Monthly Archives: januari 2011

You are browsing the site archives by month.

Hjärnspöken.

Blä, denna vecka är inte alls som jag tänkt den.
Jag hade tänkt hinna med träning på gym två ggr denna vecka eftersom helgen innebär Kick-off i Sunne (Eller Sune som en jobbarkompis råkade kläcka ur sig :D) och lite sämre ätande & drickande.Men jag orkar verkligen inte. Det är så mycket på jobbet nu som tar all ork att jag varken vill eller orkar träna. Jag antar att det är okej att faktiskt inse att man inte är mer än en människa, och att  man måste få ta sig egentid och ta igen sig lite…Dessutom står vågen still, oavsett vad jag gör.. Så det får bli paus resten av veckan med träning förutom med promenaderna.

Igår fyllde den allra finaste av husmusar hela 5 år.
Det firades med promenad med husse, ett besök på MyOne där vi kollade ut en bra sele, reflexväst från Hurta samt att hon fick välja ut en egen leksak. Det blev en stor grå gris som grymtar när man slänger på den. Sedan tog vi en kvällspromenad ute på fotbollsplanen där Molly delade med sig av sin humor så jag höll på att kissa ner mig.
Hon hittade nämligen en övergiven dörrkrans som legat ute på fotbollsplanen i flera veckor… Först galopperade hon i full sprutt ut på skaren och hämtade den, sedan slängde hon upp den på huvudet på något konstigt sätt så hon såg ut som en krans-kulla! Jag skrattade så jag tjöt när hon sprang fram och tillbaka, galopperandes lös..
Testade även en liten promenad med den nya selen, och den kändes bra. I vanligt koppel upplever jag Molly som en otroligt stark hund eftersom jag inte orkar traggla koppelträning. Har provat en annan sele med ”koppelringen”  på ryggen, men även där upplever jag att hon kan lägga så mycket kraft framåt.
Denna selen vi hittade nu var koppelringen på framsidan. Dvs, behöver jag av någon anledning få kontroll på henne så är det lätt att vända hennes kraft åt det håll jag vänder åt. Tror den kommer bli jättebra i träning! Samt mer bra belastad än ständigt användande av gentle leader eller halti. Jag återkommer när jag använt den lite mer utförligt och hur det fungerar vid riktiga hundmöten. Det absolut stora pluset redan är ju att hon är fantatiskt vacker utan den där jäkla nosgrimman i ansiktet 😉
Tog även en träningsstund med omvänt lockande.. Det är spännande och se hur hon tänker….

Jag tror jag till och med tar mig en tuppis i soffan nu. Så genomtrött är jag 🙁

Tävlingslydnad del 1.

Nu sitter jag här, lite lagom sent på måndagskvällen.
Min hjärna är full av intryck, funderingar och träningslust. Idag har vi nämligen varit på kursstart på tävlingslydnad.
Det  började egentligen med en nedstämdhet, i hallen, innan jag skulle gå ut och möta upp Linda för att tillsammans åka vidare till Fristad. Jag kände mig lite lätt orolig, men mest ledsen för att jag ”utsätter” mig för en ny kursstart när mina nerver uppenbarligen inte klarar det. Kommer jag tycka det är kul? Har jag betalat pengar i onödan? Tänk om Molly blir lika kaotisk som i agilityn? Vad händer om hon tappat tron på mig från förr och inte vill samarbeta?
Det var många tankar som for genom huvudet och tårarna brände nästan när Mats kramade mig hej då och lite skämtsamt sa: Bit ihop och kom igen!

Det kände genast bättre när jag satte mig i bilen med Linda för det kändes skönt att ha en vän bredvid mig som skulle gå kursen. Någon att småprata med, för då slappnar jag av bättre.
Utanför inomhushallen i Fristad släppte vi både Mumma och Molly lösa så de fick busa av sig lite. Fort fort fort gick det över skaren..
Sedan mötte vi upp med gruppen och gick in. Satte oss i konferensrummet, presenterade oss för varandra, diskuterade omvänd lockelse, felsignaler m.m. Jag som helt har tappat hundtränandet fick en hel del aha-upplevelser när jag väl förstått och helt plötsligt kände jag en känslan som jag inte känt på väldigt länge; jag var genuint intresserad av hundträningen. Om det var för Lottiz sociala välkomnande och sammanfattning av de olika saker vi förklarade vet jag inte, men förklara, det kunde hon så att till och med jag började förstå.
Väl ute i träningssalen igen, så började vi med små störningsträning och omvänd lockelse-övning, något som gav mitt huvud en ordentlig knuff i rätt riktning. Det var kul och se hur taggad Molly blev av att äntligen förstå det jag presenterade för henne, hur hon frös i position trots att hon var på hugget och hur endast hennes lilla svans rörde sig för att visa att hon fattade…
Det riktigt lös i hennes ögon under kvällen… Som jag längtat efter att se det…
Gjorde även ett nytt försök till klickerträningen, och det gick bra så det fortsätter vi med och ser hur det känns….

Och inte en enda gång under kvällen kände jag mig som en dålig människa, inte en enda gång blev jag frustrerad över Molly och inte en enda gång jämförde jag oss med någon annan. Det var en sån härlig kväll, och jag sitter nu med ett leende på läpparna när jag tänker tillbaka över hur kul jag haft ikväll. Hur långt jag och Molly kommit. Hur hon är en liten stjärna när hon väl får chansen att visa det…
Jag är inte så bortskämd med det, så jag försöker insupa alla känslor jag har nu och njuta av denna våg av lättnad… En lättnad över att ha vågat, att våga lyssna på andra, och att för min egen del visa att jag är en gröngöling som behöver guidning.. Och tack Linda, som alltid kommer med bra tips och råd och bra infallsvinklar som gör allt mycket lättare för mig.
WEEEHOOOOOO!

I mitt eget sällskap.

Det är inte alltid smidigt att vara gift med någon som jobbar så annorlunda tider som mig själv. På senare dar har jag lärt mig uppskatta mitt eget sällskap och att få sakna, men en lördagskväll som denna så hade jag mer än gärna haft den vackraste människan i mitt liv bredvid mig.
Vaknade vid 8 idag, gick ut med Molly. Åt en tämligen liten frukost och åkte vid 09:20 ner till Friskis för att köra ett gympass. Det kändes som ett stort steg för mig att åka dit själv, utan att ens tänka på att hitta på en ursäkt att slippa. Jag bara gjorde det.
Crossade ganska hårt i 25 minuter och körde sedan igenom maskinerna. Försökte mig på crossen igen efteråt men då sade hjärnan och benen stopp. Ta inte ut dig för hårt så det känns tråkigt..
Jag är i grund och botten en tävlingsmänniska med mig själv och vill hela tiden se ökade resultat och om jag går ut för hårt redan nu kommer jag aldrig orka hålla tempo med mig själv innan den riktiga konditionen och styrkan infunnit sig.
Så jag åkte till ICA Maxi och suktade efter smink, wienerbröd och grillad kyckling. Stannade lite extra länge för att njuta av bageriets dofter. Mer ”gott” blev det inte för min del. Inhandlade en perfekt mogen Cantaloupe-melon som jag smaskade på när jag kom hem.
En ganska pigg AW-Mats mötte mig vid hemkomst. Sedan gick vi på promenad runt Mariedals Ik, busade med Mollan och diskuterade om alla de som inte plockar upp efter sin hund.
Lagade kycklingwok med sting, vi tittade på en vampyrfilm och hann med en liten tupplur innan Mats tog taxin ut på jobb.
Själv har jag faktiskt lyckats med en jogging/promenad på 2 kilometer från Mats jobb och hem. Det är tungt att jogga ”på riktigt”.
Men det är väl något som kommer framöver…

Nu en chick flick-film, lite popcorn och en dregglande Molly vid min sida.
Imorgon kidnappar jag Carola och drar med henne till Knalleland. Vi ska shoppa lite inför nästa helgs kick-off i Sunne!

Mitt andra hem…

Just nu hänger jag på gymmet ganska ofta. Eller i allafall mer än jag någonsin gjort förr i mitt liv. Det känns bra, jag tror inte nyförälskelsen i just gym har gett sig än. Men jag hoppas och ska kämpa för att det ska bli en livslång kärlek. Det som är lite jobbigt just nu är dock alla andra som ska hålla sina nyårslöften, det är väldigt mycket folk. Igår var vi där strax efter 17 och då kändes det trångt och omotiverande att behöva vänta på att vissa maskiner ska bli lediga.
Idag var vi där efter 19 istället och då var det genast mycket mindre folk. Idag körde vi TUFFT på crossen, i hela 35 minuter. När klockan passerade 19 minuter så orkade jag inte mer och signalerade till Mats att vi lägger av nu. Han bara skakade på huvudet, flinade elakt och visade 10 minuter till med fingrarna. Genast satte huvudet igång och strejka. Hur 17 skulle jag klara det?
Men jag tog 1 minut i taget och plötsligt hade de 10 minutrarna gått så vi tog CoolDown och spurtade ytterligare 5 minuter. Svetten sprutade ifrån min kropp och om man jämför med alla andra tjejer där ser jag säkert ut som skräp… Men å andra sidan. Det är ju därför jag är där, för att känna mig snyggare och få en hälsosam kropp och en hälsosam syn på motion. Det känns BRA med stora bokstäver att äntligen ha kommit igång och nu ska jag bara få det till en vana. Jag har stora förhoppningar på vågen på måndag faktiskt. Smygvägde mig idag och det ser än så länge mycket bra ut!

Med risk för att överdriva med glädje och positiva tankar i bloggen; men något annat som går fantastiskt bra är hundträningen. Det har vaknat en liten liten träningslust inom mig och jag känner mig mer och mer självsäker på vår kommunikation för var dag som går. Idag har vi faktiskt tränat koppelgående hela vägen hem från jobbet. Det har tyvärr blivit en bekvämlighetsgrej att ha GL ute på promenaderna jämfört med koppel och jag lade märke till att hon numer drar i GL istället och det är ju inte speciellt bra eftersom hon spänner huvudet och säkerligen blir felbelastad i musklerna i och runtomkring huvudet.
Så dagens träning gick ut på att köra stanna och backa så fort kopplet sträckets mer än lovligt. Promenaden som i vanliga fall tar ca 20 minuter tog idag nästan 40, så ja, vi tragglade mycket. I slutet gick vi bakom en svart pudel flertalet meter och jag lyckades hålla hennes fokus hela tiden.
Jag läste ett citat för inte så längesedan: ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid…
Och det är väl precis så man måste tänka antar jag.

På måndag börjar tävlingslydnadskursen i Fristad. Så spännande det ska bli!
Känner ett lugn i kroppen inför första kurstillfället, ovanlig men ack så välkomnande känsla det med!

Nu ska jag nog äta lite Tofuline-glass och njuta i soffan med min älskade man och hund. Livet är bara så underbart nu…

Besiktning..

Sköter du dig inte nu, så blir det ingen kvällsmat…. Hihihi…

Idag har vi varit på FyrFota och vaccinerat Molly.
Först tog jag en promenad från jobbet med henne en bit upp på Hulta innan Mats hann ikapp oss med bilen. Jag och min kollega Birgitta gick på isiga trottoarer förbi Coop och jag hade en sån skön känsla på promenaden. Jag oroade mig INTE för hundmöten, inte alls faktiskt! Det är en ganska ovanlig men välkomnande känsla och jag kunde istället fokusera på isen istället för om det skulle dyka upp någon på vägen. När vi gick vid Hultasjön fick hon rusa fritt och hon gjorde av med en hel del energi i den fortfarande knähöga snön brevid gångvägen.

När vi sedan kom in på kliniken blev det ett hundmöte direkt. Min egna träningsbeslutsamhet har vaknat och jag kör hårt på denna taktik jag skrivit om innan och det har gett oss många steg framåt i utvecklingen.
Idag räckte det med godismatning endast vid ingången, sedan utökade jag tiden mellan godisbitarna medan hon fick chans att titta på den lilla nedrakade lagotton (?) vid receptionen som morrade åt henne. Molly sa ingenting. Hon var snarare nyfiken om än lite misstänksam. När den hunden var borta fick Molly gå runt och lukta lite bland hundfodret, hon trodde säkert hon kommit till himmelriket när vi gick där….
Vägde henne och hon hade tappat ca ett halvkilo från i somras. Bra! Hon ska ner ytterligare 2,5 kilo innan jag tycker hon är ok.
Receptionisten blev genast lite småkär i Molly och frågade lite om hennes svans, (Hon trodde Molly var kuperad) gosade och gav henne godis. Molly gillade givetvis henne tillbaka.
Sedan kom vi in i vårt ”vanliga” undersökningsrum där Molly gick runt och nosade, nosade och nosade. Hon hittade bland annat en godisskål, en dörrstopp som hon försöker flytta och ett spännande skåp. Länge stod hon och nosade på skåpet, både uppe, nere, längs kanterna och några gånger försökte hon till och med nosa bakom skåpet… när sedan veterinärer till slut kom in i rummet ville Molly visa honom skåpet och han öppnade det. Det innehöll visserligen inget mer spännande än latexhandskar, men jag tyckte det var gulligt av snälla Milan att stilla hennes nyfikenhet.
När hon skulle upp på besöksbordet så sade hon nej, hon ville inte alls. Molly brukar inte ha något problem med sånt alls, men jag fick till och med lyfta henne så hon kommer säkert ihåg de andra gångerna vi varit där i samband med vaccination samt undersökningar för diverse krämpor.
Han kollade öron, kände igenom henne, kollade i halsen och lyssnade på hennes andning. Veterinärbesiktning ok ;). Och sprutan gick så fort att inte ens jag märkte den. Hihi…
Innan vi åkte hem frågade Mats inför kommande sommar.
Molly har ju någon form av allergi/klåda/utslag som har återkommit de två somrarna vi haft henne och vi var nyfikna på vad som behövdes göras om det händer igen. Både Milan och jag misstänker någon form av pollenallergi, men det är svårt att avgöra utan tester samt eftersom det är en sån begränsad tid om hon får kortison. Så vi får se.
Han tyckte vi skulle avvakta och se hur denna sommaren yppar sig och ta beslut därefter om man ska genomgå en massa tester för något som kanske ändå inte går att bota på något annat sätt än det vi gjort hittills. Kändes bra och jag har ett stort förtroende till FyrFota!

Vi hade sedan tänkt att åka och gymma, men Molly var lite halvdåsig kändes det som så vi tar det imorgon istället. Längtar!

Follow the leader…


Jag insåg att det gått två år nu.
Den 10 januari 2009 stormade hon in i vårt liv, som en virvelvind och vända allt upp och ner. Hon har fått mig att tvivla på mina egna hundkunskaper, för hon är så mycket mer än jag någonsin vågat tro. Jag har aldrig mött en hund som Molly.
Molly Svanslös. Musen. MollyMus. MysMus. Fredagsmus. Skithund. Stolly. Fjolly. Fisen. Grisen. Gris-fisen. Kärt barn har väldigt många namn.
Molly finns där i vårt och torrt och jag är så fullkomligt lycklig över att jag har henne i mitt liv. Trots att hon gett mig gråa hår så det räcker och blir över så kan hon lika väl ge mig några till, för det är hon värd. Hon är värd alla grisöron i världen. Sin vikt i guld. Eller i diamanter.
Molly är det mest värdefulla jag har och jag hoppas hon älskar oss lika mycket som vi älskar henne.

Jag hoppas vi får många år ihop Molly.
Du, jag och Mats.

Träningsvärk.

Mina nya träningskläder! (Och ja, jag ser ju dödstrött ut)

Aldrig trodde jag väl att jag skulle bli en sån där duktig slav på gymmet. Men, peppar peppar, så har jag gått dit söndag, måndag och onsdag. Ska dit på lördag morgon och köra ett pass. I vanliga fall innehåller lördagar och söndagar så mycket annat som ”Måste” göras, men denna helgen är jag faktiskt helt fri och tänker ta det piano. Förutom träningspasset och en promenad med Molly.

I tisdags kom mina kläder jag beställt på H&M och allting passade. Hade ju lite vågat beställt hem en väldigt vågad klänning, men den satt som en smäck! Så den får följa med till Sunne i slutet av januari.
I onsdags provade jag mina nya träningsbyxor och det var så skönt att ha ett par byxor som passade och som jag slapp gå och dra upp hela tiden. Jag och Mats tränade för en gångs skull ihop igår och han körde hårt med mig. Pressade mig till det yttersta. Fast jag har det lite tufft med tankarna om vad jag orkar eller inte. Egentligen så klarar nog mina muskler mer, men det är min hjärna som sätter stopp och säger: ”Nu blir det för jobbigt, stäng aaaav!”
Så nästa gång ska jag försöka ytterligare lite till.
Trots att jag stretchade duktigt igår har jag värk i armarna och det kändes jätteskönt att ta en lång pratpromenad med Carola ikväll istället för att åka och hänga på gymmet. Då känns det ändå att man gjort något. Och så får Molly sitt. Det är skönt just nu, vi är i en uppåtgående spiral och hon går från klarhet till klarhet.
Carola drog med mig bort till andra änden av Transås-sjön och tillbaka. Vi pratade ilandsproblem och tårtor. Kika gärna in på hennes nya blogg Mycakes.se där hon visar upp sina fantastiska tårtor. (Det var hon som gjorde vår bröllopstårta och den fina inflyttningstårtan) Hade inte på min Runkeeper eftersom min mobil hade dåligt batteri, men tydligen gick min promenad idag på strax över 8 kilometer. Inte så tokigt. Lägg då till ytterligare 2 kilometer som jag gick till jobbet och där hade vi en mil till. Oj oj oj. Vart ska detta sluta?

Älskade lilla hund.

Kände mig som världens sämsta hundägare i morse. Jag var lite sen på morgonpromenaden, jag hade inte hunnit äta någon frukost och det ven isande vindar in under jackan där jag var för tunt klädd.
Molly vägrade bajsa.
Ofta brukar hon kunna bajsa på kommando och idag satte hon sig  i rätt position men KISSADE, så hon försökte luras den jäkeln.
När vi gick in i en liten dunge i närheten så började hon rulla sig i snön som hon gör jämt.
Jag tappade fattningen och skrek och gormade.
Hade det hänt i vanliga fall hade Molly blivit låg och försökt smyga iväg.
Idag svarade skithunden med att få fnatt!
Hon sprang runt, runt, runt och gjorde ”karusellen”. Hon försökte få upp mig i lek och skrek lite åt mig, ungefär som hon sa
”Kom igen matte, det svänger ju!”
Insåg det komiska.
Här står jag; sur, vresig och hungrig, medan Molly bara försöker liva upp stämningen och få busa av sig lite. Haha. Hon har alltid ett ess i bakfickan och hon använde det riktigt jäkla bra denna gången.

Eftersom jag hade lite dåligt samvete att hon blivit lite åsidosatt de sista dagarna, samt för att jag blivit förbannad på henne i morse, så fick hon följa med mig från jobbet och hem idag. Vi busade större delen av vägen hem. Runt kröken kommer min jobbarkompis med sin Saluki Nemo. Började mata godis och stannade för att prata med dem. Höll Molly lite åt sidan, men hon hade tydligen inte ens märkt att det stod en STOR hund rakt framför nosen på henne.
Det var inte förrän Nemo bröt ut i ett tyst litet frust som hon fattade. Men vilket härligt möte, hon var verkligen skitduktig och min jobbarkompis som jag förklarat läget med tyckte hon skötte sig jättebra!
Molly sade ifrån lite när Nemo ville fram, men det var å andra sidan inte något felsteg utan hennes rätt att säga att hon inte vill hälsa helt enkelt. Det märks rätt tydligt nu hur hon känns när hon rent vill bort ifrån träningen och när hon ändå är ganska överseende med att jag har koll på läget.
Hela vägen hem gick jag och log och berömde min vackra lilla hund som bara tar större och större kliv i utvecklingen. Sträckte på mig och kände mig stolt som en tupp!
Jag är så glad i henne så jag skulle kunna spricka!

Favoriter från förr.









Behöver jag påpeka att jag älskar att fota fart, fläkt, människor och djur?

Sko dig rätt.



Här är de. Mina nya inneskor som ska användas vid gymträning.
Idag var vi i Knalleland och hittade var sitt par, samt träningsbyxor till M. Kändes sådär att behöva lägga så mycket pengar på ett par skor (Jag är annars Skopunkten-shoppare nr 1) men det är ju för ens egen skull.
Premiär-turen ordnades redan idag och det kändes bra!
Det var inte bara vi som skulle ha ordning på julfläsket, men så är det väl alltid i januari.
Snälla Jennie visade lite maskiner under tiden vi var det och det var mersmak när man gick därifrån.
Jag vill tillbaka snart, för den härliga känsla som infinner sig nu, den har jag inte känt på mycket länge. Risken (eller chansen, beroende på hur man ser det) är väl att jag kommer hänga där ganska ofta. Me like!

Resten av dagen har det inte hänt mycket. Sov till 11 idag. Tyvärr blev det ingen längre promenad med Mollan varken igår eller idag p.g.a isgata runt om i Borås. Skittråkigt. Men hon överlever. Dock kändes det lite skönt när regnet piskade mot rutan igår kväll. Det var lite gott att dämpa det dåliga samvetet med att stanna inne, för varken jag eller Molly gillar regnpromenader.