Monthly Archives: december 2010

You are browsing the site archives by month.

Promenader – ett nödvändigt ont?

Snölekar är inte så tokigt ute på promenad.

På ett hundforum diskuterades det vilt om promenader, hur man gör för att motivera sig att gå ut, framför allt på vintern när det är mörkt när man går till jobbet och det är mörkt när man kommer hem..Vad man kanske sätter för egna personliga mål för just promenader. Någon tyckte att det var ganska självklart att man MÅSTE promenera för att man har hund, annars är det bäst att man lämnar bort hunden till någon annan. Just den åsikten var nog mest för provokation, det blir ju många sådana kängor man får ta åt sig om man sitter på ett forum när man visar sig ”svag”.
Jag är inte av samma åsikt. Många på jobbet m.m. påpekar att bara för att jag har hund så borde jag ju motionera jämt, jag borde ju vara i god form. Men det är inte så lätt alla ggr, eller det har åtminstone inte varit det. Promenader har varit ett frustrationsmoment eftersom jag själv inte kan slappna av med detta med hundmöten.
Och när man väl kommer hem från jobbet, efter en lång dag, så är det svårt att ta upp den tunga rumpan ur soffan och ut och promenera.
Ett tag så tyckte jag att det var lite pina, jag mena, vad 17 skulle promenader göra för gott förutom att behöva anstränga sig och för att Molly skulle få göra sina behov? Jag är ofta för ego, kanske för ego för att egentligen vara hundägare, och där kommer mitt dåliga samvete in. Så varför inte göra något åt det istället?

Jo. Sakta men säkert har lag lyckats ändra mig.
Förutom att äntligen börja tycka att det är kul att motionera plus allt som är bra för både kropp och knopp med just motion, så binder vi band, jag och Molly. Det är ungefär som att vi får egentid, bara hon och jag, utan press och utan någon större stress förutom eventuella hundmöten.
Vi hittar på något ihop, långt bort från datorer, matlagning, städning och tv-tittande.
Vi går och går och upptäcker saker ihop.
Jag tycker inte promenaderna ska behöva innebära ”kul” saker hela tiden dock, även om det finns inslag av det lite då och då, dvs kamp med koppel, titta i skyltfönster, fotgående-träning, godissök m.m…
Utan det är skönt att koppla av ihop med Mollan, att ladda ur all kontorsenergi man haft hela dagen och göra något så enkelt som att promenera ihop. Eftersom jag själv har lite prestationsångest över träning för hennes huvud, så känns det bra att vi tar tag i det kroppsliga i allafall. Vi går där, i skenet från gatulyktan, ihop. Som två vänner som bara umgås, men inte behöver prata i mun på varandra. Inga pinsamma tystnader. bara.. Tystnad.
Ibland tittar hon upp på mig, viftar på lilla svansen och ger mig ett leende. Ungefär som att hon uppskattar  mitt sällskap, minst lika mycket som jag uppskattar hennes.
Det är en bra ändring jag lyckas göra på mina egna tankar och jag är nöjd med att jag känner mig taggad, istället för tvingad.
Nåja, i tråden på forumet så spaltades det upp bra saker att tänka på/göra vid motivation till promenad.

  • Hitta en promenadkompis förutom hunden. Någon som kan dra med dig ut när det känns lite extra kämpigt.
  • Göra någon form av belöningssystem
  • Fokusera redan på jobbet att man SKA ut innan det är dags för allt det andra vardagliga
  • Ha en ljudbok/musik som man kan gå och lyssna på samtidigt. Rekommenderas dock inte till de som är lite nojiga i mörkret
  • Tänka på det positiva med en promenad, vad det gör för gott och fokusera på det som är BRA.
  • Föra dagbok över de mesta av sina längre promenader, jag använder RunKeeper i min iPhone. Här finns några av mina promenader.

Det är i allafall några små men naggande goda råd på vägen om man nu har lite motivationsbrist. Och detta går ju givetvis minst lika bra utan hund med…
Så kom igen! Promenera mera! 😀

Dag 2.

Dag två går sakta förbi. Det har inte blivit mycket gjort, jag har mest gått runt och försökt hitta inspiration att ta tag i allt, men det har inte riktigt fungerat. Har sovit urdåligt under natten, drömt att jag vaknar för sent och kommer för sent till jobbet, och en massa anda konstigheter. Så att jag vaknade med lite halvdåligt humör vid 09 kanske inte är så konstigt.
Trots att solen varit framme större delen av dagen har jag knappt orkat visa mig ute, vissa dagar är sånna antar jag. Molly har kommit till mig många ggr med diverse leksaker för att fråga om jag inte vill leka med dem, de är ju så roliga!
Igår kväll köpte vi en ny våg, en lila med lite blom-design, billigt på ICA Maxi.
Svalde hårt innan jag vågade (hihi) mig på och ser hur mycket jag gått upp. Det var inte så tokigt ändå, 1,5 kilo sedan sist jag vägde mig. (Någon gång i november).
Men jag ska låta det stanna där.
Jag vill inte vara en tjockis.
Har surfat runt lite idag och suktat efter olika saker, vad sägs om:

  • Nya träningsbyxor och träningsskor
  • Ny kamera och diverse objektiv
  • Nya jeans som sitter snyggt (finns snygga på herr-avdelningen på HM), även diverse tröjor
  • Nya ögonskuggor och en bra kajalpensel
  • Nya stövlar, både med klack och några mer käng-liknande.
  • Andra kläder..

Det är väl egentligen bara egoistiska prylar jag är ute efter antar jag, men inte mindre värda för mig ändå. Kläder är jag i stort behov. Mycket för att vi aldrig köpte den där ”nya” garderoben vi pratade om i somras, det var så mycket som kom i vägen. Och nu när det är dags igen, så behöver jag BYXOR som jag inte behöver gå och hålla i.

Igår promenerade vi på Bråt, och Molly & Mumma lekte. Det var visserligen mest Molly som lekte och hon sprang runt, runt, runt. Skrattade så jag fick ont i magen medan Linda påpekade ”Hon ser ut som en karusell när hon gör så”. Och ja, det gör hon. Hon står helt still på stället och snurrar runt, runt, runt. Överslagshandling Allan, men roligt, det är det ta mig tusan!

En annan dag jul.

Jag är redan inne på min 3:e kopp kaffe för dagen.
När man är ledig har dagarna  tendens att gå ännu fortare än vad de gör i vanliga fall.
Mats har precis åkt till jobbet, Molly är någorlunda nyrastad och jag har krupit upp i soffan, med datorn i knät samtidigt som en film går på tv:n i bakgrunden, och det snöar utanför.
Jag känner lite, lite, stresskänsla att sitta här. Det finns alltid andra saker att göra när man är ledig. Dammsuga, sätta igång diskmaskinen, gå på långpromenad med Molly. Men jag försöker tvinga mig själv ner i soffan och njuta av det istället. Snart ska jag ändå leta mig ut med min vän Linda och gå på Bråt.

Julafton gick bra.
Vi skulle egentligen firat nere på Kongaö, men eftersom Mats var tvungen att jobba blev det firande i D-fors istället tillsammans med min familj. Mats hann vara med några enstaka timmar innan han fick tjänstgöra i taxin.
Vi firade juldagen istället med gemensam frukost och litet julbord på kvällen istället.

Molly fick vara med hela julafton, om än någon timme bakom stängd dörr då vi åt julbord.
När tomten kom var hon väldigt skeptisk till mannen med skägg, men hon hämtade ändå snällt sitt paket. Hon var den som drog den största lotten, hon fick både gosedjur, pipisar, tuggisar och märgben och hon förälskade sig i allt. Framför allt ett lejon med kamphandtag och en grå liten pip-gris. Den går hon runt och bär på hela tiden samtidigt som hon själv piper.
Trots att jag inte önskat mig något eller köpt något förutom till barn och hund så fick jag en otroligt vacker tröja av syster, samt en träningsbok som handlar om styrketräning.
Jag och Mats ska köpa gymkort i januari och jag har en dröm om att få ordning på min kropp och bygga muskler, så boken blir perfekt! Tack så hjärtans syster, du är alldeles för snäll.
Jag har förresten redan börjat lite smått att vänja mig själv vid att motionera, har tagit många och långa promenader några ggr i veckan sedan vi flyttade hit. Någon dag eller två kom jag upp till ca 1 mil på en dag. (Promenad till och från jobbet = 4 km, sedan 5:an runt kransmossen och till och från) Det känns (som jag sagt innan) oerhört lycklig att kunna gå och gå utan att vare sig lampor eller vägar tar slut. Det finns oändliga gångpromenader i Borås och många utav dem är ganska tomma på människor vid denna tiden på året.
Igår var vi ute på juldagens-kvällen runt området och träffade 1 hundsällskap. En arg liten terrier som gjorde sitt bästa för att reta Molly. Vi träffade dem två ggr visserligen, i början och i slutet av promenaden. Första gången lät Molly lite, men andra gången gick hon förbi tyst medans hon smaskade godis.
Provade en ny teknik, som jag läst att många gjort framsteg med istället för att mata från handen. Dvs godisregn. Så fort hunden ser en annan hund ska det komma regnande godis och man ska göra det så många ggr att hunden verkligen förväntar sig det och vänder sig om undrar vart godiset kommit. Då har man kommit vidare och kan gå vidare till den vanlig skvallerträningen.
Vi har ju fastnat lite i framgången och jag provar mig på nya saker nu. Vår träning blir mer regelmässig eftersom det är så mycket hundmöten här.
För att det ska fungera på Molly behöver jag dock tänka ”träningstillfälle”, inte på våra vardagliga promenader. Och rejält avstånd.
Och om man gör det någorlunda regelbundet så tror jag att det snart kommer ge betalt för mödan.

Idag börjar min nya viktresa.
Nu när julen är över känner jag mig tillfreds med mitt mål. Visserligen behöver jag köpa en ny våg, vilket ska göras vilken dag som helst, men nu har jag inga ”orosmoln” om dagar längre. Visserligen kommer nyårsafton då vi är bortbjudna till en kollega, men en kväll kommer inte göra något om man vill dricka lite vin, äta tre-rätters och skåla i bubbel.
Jag har startat om mitt mål på VK, och planerar att använda mat-dagboken varje dag. Eftersom jag jag tappat lite hum om hur mycket olika saker innehåller rent kalorimässigt.
För att verkligen se framgång på motionen ska jag använda Run-Keeper på promenader och dagbokskriva hur mycket jag rör på mig.

Nej, dags att borsta tänderna och ta lite deo så Linda kan med att umgås med mig 😉

Dan före dopparedagen…

God Jul!

Jag trodde aldrig att dagen då man ska få gå på julledighet skulle komma.
Men nu sitter jag här, dan för dopparedagen och har allt under kontroll.
Julklapparna är färdiga (ska bara slås in), vår julmat är handlad, lägenheten är städad, tvätten är fix och julmusiken spelas i bakgrunden. Har skickat kombinerade jul- och tackkort och jag tror de flesta landat på rätt ställe. Det är MYCKET snö utanför fönstret, minusgrader och det lyser från de mesta fönstrerna. Har i veckan gått promenad med Mela på Kransmossen, det är så vackert ute. Jag gillar snö och kyla! Har ingen vidare julkänsla, men det har säkert sina skäl. Det gör inget. Det finns så mycket andra känslor att uppskatta!
Jag hade nog förväntat mig att tycka illa om stadsmiljön, men den är vacker på sitt vis även om den inte fullt når upp till Hedareds skogar, men jag trivs! Och ja, lägenheten kanske inte har någon större charm i sig för alla andra, men jag känner mig hemma. Vi har kommit till ro FORT och det är urmysigt att tassa upp på morgonen, slå på kaffet, sätta sig vid köksbordet och bara lyssna på tystnaden.

Jag och Mats hade en intressant diskussion vid frukostbordet om julklappar i morse. Vi har i år inte köpt något till varandra, och jag känner inte ens att det känns ”tråkigt”. (Vi ska dock köpa var sitt gymkort i januari)
Julklappar är inte så intressanta för mig längre, så länge barnen får sitt och Molly får nöjet att öppna några av sina så är jag nöjd. Jag har allt jag kan önska.
Däremot så är tiden ihop viktig. Mats ska jobba 15-05 så vår julafton ihop blir inte sådär jättelång. Men vi tar oss tid de få timmar vi får tillsammans i D-fors, och firar tillsammans dagen efter. Inte så tokigt det heller. Köpte lite julmat igår som vi ska äta ihop, vi har även fått ett litet julkort av Com-Hem att vi får välja x antal filmer på juldagen i HD. Så det kommer nog inte gå någon nöd på oss.

Att kunna gå till/från jobbet är verkligen lyx, det försöker jag se till att använda mig av minst 2-3 ggr per vecka. Det gör gott och häromdagen fick Molly äran att gå med mig hem, det tyckte hon var jättekul! Hon sköter sig faktiskt bättre än jag trott, många utav promenaderna blir positiva istället för negativa och häromdagen insåg jag faktiskt att hon NÄSTAN kan släppa små hundar helt. Hon är verkligen skitduktig Molly. Hon försöker i allafall även om hon vissa dagar är ett rent monster istället. Häromdagen gick vi förbi en stor rottweiler utan att släppa godiset som matades, ja, promenaderna är inte jobbiga längre på samma sätt jag upplevt tidigare när vi bott på Byttorp.
Människorna här runt omkring henne lyckas hon charma på en gång, många går förbi oss med leenden, skrattar vänligt åt hennes bustag med kopplet och tycker hon är vacker. Många frågar om hon är valp/unghund, mest för att hon är lite flamsig/tramsig, och de ser frågande ut när jag faktiskt säger att hon fyller hela 5 år snart. Men det är Molly i ett nötskal. Hon älskar när det händer roliga saker.
Gick med en kollega runt kransmossen och hon tyckte Molly var superlydig. Haha.
Det är nog lätt att se sig blind på hennes olater istället för att uppskatta det hon kan. För ja, hon är väldigt lydig när man tänker efter. Kan vara lös med bra inkallning, Och är hon lite stökig, då är det inte för att hon är olydig, snarare för att hon är på gott humör och lekfull. Någon hund med mer glädje och livsglädje har iallafall inte jag träffat.
En annan kollega hade varit här innan julfesten och blivit så charmad av henne att hon gärna ville komma hit igen och bara sitta och mysa med Molly.
Hjärtat mitt. <3
Friserade henne julfin häromdagen, klippte ner tasshåren, klippte klorna och kortade hennes byxor lite för att de bara är i vägen i snön. Hon blev skitsnygg! Och hon själv tycker nog det är behändigt när det inte fastnar snö över allt på henne.

Har även tagit beslutet om att börja en ny viktresa, på annandagen. Jag har sagt det många ggr det senaste, men nu känns det som om jag är redo. Så länge julen och juldagen är över så ska jag ta tag i mig själv igen, med mycket promenader och bra mat. Ska ju även få ett gymkort i januari och jag längtar tills man kan sätta igång träningen!
Jag släppt alldeles för mycket på tyglarna och jag mår inte något vidare av det. Men det är nog viktigt att göra så med kanske. Att inse att man kommer falla, men så länge man tar sig upp igen så spelar det ingen roll…

Mer om mina tankar en annan dag.

God jul till er alla från oss!

Tankar en söndagskväll.

Om 5 dagar är det julafton.
Det är mina tankar. Thats it.

Lingon, långkalsonger och lådvin.


Jag skuttade in på Lindas sida som så många andra kvällar. Jag gillar Lindas sätt att skriva, hur hon med enkla ord beskriver hur hennes dagar fortskrider, hennes tankar och bilder. Att hon sedan är en mycket god vän, gör inte saken sämre. Idag hade hon skrivit en summering av 2010, av de mål hon satt upp vid denna tiden förra året. Och kom på, jag hade ju själv skrivit ner några tankar.

I detta inlägg hade jag satt mål både för mig och Molly.
Först var jag lite osäker på om jag skulle våga se mina mål, jag var rädd för att inse att jag inte åstadkommit något. Men så tog jag mod till mig och ögnade igenom inlägget.
Mollys mål har jag inte uppnått.
Eller några har jag ju faktiskt betat av. Jag har gått agilitykurs för Lisa, med blandade resultat, jag har tränat en hel del slalom och handling, men eftersom jag insåg att agility inte kommer bli vår sport, så har det fallit bort under året. Vi har miljötränat massor, men det är något återkommande hela tiden. Träningsgruppen har det inte blivit någonting med, men det kommer förhoppningsvis ändras till nästa år. 2010 har med andra ord inte riktigt varit ”Mollys” år. Jag har fokuserat mycket på mig själv helt enkelt.

  • Ta tag i träningen av mig själv. Både promenader, eventuell jogging och gym.
    Tycker det har fungerat bra. Motionen kanske inte har varit full fokus på, men viktnedgång och att hålla vikten har fungerat väldigt bra!
  • Få till ekonomin och inte göra impulsiva inköp.
    Tanken var att främst ordna bröllopet och allt som kostade till det och tack vare många hjälpande händer ordnade det sig. Vi har väldigt snälla föräldrar som stod för en hel del. Numer så ligger ekonomin stadig, dock tack vare att vi jobbar ganska hårt, mycket övertid.
  • Styra upp bröllopet.
    Ja, det blev ju inte så tokigt ändå. Vackert väder, vackert brudpar. Härliga gäster och en otroligt trevlig fest som varade in på småtimmarna. Alla som fanns där för vår skull och underhöll oss med fina tal, skratt och påhittiga lekar m.m.
  • Göra en avsevärd skillnad på jobbet med mer sälj och övertid när det erbjuds.
    Sedan vi flyttade till Humlegatan känner jag mig mer hemma och har jobbat på fantastiskt bra efter sjukdom och stress. Jag har fått goda vitsord från både kunder och säljare/chefer, får förtroendeuppdrag och jag gillar mitt jobb! Det är det viktigaste.
  • Ge Molly rätt förutsättningar och tro på mig själv i mina tankar om träning
    Njae. Inte riktigt uppnått. Men jag har insett MYCKET om mig själv under året och mina tankar, funderingar och inställning. Och det gör mycket och kommer göra mycket i framtiden för oss.
  • Jobba upp min ”stå-på-dig”-anda och säga ifrån när det behövs.
    Ja, det har blivit bättre. Mycket bättre. Jag har jobbat mycket på min självkänsla.Även rensat bort de människor jag inte känner att jag vill/orkar lägga ner mer energi på. Det har varit svårt, men det gick till slut och nu känner jag mig mer tillfreds med mitt val av vänner, min självkänsla och att lyssna på mig själv och min kropp/knopp. Jag har under året insett vad jag uppskattar, vilka jag uppskattar. När man bör säga ifrån och när man bör knipa käft eller helt enkelt låta något rinna av. Både på gott och ont faktiskt.

  • Visa uppskattning.
    Hur jag tänkte där vet jag inte riktigt. Men när jag läser meningen nu så tror jag det handlade om att bli mer ödmjuk mot mina medmänniskor. Att både lyssna och prata. Att inte se allt så svart eller vitt utan vända negativa tankar till positivt. Jag tror alla mår bättre av att få visa uppskattning till de vi tycker om. Tacka för maten, tacka för en komplimang man får eller ge en komplimang. Det är viktigt att stanna upp och se sig omkring, lära sig av livet och visa ödmjukhet till sina vänner. Jag tycker jag blivit bättre på det, om jag än inte riktigt är bra. Jag har svårt för närhet om det inte gäller familj, gillar egentligen inte när ”okända” människor ska kramas eller klappa en på ryggen. Men jag försöker. Försöker vända det jobbiga till att försöka tycka om känslan, att visa att jag tycker om när folk bryr sig.
    Ja, det är svårt att förklara, men jag tycker jag är på rätt väg!

När jag läser mina mål och funderingar, så tycker jag ändå att jag själv gjort en kraftansträngning med mig själv. Jag har (Mycket tack vare Linda och andra närahänt under 2010. vänner/familj) lärt mig att leva med mig själv, fokusera på rätt saker och tycka att livet faktiskt är väldigt härligt att leva. Visst har man down-perioder med, där allt känns hemskt, man känner sig fet och ful, men vägen är ju inte hela tiden rak heller.
Nu för tiden så kan jag stanna upp och se nuet, att vara tacksam för att jag har friska ben att röra mig med, att jag har ett någorlunda normalt förhållande till mat även om jag trillat några isiga trappsteg tillbaka innan flytten, under flytten och nu innan man kommit in i vardagen. Min familj och mina vänner är friska och krya. Molly är frisk, är levnadsglad. Jag och Mats har numer varit gifta i 6 månader, vi har klarat allt som kommit i vår väg, på ett eller ett annat sätt. Jag har hittat en nytändning på jobbet, fått många nya vänner, lämnat många av mina gamla spöken under resans gång och insett att jag alltid kommer vara lite annorlunda, lite speciell. Jag är en impulsiv människa, har alltid varit och det kan jag bara lära mig av. Jag kan inte vara alla till lags, kan inte heller gilla alla och ingen får köra över mig, hur liten jag än känner mig.
Mina tankar och känslor svänger lätt, men som sagt, jag försöker lära mig handskas med dem.
Ja, det finns helt enkelt så mycket att vara tacksam för, som 2010 har framför.

Nu ser jag fram emot 2011!
Men först blir det till att jobba lite till… 😉

Tårtrecension.


Tårtan var så vacker att jag blev tårögd. Carola, du är en sån underbar människa.
Hon hade fångat Molly på pricken med bedjande ögon och den lilla svansstumpen till rumpa. Smakerna ihop med sugarpasta var alldeles fantastiska. Jag har annars svårt för tårta, men Carolas har en fin linje av att vara helt perfekt, innan det blir ”för mycket”. Att hon dessutom hittar ett alternativ till marsipan som jag inte är någon större fan av, det gör mig extra glad. Carola är sparsam med grädde, som min mage annars sparkar bakut av om det blir för mycket..
Tårtan fick 5 tassar av fem möjliga, nu blev jag dock osäker på exakt vilka smaker det var i den 😀 Får nog nästan gå och ta en till smakbit. En stor tårta som trots 6 vuxna och 2 barn inte ens orkade äta upp hälften. (Så Jennie fick med sig hem till sin familj)


Skrapade bort lite choklad och gav Molly.
Extra god sa hon!
PERFEKT avslutning på helgen.

Tack Carola!

Datorkrasch & julfest. Händelsrik vecka!

Oj oj oj, denna veckan som gått har varit full av händelser och jag gillar det!
Min dator kraschade tyvärr efter 3-4 års användning, det var visserligen ingen bra dator alls så att den hållt så länge förvånade mig. Mats tyckte dock att jag faktiskt var värd en ny efter många år av irritation så nu har jag en vacker, blodröd laptop i mitt knä!
Har dock inga bilder eller något på denna, så dagens blogg får innehålla mobilbilder.

Urstädning av Hedared förra lördagen var en prövning för både mig & Mats men vi klarade oss fria med några svordomar mellan blodsockerfallen. Mamma och pappa bjöd på mat i en paus och vi laddade batterierna och hann undan med det sista precis innan det blev mörkt.
På söndagen hade vi planerat en lång dag på IKEA men då Mats fick ett samtal om extrajobb sprang vi genom IKEA och stoppade åt oss det viktigaste, åt frukost och betalade, på ca 1 timme. Rekord skulle jag tro!
När Mats jobbat färdigt skurvade vi ihop det mesta vi handlat och helt plötsligt hade vi ett hem.
I måndags var jag ledig, och pysslade med både det ena och andra. Köpte världens finaste/fulaste kökslampa, hade mamman och pappan hemma på fika, gick långpromenad med Anna och Gaston i skogarna på andra sidan Gånghester-vägen. Molly tycke Gaston (RR) var riktigt läskig till en början och betedde sig faktiskt illa.
Men en liten tillsägelse från min sida och hon lugnade ner sig. Sedan sprang hon och han lös i skogen i 40 minuter och lekte till och med lite. Det går bättre och bättre för var dag som går, men det är bebis-steg det handlar om.

Sedan har veckan bestått av jobb, utbildning, promenad med både Linda och Mumma och Ami och Nelly i veckan. Premiärpromenerade på Kransmossen tillsammans med L&M och pratade världsproblem, skidåkare och njöt av den härliga 5-kilometarn. Ja, och i fredags så var det julfest. Vi var en härlig skara som festade både här och på Åhaga, där det bjöds på julbord, uppträdande dans och massor av dryck. Dansade med kollegor hela natten lång!

Var inte alldeles för pigg igår, men lyckades samla ihop mig till julbak på eftermiddagen hos Mela. Vi gjorde lakritskola, rocky road och Mozart-kulor.Jag fick känna när den lilla ärtan sparkade i magen och blev alldeles rörd av lycka. Tänk att jag ska bli tant 😀


Och igår kväll hade jag och Mats en efterlängtad lugn tv-kväll de sista tappra timmarna av lördagen innan vi somnade.
Idag blir det adventsfika hos oss där några delar av familjen kommer och dricker kaffe och ska få smaka min kollegas tårta. Carola gjorde vår tårta till bröllopet och nu har hon bestämt att vi ska få en liten inflyttningspresent. Ser fram emot hennes fantastiska mästerverk! Bilder kommer som sagt någon annan dag 😉

Ny era.

Jag vågar knappt tro det. Men nu sitter jag här i lägenheten, i soffan, med fungerande internet, dämpad belysning, godis i skålen och lite vitt vin i glaset. Dagar tidigare än beräknat, men inte något fel på det alls. Mamma hjälpte oss med tråk-sakerna, dvs köket, medan jag och Mats slet hårt för att köra allt under torsdagen. Men vi klarade det!
Med träningsvärk from hell och en hel del blåmärken. Men det är gjort och jag vill ALDRIG flytta igen. Nu blir det till att bara njuta för resten av kvällen, imorgon ska vi nämligen städa ut det sista på Klostervägen innan vi helt och hållet kan ge fokus på vår nya, fina lägenhet. Återkommer med bilder när jag orkar.
Molly känns lite förvirrad än så länge, kan inte slappna av. Men så har hon ju varit även när vi flyttade till Hedared så det löser sig om några dagar. Redan första bajs-turen blev det hundträning. Mycket hundar här!

Men åh.
Det känns så bra.