med barnvagn i december och jag vill inte behöva förlita mig på gentle-leader, så därför försöker jag börja träna det igen.
Tyvärr hade inte Molly samma tanke och hon var inte alls samarbetsvillig. När hon såg Mats springa iväg med Mumma blev hon stressad och drog mer eller mindre sönder mina armar och jag tappade humöret när hon tyckte att ett papper var läskigt som vibrerade till i vinden. Så nä. Träningen gick jättedåligt idag. Det finns de dagar med.

Kroppen har hängt med fint idag. Har både dammsugit och städat toaletten och köket. Haft fikabesök av Svensson-Svensson. Och ikväll blir det egengjord sushi med mer grönsaker än fisk för mig. Lite Wordfeud och wasabirush med så är kvällen räddad.

Agilityträning på Fristads Hundskola.


Det känns verkligen jättekul att hundtränings-parasiten har hoppat upp och bitit mig i rumpan.
Idag har jag kört 3 hundar i agility  och jag måste erkänna att jag saknat sporten under det år jag knappt tränat något alls.
Ute på Fristads Hundskola raddade jag upp en liten lätt bana med raksträcka och högersväng och raksträcka igen men slalom och gungan som avslut, för att kunna köra med de hundar som kunde på de två sista hindrena.
Molly har aldrig riktigt förstått slalom (och vi har inte tränat kontinuerligt) och har varit väldigt osäker på gungan redan från början så när jag körde kombination plockade jag bort dessa och avslutade med kul hopphinder.
Jag varvade mellan alla hundar med lite träningspaus emellan och vi var där i nästan 2 timmar.
Började med Mumma. En hund jag aldrig kört innan.
Eftersom jag inte vågar ta i p.ga. bäckensmärta så blev Mumma lite frustrerad för att jag inte kunde förbereda henne för vilken väg hon skulle. Tryck och fart i steget hade hon och löste banan bäst när jag höll tyst och enbart körde på kroppspråk.
Sådant gillar jag, dvs när man kör tyst och enbart lägger in något ”fram” på raksträckorna alternativt lägger till hundens namn för att påkalla sväng. Det blir lite mer stil då tycker jag. Lite småskall här och där och lite hoppande, men det var ju för att jag var för långsamt 😉
Nelly då.
Mitt gamla agilityhjärta pumpade ganska hårt. Trots att Nelly är överviktig och redan 8 ½ år gammal så satt allt i. Vi körde givetvis smalhinder för att skona alla hundar idag, och Nelly sken av glädje när hon körde. Hon gjorde som vanligt, allt jag bad om. Lite stela och otränade var vi i kroppsspråket, men när hon förstod att jag inte kunde springa fortare så anpassade hon farten och försökte snällt nog hitta hindrena själv. Slalomet var ändå snyggast. Hon körde det gång på gång och det var som om hon aldrig gjort något annat. Snitsen satt i den gamla springer-kroppen. Likaså gungan. Hon älskar gungan och valde att ta den många, många, många gånger om.
Det var så kul att köra Nelly igen att jag tog i för mycket och var tvungen att bli stillastående en stund då benen vägrade lyda och det var en smärta som sköt rakt igenom hela kroppen. Det är så OTROLIGT frustrerande att vilja göra så mycket, men inte kunna för att kroppen säger emot. Jag har aldrig haft problem med det innan och det är jobbigt att acceptera.
Och sedan Molly.
Jag hade för avsikt att tagga upp Molly med att köra de andra hundarna först, för då visste jag att hon kände lite ”avundsjuka” något som känns viktigt för att hon ska hitta fokus och ta vara på tiden hon och jag tränar tillsammans. Detta går ju inte i vanliga fall eftersom jag bara har en hund, men idag passade jag på. Och vilket resultat. Med henne blev det mycket kontaktfältsträning där jag byggde upp glädjen för A-hinder. Till slut letade hon sig självmant upp och studsade säkert både upp och ner för den. Och sedan mest raksträcka och sväng (halvmåne) för att köra lite fart och glädje. Jag hade egentligen inga stora förhoppningar på att hon skulle göra framsteg, men där hade jag verkligen fel. Hon överraskade stort idag med att både visa fart och fokus och hon tog sin uppgift på största allvar.
Jag tror det kan komma sig av att jag själv känner en passion för agility. Jag vet vad som ska göras där, och jag vet vad jag bör belöna. Jag vet hur jag själv ska föra mig, och jag känner mig rätt självsäker på planen när jag kommer dit. Det är med andra lite annorlunda än t.ex. lydnad där jag mest känner mig osäker på hur något bör se ut. Så det gav verkligen utdelning idag och jag är så fantastiskt glad över MollyMus som verkligen gjorde sitt allra bästa idag. Inte en gång idag bröt hon för att gå iväg på egna äventyr (förutom när jag slängde iväg ett lock som låg bakom a-hindret, då var hon tvungen att undersöka) och hon var verkligen uppmärksam och glad!

Däremot får jag ikväll verkligen lida för dagens aktivitet. Jag kan knappt komma upp ur soffan utan hjälp och att ta sig upp och ner för trappor när hundarna ska ut är ett jobb för sig. Och då har jag ändå hela 4 månader kvar. Hur ska detta gå?
Men det ordnar sig. Jag mår fantastiskt bra annars förutom att det är lite tung.

När träningsdjävulen biter sig fast.

Okej, man ska väl inte ropa hej än, men jag har gjort slag i saken om hundträning.
Först igår med lite lydnadsträning som gav mersmak.
Igår kväll efter blogginlägget så kontaktade jag Lisa på Fristad Hundskola och fick lova att boka enbart någon månad åt gången för att träna agility. Jag har betalat in nu och planerar första träningen på lördag. Det roliga är väl att jag inte bara kommer köra 1 hund. Jag ska köra 3. För nu jäklar.
Först Molly, där grunderna ska testat. Jag har lovat Linda & Jonas att vara pudelvakt lör-söndag och eftersom hon är en gammal agility-hund så kommer hon med få köra. Och till slut bjöd jag med min gamla kärlek Nelly, som ska få sig ett litet kul träningspass.
Och idag har jag först tränat inkallning, sedan tog vi en promenad med koppelträning. Det är rätt lustigt egentligen, koppelträning som varit ett irritationsmoment var idag härligt inspirerande och hon förstod ganska snabbt vad det gick ut på. Man kom helt enkelt ingenstans om kopplet sträcktes och man blev belönad om man höll ögonkontakt. Fick även till ett otroligt lyckat hundmöte där hon självmant valde bort hunden och skvallrade hej vilt.

Tyvärr fick jag ett ordentligt blodsockerfall efter halva träningen och fokuserade bara på att ta mig hem utan att svimma. Jag har haft lite hjärtklappning under dagen som varit obehaglig, men det är normalt säger BM. Allt är normalt när man är gravid tydligen 😉
Så nu sitter jag i soffan och väntar på att det mesta ska sluta snurra… Och på att mannen i mitt liv ska komma hem så att jag kan få något att äta.
God tisdag på er!

Ett virrvarr av tankar…

En utav de få bilder (?) på oss från helgen. Sitter man alltid bakom kameran, så gör man…
Foto: Camilla Grip

Sedan lördagen så har mina tankar strömmats igenom av hundträningstankar. Men jag kan inte bestämma mig. Jag är ett virrvarr av tankar som flyger hit & dit. Jag vet inte vad vi ska träna, inte hur och inte vad man bör göra. Jag vet att träningsdagboken borde plockas fram, men först ska jag nog försöka samla tankarna innan jag skriver ner framtiden. Det är som vanligt med andra ord att jag blir förvirrad av allt man snappar upp och ställer krav på mig själv att detta borde vi/jag kunna…
Men det är ju inte riktigt så lätt.
Nåja, jag tog ut Molly på Mariedals IP och började med omvänd lockelse och duttar. Jag försökte läsa vad hon utsände för information och jag tyckte nog hon kändes förvirrad. I vanliga fall känns omvänd lockelse som en enkel sak, men det tog en stund innan polletten föll ner. Men hon kändes ändå intresserad och träningsvillig!
Det märks ganska tydligt att den mentala konditionen är fullkomligt bortblåst och den behöver tränas upp, för hon klarade bara några minuter innan hon tappade fokus och ville annat. Så då tog vi direkt time-out, köttbullarna försvann och vi gick utan några krav runt fotbollsplanen. Hon undrade först varför köttbullarna/leksaken försvann i några minuter och insåg nog ganska snart att matte hade bestämt av någon anledning att Molly inte skulle få några karameller bara sådär… (Något jag numer ska bli stenhård på, ingen träning, ingen karra..) Hon gjorde nr 2, och sedan såg jag en liten glimt i ögat på henne och provade nosduttar för att få till något lätt. Denna gången gick det bra och vi avslutade med bra stadga i handflatan samt att jag provade henne i fria följet, men utan något bra resultat så jag belönade bara 1-2 steg där jag ville ha henne och avslutade strax innan hon tappade fokus. Det är en hårfin gräns det där. Jag är stolt att jag tog mig ut, och att jag faktiskt gjorde det jag tänkt. Ett projekt jag tänkt mig är iallafall klossträning, något man kan träna både inne och ute.

En annan tanke som har förföljt mig sedan i fredags kväll är agility. Jag vill inte gå kurs och jag vill inte tävla, men jag vill träna. Molly tycker det är skoj och behöver ju inte tänka allt för mycket om man jämför med lydnaden. Jag är inte med i någon brukshundklubb längre så jag kan inte träna där. Kanske på Fristad Hundskola, men då måste jag köpa träningskort och jag vet inte hur jag kommer orka inom några veckor. Ryggen tar ju redan stryk av vikten jag måste bära upp… Jag skulle vilja ha en träningsplan nära som man kunde få tillgång till för en mycket billig penning. Inga höga krav jag har va? 😉

När man haft en hel helg med hundaktivitet.

Jag kan nog inte minnas att jag hållt mig till ett & samma ämne i 2 ½ dagar på mycket mycket länge.
I torsdags eftermiddag började kennel-lägret och det höll på till igår, lördag eftermiddag. Jag kände mig givetvis lite nervös inför helgen, jag visste ju inte alls hur allt skulle fungera och det är väl lite av min akilleshäl. Vet jag inget, så blir jag orolig och nervös. Men se där, det hade jag inte behövt vara. Som vanligt.
Vi började med lång teori ute på Vinna Hundcenter för Mona Kjernholm där vi gick igenom alla ekipage, vad man har för olika mål och hur hundarna är. Det märktes tydligt att många hade höga mål, medan andra (som jag) hade mycket lägre mål. Det var en skön blandning av folk och jag tror nog alla var lika taggade. Eftersom jag bara var observatör så var det mycket korvstoppning som skulle in i huvudet, och av någon anledning har jag inte noterat en enda sak under hela lägret. Så är det att vara gravid och oklok.
Torsdagen gick i allafall i princip ut på att Mona presenterade information som hunden utstrålar. Hur ser hunden ut när den kommer ut på träningsplan, är den intresserad av dig? Söker den kontakt eller vill den helst nosa runt på det ställe ni är på? Vad bjuder hunden på? Vilken energi har den och vilken energi utstrålar du? Om inte du har 100% fokus, hur kan du kräva det av din hund? Om någon kommer med en bil eller går förbi dig när du tränar så kanske du slänger ett öga mot den, och där har du brytit ditt eget fokus.
Hur kan man då behålla intresset hos föraren?
Mona presenterade enkelt att hennes hund ska alltid kunna tro att vi på ett magiskt sätt kunna trolla fram belöningar. Även om hunden inte ser den, så ska matte/husse på något sätt alltid kunna plocka fram en belöning. Därför är av intresse att kunna gå från att träna med att ha godis i handen, till att ha den i fickan och bara plocka fram när belöning ska ges. Då behöver nämligen inte hunden ha ”koll” på godisen och bli synretad av den. Likaså att man lär sin hund att kunna arbeta lite längre för var gång för att få godis.
T.ex. att man börjar med nosduttar i handflatan. Först är det ju helt enkelt så att belöningen kommer fort för att hunden ska förstå vad den ska fokusera på. Men sedan då? Hur gör man för att be den köra lite till. Jo, man kan lägga in ett bra. Dvs ”Du gör helt rätt, fortsätt så för snart kommer belöningen”… Säger man däremot ingenting, så blir i allafall hennes hundar fundersamma och det betyder att det inte är just detta vi ska träna på..
Ja, det var många saker man kunde börja tänka på, redan när man traskar in på träningsplanen som jag aldrig själv funderat ut på. Hade jag varit duktig på att anteckna så hade jag kunnat informera mycket mer 😉
Det pratades även mycket om hur en belöning ska ges. I vilka moment vill man ha en pigg och ”hoppig” hund? Och i vilka moment vill man ha mycket stadga och noggrannhet?
Dag 2 bjöd på strålande sol, utomhusträning och Molly som höll sig i skinnet precis hela tiden. Vi fick en del nyttig information om klossträning, vad man kan göra med valpar (eller det som går minst lika bra med en vuxen hund) för att förbereda lydnad, hur tolka information och hur man kan bygga upp en träningsförväntan i hunden och fortsatt fokus. Jag upplever min hund som att ”Jag ska bara…” vid träning. Hon ska bara skälla lite på den hunden, titta lite på den personen, eller den tavlan. Och Mona förklarade lätt att då väljer ju hunden inte träning, utan väljer andra saker. Kan ju vara lika för en hund som bara ska nosa av området först. Dvs, den väljer att nosa istället för att träna. Då får man på något sätt bryta och ”förklara” för hunden att då väljer du att inte vara med. Det kan sammanfattas med att man blir uppbunden, åsidosatt en stund eller får helt enkelt ligga avkopplad i sin bur. Det ska inte ses som en straff, man blir aldrig arg, men hunden har helt enkelt valt att inte vara med på träning, och då behöver man inte.
Lite svårt att förklara i samband, men ja, hunden har ett aktivt val och den valde att inte träna och då slipper den. Givetvis ska man alltid ge hunden en andra chans, men får man samma resultat där, så var det helt enkelt inte rätt ”information” vi gav hunden istället och får leta ett annat sätt som gör att den förstår vad det hela går ut på.
Jag har själv fått se fantastiska hundekipage denna helgen, både valp och vuxna hundar och jag måste säga att jag fått inspiration och glädje av helgen.
För de stora hundarna har det mest fokuserat på vissa moment. Ruta, fritt följ, och fjärr. I vissa av dessa momenten hörde jag inte aktivt på då jag haft ont i ryggen och hellre velat sitta kvar i min solstol och tränat miljö med Molly.
Fjärren var intressant som hölls på dag 3. Mona menade med att man ofta kan slippa träna sitt-ligg till en början, för det kan hunden redan naturligt. Man ska nöta ligg-stå eller sitt-stå så mycket man bara kan, och när de känns bra, så kan man även fixa till det sista. Hon själv tränar in sitt-stå eller ligg-stå i många repetitioner innan hon lägger in det i kedja, och blir det fel, ja då nöter hon lite till. Herrejösses vad jag fått lära mig i helgen.

Molly då? Jo, hon har varit min egna lilla stjärna och jag är så otroligt stolt över henne. Hon har kunnat sitta nära massor av hundar, slappnat av, legat och småsovit, tränat bland andra hundar utan att för den skull balla ur, inte ens när hon varit så trött att ögonen trillat ihop. Mitt lilla älsklingshjärta.
En utav valpägarna visade sig ha liknande problem som jag haft och blev nyfiken på hur vi kommit dit vi gjort. Vi kom in på tänket att man måste alltid ligga steget före och förebygga utfall, för då får man resultat. Och händer utfall, ja då får man ta sig förbi och lära sig av vad man gjorde för fel till nästa gång. Plus att man måste våga. Våga bege sig ut.

Summan av hela helgen är att jag insett att vi kommit så mycket längre i vårt ”problem” att jag nog inte längre bör kalla oss för offer. Jag har länge tyckt synd om oss som ”inte kan göra något” men det kan vi. Med rätt tänk och med rätt belöning så ska det verkligen bli förbättring på oss. Vi har till och med tränat lite agility innan grillkvällen i fredags och det var kul att känna att de gamla takterna sitter i i kroppen även om det är jättetungt att springa när man är gravid och x antal kilo plus.
Så ja, nu är jag laddad till tänderna. Jag är sugen på att träna hund (dock inte idag då kroppen säger ifrån efter 2 dagar i en mycket låg brassestol) och är helt övertygad om att jag kommer få till några pass nu i veckan. Även sugen på att lägga något spår och komma igång med det med. För vi kan!

Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Ge mig styrka!

Har jag inte världens vackraste syster med sambo?

Energi – check.
Gott humör – check.
Styrka – nope.
Att vara gravid har hittills inte varit speciellt jobbigt. Visst, några veckor med ont vid motion, lite humörsvängningar, oro och cravings. Men annars har det inte varit jättejobbigt. Nu börjar det dock kännas i ryggen att jag blivit tyngre. Jag är rätt svag i ryggmusklerna och det gör inte saken bättre av att vara gravid, så jag försöker verkligen att sträcka på mig, sitta rak i ryggen och göra lite småövningar om dagen. Att städa & tvätta på samma dag, inklusive svabba golv och hänga mattor, är med andra ord inte det smartaste jag kunde gjort idag, men å andra sidan är jag ju inte känd för att smart heller. Som tur är, hjälper världens bästa man till hemma, och nu doftar det gott av rengöringsmedel i lägenheten.

Har även varit på jobbet sedan 06.30 för att rensa i röran.  Jag vet ju att det kommer nya ärenden var dag så att få undan en massa gamla fakturor m.m. gjorde bördan på axlarna lättare. Att ta tag i saker på en gång ska jag försöka förbättra.
Imorgon är dessutom sista jobbdagen för denna vecka, sedan är det kennel-läger. Jag ser fram emot att få träffa både gamla bekanta och nya, samt att få lite ny träningsinspiration. Plus att ta massor av bilder.

Nu ikväll tittar vi på gamla Hells Kitchen-avsnitt samtidigt som lilla lussebullen sparkar runt där inne. De senaste två dagarna har den levt loppan och det är så otroligt häftigt att få känna alla dessa rörelser.

…och veckan gick otroligt fort.

När man lyckades ta sig upp ur sängen i måndags, gick till jobbet och satt sig tillrätta och pratat ihållande i telefon i 40 minuter, ptja, då var det som om man aldrig hade haft semester. Veckan har kantats av promenader, Molly lyckades nosa upp ett lodjur (!) i ett buskage i skogen i närheten, återhämtning på kvällarna efter jobbet och magont. Insåg att jag fått en släng av magkatarr igen så i torsdags ringde jag BM och frågade vad man fick ta mot suget i magen och de otaliga toalettbesöken. Blev ganska snabbt bra och kunde fortsätta det sista av veckan med att fokusera på annat. I fredags hade jag packat väskan och sov över hos mamma och pappa då det var fest på lördagen. Jag agerade barnvakt till Adam & Ella under dagen, där vi promenerade runt kvarteret, handlade lördagsgodis i affären (efter ett visst missöde då jag glömt plånboken i bilen som Mats hade) och lekte med bilar. När eftermiddagen närmade sig så blev det plötsligt brått och plötsligt var alla gäster där. Jennie & Kicken (plus alla hjälpande) hade verkligen ordnat en fantastisk fest med roliga lekar, utomordentlig mat och bra musik. Molly var med nästan hela dagen, och blev ompysslad av barn, vuxna och mig. När musiken till slut ökade i volym efter mat & kaffe sattes hon i bilen där hon somnade gott. Det blev en sen kväll och jag fick själv leda en något överförfriskad man på nattkissen med Molly. Idag har jag nästan känt mig bakfull, då jag varit otroligt trött och sliten. Imorgon börjar en ny vecka, där jag endast jobbar tre dagar och sedan tar kennel-läger-träning vid. Vi ska få övernattningsgäster tors-lördag så jag måste se till att röja ut gästrummet. Något jag fasat länge för 😉 Nedan ser ni lite bilder från gårdagens fest.

Mer bilder på FB.