Monthly Archives: februari 2011

You are browsing the site archives by month.

Hur gör man av med 4000 kronor snabbt?

Det stavas Ullared.
Efter att ha försovit oss satt vi i bilen, fortfarande med skrynklor ifrån nattens sömn i ansiktet. Stannade snabbt på Statoil för kaffe och smörgåspaus, och for sedan vidare. Vi körde bil-lekar idag. Vägen dit blev det jag-säger-ett-djur-och-den-bokstav-den-slutar-på-ska-ditt-djursvar-börja-på. Skitkul! Och tiden gick fort.
Väl i Ullared förväntade jag mig lång kö, då vi rullade in vid 08:45, men det var glest. Skönt! Var lite desorienterad då de byggt/möblerat om sedan jag var där sist, men det gick bra ändå. Shoppinglistan blev lång och på knappt två timmar hade vi samlat ihop en kundvagn på 4000 :- inklusive moms.
För att sammanfatta så blev det: hundsaker, hygienartiklar, parfym, städsaker, kläder, kläder, batterier, lite mer kläder, heminredning och elektronikprylar. Allt i 4 stora gula kassar.
Hade kunnat gå där och plocka på mig saker hela dagen, om jag hade haft mer pengar. Men det fick vara för denna gången. Annars har de sjukt mycket vackra saker till hemmet. Såg en tavla jag hade velat ha och ångrar att jag inte fick med mig hem. Den hade passat bra ovanför soffan och smält in bra i fondväggen. Vi har sagt att vi inte ska ha något på den väggen, men det ser lite platt ut tyvärr.
Hela vägen hem körde vi 20-frågor-vilken-kändis-är-jag?

Eftersom vi hade några innestående hundvaktningar av Linda & Jonas lämnade vi bort Molly på kollo igår. Egentligen var det mening att min födelsedagspresent skulle bli en hotellövernattning någonstans, men det kändes inte riktigt läge för det. Så vi tog en middag för två ute samt bio igår kväll och som sagt, Ullared idag.
Igår kväll blev det en vild chansning på mördar-thai-restaurangen. Ingen hit alls.
Tog buffé.
Mats ville ha öl och frågade om de hade Norrlands öl.
Servitrisen viskade något ohörtbart och Mats bad henne upprepa sig:
”Ja, vi har lättöl…”
Fullständiga rättigheter innebär inte alkohol med andra ord i den mån vi trodde.
Den heta räksoppan borde hetat, het grässoppa eftersom man fick hela tiden sitta och dra ut hårda vass/grässtrån ur munnen i varje slurk.
Och själva buffén kanske vi inte ska prata om. Lite att välja mellan och bläckfisken var slut efter min runda.
Nåja, om maten var en historia för sig så skulle en mysig bio inte sitta fel. Plockade en yttepytte-påse godis, och tog en flaska vatten för att dämpa hostningarna om de skulle framkallas.
Visserligen var filmen i 3D och i sig rätt häftigt, men Sanctum sög verkligen. Inte alls bra. Och under filmens gång fick jag en 4-5 hostattacker medans resten av filmen och salongen var tyst. Jättejobbigt. Fick nästan panik när jag inte fick luft, men jag överlevde.


Molly har nog levt som en liten prinsessa. Först långpromenad på kransmossen med mig, Linda & Mumma på lördagseftermiddagen där vi som i sedvanlig ordning pratade världsproblem och hundträning. Molly och Mumma busade friskt och hittade på egna äventyr. Knappt en kotte ute så hundarna fick springa lite lösa när vi gick på mindre vägar. Sedan har hon sovit där och fått en långpromenad på Bråt på dagen av snälla Linda & Jonas. Bilderna ovan har Linda tagit under dagen när de var ute och gick. Ärligt snodda. Nu sover Molly gott. Igår provade jag att våga lite mer vid ett hundmöte. Hon fick sätta sig ner, och så körde vi kontaktträning, och det gick väldigt bra. Kändes skönt för hjärtat och själen igår!

Jag har börjat fundera på hur jag ska gå tillväga med hundträning. Linda är en person som sparkar mig i rumpan, och det är så bra. Det är verkligen dags att sätta igång på allvar. Jag har lite svårt att hitta delmål och ser för tillfället bara slutmål på träning. Jag känner mig lite som en analfabet i träningsgången, och vet inte vart eller hur jag ska börja. Men det ska det bli ändring på.
Jag har tänkt ha minst en kväll i vardagsveckan, som går ut på att träna mycket hund, dvs att hela kvällen går ut på att ge Molly mycket tid. Tänker nog ta måndagar, eftersom den innehåller varannan gång kurs, och då blir det ett naturligt återkommande tema. Samt använda min fina anteckningsbok jag fick på mässan och börja skriva ner vad som händer, hur jag bör göra, mina kriterier, delmål m.m. Även sätta upp framtida dagar där jag ska lägga spår, eller åka någonstans för att träna, och vad jag ska träna. Som jag skrev i tidigare inlägg, så behöver jag någon form av lista för att bocka av, annars är det lätt att det blir dö-tid framför datorn, och det vill jag inte. Jag ska förresten från och med imorgon spendera MINDRE tid vid datorn. Oj oj oj, undrar vad jag ger mig in på nu. Får återkomma under veckan om hur det går.
Imorgon är planen tänkt på en långpromenad, men mycket skvallerträning. Det tycker jag är en bra början. För på tisdag har jag videokonferens efter jobbet och då kommer jag hem mycket senare. Har även utbildning på onsdag. Så måndagar ska bli min och Mollys dag.
Visserligen tycker jag en dag i veckan låter lite, men det är minst vi pratar om. Och det är bättre än inget.

Nu ska jag lite skamset titta på Big Brother. Ni får gärna säga upp bekantskapen med mig, men jag är en sucker för detta omtalade program… *skäms*

Den grå vardagen.

Kraxandet går vidare.
Timmarna går.
Måndag blir fredag. Fredag blir måndag.
Egentligen är det ganska mycket vardag nu, dvs, man gör inte så mycket annat än att gå på rutin.
Jag har haft svårt med energin de senaste 4.a veckorna. Men det är å andra sidan inte så jättekonstigt med tanke på att jag varit sjuk i det ena eller andra.
MEN.
Efter mitt gnällinlägg häromdagen så känns det idag genast mycket bättre. Jag vet att man får ha dippar i humöret, så länge man vet att man kommer leta sig upp och ta tag i allt igen. Jag vet att jag mår som bäst när jag är duktig och har ordning och reda runt omkring mig.
Så idag gjorde jag en to-do-list i huvudet.

  • Promenera till jobbet i rask takt
  • Jobba undan viss del innan helgen
  • Sätta igång tvätten
  • Promenera längre med Molly
  • Städa
  • Laga mat

När jag väl gjort 4 av 6 kände jag för att sätta mig i soffan. Men nej. Jag satte ett mål idag, att jag skulle göra ALLA de där sakerna innan jag stiftade bekantskap med den mjuka soffan.. Och det fungerade.
Det är något jag ska ha i åtanke inför framtiden, att sätta upp psykiska mål, dag för dag. Inte jämt, för då blir det jobbigt, men det kändes så bra! Dessutom har jag klarat maten i hela två dagar nu, det var längesedan! Och jag känner inte ens sug för godis….
Som det ser ut just nu så ser morgondagen ut såhär:

  • Fredagsmys med Mela

Det är med andra ord det enda viktiga imorgon. Detta är nog en utav de sista gångerna hon och jag har kvalitétstid ihop innan hennes lilla ärta kommer ut. Vi ska laga mat och titta på dumburken. Och gå en promenad..
Det enda jobbiga nu är att jag sitter fast i soffan och måste ner och hämta tvätten…

I medgång och motgång.

Matte, kan inte du och jag dela på denna? Bara du och jag…

Det är motigt just nu.
Med det mesta faktiskt.
Denna veckan var det tänkt att jag skulle inviga mina nya fina träningskläder, men igår innan tävlingslydnadskursen så kände jag hur jag började frysa, rösten kraxade och det kändes som om jag skulle få feber. IGEN.
Fick aldrig någon feber, men jag kände mig dåsig i huvudet under hela kursen och hade lite svårt att hålla ihop humöret.

Andra kurstillfället igår med andra ord. Än så länge är jag ny i det tajta träningsgänget, så jag iakttar mest de andra, försöker snappa upp så mycket info jag bara kan och försöker hålla mig lugn och harmonisk för Mollys skull. Hon är lite uttråkad i terorin, och jag tänker nästa gång försöka ignorera henne totalt när hon börjar morrprata, lägger hakan i knät m.m. Jag vill att hon ska ta det lugnt och vara avslappnad innan hon sätter sig i träningsmode.
Igår pratade vi om att sätta mål, och jag kände mig som en nybörjare (för det är jag) när jag inte riktigt kunde hänga med i alla termer och tränings-språk. Men det gör inget, för jag är ju där för att lära!
Nåja, mitt mål var att få till en snygg ingång vid fot. Jag upplever att Molly sätter sig på lite olika sätt, ibland snett med rumpan, ibland långt bort, snett utåt m.m…  Plus att jag behöver jobba upp mitt eget tragglande i att säga ”bättre”.. Det har blivit som en kedja; dvs hon sätter sig lite halvsnett, jag säger bättre, hon räta sig till och då får hon godis…
Ett ganska roligt mål att träna, eftersom hon kan grunden.
Tji fick jag.
Molly kunde ju egentligen hela momentet, det är mitt kropps-språk som gjort henne osäker om vart hon ska befinna sig. Lätt som en plätt tyckte Lottis och gav bra konkreta tips hur jag kan träna för att hon verkligen ska hänga med och förstå. Så det är snarare min kropp som behöver tränas. Att i ”fot” ställa mig rak i ryggen med BÅDA händerna hängandes rakt ner längs sidorna. Svårare sagt än gjort för en bortkollrad Kicki.
Tänker dock i dagens blogginlägg inte gå in på hur Molly skötte sig. Jag ska försöka släppa lite på kontrollen och bli lite mer cool.
Om jag inte gör någon stor notis om det fram och tillbaka hela tiden, så kanske det kanske kan speglas av i Mollys och min träning. Jag vet inte, men som vanligt kom Linda med bra funderingar på bilresans väg hem igår. Tål att tänkas på.

När jag vaknade imorse kraxade jag som en kråka och rösten hade försvunnit. Hela dagen idag har jag suttit med kundtjänstmailen och jag har kunnat fokusera bra på jobbet. Har jobbat undan de mesta saker som ligger på mitt skrivbord, så nu börjar det kännas lättare att jobba.

Däremot så har jag verkligen inte lyckats ta tag i min mat, och det är väl där det känns väldigt motigt just nu. Med all konstig sjukdom som kommit de senaste 4 veckorna har inte gjort under för min kropp. Snarare tvärt om. Och nu börjar jag se på min kropp att jag är på väg upp igen, och det är INTE bra. Jag vill inte detta, men ändå väljer jag den enkla vägen, dvs att äta skräpigt.
Visst, jag kan någonstans tåla att jag inte kan träna, eller borde träna. Men maten, nej, där måste jag göra något. Jag mår inte något vidare just nu och kan inte tänka klart hur jag ska ta mig upp.
Det är då man har en Mats.
Mats kommer med kloka råd. Han blir inte arg för att jag känner mig lite värdelös, utan tröstar mig, ger mig vägledning och pratar mig tillrätta. Han ger mitt inte fingret och går iväg, utan tar min hand i sin och leder mig rätt.
Det är väl lite det som heter i nöd och lust. I medgång och motgång.
Jag kommer alltid vara evigt tacksam för att han finns vid min sida.

Så nu ska jag försöka mig på lite nya vinklingsätt för att försöka hitta den energi jag saknar, jag har vackra vänner som även de vill hjälpa till. Imorgon ska jag försöka vara på benen igen, för någonstans är jag helt övertygad om att jag alltid kommer upp igen. Det är det inga tvivel på..
Men först ska jag lägga huvudet mot soff-kudden, leta igenom P3s spellista och hitta lite energi-givande musik.

Det är bra att det finns lögner. Tänk om allt man hörde var sant...

Vackra värld.

Snurrade halsduken några extra varv på morgonpromenaden och tog en längre tur än vanligt. Stannade för att beundra de vackra istapparna som blivit vid bergväggen, drog in minusgraderna extra hårt i lungorna och lät Molly strosa på sitt eget lilla vis. Dvs rulla sig i vart & vartannat fotsteg. Det är skönt med helgmornar. Speciellt om man orkar bege sig ut lite tidigare då sällan några andra är ute. Molly fick dock köldkramp i båda framtassarna på slutet av promenaden, så hon satt på rumpan med tassarna högt, högt i skyn.
Frukosten bestod av Polarbröd, med köttbullerester och a-fil med tillhörande Kesella Vanilj. Samt Mollys bedjande ögon utifrån hallen.
Vi provar något nytt nu, dvs att hon får inte vara i samma rum när vi äter mat. Antingen i köket eller i vardagsrummet. Det går förvånansvärt bra faktiskt, hon har snappat upp vad det går ut på och följde inte ens med ut i vardagsrummet imorse.
Sedan får hon fri-kommando och kommer springades in och belöning blir att slicka ur fil-skålen.

Idag har det varit en Kicki-dag. Gick själv ner till stan för att fika med några gamla kollegor. Vi satt på Bakgården i nära 2 timmar och pratade om allt mellan himmel och jord.
Sedan åkte jag vidare med Mela till Ica Maxi och shoppade lite kvällsmat. Lagade den oerhört uppfinningsrika tacos till min svältande, hårt arbetande man och delade sedan soffkant och slumrade lite.
Ikväll blev det mer själv-tid. Slingor och nagelfix.
Söndagar är behövliga!

Tödroppar.

När solen gjorde sitt allra bästa för att värma upp jordskorpan, begav jag mig ut. Molly fick täcke och jag hade halsduk, mössa och vantar för att gardera mig mot kylan. Men tji fick jag, för solen värmde verkligen. I en timme var vi ute och promenerade. Det var skönt och stärkande för kropp och själ. Tyvärr var Molly på tå hela tiden, p.ga snart 3 veckors småpromenader, så idag kändes det inte lika avslappnat. Men vi kommer igen. Jag vet ju att det är helt och hållet mitt eget fel att hon faller tillbaka och blir överenergisk.
Hörde fågelkvitter, njöt av grus mot skorna och att andas varm luft. Tror solen är min energigivare. Precis som en adapter för uppladdningsbara batterier.
Egentligen hade jag kunnat strosa runt Borås i timmar. Men efter att ha kysst en kaffe- och cigarettluktande man i förbifarten vid hans jobb gick jag långa vägen hem och åt gulaschsoppa på burk, dammsög upp de många och stora hårbollarna från en fällande Molly, och vek den tvättade tvätten. Helt enligt planerna.
När Mats kom hem började den inofficiella husse-dagen, han fick ha fötterna på vardagsbordet medans jag serverade honom en aptitretare (ägg- och kaviarmacka) långt före varmrätt. Kliade honom på ryggen, bjöd på dryck och vi tittade på det han ville på tv. Lagade marinerad kotlett med potatisgratäng och trattkantarell-sås som fortfarande gör mig hungrig bara jag tänker på det.
Molly och jag tog en mörk kvällspromenad runt Trandared, med henne känner jag mig aldrig ensam.
Ikväll morrade hon lite på en ranglig man som gick emot oss, och jag lät henne hållas.

Nu är det fredagsmus.

De vackra rosorna jag fick i födelsedagspresent av min man.
En favorit i repris. Men detta året hade den utökats till ytterligare en röd ros. 26 + 1 vit ros. Han är en man av många överraskningar.

Fredagar är den bästa dagen på veckan.
Det är skön känsla på jobbet, bra på radion (Hälliewüüd Radio med Lilla Al-Fadji) och fredagsfika.
Alla kör fredagsfräckis och humorn är låg.
Att det dessutom var solsken precis hela dagen gör inte dagen sämre. Visst längtar man ut lite mer då, men det är mysigt att så se solen och känna vad den gör med humöret. Både jag och Molly dröjde oss kvar extra länge på promenaden på lunchen idag och jag brydde mig inte om jag fick en parkering extra lång bort. (Vilket i vanliga fall är ett riktigt irritationsmoment då vårt parkeringsgarage fortfarande inte är på långa vägar färdigt… det skulle varit färdigt i oktober…..)
Jag inser för var vinter som går, hur beroende jag är av solljus och av sommar. Och eftersom jag en stor del av sommaren förra året var sjuk, ja då känns det som om jag är extra känslig just nu.
När jag vaknade imorse kändes nacken förvånansvärt bra. Kunde röra den och jag njöt.
Tills strax innan lunch då den började krångla igen och när jag kom hem var den så låst att jag fick lägga mig en stund rak lång på golvet för att försöka sträcka ut den. I helgen har jag lovat Molly en långis, men förutom det ska jag ta det lugnt. Och kanske vika lite tvätt och städa.

Ikväll äter jag kakor ur burk, dricker vin och lyssnar på när Molly gnager på sin tjurmuskel.
Fredagskänsla it is!

Om vi går samma väg…

Det är mycket gnäll just nu.
Jag har blivit dålig igen, och denna gång i någon form av nackspärr + en enorm huvudvärk.
Det började redan i tisdags kväll efter att vi ätit en liten födelsedagsmiddag. Jag mådde väldigt illa och fick kämpa för att inte få upp kvällsmaten. Sedan låg jag på rygg hela natten i sängen och sov oerhört dåligt.
Hela gårdagen var ett enda gnällmoment, så jag slutade tidigare och kröp ner under täcket och sov i 3 timmar innan jag kom upp. Då hade nacken låst sig, jag hade feber och var fortfarande illamående.
Febern hade försvunnit imorse, men jag har nog fått nackspärr och går som en robot, vilket säkert frambringar den helvetiska huvudvärken jag har nu.
Så, som sagt. Ja, det är mycket gnäll nu. Mest för att jag inte vill vara sjuk, jag har redan varit så att det räcker och blir över. Jag vill känna mig frisk, kry och full av energi. Men det känns svårt nu. Känner mig som ett tomt skal eller en äppleskrutt. Inte ens mina älskade promenader blir av, både p.g.a sjukdom samt all dum is som blivit.

I söndags åkte vi till Limmareds värdshus och åt de berömda schnitzlarna. Tog en medium, men hade nog egentligen nöjt mig med en small. Det var ingen som vågade sig på en XL-bit, vilket kanske var tur, den innehöll nämligen hela 600 gram kött.
Därefter blev det paltkoma och färd mot Svenljunga-gatan där kaffe och tårta inmundigades. Mums! Pappa gillade att den handlade om han och hans fritids-sysslor; hugga ved och cykla. Hihi, och allt i polisuniform. 😀

Jag hoppas att nästa gång jag bloggar kan jag bli lite mer positiv….

Lördagsmys!


Nyklippt svans och byxor, samt tassar. Jackigt I know, men hon är rätt snygg ändå.

Nea.

Idag for vi till Härryda för att träffa Nadia, Nea, Tindra & Mattias. Eftersom det var underbart väder passade Nadia på att erbjuda oss en långpromenad som vi glatt tackade ja till.
Tyvärr var inte Molly på sitt bästa humör idag och blev faktiskt till och med upprörd när Nea försökte leka lite med en pinne som Molly hittat. Hon tog en liten tugga av Neas päls till och med och jag blev förvånad över att hon faktiskt inte ville leka.
Men å andra sidan kan man inte vara på topp jämt.
Hon fungerade bra i hundmöten idag, kom tre lösspringande hundar som Mats försökte mota bort medan jag försökte jobba med Molly. Idag hade vi selen hela promenaden och den är över förväntan bra. Visst blir det lite jobbigare i hundmöten om hon får för sig eftersom jag inte kan vända bort huvudet på samma sätt, men det fungerar ändå! idag provade vi att ta ut stegen lite i terrängen i en halvcirkel och då fick jag mycket bättre kontakt med henne.
Däremot hade jag hoppats på mer framgång med mitt objektiv. Tyvärr höll den inte ens skärpa i extremt sol-ljus+snö och det har aldrig varit något problem innan. Vad 17 ska jag göra?
Hitta något liknande?

Men den största anledningen till att vi åkte till Härryda var dock för att hämta en födelsedagstårta vi ska äta imorgon. Den blev så himla fin. Men den visar jag någon annan dag. Det är meningen att det ska bli en överraskning till min lilla pappa som jag håller så kär. Nadia är oerhört skicklig i sitt tårtbakande och jag är helt övertygad om att den kommer smaka helt underbart imorgon efter en middag på Limmareds värdshus.

Objektiv fundering.

Mitt Tamron-objektiv börjar ge upp.
Det är knappt någon skärpa alls i bilderna längre. Synd.
Visserligen var det ett billighets-objektiv, som jag haft sedan jag nästan köpte kameran (2006?) men det är det mest använda och det jag håller mest kärt.

Jag har varit sjuk i 2 veckor nu, men äntligen känns det som om jag kommit på fötter.

Luktdiskriminering.

Jag borde sova men vill skriva ner mina positiva tankar för idag.
Sedan tävlingslydnadkurs-starten så har viljan att börja träna hund igen väckts. Mer än någonsin och minst en gång per dag har Molly fått sig ett klickerpass antingen i omvänt lockande eller i post-it-träning. Post-it är något hon svarat väldigt bra och fort på, så det har blivit en klar favorit både för henne och för mig.
Misstaget jag gjorde i början var att lägga den på marken. Träningen har då blivit frustrerande eftersom hon använder ömsom nos, ömsom tass eller både och.
Apporteringsfreak som hon är så har hon även plockat upp den och gett/slängt den på mig och frustat lyckligt.
Så jag gjorde det lättare; satte den i handen där hon frös direkt. Upprepad, hög belöningsfrekvens och jag provade handen i lite olika lägen. Därefter flyttade jag post-it till lätta bakgrunder där det ger kontrast. T.ex mörkt trä, svartbakgrund, mörkgrå bakgrund. Vi har gjort detta några dagar i rad, och idag gick vi ett steg svårare.
Vi har en äggskals-vit (?) vägg i vardagsrummet som i lite dunkelt ljus ser nästan lite post-it-gul ut. (Obs, bilden ger inte rättvisa eftersom blixten slår hårt)
Den lilla lappen försvinner nästan in i färgen, vilket innebär att hon måste slå på näsan. Skitbra säger jag och flinar. Molly går först till de vanliga ställena, basen som står på golvet, tv-bänken, vardagsrumsbordet. Men nej, ingen fryspunkt.
Så sätter hon på nosen och hittar den. Klickar och kastar ut belöningen i hallen. Molly springer efter medans jag snabbt som attan flyttar lappen igen. Upprepade lyckade försök och jag känner mig som världens lyckligaste.
Avslutar när det går som bäst och sätter mig vid datorn och läser på lite om luktdiskriminering på www.klickerklok.se där de spaltat upp en bra väg att gå.
Blir ännu mer taggad till träning så jag plockar fram Mats handske och sätter upp tre luktfria (?) och en som jag hållt i med handen.
Nu blev det genast svårare för Mollan och jag avslutar när vi får till ett bra försök även om Molly visar tydliga bevis på att jobba vidare. Den lilla svansen går och hon försöker lukta på väggen för att se om det finns något kvar….
Givetvis inser jag att jag gått lite för fort fram när jag satte upp så många. Men man lär sig alltid något nytt. Kul kändes det i allafall att få en sån stark reaktion på att vi går framåt.
Det blir lättare och lättare för var dag som går att motivera oss till träning och jag inser mer och mer för var dag vilken jäkla hund jag har i min ägo.
Häromdagen gick vi bakom en gammal tant och sin lilla hund i flera hundra meter och Molly visade gång på gång hur tydligt hon kan bryta sig själv. Även idag när vi kom in på gården stod det en Dogo Argentino (?) några uppgångar bort och Molly gav knappt ens ifrån sig ett litet morr. Vid första anblicken spänner hon sig, men sedan kommer hon på sig själv och tar SJÄLV kontakt med mig. Åh. Min lilla hjärtehund, vi ska nog klara detta du & jag. Det är ju precis detta jag vill åt, ett självständigt skvaller i beteende-kedjan.
Eftersom jag till 99% av gångerna har med mig godis, så känns det verkligen som om Molly själv tycker våra promenader är roliga hon med, eftersom hon får ut något utav det.
Min egen toleransnivå har stigit högt, eller så är det för att vi genomgår så många lyckade tillfällen i träningen som gör att jag känner mig lättare och bättre inställd till hundmöten och träning.

Men nej, nu måste jag sova.. Får fila vidare på detta imorgon!