Monthly Archives: juni 2010

You are browsing the site archives by month.

The reason..

Den allra knäppaste av hundar jag någonsin träffat.
Men ändå den allra vackraste, käraste och bästaste mus som förgyller mitt liv med skratt och gråa hår.

Igår var det dags att besöka läkaren igen, och vi blev inte så mycket klokare. Hon listade upp vad jag inte hade så lite rätsida och frågetecken försvann. Vi tog nya blodprov och kom överrens om att en form av skiktröntgen kommer göras för att fokusera på överdelen av kroppen, såsom lungor, mage m.m. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, just nu skulle jag helst av allt vilja vara frisk helt enkelt. Är sjukskriven ytterligare en vecka iallafall.
För att tänka på annat  åkte vi till Göteborg. Vi åt en bit mat, där Molly drog den stora lotten att få äta upp mattes potatismos och husses pommes. Nu har vi ätit dåligt i flera veckor så från och med idag så är det dags att tänka i VKs banor igen. Känns skönt att komma igång med maten igen. Eftersom jag har trillat tillbaka några steg i matträsket så var det på tiden.
I Göteborg besökte vi de någorlunda nyblivna föräldrarna Sandra och Andreas med hundarna.
Vi gick på en promenad där jag fick äran att hålla både Molly och Svansa i koppel och det gick kanon. Molly är kul, hon finner sig i många miljöer nu för tiden och blir så lycklig av att bara få vara med. Hon känns mer och mer säker för var dag som går även om hon gärna vill sätta en ganska kraftig gräns med hur nära andra hundar får vara henne. Vi satt sedan ute på gräsmattan och fikade hela eftermiddagen lång, pratade hund och drack kaffe. Svansa charmade oss än en gång och Molly visade sig från sin allra bästa sida; hon tiggde och kelade. Tack så oerhört mycket för en trevlig eftermiddag!

När vi kom hem från Göteborg kändes det i kroppen att jag ansträngt mig lite för mycket. Feber och kroppsvärk igen och jag blev skickad direkt in i sängen. Idag kommer jag få betala tillbaka för att jag var ute och rände. Men det får vara så, idag ska vi tvätta men efter det blir det inte många mer muskler använda…

En trio Aussie.



Dagarna går fortfarande upp och ner. Igår, efter att Molly hade fått ta ett dopp i närliggande sjön, så gick jag och lade mig i sängen för att försöka bota huvudvärken. Sedan kom jag inte upp på en 6-7 timmar. Min syster var så snäll och kom med hembakad blåbärspaj på kvällen och då gjorde jag ett försök att vara uppe, men gick ganska snart och lade mig igen. Vaknade med hög feber senare på kvällen igen och hade väldigt ont i kroppen. *suck*
Idag när jag vaknade mådde jag lite bättre och har faktiskt lyckats vara uppe hela dagen än så länge. Vi träffade Elin, Vera och Tvist i Fristad för att bekanta hundarna med varandra, sedan åkte vi vidare till Elin för att hämta våra bröllopsbilder och fika. Molly lekte surkärring, men kunde ändå umgås med Vera och Tvist på håll. V&T respekterade Mollys garnityr och lät henne vara. Vera försökte dock dra igång lite lek med en strumpa, medans Molly granskade gardiner och smulor på bordet.
Jordgubbar, kex och kaffe i massor. Inte mycket gjort, men nog för att jag ska känna att kroppen börjar skrika nu.
Huvudvärken har inte varit så påträngande idag så förhoppningsvis så börjar den plana ut, nu är det ändå en vecka sedan ryggmärgsprovet. Håll tummarna att jag sakta börjar bli bättre!
Imorgon blir det återbesök hos farbror doktorn!

Sjöodjuret

Dagarna springer iväg. Vet inte riktigt vart de tar vägen.
Något jag däremot vet är att Molly är ganska understimulerad just nu. Hon får inte göra speciellt mycket för tillfället, Mats har börjat jobba och jag ligger för det mesta däckad i fruktansvärd huvudvärk efter ryggmärgsprovet. Igår tog det mig nästan 1 timme att ta mig från vardagsrummet till sovrummet under förmiddagen när huvudvärken var som värst. Ja, jag kan inte hjälpa att jag tycker synd om mig själv. Hade feber under min dag som jag trodde var ”bra” och blev nerbäddad av Mats. Igår tog vi det lugnt, vi hälsade på syster med familj och tillhörande festfolk i några minuter, det var allt jag orkade med. Sedan grillade Mats kött som blev alldeles fantastiskt gott (Tänk att han kan!!!)  och det serverades med Rydbergs potatissallad med smak av dill och gräslök (den nya favoriten som smakar gudomligt).
På morgnarna är jag någorlunda pigg, så i morse fick Molly lite lydnadsträning på fotbollsplanen och möjlighet att träna hundmöte med två stora läskiga jakthundar, samt dagens dos av utskällning från Schäfer-Tjalle. Molly sköter sig jättebra och håller sig i skinnet. Jag har inte heller tappat fokus om hon går lite längre än godkänt, utan då tar jag ett steg tillbaka och tränar igen. Jag kan ju inte klandra henne för att hon missköter sig, det är ju snarare mitt fel som inte tränat på så länge.

Nästa helg är det utställning på Ryda och jag vill verkligen gå på lördagen, då Aussies visas. Funderar på om jag har ork nog att miljöträna Molly, jag tror nog det ska kunna fungera. Hon är betydligt mer miljötränad detta året än förra året och mer säker i sig själv, så det ska nog fungera. Ordentligt med godis och att vara ute i tid så är saken biff. Ryda har blivit en årlig tradition, och känner jag Mats rätt så hänger han nog gärna med.

Att rycka ett plåster..

Plåstret är numera borta och krigsskadan håller på och läka. (Det gula är desinfektionsmedel och ja, tatueringen ser väldigt sne ut)
Idag är en utav de bättre dagarna där jag mått helt okej faktiskt, det glädjer mig! Har kunnat ta Molly på små, små promenader ut på ängarna och gjorde ett lyckat hundmöte på sista då jag kom ihåg träningsgodis! Det var inte igår! Molly blev så förvånad att hon helt enkelt glömde av att det var en hund på andra sidan och bjöd på mycket kontakt, och resultatet blev ett mycket lyckat hundmöte. Jag, Mats och Molly firade det med gos i gräset. Sparkade av mig stövlarna efter goda råd från Musse och njöt av att känna gräs mot huden. Molly och Mats sprang runt, runt, runt och busade medan jag bara njöt. Det är märkligt hur de små sakerna i livet oftast skänker så stor sinnesro i hjärtat.
Allting som hänt den senaste veckan har tyvärr skapat obalans i maten och jag har trillat dit lite. Men jag lovar att komma igen och kämpa med allt. Bara jag får komma på lite balans med fötterna så ska jag kämpa som aldrig förr!

Även insidan är vacker..

Vilka dagar det har varit.
Jag har ju sedan i slutet av maj känt mig konstig i kroppen, var hemma någon dag från jobbet, samma vecka som bröllopet. Efter bröllopet var både jag och Mats oerhört trötta, sov och latade oss mest. Sedan kom min kroppsvärk och feber. Under resan till Tunisien har jag ändå mått helt ok de allra flesta dagar då jag grundat med alvedon/ibumetin så att jag på ett eller annat sätt kunna röra på mig.
I söndags satt jag i soffan med hög feber och åter igen muskelvärk, och nu hade inte tabletterna samma effekt längre. De på sjukvårdsupplysningen ville att jag skulle avvakta till måndagen och besöka vårdcentralen. Sagt och gjort.
Det ”konstiga” är bara att när jag vaknar om morgnarna så mår jag bra. Sedan kommer feber och muskel/ledvärk smygandes framåt eftermiddagen/kvällen. Så när jag var på vårdcentralen var det svårt att sätta ”platser” på vart jag hade ont, eller hur det kändes om jag vred mig åt ett eller ett annat håll. De tog några rör blod och skickade hem mig.
Men sedan blev jag värre igen. Ond, ondare, helvetiskt ont. Mats fick leda mig ut till bilen och köra mig till akuten där han rullade in mig i rullstol. Fick direkt en tid där de konstaterade att febern låg på 38,3 igen. De tog några mer rör med blod. Vidarerullning in på ett eget rum där en sköterska skulle sticka mig lite mer. Trodde min tid var kommen, det gjorde så ont! (Och då har jag ändå varit med om många blodprov genom åren och jag brukar inte säga något alls) Han stack sönder mig både i armvecket och på handryggen innan han fått de mängder blod han behövde.
Doktorn klämde och kände, medan jag låg på britsen.
Åkte iväg på lungröntgen och gjorde mer blodprov och blododlingar.
Tårarna sprutade och paniken vällde fram när han sa att han behövde ha ett ryggmärgsprov. Alltså vätska ifrån ryggraden. Tänk vad mycket hemskt man hört om det tidigare. Och det var precis så hemskt som jag hört.
Först fick jag en morfinspruta i magen. Doktorn frågade hela tiden om jag var trött, men jag var klarvaken. Sedan började han plocka fram operationsdukar, desinfektionsmedel, rakblad m.m. Han klämde och kände åter igen och förklarade att jag var tvungen att ropa om det började smärta i något utav mina ben, för då var de i nerverna och grävde med nålen.
Därefter började han. Mats grät och jag grät. Nä, jag skrek.
Allt som oftast högg det i benen och det var verkligen en hemsk upplevelse. Mats försökte lugna mig, jag satt framåtlutad mot en stol, medans 3-4 sköterskor med doktor stod tysta i rummet. Ju längre tiden gick, desto snabbare skulle de vara klara intygade Mats mig och jag knep igen och koncentrerade mig på andra saker.
Det gick 20 minuter men ingen tur. De grävde och grävde med nålen, men det kom ingen vätska.
Jag började tappa fokus och kände hur jag fick mindre och mindre kraft.
Så de hämtade en narkosläkare som lade först en lokalbedövning direkt i ryggen, sedan var allt över på 5 minuter. Var lite besviken och frågande över varför de inte gjort så på en gång, men antar att de läkarna har annat för sig än att hjälpa små, griniga flickebarn som har feber.
Bad om ett Bamseplåster, men de hade de inte. *dååååligt*
I 6 timmar var vi på akuten innan jag blev inlagd på infektionskliniken för vidare utredning. Mats fick åka hem och jag blev ensam lämnad kvar i ett rum med en högt tickande klocka. Kunde inte sova många timmar första natten och när klockan slog 8 på morgonen fick jag lite frukost jag försökt trycka i mig. Noll matlust. Hade ont i ryggen efter själva ”märgprovet” men mådde ganska bra för övrigt.
Mats kom på besök i några timmar under dagen och vi umgicks på mitt rum. Han hade köpt skvallertidningar och choklad. Mums!
När feber steg på kvällen blev Mats tvungen att riktigt bestämt säga till sköterskan att jag mådde pyton igen. Hon hade behandlat mig som skräp under dagen; hon tyckte alla mina utslag som jag hade både på benen och armarna var prickar som jag fått när jag rakat mig (Jo, för jag brukar verkligen raka mig på armarna)Efter att ha bett om Citodon en 3-4 ggr, slängde till mig två panodil och en ibumetin och sa ”Här har du” medans hon snoffsigt sprang där ifrån (och jag hade dagen innan rapporterat att vanliga tabletter INTE hjälper). Hon ”glömde av” att ta vissa blodprover och blododlingar och skickade in sina kollegor istället.  En annan sjuksköterska kom in och tog febern på mig, jo 38,7. Kändes som om jag höll på att brinna upp samtidigt som jag frös.
MEN efter att Mats skällt ut henne (som jag antar att han gjorde ganska brutalt) så kom tanten in och verkligen bad om ursäkt och lovade att hon skulle rapportera vilka tabletter jag behövde för att kunna sova på natten.
Man skulle kunna säga att det varit några helvetiska dygn, både p.g.a av smärta och av att bli behandlad som skräp av vissa, men nu är jag äntligen utskriven, hemma hos min familj.
De har tagit alla prover de kan och idag har de skickat några prover till forskare i Lund för att se vad som sker i min kropp. Jag är sjukskriven i två veckor framöver, och ska på återbesök efter helgen. De har inte hittat någonting på de prover de gjort, och det är ändå väldigt många då jag ser ut som en liten nåldyna. Enligt mina fina vätskor de hämtat så är jag frisk som en nötkärna med andra ord.
Och det är ju inte precis så jag känner mig, om vi säger så 😉
Nu blir det till att ta det lugnt framöver. Ryggprovet gör att det blir ordentligt tryck i hjärnan så jag har fått en huvudvärk som endast (?) försvinner när jag lägger mig ner. Tydligen kan man även få illamående, yrsel och diarré.
Jag är glad om jag överlever med lite huvudvärk. 😉

Och jag är så glad över att få vara hemma igen.

Smekvecka i Tunisien.

Då man har hund så är det inte alltid så lätt att få åka tu man hand någonstans. Sedan vi skaffade Molly har hon hängt med i ur och skur på både hotell och fester. MEN, eftersom jag och Mats har underbara människor runt omkring oss så ställde mor och far upp och hade hand om Molly i en vecka då jag och Mats åkte till Tunisien och umgicks på just; tu man hand.
Förra lördagen skjutsade syster och Ella ner oss till Landvetter där vi steg på ett litet charterplan som tog oss på en ganska skakig och dåligtmående flygresa i nära 4:a timmar. Flög över ett åskoväder där ett av molnen döptes till Mumma, då det var precis likt den lilla pudeln, samtidigt som det skreks i planet då luftgropar orsakade ordentlig turbulens. Hade ordentliga tryck över bihålorna genom hela resan och vi irriterade oss på en barnfamilj som gjorde precis tvärt emot vad de blev tillsagda HELA tiden. (Tog med andra ord ingen som helst hänsyn till andra)
Väl i Tunisien gick det relativt fort ut till bussen som tog oss efter 40 minuter galen tur till hotellet. När vi rullade upp framför hotellet gick det ett sus genom bussen. Stort, pampigt och vacker. Dessutom med åldersgräns på 16 år, dvs inga barnfamiljer. Ta det inte fel, jag älskar barn och vill ha själv, men vi ville bara ha lugn och ro på vår lilla smekvecka.
I en hel vecka har vi knappt gjort något, tack vare all inclusive.
Vi har legat vid poolen/stranden och druckit drinkar, ätit bufféer, avfärdat hundratals försäljare, snorklat i medelhavet och försökt fånga akvariefiskar, pussats och hånglat minst 50 ggr per dag, funderat över livets mening, pratat framtid, pratat dåtid och minnen. Jag har insett vilken otroligt jämställdhet vi har i Sverige jämfört med Tunisien, jag fick nämligen inte skriva på ett enda kvitto! De väntade alltid på att Mats skulle komma tillbaka. Inte ens när Mats sa att jag kunde skriva på så fick jag det, för kyparen hade ”råkat” tappa bort sin penna, som han på något mystiskt sätt trollade fram när Mats stigit upp ur poolen.
Har sett riktiga skelett till vagnshästar och insett vilken otrolig dålig djurhållning det finns i vissa länder. Ville rida på stranden men kunde inte med att stödja deras vansinniga ”vi-kör-slut-på-våra-djur-sedan-skaffar-vi-nya”. En utav hästarna på stranden hade så ont i ena hoven att den försökte slänga av sin ryttare. *suck*
Mats har stolt åkt Jet-Ski ute i medelhavet och jag har fått flertalet beundrare till mina tatueringar. Många undrade om de verkligen var riktiga 😉 Mitt hår har blivit väldigt solblekt, såhär blond har jag inte varit sedan jag var liten.
Ja, vi har haft en helt underbar vecka, mycket kärlek. Jag är så nöjd att ha hittat min man. Min make.
Mmed undantag för att min kropp fortfarande krånglar. Hade feber en utav dagarna och ont i kroppen så Mats fick hjälpa mig upp på rummet. Just nu känns den inte alls bra, får se om det är dags för ett besök hos fabror doktorn i veckan.
Molly har verkligen levt ett skönt liv lite längre upp på vår gata. När hon insåg att det verkligen var husse och matte som kom gående på fotbollsplanen tidigare idag så skrek hon så högt hon kunde, galopperade det fortaste som de små aussiefötterna höll för och hoppade upp och ner, hela tiden. Vi åt korv med bröd som välkommen-hem-middag på 12:an, drack rusdryck och tog oss därefter hem till vår kära lägenhet, tillsammans som en liten familj igen. Mollys klådan verkar ge med sig. Hon blir badad varannan dag och just nu ligger hon och gottar ner sig i husses säng, brevid mig. Hon murrar lite då och då. Även hon delar min tanke:
Borta bra, men hemma bäst!

Tänt var det här!

Ja, Mats, lyssna på din syster med familj som skriver så härliga kärlekslappar över hela lägenheten .
Vem behöver tändvätska egentligen?


Den oerhört vackra skålen vi fick i bröllopspresent.

Jag borde…
Jag borde…
Ja, jag borde göra allt det där. Städa. Ordna. Packa Mollys kappsäck.

Kroppen känns oerhört sliten och igår gick jag och lade mig med feber igen. Benen, ryggen och nacken var stela som pinnar och jag frös. 2 dagar i rad där jag först vaknar med gott mod och sedan framåt kvällen säger kroppen ifrån. Jag hoppas att denna kvällen blir feber och värkfri, jag har inte riktigt tid om vi säger så. Jag har ju semester 😉 Har tittat efter mystiska fästingbett/märken men ingenting. Så håll tummarna för att jag får sova utan smärtstillande inatt.
En annan som inte mått så bra inatt är Molly. Hon har kliat sig och bitit sig på magen natten. Bara att boka veterinärtid med andra ord. Samma sak förra året, men denna gången lät vi det inte riktigt gå så långt utan vi tog det säkra före det osäkra. Mats åkte själv då jag inte vågar anstränga mig mer än nödvändigt. De trodde på någon hudinfektion, ingenting som smittar med andra ord, och vi fick ett specialschampo att tvätta med varannan dag. Inte helt i det bästa läget, eftersom Molly ska få spendera 1 vecka hos ”mormor & morfar” från och med imorgon då jag och Mats ska få rå om varandra lite extra. Det ska bli mysigt att få umgås på tu man hand!

utflykt…

Trotsade feber med tillhörande kroppsvärk och åkte med Mats och Molly till Härryda där vi träffa Nadia med sitt nya tillskott, människovalpen Tindra. En liten söt tjej i röd sparkdräkt och vita strumpor i den allra minsta lilla storlek. Både jag och Mats fick äran att hålla henne och nog pirrade det i hela magen när det lilla underverket låg i min famn. Spädbarn brukar sällan vara söta i mina ögon, men Tindra var verkligen hjärtesöt. Vi åt kanelgifflar och Singoallakex med ordentlig uppsyn från tre hundar.
Molly skötte sig, om än med lite osäkerhet när först Nea hälsade och även Svansa, som Nadia passar för tillfället. Molly och Svansa busade på fotbollsplanen, det är så härligt och kunna se Molly släppa loss.
När alla tre sedan fick vara ute så höll sig Molly lite åt sidan och försökte inte leka polis, trots att både Nea och Svansa skällde och busade. Det tar sig med andra ord…

Tack Nadia, Tindra, Nea och Svansa för idag.
Nu ska jag ta det lugnt… Eller jag borde göra det iallafall!

The way you make me feel

Favoriten än så länge efter helgens fotografering med www.veralus.se
Jag kanske är partisk, men bilden utstrålar verkligen KÄRLEK!

Lever fortfarande på lyckoruset efter helgens fest. Både jag och Mats går runt och ler, ingenting hade kunnat blivit bättre om vi ens försökte. Alla var på härligt humör, maten smakade (iallafall det lilla jag kunde få i mig) och det klingades och skålades i glasen. Framkallat engångskamerorna och vi fick oss många goda skratt. Och varenda gång jag tittar på Mats så inser jag att vi är numer gifta, han är min make. Vi är så nykära vi bara kan och vi håller oss i närheten av varandra hela tiden.
Förutom just nu när han är på styrelsemöte.
Något som inte är riktigt lika kul är hur resten av min kropp mår. Sedan måndagen i förra veckan så har jag mått allt annat än bra, men jag lyckades förtränga det bra över helgen. Nu får jag betala. Bihålevärk, ont i kroppen och feberfrossa tidigare idag. Och jag är fortfarande så trött att jag skulle kunna sova 24/7…
Tog en tripp in till staden för att sätta in bröllopspresent-slantarna på kontot, handla en häftig skärare på Cervera, köpa ett rengöringskit till systemkameran och boosta humöret med en 8-bitars sushi med tillhörande miso-soppa. Vi gick nära, nära under paraplyet i hällregn och fönstershoppade.
Trots ett välkomnande tillskott i kassan av både bröllopspengar och skatteåterbäringen så höll vi oss. Vi är duktiga nu för tiden när det kommer till ekonomi. Vuxenpoäng.
Väl hemma åt vi, rastade Molly och somnade igen. Vaknade med 37,9 C, feber, halsade en Treo och kände verkligen inte alls för att ta en promenad med Molly. Pälsade på mig kläder och tog ut MollyMus i regnovädret. Väl ute lät jag regndropparna studsa mot ansiktet, medans Molly gjorde allt i sin makt för att samla så mycket maskrosfrön i pälsen som möjligt. Jag tvingade mig själv att gaska upp mig:
Kicki, vakna… du håller ju på och missar hela sommaren/semestern…
Torkade Mollys blöta tassar i hallen och passade på att använda de nyvunna, svaga, men ack så välkomnande krafterna till att plocka i ordning de senaste dagars slappande. På fredag har jag lovat att städa i ordning hörnskåpet i köket och oredan under vardagsrumsbordet.
Jag tycker det är organiserat kaos. Mats delar inte min åsikt. Det är nog det enda vi är oense om nu för tiden. 😉
Dessutom inser jag verkligen vad 4 dagars skitätande gjort på vågen. Inte bra, inte alls bra, därför tog jag ett nytt tag i maten idag. Känner mig stolt att jag ändå ser själv innan det gått utför helt. Ikväll funderar jag på ungsbakad kycklingfilé med crisscuts, my favorite. Serveras gärna med lite creme fraiche och sweet chilisås.
Imorgon bebis- och hundmys med Nadia & Nea, längtar!

Nu kurrar verkligen magen!