Monthly Archives: maj 2011

You are browsing the site archives by month.

Näs-spray – min bästa vän.

Snart ett år sedan. Så otroligt vackert och lyckligt. Kommer alltid minnas…

Måndagen kunde egentligt ha börjat bättre. Jag har suttit på jobbet hela dagen idag och snörvlat, hostat och känt en exploderande huvudvärk så fort jag ansträngt mig lite. Det är rätt jobbigt egentligen och jag antar att kroppen lägger massor av energi på Lussebullen och då får förkylningsläkningen komma i andra hand. Näs-spray är min bästa vän och jag har använt det längre än jag får nu. Men vad ska man göra? Koksalt fungerar inte och jag kan inte andas utan. Eller jo, jag kan, men då får jag sånna host-attacker av att andas med munnen. Det är inte precis en win-win-situation om jag får säga det själv.

Så jag gick hem idag, vilket jag avskyr. Det känns som om jag ofta är sjuk, aldrig få spela ut min fulla energi. Jag försöker bita ihop och kämpa på, men det slår hårt på mig. Så imorgon ska jag ligga i soffan hela dagen, tvinna Mollys päls runt fingrarna och äta mini-vattenmelon som jag omsorgsfullt valde ut på ICA Maxi innan jag åkte hem och dog lite på soffan. Melon, eller frukt över lag samt kanel är min craving för tillfället. (Dock inte banan, päron och äpple) Jag stod längtansfullt och tittade på aprikoserna och nektarinerna idag, men tyckte inte priset kändes lockande. Någon måtta får det väl vara. Jag som sällan annars köper hem frukt går ofta dit nu och fantiserar om vad ärta kan tänkas vilja ha när jag kommer hem eller när jag sitter på jobbet och känner hur blodsockret behöver uppehållas.

Magen har dessutom växt lite, men än så länge ser jag fortfarande småfet ut. Imorgon går jag in i vecka 13 och ser fram emot att lägga de mesta orostankar på hyllan. Jag berättade för min familj tidigt. Nästan i samma veva som jag fick reda på det. Och hade det gått snett, då hade jag kunnat delat det med dem och inte behöva vara ledsen i hemlighet. Jag är inte en sådan person. Jag är öppen och litar fullständigt lätt på många människor. På gott och ont.
Jag känner ganska omgående vilka människor jag kan ty mig till, vilka som ger mig något och vilka som jag bara kommer umgås med ytligt. Det har tagit många år att inse att man behöver inte älskas av alla och man behöver inte älska alla. Det är en skön insikt och ger mig så mycket mer än att gå runt och försöka trippa på tå och spela någon annan för de andra.

Varberg – tur & retur.

Gammal bild men söt ändå.

Igår åkte jag, Lussebullen (ärta) och Molly med syster och busbarnen ner till Varberg för att fira mamma i förskott på morsdag. Det var en mysig liten utflykt vi gjorde, men det tog på krafterna och jag behövde två tupplurar för att orka med dagen. Vi hann besöka 3 lekplatser med barnen, äta god mat, träna både godkända och mycket väl godkända hundmöten och spela Yatzy mellan regnskurarna. Molly kändes bättre efter lunch då hon fick tillbaka både tiggeri och leklust, trots att hon bajsade för första gången på hela dagen vid 16.. Hon var igång hela dagen igår och somnade på rygg bredvid mig igår med tassarna i luften. Idag har hon faktiskt bajsat två gånger och en hundägare kan inte bli mer glad än att se små hårda pluttar när ens hund varit dålig i magen. Bajs kan med andra ord vara en stor glädjekälla.

Imorse när vi vaknade låg jag och Mats kvar en stund och pratade framtid, vad som faktiskt är på väg att hända. Hur man ska vara som förälder, hur vi ska göra om datorrummet (där våra åsikter så klart går isär en del) och overkligt det fortfarande känns. Jag kan visserligen fungera och fokusera utan att tänka på ärta varenda minut, men det känns så overkligt att jag ska bli mamma, att hela vårt liv kommer förändras och hur allt ska te sig. Det är ju svårt att veta överhuvudtaget.
Men först ska jag nog se fram emot vår bröllopsdag på söndag nästa vecka.
Ett år som fru, det har gått fort, men kärleken har växt för var dag och jag är fortfarande helt övertygad att Mats är den enda för mig.

En låg hund…

Som man är van att se henne, med alla tassar i luften.

Jag känner mig lite halvt orolig för Molly. I förra veckan var hon dålig i magen, men blev bättre redan efter någon dag. Så allt har gått som vanligt. Nu i veckan (tisdags?) så kom jag hem, gick ut med henne som vanligt och märkte att hon var riktigt dålig i magen. Att fasta Molly helt och hållet är inte att tänka på då hon börjar yla om hon inte får sin frukost i tid, men jag har mest gett henne pyttelite för syns skull, vilket har varit ok. Häromnatten hade stackarn bajsat inne, två stora högar trots att vi varit ute fler gånger än normalt.
Imorse ville hon inte bajsa. Jag tror hon druckit väldigt lite idag, Mats hade inte tänkt på det. Däremot har han upplevt henne väldigt låg, hade inte varit ute med någon större entusiasm och givetvis inte bajsat på hela dagen. Jag gav henne enbart grötris igår och hoppas på att det har börjat få magen att bli normal igen. Känns bara så tråkigt att ha en hund, som annars har en stålmage, som nu inte alls är bra och som verkar lite allmänpåverkad. Jag menar, noll kontroll-kokosboll är ju hennes motto…
Hon ligger just nu i hallen trots att jag smaskar vindruvor, och sover. Givetvis får hon inga vindruvor ändå, eftersom de kan vara farliga för hundar… Men det sedvanliga tiggeriet är borta….

Blir det inte bättre rings det till veterinären på måndag och hör vad de tycker.

 

 

 

Att gro en ärta.

Det är rätt fascinerande att vara gravid. Att följa den lilla ärtan i magen, läsa om vad som händer i varje vecka. Se hur liten/stor den är proportionellt med min egen kropp. Att gå i mataffären och fundera på cravings, vad man ska mata sig med, hur man bör planera dagarna så att inte de hemska hunger- och blodsockerfallen kommer. Kött är inget jag är överdrivet sugen på utan äter gärna frukt, väl-lagad mat och inte för fet heller för då ballar magen ur och jag mår illa.
Kanelgifflar är däremot något jag dras till. Mmmmm…
Idag när jag kom till jobbet blev jag påhoppad av mina kollegor. Alla ville gratta, kramas och höra sig för hur jag mår. Det är väl just det, jag känner mig inte gravid, inte mer än att jag har humörsvängningar, trånga byxor efter lunch/kvällsmat och känner mig lite trött. Men det är väl egentligen som vanligt skulle jag tro. Hahahah.
Mina kollegor däremot hade misstänkt det. En utav dem sa: Det syns på dina ögon…
En annan hade misstänkt det när jag var hemma och var sjuk. Frågan om vad jag trodde det var i magen fick samma svar varenda gång: En tjej. Det är inget jag alls vet egentligen, och det kan mycket väl vara så att det är en pojk, men det är ju lite det som är Mats liv; han är omringad av underbara flickor; både jag och Molly. Det är hans lott i livet.

Nu ska jag laga lite mat och sedan ska jag och Mats krypa ner i soffan och titta på Eclipse. Jag skiter i vad alla andra säger; jag har inte läst boken och jag är helt förälskad i filmerna!!!!!

Ett stycke Ärta.


Så kom den dagen man fick berätta att man är gravid. Vi mår bra, lite trötthet, illamående i en vecka och otroligt dålig hårkvalité, men annars så känns det mest som vanligt. Det bor en Ärta i min mage och hon är beräknad till december.
Molly är glad att hon ska få bli storasyster och Mats går mest runt och uppvaktar mig som en stolt tupp. Själv uppskattar jag lugna eftermiddagar, powernaps på helgdagarna och kanelgifflar. Och givetvis tid ihop med min familj. Min kropp har hittills tillverkat det mesta som ärta behöver för att fungera, nu ska hon få växa och frodas som aldrig förr.

All I gon´get is gon´be yours then…

Jag hade inte tänkt att blogga idag.
Men så sitter jag här, mittemellan Twilight-filmen (älska) och söndagsfinalen av Big Brother (mindre älska). Regnet piskar mot de nytvättade fönsterna och jag har krupit upp i soffan i det nystädade hemmet. I bakgrunden spelas nya måste-lyssna-hela-tiden-på-låten Possibility av Lykke Li.
Idag har det funnits mycket energi hos både mig och Mats. Vaknade runt 07.30, rastade hunden, fick fikabesök av mamma och pappa som lämnade av Ullareds-förnödenheter, började pilla med tavlorna, tvättat fönster, tvättat av alla ytor, dammsugit, svabbat, borrat upp sänglampa, hylla, varit i Knalleland och köpt växter till vardagsrum, köpt tavellist, och lite olika ljus-saker. Älskar värmeljus och blockljus.
Knåpade ihop en lykta hemma som står i hallen och möblerade om lite i fönsterna. Mats har givetvis var delaktig i det mesta i dag om inte mer.
Tog sedan en kvav promenad runt Bråt med Linda & Mumma innan regnet började ösa och sedan har jag mest suttit här i soffan. Men det är okej. Molly är trött av värmen och sitter och nöjt och tittar på väggen med våra STORA bröllopsbilder på. Vi har ställt värmeljus på en tavellist under dem och det känns riktigt hemtrevligt nu. Det känns mer viktigt för mig nu för tiden att faktiskt höra hemma någonstans även om jag vet att vi inte kommer bo här tills vi är 90. Det finns faktiskt en dröm om ett litet hus med en liten trädgård någon gång i framtiden, men det lär dröja år… Så under tiden ska jag passa på och njuta och känna mig hemma på Svenljungagatan.

Nu ska jag fortsätta att dega i soffan och trycka ner Mats hårstubb mellan fingertopparna och njuta av en riktig söndagskväll. Det är verkligen inte fel, imorgon är en ny vecka.

Jorgubbar & mjölk = Sant


Efter en långdragen och lugn lördagsmorgon träffade vi upp Ami, hennes vännina, min gamla kärlek Nelly samt JRT-grabbarna Ozzy och Spike. Molly träffade grabbarna sist för ca 1 år sedan eller senare och då var det full kaross då Ozzy endast var unghund med mycket spring i benen. Likaså var det idag. Det blev ett kärt återseende där Molly först visade hur närgångna grabbarna fick vara utan att hon visade gaddarna och sedan sprang hon som en glad och lycklig hund. Det är så otroligt skönt och se att hon kan säga till på ett bestämt sätt utan för den skull vara hårdhänt och aggressiv. Spike och Ozzy bjöd sedan upp till lek flertalet gånger och Molly var med på noterna nästan hela tiden. Framför allt när hon fått doppa sig och svalka sig i diverse lerdiken. Hon är en förbannat trevlig och kul hund och alla blickar drogs mot henne och Ozzy hela tiden då de sprang över stock och sten och leklusten verkade aldrig ta slut. En gång försökte Spike trigga Molly med en pinne, men då hon inte gillar kamplek med annan hund så avböjde hon det. Däremot började Spike och Ozzy kämpa om pinnen och då kom Molly själv och lekte världspolis och sa ”Lägg av grabbar, det är jag som bestämmer här…” Gamla Nelly gick däremot vid min sida och puffade försiktigt på mina ben för att be om uppmärksamhet. Hela 8 år är hon i år och hon har fått en kritvit mustasch och vita ögonbryn. Men ändå hade hon träningslusten kvar och ville gärna visa sig på styva linan när jag bad om några gamla trix.  Vet inte hur länge vi var ute, men det var trötta hundar som lämnade Bråt.

Därefter åkte jag och Mats till Knalleland och shoppade två ramar till bröllopsbilderna. Blir inte riktigt som jag tänkt mig eftersom det inte fanns någon bra ram till de mindre, men det löser sig ändå. Klampade även in på ICA och tog stora steg mot jordgubbarna. Roffade åt mig ett halvkilo som ska avnjutas i soffan tillsammans med ett glas iskall mjölk. Nyttigt och mycket gott för smaklökarna. Även om det är belgiska jordgubbar så har de sötman och den ljuvliga doften som jordgubbar ska ha. Ovanligt smakrika med andra ord.
Imorgon blir det iordningfix av lägenheten. Idag är krafterna slut.

I nästa vecka blir det något annat att blogga om. Mer om det får ni veta då…

Fyrbent kärlek..

Det var lydnadsträning i måndags och på schemat stod target och rutan. Jag har inte varit duktig på att träna target och rutan har vi inte ens börjat på. Jag kan tycka att denna gången blev det lite väl mycket sitta och vänta och titta på andra och lite mindre jobba. Det gjorde Molly stressad och se fart och fläkt när andra hundar dundrade in i rutan. Det är väl å andra sidan något jag behöver träna jättemycket på, men jag var inte riktigt på humör denna måndagen så jag höll på att bli riktigt sur och oengagerad på Molly. Det som är bra är att det händer mer sällan nu för tiden att jag tappar humöret, så jag har inte haft speciellt dåligt samvete för det.
Dessutom höll hon sig i skinnet hela tiden under teoridelen, hon bråkade inte något och låg avslappnat för första gången inne i rummet ihop med de andra. Inte ens lite pip vilket är fantastiskt åstakommet för att vara en Molly-Mus.

Summan av kardemumman denna måndagen var att hon tände till direkt när det är dags för träning efter passivitet och det var positivt. Jag har de sista gångerna nästan enbart gått över till kampbelöning vid lydnadsträning medan miljö/hund/passivitets-träning innebär godis och det känns som en bra fördelning. Jag har varit lite rädd för att dra igång henne då jag trott hon ska spela över och gå på för höga varvtal, men med en härlig instruktör och många bra tankar och funderingar från min goda vän Linda så känns det som en helt ny värld öppnat sig. Nu ska jag bara köpa en repboll och försöka att ENBART använda den till träning. Jag fick en plysch-fläta av Linda som varit enbart när hon gjort bra ifrån sig vilket byggt upp Mollys intressevärde, så nu står den högst på listan av åtråvärda leksaker enligt Molly. Tänk vad man ska uppskatta en hund med kamplust! Det öppnar många dörrar!

Resten av veckan känns lite hektiskt. Har börjat ett nytt projekt på jobbet och imorgon ska jag hålla utbildning för mina kollegor. Dessutom är jag testpilot för ett nytt mailsystem så det är många bollar i luften. Om jag bara kan få bort den förkylning som hägrar i halsen och i näsan så kommer nog jag även kunna ro i hamn denna veckan med. Till helgen ska jag och Mats förhoppningsvis få i ordning på lägenheten och göra det lite hemtrevligt. Jag har kommit över affisch-stora bilder på några av bröllopsbilderna som vi ska hitta ramar till. Även få upp lite hyllor och storstäda.

Du & jag Molly.

Idag lämnade Mats av Molly på mitt jobb så att vi fick ta en promenad hem.
Vi provade lite olika vägar och jag gick och studerade Molly för att se hur hon reagerade i olika situationer. I början när vi bodde i stan fick jag alltid hålla henne åt sidan när vi mötte någon, hon trodde ju alla människor ville hälsa på henne 😉 Nu går hon rakt fram utan att ens titta på den vi möter. Likaså med cyklar. I början blev hon lite stressad när de susade förbi och idag fokuserade hon bara på sina äventyr.
Hon fick själv bestämma tempot idag och stannade hon och skulle inspektera något så uppmuntrade jag henne. Jag frågade henne vad som stod på och hon svarade omgående med att rikta blicken mot olika saker, ställa sig på två ben och vifta på svansen och tillsammans gick vi på olika upptäcktsfärder. Hon är allt tokig mitt lilla lyckopiller.
Hundmöten hade vi med några. Först en gigantisk Setter-hane som var riktigt arg även om han var 20 meter bort när vi gick förbi. Jag förstod ganska snabbt att han var nu där Molly var när vi fick henne. Matten till hunden såg otroligt ledsen, uppgiven och trött ut när han gång på gång gjorde utfall och jag hade sådan lust att ge henne en klapp på axeln och berätta för henne att med träning så kommer det sakta men säkert gå framåt.
Sedan kom vi till eldprovet för dagen. 4 hundar ifrån olika håll på en gång. Snabbt som attan tänkte jag ut en plan. Först var det en labbe som kom på andra sidan vägen, den behövde jag inte bry mig om. Rakt framifrån kom det en liten sheltie och från vänster kom det välkända Saarloos-Wolfhond-paret. Eftersom jag vet att de med SW-hundarna brukar backa undan (framförallt när tjejen är ute med dem) så planerade jag att mata Molly förbi sheltien och SW. Det var trångt på gångbanan men det gick utmärkt och efter att vi gått förbi slängde Molly ett öga på de två stora vackra grå hundarna men sade inget.
Jag är så otroligt stolt över min Molly-Mus!

Jag är förresten med och tävlar på http://mintekopp.blogspot.com om Jelly Beans!

Pannkakor, något som 2000-talet glömde?

Värme och matlust hör inte ihop för mig just nu. Det är lite svårt att få i sig mat och i dagarna tre har min mage varit upp och ner. Att äta varma saker lockar inte alls… Så idag har jag försökt göra något som jag inte ätit på år och dar – pannkakor! Visserligen varma men det gick ändå! Jag byter alltid viss del av mjölken med vatten för frasigheten och idag provade jag att hälla i lite vanilinsocker för lite sötare smak. De gick att äta som de var eller med lite drottningsylt på. Dessutom doftar det ljuvligt i lägenheten och Molly dregglar som aldrig förr.

Nu sitter jag och väntar på något som förhoppningsvis kan bli åska. Jag tycker det är lite för kvavt ute och en urladdning skulle nog få bort min tryckande huvudvärk…