Monthly Archives: juli 2010

You are browsing the site archives by month.

Tears and rain..

Det är verkligen svårt att försöka ”hålla nollan” när man väl gått ner i vikt. Någonstans har jag väl trott att allting bara löser sig när man väl går ner i vikt, men riktigt så enkelt är det inte. Det är fortfarande en ständig kamp i huvudet mot att inte falla för långt, men jag överlever, det som inte dödar, det härdar… Så länge jag håller mig under ett visst vikt-tal så är jag faktiskt snäll mot mig själv, klandrar inte mig själv för mycket. Men jag märker hur svårt det är att jobba bort de sista 10 kilona, nu när man inte har något riktigt mål, som vi hade när vi kämpade mot bröllopet. Jag har försökt tänka ut någon form av mål, men hittar inget så motiverande. Först hade jag sagt att jag var nöjd när jag gått 20 kilo. Men jag vill faktiskt gå ner 25 kilo. Bara för att se hur det känns. Jag har ca 10 kilo kvar med andra ord. Nu vill jag inte att det ska gå fort längre.. eller jo, en viss del av mig vill, medan en annan vill få bort varje-dag-vägningen för att inse att jag kan ta det lugnt och istället få behålla min nya vikt, njuta av livet och inte ha för brått.
Jag märker att det är ständiga frestelser i vardagen och min karaktär har gått och gömt sig. Idag serverades det smörgåstårta på jobbet, mest för att fira att det är sista dagarna i våra sunkiga lokaler på Göta. Och jag åt. TVÅ bitar! Det var säkerligen näst intill bara majonnäs i fyllningen, varningsklockorna ringde, men hur ofta äter man smörgåstårta egentligen? Haft lite halvdålig samvete under eftermiddagen och försökt cykla en liten stund på träningscykeln, men min rumpa har blivit så liten att sadeln gör så ooont! 😉 Tog och städade lite i lägenheten istället och jobbade bort några kcal. Provade förresten konditionen inför Kretsloppet häromdagen. Trots att jag höll på att spy, trots att det kändes som om lungorna och magen skulle sprängas så tog jag mig ändå ut! Det är tyvärr ett stort problem, jag är alldeles för bekväm och har blivit en soffpotatis. INTE bra.
Mina värden från sjukdomen är på väg ner så jag hoppas att jag snart är återställd och framöver orkar lite mer.
Häromdagen kom kläderna vi beställt på postorder. Mycket var tyvärr för stort, då jag av ren gammal vana tog en större storlek för att inte bli besviken. (Måste pränta in i huvudet att tjockis-Kicki inte finns längre) Men en hel del passade bättre än jag vågat hoppats på (de med mindre storlek), bland annat ett par jeans och en väst som kändes annorlunda, men absolut snyggt!
Kan ju meddela att jag har börjat vänja mig vid fågelskrämme-looken, den ser inte sådär jätteförfärlig ut och det är skönt att ha lite tunnare hår som inte behöver så mycket styling. V. 32 ska jag vara så modig och ha en tjejkväll med min fina Mela, vi ska slå klackarna (?) i taket på Grand och dricka goda drinkar.

Nästa helg är det gemensamt kennelläger Kreivis + MiVinnas. Ska bli så ofantligt kul och träffa alla vänner igen, samlade och enade för att träna hund. Jag och Molly ska valla för första gången någonsin (Molly har provat innan men inte jag) Jag hoppas någon (Mats?) vill fotografera våra försök. Det lär ju bli katastrof. Men kul 😉
Just under den helgen ska vi även vara hundvakter igen, men denna gången åt pudelpucken. Hon ska få följa med och hålla oss sällskap. Hoppas bara inte de andra hundarna tar henne som ett får, jag menar; liten svart krullig sak som är söt som socker! Lammunge-varning!
Och när det kanske blir annat tränat som inte Molly klarar så byter jag ut och lånar Mumma. Tror vi provar på en sväng om på agilitybanan om utrymme finns.

Nej, dags att packa. Överraskningshelg på G!

Fågelskrämmans bekännelser..

Det straffar sig att vara otrogen.
Min vän Anna, frisör, har klippt mig i 6 år, vi har gått igenom allt från näst intill snaggat, till hårförlängningar och bruduppsättningar.
Men nu har hon inte haft lediga tider på väldigt länge som fungerar med hur jag jobbar så jag gjorde ett felsteg igår.
Jag var otrogen och gick till Vivåga.
Först tyckte jag att det kändes spännande att jag vågade prova något nytt, jag som vanligtvis fall går till ställen där jag vet vad jag får. Jag är bekvämligheten själv och provar gärna inte något nytt om jag inte behöver.

Tjejen jag blev hjälpt av schamponerade, klippte och fönade medans jag försökte vara artig och föra en liten konversation som hon inte nappade på.
Ville ha en härlig bobfrisyr, lite halvuppklippt med en snygg vinkling. 
Det blev ju inte..ehm, riktigt så.
Jag vet inte vad hon som klippte mig tänkte på, men uppenbarligen straffade någon mig eftersom jag begick detta snedsteg.
Hon klippte alldeles för kort vid örat, och det som skulle vara lite längre blev väldigt mycket längre så att det inte gick ihop i en snygg form. Utan ja, det blev ett jack mellan det korta och det långa.
När jag kom hem kände jag mig lite smått panikslagen, och inte blev det mindre efter att Mats utropade:
”Du kanske skulle gå tillbaka och säga att du tycker du ser ut som en fågelskrämma i huvudet…”
Lade dock lite egna slingor igår kväll och fick ordna till frisyren lite själv.. så nu känns det inte lika hemskt.. Däremot så besparar jag er alla för foton framöver i framtiden. Jag ska bara vara BAKOM kameran, inte framför…
Det fina i kråksången är ju att det växer ut så småningom, men en läxa har jag lärt mig iallafall;
Jag ska aldrig mer vara otrogen mot dig Anna…

Lösenordsskyddad: Förändringarnas vind..

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

EFIT 24/7-2010

08:30 Vaknar upp till ett gråmulet livet-på-landet. Ska upp till det bruna huset och hämta Molly som sovit över hos Svensson-Svensson då vi var på konsert hela dagen i Göteborg under gårdagen.

09:30 Flocken åter samlad och det är dags för morgonkaffe, tidning och frukost. Molly längtar efter korvknäckebröd.

10:30 Slösurfar och njuter av livet. Beundrar den vackra bröllopsgåvan vi fått, en Kosta Boda-skål, som fått sin plats vid tv:n.

11:30 Bloggar om livet som sig bör.

12.30 Får ansiktspeeling av Molly. Just nu blir det inte många knop gjorda.

13.30 Hjälper Mats att skiva ägg till hans frukostmacka. Kokt ägg ser väldigt aptitligt ut, men tyvärr har jag aldrig lärt mig tycka om det.
14:30 Är uppe hos Svensson-Svensson och husse kör lite frisbee med Molly.

15:30 Blir bjuden på tårta. Kicken fyller år.
17:00 Möter upp med Linda och PudelMumma.

18:00 Är hos Ekström-Olausson och umgåsas.
18:30 Dricker lite vin med sällskapet och väntar hungrigt på maten.

19:30 Förrätt. Väldigt gott!

20.30 Varmrätt. Grillad ryggbiff med potatispure, rödvinssås och rostade rotfrukter i ugn.

21:30 Värdparet gör i ordning efterrätten. Blåbärspaj med vaniljvisp, kaffe och avec.

22:30 Lite hångel

23:30 Linda visar några bröllopsmoves innan vi beger oss hem i natten med syster som är chaufför

Funhouse

Sitter med mitt morgonkaffe och fortfarande rysningar i kroppen efter gårdagens Pinkkonsert. Trots att vi hade i särklass dåliga sittplatser (p.g.a. strul vid bokningen) så gick det rysningar genom kroppen. Trots att Pink var liten som en myra från sektion Q3 så var jag ändå överlycklig att äntligen få se min absoluta största idol igen, för 3:e gången i Sverige. Visst hade det allra häftigaste varit om man hade ståplats framme vid scenen, men hey, 26 år gammal, man måste prova på det bekväma livet ibland. Suktade efter en hoodie i försäljningsståndet, men den kostade hela 800 (!!!), så Mats tvingade på mig två t-shirtar á 300 kronor styck. Ångrade mig ganska omgående att jag inte köpte hoodien, för den var verkligen snygg, men gjort är gjort. 🙂 Något som egentligen inte är värt att skriva, men kul ändå, var att storlek M på t-shirts var för stort, men eftersom huvudet fortfarande är i tjockis-tänkandet så fick det vara.
Undrar om man lär sig någon gång?
Min syster med familj hade Molly på besök medans jag och Mats besökte Götet, med allt var det innebar. På väg till Göteborg var vi en hårsmån från att krascha med en älg, vilket gjorde mig tyst i flera minuter (?!) Men att ha insett att vi ändå var alive and kicking så fortsatte vi fredagseftermiddagen.
Vi käkade lunch på Burger King (Första gången på över 7 månader!!!!) och spanade på ungdomsfotboll á la Gothia Cup, innan vi letade upp våra platser på Ullevi. Förbanden var sådär, det enda som kändes härligt var Takidas Curly Sue, spelad live.
Klart bäst var givetvis min absoluta favorit Just like a pill & So what. Saknade vissa låtar, nog hade hon klämmat in några fler, men jag är oerhört nöjd ändå!

Förra helgen gick vi förresten viltspåret som gurumorbror lagt. Han sa många kloka ord, gav mig tips om vad man bör tänka på. Viltspåret hade legat i ca 20 timmar, med ösregn och mycket vilt som korsat spåret. Det, ihop med tryckande värme, och det dröjde inte länge förrän Molly tappade fokus och visste inte alls vad hon skulle gå på. Hon gjorde några tappra försök men erkände sig besegrad fort. Spåret var helt enkelt för svårt och förhållandena gjorde det svårare. Gör om, gör rätt. Även morbrors gula Kurry tyckte förhållandena var mycket svåra i skogen förra lördagen, han vacklade fram och tillbaka och tappade bort sig hela tiden. Däremot är viltspår sjukt kul!

Idag är det EFIT och jag kom ihåg!
Ikväll blir det middag hos Ekström-Olausson med Mollys pudelpuck Mumma.

Lösenordsskyddad: Framtid

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Löv.

Luften gick ur mig i söndags när vi lämnade tillbaka Svansa till Sandra och Andreas. Både jag & Sandra grät den dagen. Nog hade vi förälskat oss och vi ville så gärna att det skulle fungera, men att ha två hundar krävde mer energi än vad vi kunde åstadkomma. Varken min knopp eller kropp har hämtat sig från sjukdomstiden och att ge två Aussies vad de behöver för att det skulle vara rättvist. Det ska ju vara KUL att ha hund, och hur mycket jag än älskar Svansas träningslåga, så fick jag erkänna mig besegrad. Och därefter har jag känt mig lite halvt om halvt misslyckad. Jag avskyr att misslyckas eller behöva ta motgångar, men jag försöker lära mig. Jag känner nu, efter snart en vecka, att det var rätt beslut att inte vara ego och behålla Svansen, och jag tror nog både Sandra och Andreas tycker det är mysigt när hela flocken är samlad. Så Svansen kommer inte stanna här, men vi har planer på att passa henne lite då och då.
Man måste få göra misstag för att lära sig och jag måste lära mig att släppa på tyglarna och inte försöka vara så ”duktig” hela tiden…

Men nog om det. Veckan som har varit har flutit på bra. Jag har börjat jobba igen och det var lyckokänslor som bubblade upp när jag träffade de få kollegorna som tappert kämpade medan de andra är på semester. Att jag däremot startade larmet av misstag så det tjöt över hela Göta var en annan sak, men det är glömt och förlåtet 😉 Ser fram emot vår flytt till nyrenoverade fräscha lokaler i början av augusti, det kommer behövas.
Fredag är ändå alltid fredag och när klockan slog 17 så skyndade jag mig hem och möttes av grillspett. Mats har nämligen börjar bli en fena på att laga mat!
Plus att han varit rökfri i nästan en vecka nu. Jag är SÅ stolt!

Jag och Mats har hunnit fiska en del, och det var jag som vann matchen när jag lyckades poppa upp några fina abborrar på rad. Visst är abborrar kul, men gäddor är det roligaste. Det ska ju kännas att man kämpar.

Imorgon drar vi förresten till de Småländska skogarna och umgås med släkten. Svensson-Svensson, Beausang och Svensson-Niskanen ska våldgästa Vaggeryd. Om vädret inte blir alltför dåligt så ska det fiskas lite där.
Morbror har redan lagt viltspår till Mollan, fick jag info om. 20 timmars liggtid blir nog en utmaning för den lilla nosen. Hoppas hon verkligen visar den iver hon tidigare gjort. Dessutom ska hon få hederlig uppvaktning av den lilla orangea Kurry, han slutar aldrig att vara förälskad i fröken Bitter.
I nästa vecka är den stora höjdpunkten P!nk-konserten. Äntligen!

Och jag tror att det blir lite pausande från bloggen ett tag nu…
Det finns så mycket annat som jag behöver lägga energin ifrån. Men jag lovar inget.. som vanligt.

Salta fiskar

Idag packade vi picknick-säcken och for iväg till en sjö en bit härifrån. Vi bestämde oss för att bada med hundarna,och försöka oss på lite kastfiske med popper. Vi dukade upp med solstolar och två energifulla Aussies, som slängde sig i sjön och svalkade sig så gott de bara kunde. Tyvärr var både jag och Mats lämpliga offer mot Blinningar och Bromsar, så vi satt mest och viftade med armarna för att inte bli uppätna.
Vi gjorde några försök med kastspöna och Mats fick hugg två ggr på sin nyinköpta poppet. Urhäftigt och se en gädda in action! Detta gav mersmak. Det var verkligen JÄTTELÄNGESEDAN jag kände nöje i att fiska, så vi bestämde oss för att ta någon fiskedag framöver.
Hundarna däremot såg inget kul i detta alls, och blev ”inknuffade” (Molly blev inknuffad och Svansen följde glatt efter) i tygburen vi köpt. Där låg de och tittade på medans vi kastade, poppade och viftade med armarna om vartannat.
Igår utnyttjade jag gårdens stora gröna gräsmatta och varvade träning mellan de båda hundarna. Svansa lärde sig ett nytt trick, (Vet dock inte om det var så nytt för henne eftersom hon lär sig väldigt fort) ”Backa”… Hon ser jättekul ut när hon backar bakåt! Med Molly körde vi lite saker hon redan kan bara för att hon med skulle få upp lite motivation.
På kvällen tränade vi mycket barnträning med Svansa. Adam och Ella är verkligen bra testpersoner. Även i morse fick vi lite besök av Adam som vi tränade med.
Under natten har även Svansen börjat löpa, så det var bara att få på henne löpartrosorna. Sedan har hon gått och försökt skava bort trosorna hela dagen 😉

Ikväll ska vi umgås, bara jag och Mats (och hundarna givetvis). Just nu är han ute och åker på en lånad motorcykel, och njuter av livet.
Som det känns nu får det även bli en till liten badtur, denna gången till Skäresjö.

Det slår gnistor…

Molly tyckte jag hade varit borta alldeles för länge när jag kom hem, blek och trött, från Skene lasarett.
Hon klängde på mig länge!

Någonstans innan bröllopet, tror jag att jag tappade lite av den där gnistan. Gnistan som får en att se framåt, längta, vara glad och ta varje dag som den kommer. Jag har ingen aning om varför, kanske var det för att min kropp inte mådde bra, kanske var det för mycket med bröllop och allt. Man ville ju ro allt i hamn utan några större incidenter. Jag har aldrig varit bra på att ta stress, och trivs bäst när det är lugn och ro och man inte behöver oroa sig för småsaker. Det har varit en intensiv start på året med viktnedgång och bröllopsplanering. Och trots att det varit det roligaste halvåret hittills, så tror jag att jag tappade bort mig själv lite någonstans.
Men nu känns det verkligen som om jag är på G igen, och det är så skönt! Skönt och få känna sig sprudlande av energi. Och faktiskt se fram emot att börja jobba på måndag!
Kanske även lite av ondo när jag inte hade somnat vid 02.15 inatt. Och när Mats går upp 03.00 tänkte jag att det var dags att han fick i sig lite riktig frukost för en gångs skull. Det är sällan vi äter frukost tillsammans, så nu startade jag stekpannan och kokade mängder med kaffe. Stekt prinskorv och serverade smörgåsar med gott pålägg. Jag tror nog till och med Mats tyckte det var mysigt att få färdiggjord frukost med lite tända ljus, samtidigt som solen höll på att vakna. Det spelar nog egentligen ingen roll för er som läser här, men Mats är verkligen min prins och så mycket känslor som bubblar för honom nu, ja det har det nog aldrig gjort. Kommer nog aldrig någonsin kunna sätta ord för hur mycket han betyder för mig. Hur han, med bara ett leende kan få hela mig varm och glad. Jag säger det igen; Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag hittat honom.. för att jag har honom.
Han har verkligen ställt upp till 110% nu när jag mått dåligt och det bevisar bara ytterligare för vilken genomgod människa han är.
Och givetvis är det inte bara han som ställt upp under tiden jag varit mer eller mindre borta, mina föräldrar har varit enorma supporters med det mesta, mina syskon, Mats familj och alla våra vänner. Jag är så glad att jag har en sån fin familj och vackra vänner som alltid ställer upp vid minsta lilla!

Något annat som faktiskt känns bättre och bättre är tvåhunds-temat som genomgår i vårt liv för tillfället. Jag har inte riktigt vågat låta mig falla för att gilla själva idéen att ha två hundar. Jag vill inte göra något misstag att bli förälskad i tankarna om det inte skulle fungera.
Men det goda överväger verkligen det dåliga och Svansa är en väldigt rolig hund som bjuder på många skratt. Hon har en härlig syn att se på saker och är olik Molly på många sätt, men även lik i att hon är annorlunda.
Igår berättade Andreas om hur hon brukar klättra upp på toalettstolen om man fällt ner locket. Tänkte inte så mycket mer på det, men nog satt hon på toalettlocket imorse när Mats borstade tänderna, klockan 03.15.
Fick även möjlighet att iaktta OM hon skulle vara en jaktidiot imorse när vi tog en längre promenad ute i det fria. Vi råkade stöta upp en hare som var precis framför våra fötter. Molly blev givetvis intresserad, men hon bryter man direkt genom att säga till henne. Svansa däremot förstod nog först inte vad det var som hände men även hon blev intresserad och planerade att följa efter, men en ordentlig tillsägelse med rösten och hon stannade kvar. Skönt!
Blev givetvis massor av belöning till båda hundarna som förvånar mig mer och mer för var dag. Har varit lite fundersam på hur Molly mår egentligen av samboskapet, men imorse så var det hon som bjöd upp till lek och Svansen var inte sen att hänga på. Molly hjälpte även till att försvara Svansa mot en läskig Vattenfallsgubbe, som vi passerade på vår promenad, Molly som aldrig annars brukar bry sig om människor. 😉
De har även legat brevid varandra en stund i sängen idag, utan att Molly visat prov på att bli irriterad.
Jag har alltså, på bara några dagar, gått från att aldrig-vilja-ha-hund-igen till att gilla läget som finns i vårt liv för tillfället. Jag brukar lyssna på magkänslan i många av de situationer som uppstår och det är en härlig känsla som finns där!
Visst har även Svansen en hel del som behövs tränas på hon med, men hon bjuder gärna själv upp till träning och visar härliga prov på shejping-träning. Rom byggdes inte på en dag, men nog ska jag ta tillfället i akt! Nu börjar jag att jobba i nästa vecka, så vi får se hur det går då, men det känns bra!

Igår mötte vi förresten byns och gårdens lokala virrpanna. Hon är en dam/tant som inte har alla hästar hemma, om vi säger så. Hon blev givetvis överförtjust och se mig och Mats med TVÅ blå fröknar. Eftersom denna virrpanna beter sig väldigt skumt, både i kroppspråk och i tal, så tog jag mod till mig på en gång och gjorde klart för henne att man inte får hälsa på Svansen. Givetvis skulle det ifrågasättas, och jag sa vänligt men bestämt att Svansa behöver träning bland oss främlingar först innan man får hälsa på henne. Och hon godtog det!
Visserligen var det mest för att jag inte ville utsätta Svansa för henne, inte ens jag vill  ha någon kontakt med denna person, men man får vara lite förstående och snäll. Damen skulle inte gör en något illa, men hon är lite skum helt enkelt.
Molly fick hon gärna hälsa på, men som vanligt struntade Molly i henne. Och det kändes SKÖNT att kunna sätta en gräns på vad folk får göra och inte. Jag har aldrig riktigt vågat ta ton innan, men jag börjar känna mig säker i mina hundfunderingar igen. Även där känns det som om jag börjar hitta gnistan igen.
Och ska det någon gång framöver fungera att dessutom ha två hundar, så ska dessa inte behöva utstå att bli byns små gullegrisar 😉
Nä, jag gillar när folk tar lite avstånd, man ska inte alltid ta för givet att alla hundar älskar alla.

Nu är det dags…

Idag är första dagen jag har känt mig helt frisk, ja, sedan bröllopet ungefär. Pratade med doktorn igår, och hon berättade att jag troligtvis blivit smittad 4-8 veckor innan bröllopet. Det är ett speciellt virus jag har, som de flesta av människor är bärare på, men det är sällan det ”blommar ut”.
Kroppen bildar själv antikroppar, så det går inte att medicinera bort. Oftast bildar kroppen så mycket antikroppar att man inte får det igen, men det KAN hända att det återkommer om man inte tar det lugnt i början, eller sköter handhygienen bra.
Det smittar endast via människor, så hunden har ingen medverkan i detta, det frågade jag doktorn 😉 Känns så skönt att ha ett ”namn” på min sjukdom och jag känner mig mer än redo att börja jobba på måndag!
Dessutom var idag fortsättningen på mitt nya liv, nu ska jag bli bättre i maten och motionera. Jag har satt att 10 kilo ska av från kroppen nu, sedan kommer jag vara nöjd. Det kommer nog inte gå lika snabbt som de andra kilona inför bröllopet gjorde, utan jag ska gå in med inställningen att jag ska behålla min vikt. Sunt tycker jag! Det är kul att ha ett normalt förhållande till mat, det är då jag mår som bäst!

Jag har, hör och häpna, städat, dammsugit, svabbat golven och varit allmänt duktig idag.
Har testat hundarna i lite olika situationer och jag gillar det jag ser. Har gett dem små godisäventyr ute i gräset på fotbollsplanen så att nosen används lite med.
Vi har även haft Sandra och Andreas på besök, med Svansas syster och mor på besök. Och givetvis lille Sam, som så snällt bara satt och lyssnade och tittade på hundarna. Vi pratade hund en bra stund, om småbarn, bröllop m.m. Vi bestämde iallafall att Svansen fick stanna här ytterligare några dagar då hon charmat oss mer och mer.
Molly fick gå i koppel medan de andra var lösa och hon var jätteduktig. Jag tror det har med att Svansa smittar av sig en hel del godheter. Hon behöver inte stressa upp sig så hårt, som händer i vanliga fall. Igår körde vi lite slalomträning och Mollys träningslust blir iallafall bättre av lite konkurrens. Hon körde fyra pinnar nästan ihopsatta i 2X2-metoden. Svansa började jag med att bara köra igenom och få bekanta sig med pinnarna.
På onsdag nästa vecka har jag troligtvis en träningsdejt med Linda  och Linn på agilitybanan. Ska bli kul och träna lite med Svansen!