Monthly Archives: november 2010

You are browsing the site archives by month.

Klockan är 19. Och här kommer Ekot.. eko-eko-eko.

Snöpromenad från början av året. Lika mycket snö, då som nu.

Nu ekar det ganska tomt här hemma. Hålen är igenspacklade, bakom spisen är det rent och några av skåpen är färdigstädade och igentejpade för att små smutsiga fingrar inte ska öppna fel skåp. Alla vinglas är nerpackade, och snälla mamma har både tvättat stolsöverdragen och gardinerna. Jag har  även plockat ner en hel del av min garderob. Ja. Det går framåt. Men jag VET att jag inte kommer få ro innan vi lämnar ifrån oss nycklarna nästa lördag. Då ska det vara både tömt och städat. Men, det kommer ordna sig, även om nästkommande vecka blir ganska hektisk. Borde hunnit att tvätta några fönster idag, men med snöstorm utanför så var det inte så lockande.

Jag fann mig själv idag, när jag stod och skrubbade rent några skåp. Det är kul att städa. Det är kul när det blir rent & fint. Jag har nog aldrig känt så innan. Jag ska nog inte säga för mycket, men det är skönt när det blir gjort. Det är väl mer den känslan som är den mest belönande. Kanske börjar jag plocka vuxenpoäng? För nog är det väl ändå vuxet att utföra saker, att ta tag i saker. Drog ut spisen, och insåg att det borde göras oftare. Nu är spisen så fin att jag inte vågar laga något mat. I-landsproblem? Det får nog bli en sallad från Orion till lunch imorgon… 😉
Något annat som jag är lite avundsjuk på är alla fina adventsljus i var och vart annat fönster. Alla ljus m.m. ligger nerplockade och jag blev lite besvärad när jag hittade min fina adventsljusstake i hörnskåpet, mest för att den fick åka ner i en utav våra lådor. Det kändes lite konstigt.. Men nästa helg så.

Idag har vi dock tagit en paus i allt och varit med på den årliga grantändningen på Södra Klostervägen. En tapper skara samlades, drack glögg, åt pepparkakor och njöt medan snön yrde. Molly var på sitt allra busigaste humör. Hon tyckte det var jättekul att mingla bland grannarna. ”Hon verkar vara en lycklig hund” var det någon som sa. Och nog är hon det. Lyckligare hund får man leta efter…

Mitt vita vinterland.

Nu är det näst sista helgen i lägenheten, och det är med blandade känslor jag gick upp ur sängen imorse. Jag hade så gärna velat skjuta på ”det jobbiga” till någon annan dag. Bara dra täcket över huvudet och somna om.
MEN.
För ett tag sedan så insåg jag att jag borde börja ta tag i jobbiga saker, att samla ihop problem till sin bristningspunkt är aldrig eller väldigt sällan bra, så i veckan som gått så har det blivit en hel del gjort. Dessutom är Mats knappt hemma de sista veckorna, så ska det blir något gjort här hemma, ja då måste jag göra det.
Mitt största genombrott i veckan har varit att jag har joggat. Började i måndags, joggade även tisdag och sedan torsdag. Jag har inte joggat ”på riktigt” sedan i april så det kändes som om det var på tiden. Och jag blev förvånad över att jag orkade mycket mer/längre än jag trott. Molly har varje dag fått hänga med, och hon har gått från ”Åh-ge-mig-kopplet-vad-roligt-att-du-springer-matte” till att snällt trava vid sidan om. Molly är även bäst när det gäller, hon kan numer bajsa på kommando, så jag ber henne göra toalettbesöken vid uppvärmning, innan joggstart.
Hade tänkt bege mig ut idag med, och äntligen få jogga i dagsljus. Men så kom det snö.

Så dagens ärenden blev andra.
Har tvättat, packat ner fin-porslinet, testat olika rengöringsmedel för spisen och diskbänken, packat ner fin-vin-glasen, motionerat/aktiverat Molly och rullat snögubbe med Adam och Ella. Det sistnämnda stod visserligen inte på min att-göra-lista, men det klämdes in ändå. Gårkvällens och nattens snöfall uppskattades av både barn och hundar. Vi har haft snöbollskrig, tränat inkallning, tränat inte-jaga-rådjur samt haft ett lyckat okopplat möte med två jakthundar.
Molly har varit en rätt stökig hund idag, men jag lyckades lägga band på mitt studsande hjärta när jag lät henne gå lös på ena sidan fotbollsplan medans de andra två jakthundarna med tillhörande förare, gick på andra.
Jag vågade dock inte släppa ögonen på Molly, ens för några hundradelar, så vid ett tillfälle höll jag på att peta ut mina egna ögon med en träkvist då jag gick för nära ett träd.
Hihi.
Men Molly skötte sig med lite gnäll, rest ragg och morrande.
DVS hon gick lös i närheten av okända hundar och hon sprang inte fram och gjorde inget utfall. En stor framgång och jag log trots att hjärtat gick i hundraåttio.
En annan upptäckt är att min träningslust till Molly har börjat smyga sig fram. Den har varit försvunnen så länge att jag inte trodde att den skulle återkomma.
Men idag har vi som sagt tränat. Och det har gått bra.
Belöning har bestått av kamplek, mest för att motivera upp henne att det ska vara kul och vara med matte. Lek med boll eller att kamp är det bästa Molly vet, förutom mat.

Nu får vi hoppas det håller i sig. Både hundträning och motionsträning.
Imorgon är en annan dag.

Sunday, bloody sunday..

Blogglusten är för närvarande inte alls med mig, och inte så mycket annat för den delen heller. Det känns som om man bara lever för ”väntan” nu. Väntan att ha flyttat och städat ut Klostervägen. Jag orkar inte påbörja något nytt och jag orkar knappt avsluta det jag ändå påbörjat. ”On Hold”-knappen är intryckt.
Är dock imponerad, vi har packat mycket.. Det finns inga gardiner i lägenheten, väggarna gapar tomma, bokhyllan är nermonterad, så även sängramen. Visst, det känns inte alls hemtrevligt att komma hem, förutom välkomnandet av Molly, men det gör inget. Det har ett slut och jag kan nog bita ihop till december.

Det är inget spännande liv varken jag eller Molly lever för tillfället, och givetvis så känns det i hjärtat. Jag tror inte hon dör av att bara vara tills vi flyttat, men ändå.
Jag har funderat mycket på stadslivet och har en jättefin plan i huvudet för både mig och Molly. Långpromenader i stadsmiljö är jag ganska förtjust i, att gå i gatulampans sken och bara gå, gå och gå med min bästa vän.
Har även, tack vare Linda, börjat ställa mig in på att börja med tävlingslydnad. De är en fin liten grupp som träffas vissa måndagar och tränar. Det kommer passa oss som handen i handsken. Tänk vilka fina vänner man har, och man behöver inte ens leta, de finns där helt enkelt. Det är guld värt och jag hopas stifta nya bekantskaper inom hundvärlden snart.

Mats då? Jo, han lever han med om än strax över ytan känns det som 😉
Han jobbar, jobbar och jobbar. Och jobbar han inte så sover han eller är på konferens. I förra veckan var han borta ons-fredag. På oss gick det dock ingen nöd, Molly fick vara hos mormor&morfar på vardagarna medans jag kunde fokusera på jobbet. Tack!!
Och när han kom hem, överraskade jag honom med sushi och en alldeles rykande färsk fotobok med alla våra bilder som www.veralus.se hade tagit på oss. Jag plitade själv ihop boken genom www.fotoquick.com. Tänk vad mycket mer saker de kan ordna nu för tiden än när jag jobbade där. Kommer även beställa canvastavlor till nya hemmet, när ekonomin tillåter. Och don´t worry mama, tack-korten ska vi försöka få tummen ur nästa gång jag och Mats är hemma samtidigt 😉
I lördags var vi på kalas i D-fors, och söndagen spenderades med att packa och montera ner saker. Mats åkte på Elfsborgs sista fotbollsmatch medans jag och Molly underhöll oss här hemma. Sedan måndag. Igen.
Nu i veckan har jag jobbat en del övertid för att komma ikapp och få lite extra kosing i kassan.
Dessutom gjorde jag något som jag inte gjort på 6 månader.
Jag gymmade.
Min syster och jag åkte till Friskis och hon instruerade mig precis hur jag skulle göra. En egen PT (personlig tränare mao). Crosstrainern började jag med 15 minuter. Lagom uppvärmd gick vi till cirkelgymmet och körde de olika redskapen. Sedan tillbaka till cross-trainern och körde ytterligare 10 minuter, med mycket högre tempo och jag körde slut på mig själv fort. Sedan blev det knappt nämnvärt promenad på gåbandet.
Men jag kände mig så positivt överraskad, för jag övertygade mig själv att träningen gjorde mig gott… Så jag bestämde mig för att införskaffa gymkort som någon form av julklapp i januari. Då jäklar!

Imorgon ska jag till Sexdrega och fota Mela på sina höga hästar. Längesedan jag använde kameran nu så förhoppningsvis så blir det en riktig energiboost. Molly är medbjuden till stallet, men jag känner mig lite osäker på om hon ska följa med då det ofta brukar vara andra hundar där… Mest för att jag inte vet hur de andra hundarna brukar bete sig och det kan nog snarare själpa än hjälpa. Nåja, vi får se.. Man måste ju våga för att vinna 😉

På återseende.. Någon gång!

Och november i all sin prakt…

Himmel & pannkaka…

Blogglusten har försvunnit igen.
Det är mycket som händer nu, men ändå ingenting ”värt” att nämna i bloggen.
Vi återkommer…