Monthly Archives: maj 2010

You are browsing the site archives by month.

stanna upp


…Molly hälsar att man ska passa på och njuta av det goda i livet medans man kan….

Ibland måste man stanna upp för att lukta på blommorna..
Det citatet fick jag på ett vykort av min mamma och pappa till en födelsedag. Mats hängde vykortet på kylskåpet och där har det fått hänga. Och jag brukar läsa på kortet ibland för att påminna mig själv om att inte ha så fasligt brått hela tiden. Det är viktigt för mig att kunna njuta av livet. För tillfället känns det mesta upp och ner, jag  är helt slutkörd när jag kommer hem på kvällarna och petar i mig maten. Så idag när jag öppnade kylskåpet för att laga pizza Pronto läste jag orden och kände att jag ska slappa lite i soffan ikväll. Med datorn i knät tillsammans med ett glas Cola Light. Finns säkert hundra saker jag borde göra. Men ikväll skiter jag fullständigt i det.
Njutning på hög nivå med andra ord.
Det är förresten konstigt hur något så viktigt som mat har hamnat lite i skymundan. Jag har tyvärr tappat lite matlust den senaste veckan, då jag faktiskt börjar bli nervös, så jag står numer minus 17 kilo. Kilona verkar numera använda sig av det gamla tidningsuttrycket ”Att rasa i vikt”. Knappast hållbart, jag vet, men inte så mycket att göra åt. Imorse tog jag till och med lax med PH-ost för att få i mig lite extra kcal, men den åkte å andra sidan hiss i magen till jobbet. Jag har aldrig vägt såhär lite i mitt vuxna liv. Jag tänker sikta in mig på 20 kilo, sedan ska jag istället komma igång med motionen och få min kropp lite mer musklad. Något jag insett de här månaderna är att jag vill aldrig mer igen må så dåligt som jag gjort innan jag äntligen blev ”nykter”. Och jag ska kämpa för att inte falla tillbaka.

Veckan som gått (jösses är det verkligen redan torsdag?!) har varit ganska fullspäckad hittills. I måndags var det agilitykurs, som gick bättre och bättre, men jag börjar inse att agility inte är riktigt så kul som jag kännt innan. Molly blir fortfarande fruktansvärt stressad även om det är hundar på andra sidan staketet. Hon tar inte alltid belöningen jag ger henne, trots att det faktiskt är mat vi pratar om. Det gick som sagt bättre i nu i veckan än förra måndagen, men det känns ändå inte riktigt SÅ kul som jag upplevt förr. Något som däremot gick jättebra och som jag vill spinna vidare på är hennes avslappnande stil när andra hundar jobbade i närheten när hon fick på sig kopplet. Ungefär som att hon lät mig ta kontrollen och gick med på att bara titta och vila. Stort framsteg. Jag passade på att samtidigt träna lite kontaktfält mellan alla hundekipage och Lisa gav oss fin kritik. Jag kommer gå klart agilitykursen, men sedan tror jag att vi prövar på något annat. Vi ska ju lära oss massor, hon och ja 😉

I tisdags fick jag sluta lite tidigare från jobbet. Vi skulle nämligen få besök. Klockan 17 stod det en reporter från lokaltidningen för att göra ett litet reportage om mig och min resa. Väldigt kul tyckte jag, och hon sa att hon gärna intervjuade mig för att jag kunde inspirera så många andra som sitter i samma träsk som jag. De hade fått syn på artikeln om mig i Aftonbladet och sökt upp mig. Mats och Molly fick även de vara med på ett hörn och kommer komma i tidningen några dagar efter bröllopet… Spännande!

I går blev det shopping för hela slanten. Vi åkte till stan för att handla en present till moster som sytt min klänning. Hon har varit en riktig pärla som ställt upp och jag vill tro att den kommer vara helt fantastisk. Vi handlade även papper som omslaget till festhäftena och kyrkbladen ska vara på. Det märks att vi börjar bli lite nervös eftersom vi höll på att bli lite griniga på varandra. Men som vanligt när det handlar om oss nu för tiden slutar det alltid med att vi gapskrattar. Vi har blivit så harmoniska tillsammans och vi kan nästan avlsuta varandras meningar. Jag har verkligen aldrig i mitt liv träffat en sån spännande, snygg, äventyrlig och med-glimten-i-ögat-kille. Han får mig dagligen att nypa mig i armen eftersom jag tror att jag drömmer. Och det är så det ska vara helt enkelt. Det ska vara sån där ”kan-inte-leva-utan-dig”-känslor. Jag är lycklig som får känna så, och få gifta mig med mannen i mitt liv. Jag har säkert sagt det förr, men det tåls att säga igen: Jag har ALDRIG i hela mitt liv ångrat att jag vågade ta steget ur mitt gamla liv för att möta upp med Mats längs vägen. Det är den bästa väg jag någonsin tagit och här står jag nu, två år senare och ska lova evig trohet i kyrkan. Det känns redan att en hel del fjärilar flyttat in i min mage. Jag hoppas de håller sig någorlunda i schack tills den stora dagen infinner sig.
Innan vi somnade igår fick vi kika på bilen som ska ta oss från kyrkan till fotograferingen och festen.. En underbar liten bil som kommer vara så vacker…
OM jag glömmer det så vill jag redan nu tacka alla som verkligen ställer upp och vill hjälpa oss att göra vår dag till just VÅR dag. Mina föräldrar har hjäpt till dag som natt! Och Mats föräldrar drog sig till Tyskland och inhandlade all dryck. Min syster och bror med familjer hjälper till som bara den. Och Linda och Jonas som ställer upp för att vara hundvakter under helgen… ja, som sagt OM jag glömmer att tacka tillräckligt så gör jag det nu. Av hela mitt hjärta! Love you.

Och dagen till ära, innan jag började laga mat tog jag mig hem och spårade med Molly. Mats hade lagt ett långt bra och kul spår ute på ängarna. Dessvärre blev det snäppet för långt, för Molly blev bajsnödig mitt i allt och tappade bort spåret när hon gått över en stenmur och hittade inte tillbaka. Nåja. Hon spårade på duktigt av 3/4 av spåret och vi hade kul! Det är oerhört intressant för en gröngöling som mig att studera hur Molly använder sig av hela sitt lutksinne.
Nu ligger hon på vardagsrumsgolvet och suckar nöjt.. En bra dag hälsar hon!
Vi mår iallafall bra, och vi längtar…

Vid regnbågens ände…


Vid min regnbåge finns min kruka med guld – Molly

Trögare än trögast.


De vackraste hjärtan

Det händer just nu väldigt mycket, tiden flyger iväg och datortid är inte så prioriterat. Men vi lever och mår alldeles fantastiskt. Tänkte blogga om agilityträningen i måndags medans jag har det någorlunda färskt i minnet.

Jag hade under måndagen funderat på om jag verkligen skulle åka till Fristad. Jag kände mig mer död än levande på måndagen. Men min kloka och vackra mor tyckte jag behövde något annat att tänka på än bröllop, så jag tog Opeln till Fristad. Passivitetsträningen gick jättebra, hon bjöd på egna initiativ under genomgången. Det är skönt och våga trycka lite mer på Molly. Alltså inte trycka bokstavligt talat utan testa hennes gränser. Vi har kommit väldigt långt på sådan träning och jag har lärt mig extremt mycket. Så länge de andra hundarna är stilla så kan Molly med. Framgångarnas framgång och jag kände en sån extrem lättnad och vågade till och med slappna av och låta henne bestämma humör själv. Belönade mycket på marken för att få lite olika belöningspositioner samt möjlighet för henne att själv hitta den positionen jag ville att hon skulle ha.
Väl inne i ”buren” var det något som gick snett. Hon tappade all fokus och gick till attack mot nätet och hundarna utanför HELA tiden och ett tag gick hon inte ens att bryta med köttbulle/korv- eller bollbelöning. Jag kliade mig i huvudet och gick lite bakåt i träningen. Vi körde enkla bakombytesövningar och då släppte det lite. Men så fort vi gick på slalomträning alternativt hinderhoppning så belönade hon sig själv med att göra utfall. Ingen belöning jag prövade under kvällen var bättre än utfall för Molly, och de var långa och många, tyvärr.
Kanske hade vi en dålig dag, kanske kände hon att jag var trött och därför inte kände någon större lust till att träna heller?
Vi kämpade tappert till de sista övningarna, sedan gick jag över till att bara lugna ner henne då hon pep av stress.
I slutet fick vi prova en enkel liten U-bana. Då Molly lugnat ner sig så fick hon prova först medans de andra fick byta plats och gå in i buren, men hon tog bara ett hinder och en rak tunnel, sedan sprang hon iväg och tittade nyfiket på annat. Både jag och Lisa försökte pocka på uppmärksamheten och få henne på rätt bana igen, men Mollys hjärnceller hade tagit slut för dagen så vi gav upp.
Jag antar att jag får skylla mig själv lite, eftersom vi (eller läs jag) inte orkar träna något avancerat för tillfället. Min energi är slut. Kanske borde jag röra på mig mer, men jag orkar verkligen inte. Jag är helt slut på dagarna när jag kommer hem och skulle helst vilja sova bort en hel vecka i streck, därav en lite understimluerad hund.
Inte för att hon tackar nej till vila, absolut inte, hon är nöjd så länge hon får hänga med på äventyr och kräver inte så mycket mer, men givetvis behöver hon iallafall få mer stimulans än vad hon får nu. Vi får se om det blir till att lägga spår i helgen.

What a day…

Vet inte riktigt vart jag ska börja. Det har hänt väldigt mycket på kort tid.
I lördags, 08.45, en kvart innan tjejdagen till Vaggeryd skulle starta får jag ett SMS om att jag bör kolla min facebook. Väl där informerar min syster mig om att resan till Småland är inställd och möhippan börjar! Nervös och skakis fick jag instruktioner om att bege mig till affären för vidare info.
Jörgen överlämnade mig en stor påse innehållandes en hel del kuvert och påsar.
Min första uppgift var att bara chokladbollar. Alla ingredienserna fanns redan uppmätta så det var bara för mig att slänga i allt i matberedaren och vips hade jag en fin chokladbollsmet som jag rullade i pärlsocker. Därefter fick jag packa en partyväska med tillbehör. Skor för party, oömma kläder, oömma skor, pingisrack m.m. Och till sist fick jag på mig den fulaste och äckligaste av klänningar som tydligen inhandlats på Myrorna utan tvättning. Jag såg hemsk ut. Med en blinkande tiara i håret och fina lilla barnörhängesklips á la prinsessa gick jag till busshållplatsen, eftersom jag fått info att åka buss utklädd! Jag kan ju bara meddela att jag helst av allt ville sjunka genom jorden. Men riktigt så lätt skulle jag uppenbarligen inte ha det.
Busschauffören flinade åt mig och försökte peppa mig.. Där satt jag själv på bussen med tusentals (?) ögon stirrade på mig.
Väl i stan möttes jag av Soili, mamman, Jennie och Michaela. De hade med sig en liten låda, där det låg en bok som jag skulle samla äktenskapsråd i. Det fanns även fina pärlade halsband (?) som jag skulle sälja för en ack så dyr penning som 20 kr.

 

Jag gjorde en hel del tappra försök i spöregnet och fick sålt lite halsband. Sjöng även duett med en kille som var på sin svensexa. Och inte en endaste droppe sprit fick jag! Lite elakt tyckte jag. Jag gillar inte i vanliga fall att prata med okända människor, tänk då att behöva proppsa på dem egenpärlade halsband som min mamma gjort helt nykter 😉 Fy syster och ni som kom på det, ni ska banne mig få igen någon gång!
Efter mitt livs mest förödmjukade stund, åkte jag, mamma och Soili till Dalsjöfors där vi mötte upp med Jennie och Mela.

Vi käkade pastasallad och kyckling. Jag var fortfarande inte riktigt mig själv och hade jättesvårt att äta… Och värre blev det. Helt plötsligt åkte det på en ögonbindel, och de började klä av mig mina kläder. Sedan tog de på mig andra kläder.
De körde ut mig i skogen innan bindeln åkte av och där stod jag framför ett stall! Jag skulle få rida islandshäst precis som jag önskat mig! Jag, Soili, Jennie och Mela fick var sin häst och kul hade vi. Det var MYCKET lättare att komma upp på hästryggen när man väger 15 kilo lättare. Och precis när vi red ut sprack vädret upp och solen lös varm och klar. Det kändes precis som förr när ridkunskaperna flödade genom kroppen. Jag hade verkligen glömt av hur kul ridning kan vara, hur det öppnade alla sinnena, och hur vacker naturen ses ifrån hästryggen. Jag fick en härlig islänning vid namn Stjerna som hade en väldigt härlig tölt. Satt som en prinsessa i sadeln.

Och efter ridningen körde vi tillbaka till Dalsjöfors, bytte om och åter igen ögonbindel. Sedan körde de mig in till stan. Jag blev inledd i en byggnad där jag kunde känna lukten av klor. När ögonbindeln åkte av visade det sig att de hyrt Citypraktikens relaxavdelning och köpt SUSHI inför kvällen! Det var helt underbart kul. Vi alla pratade, åt och drack gott. Vid 21 åkte mamman hem med pappan medans vi tog oss vidare till Grand där vi festade hela natten lång.

Vilken dag det var! Mådde verkligen som jag förtjänade dagen efter. Hade ju knappt kunnat äta något under möhippedagen, men däremot hade jag ju fått dricka desto mer 😉

Rörigt inlägg blev det, I know. Men jag måste ändå plita ner det jag kommer ihåg medans minnet är färskt 😉
 Känner mig fortfarande inte helt pigg och huvude bankar.
Imorgon åker jag, mamman och pappan till Vaggeryd efter jobbet och ordnar med klänningen, håller vekrligen tummarna att vi kommer iväg och att det inte blir någon mer möhippa, för nu vill jag se hur min klänning kommer se ut 😉

Gårdagens agilityrecension får bli någon annan dag. Den var inte sådär fantastisk tyvärr.

Snart är det dax..

Åh, snart är det premiär för SATC 2. Jag längtar. Har kollat in den nya ”förtitten” på www.carriebradshaw.com and I like it. I really doooooo. Förhoppningsvis kommer jag och syster kunna se denna på bio, precis som när första filmen kom ut. Ah. 1:an har jag nog redan hunnit titta på 30-talet gånger och hela serien har jag gått igenom 3 ggr bara genom samlingsboxen jag har. Sedan vet jag inte hur många ggr jag sett samma avsnitt på tv. Lövly!
Jag som aldrig annars är speciellt tjejig av mig, bara gottar mig i deras liv. Seriernas serie helt enkelt.

Något annat som inte är lika fantastiskt är vädret. Man kan ju bli deprimerad för mindre. Igår piskade snöblandat regn mig rakt i ansiktet. I maj. Jag går med vantar på morgonen eftersom det fortfarande är frost på mornarna. Härligt. Det är väl en jäkla tur vi bokat en resa till Tunisien så att vi får lite sol att se fram emot om nu resten av sommaren skulle bli katastrof. Jag har ett önskemål. Regnuppehåll den 5:e juni. Och gärna sol. Och vindstilla. Ni vet, en sån där strålande sommardag. Ja, det önskar jag mig.

På lördag blir det tjejdag med Jennie, Ella och mamma. Vi ska till Vaggeryd för att göra det sista på bröllopsklänningen. Vi ska även in till Jönköping för att se vad vi kan hitta för intressanta saker. Har ju fortfarande något nytt och något blått som ska införskaffas. Skor känns även det lite osäkert. Jag börjar känna mig lite sådär pirrig i magen inför dagen. Nedräkningen har börjat och var dag går jag igenom saker som möjligtvis är glömda. På söndag firar vi Wille som fyller år och då passar vi på att samla ihop flocken så att vi kan brainstorma lite inför vad som komma skall.

Idag har jag tagit det piano. Sov till 10 (!), dammsugit och svabbat golven tillsammans med Mussen (!), bytt sängkläder (!), plockat undan i köket och funderat på livets mening. Det är skönt med lediga dagar mitt i veckan utan speciella krav. Vi har knappt varit utanför dörren mer än nödvändigt idag..

Ikväll hoppas jag att jag orkar stanna uppe till Debatt, där svärmor är med.. Igen. 😉 Tänk att jag fått en sån frisk fläkt till svärmor. Det är få förunnat!

Långa bollar på Bengt…

Igår var andra agilitytillfället och vi var fokuserade till tusen. Utnyttjade samlingstillfället i början för att träna stadga och inte ett enda utfall eller morrning kom från Molly under tiden. Använde klickern till skvallerträning och fick några fina kontaktövningar innan vi gick in i vår lilla ”bur”. Tänk vad en liten dosa kan förstärka belöningen.
Väl lös tappade hon fokus lite och uppmärksamheten lät sig bara fångas när bollen togs fram. Gissar att jag sänkt garden lite och därför inte fångade upp henne på samma sätt som sist. Eller så går det helt enkelt lite i perioder.
Denna gången jobbade vi på framförbyten, bakombyten (som inte är någon jättefavorit enligt mig, men givetvis bra att kunna) framåtsändande, bakåtkedjning m.m. Mycket att tänka på med andra ord. Fick mig såklart en bettskada i samma finger som när jag och Linda var ute, och blodet flödade från såret. Igen. Fingret ser inte så jättevackert ut idag, då det börjat bli en form av blålila böld. Nåja, det lägger sig förhoppningsvis tills nästa gång 😉
Vi körde på fullt ut hela kurstillfället. Jag märker så väl att hon kommer på sig själv att göra utfall så länge hon inte har en uppgift att fokusera på. Därför var det verkligen fullt ös igår och idag har jag träningsvärk i benen efter allt rusande med bakombyten och framåt-träning. Men kul hade vi. IGEN! I löv it. Lisa kom med några bra tips och övertygade mig om att vi kommer kunna ha ett bra slalom på bara några veckor om vi lägger manken till att även träna hemma. Vi får väl se hur det blir med det. Det är mycket nu helt enkelt, men några minuter i veckan skulle jag väl kunna ordna.

Något annat som är kul är att vår hyresvärd sålt gården vi bor på. För alla andra kanske det låter osäkert, men det hade inte kunnat bli bättre. Vi gillar givetvis hyresvärden vi har nu, men han har inte riktigt lusten att ta hand om gården, vilket inneburit att det blivit lite jobbigt att bo här över vintern. Vi har pratat om att flytta, leta hus eller vad som, men vi vill inte lämna Hedared och hus har vi inte varken mognaden för eller pengarna. Det har varit mycket skrik och gnäll runt omkring här och vi vill ha lugn och ro. Polisen har varit här flertalet ggr på bara någon månad p.g.a familjebråk m.m. Därför behövs det någon som kan ta tag i saker och ting och vi tror den nya ägaren har den möjligheten.

Idag överraskade Mats mig med att ha köpt en grill förresten. Vi invigde den på balkongen med lite god grillad kyckling tillsammans med potatisallad och tomater med lök. Lyckat och lär göras fler ggr! Nu är vi redo för de där vackra grillkvällarna som denna sommarn kommer ha att erbjuda!

Bröllopstankar

Att vara ute i god tid med saker är det jag gillar bäst. Ändå är det så mycket saker kvar att göra. Och om 4 veckor är det dags. Inte klokt egentligen hur snabbt tiden går. Känns som om det var igår, vi stod där i Alingsås och Mats gick ner på knä. Mysfarbror själv.

Okej.
Nu tänker jag skriva ner en lista här för att påminna mig själv vad jag behöver göra:

– Besöka Bettys för att prata om brudbuketten och en eventuell dekoration till festen.
– Prata med Siv på GG-mat för att informera exakt antal gäster m.m.
– Köpa mina bröllopsskor
– Träffa Carola för att diskutera det sista med tårtan
– Besöka Vaggeryd för sista pill med bröllopsklänningen.
– Göra en gästlista och ge till festfixarna som får ordna häfte till festen
– Ordna lista med musik till datorn inför festen.
– Köpa placeringskort
– Göra kyrkprogram
– Träffa värdkillarna till festen och instruera vad som behövs göras.

*Suck*
Det är mycket och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna all.
Å andra sidan är det mycket som redan är färdigt:

– Kyrka, samt psalmer och böner m.m.
– Festlokal
– Mat med catering, 3-rätters
– Deadline för inbjudan är färdig och de som kan komma har informerat oss
– Tärna och Best Woman är informerade
– Bröllopsrum på Scandic med tillhörande VIP-tid i relaxen med bubbelpool.
– Allt dricka. Dock inte det alkolfria.
– Fyllning till tårtor och ungefärlig storlek
– Hundvakt över hela helgen
– Håruppsättning och smink
– Fotograf Elin Åström
– Bordsplacering
– Kostym och klänning
– Hindersprövning inlämnad och klar.

Allt jag kan komma på för tillfället. Det är mycket med ett bröllop. Ska faktiskt bli ganska skönt när det är ”över”. Jag gillar inte att ha ”måsten” som man inte kan göra på en gång, utan som man måste vänta på hela tiden. Men men. Om 4 veckor, står jag där… på väg in i kyrkan…

Halelujamoment?

Idag fick vi finbesök av prästen som ska viga oss. I nästan två timmar pratade vi kärlek, psalmer, intågningsmusik och småtips m.m. Ja, allt mellan himmel och jord. (Hahaha) Vi åt uppvärmda kanelbullar och drack massor av kaffe.
Hon kändes… lite annorlunda eller hur man nu ska säga. Inte fel alls, men ändå väldigt speciell. De som träffat henne vet vad jag menar.  Däremot har de även sagt att i kyrkan är hon jättebra och det är ju det viktigaste. Molly gillade henne direkt, och satt vid hennes sida och bad om uppmärksamhet.
Vi bestämde intågningsmusik, och det kommer bli vackert. Min pappa kommer leda mig in i kyrkan, och överlämna mig till Mats. Efter mig kommer även Mats Best Woman gå och min tärna, min finaste av systrar. Idag kändes det mer verkligare än någonsin att det börjar närma sig. När jag insåg att jag räknat fel kändes det ännu pirrigare. Det är bara 4 veckor kvar men ändå så mycket att göra. Och vi som trodde vi var ute i god tid! Hihi. Det är spännande men ändå lite skrämmande såklart och redan nu när jag tänker på det så pirrar det i magen. En väldigt bra känsla iallafall…

Efter prästmötet hade jag lite dötid  innan tvättstugan och plockade fram lite slalompinnar och fortsatte på 2×2-metoden. Molly kändes dock inte riktigt lika klockren som i måndags, hon såg inte raka vägen genom, vilket givetvis innebar att jag gick för fort fram. Men med lite belöning med boll alternativt godis så gjorde hon sitt bästa. Boll är förvånansvärt belönande för henne, bollen är helig i träningen och hon blir inte alls lika uppstressad som jag upplevt innan. Däremot så har jag märkt att jag ska börja med godis för lite nervarvningsbelöning och när hon fått jobba med hjärnan lite så kan jag ta fram bollen. Det gjorde jag i måndags och borde gjort idag med, men man lär så länge man lever. Avslutade träningspasset med några klockrena skick och därefter nöjde jag mig och Molly fick springa lös på ängarna.

Nu tvättstuga.

Den riktiga agilitypremiären


Den finaste av finaste

Ja, när jag tänkt börja agilitykurs i vintras så var det verkligen inga vidare känslor i inomhuslokalen. Molly mådde uruselt av stressen som infanns sig och att se sin hund må så dåligt gjorde inte saken bättre, så jag var näst intill beredd att ge upp. Men så lät jag mig övertalas av Lisa att få en VIP-behandling i agility steg 1 utomhus i Fristad. Det var en jäkla tur att jag inte envisades om att ge upp för det var SÅ kul och jag längtar till nästa gång. Vi fick en egen liten inhängnad tennisbaneplan där det redan var inställt hopphinder, tunnel samt slalom, när vi kom dit. Molly fick stanna i bilen under genomgången då det var många ekipage anmälda. En känd, några bekanta och resten okända.
Eftersom jag och Molly tränat en del grunder sedan tidigare började jag träna på vår nivå. Tränade lite sug mot hinder och hon sög sig rakt fram med en härlig intensitet när bollbelöningen kom.
Jag och Lisa diskuterade slalomträning, då vi fastnat på 2 pinnar enligt traditionell träning. Jag började grunderna i 2X2-principen och jag höll på att svimma när jag såg hur snabbt Molly fattade. Vi avancerade ganska fort och hon började få in snitsen i kroppen när pinnarna närmade sig varandra. WEEE!!!
 Vi hade verkligen skitkul igår ihop igår, och det var längesedan jag kände att jag längtade efter något så som jag kände igår och känner idag. Testade hennes kunskap i framförbyte och jag gillade det hon framförde. Det finns mycket gott att ta fram hos henne märker jag. Härligt sug mot hopphinder, tunneln som hon tiidgare varit lite skeptisk mot tog hon utan problem, och hon gjorde allt jag bad om och lite till. Hela kurstillfället jobbade vi hårt med lite paus för drickande. Ja, nog är jag galet kär i min hund, och vi kommer ha så kul!
Det blev det utfall i början och visst sprang hon in i stängslet några ggr innan hon fattade att varken hon eller de andra hundarna kan göra henne något så plingade det till i hennes hjärna och en arbetshund syntes under kisse-katt-ytan!
Jag skulle kunna skriva massor av saker från gårdagen, för det var verkligen en positiv uplevelse och jag är helt övertygad om att vi kanske till och med kommer gå mer agilitykurser.
Kanske aldrig tävla, men det gör mig inget längre. Jag är nöjd med det vi kommer åstakomma och inte bli sur för det vi inte når till. Nu känner jag mig inspirerad och ska fortsätta träna mer agility hemma, för pinnar jag.
Molly var helt slut när vi kom hem, men med tanke på hur hon kämpade igår så är jag inte speciellt förvånad. Det tar på krafterna, även om man heter Molly Mus och är världens finaste Aussie.

Klassiska dagar..

I torsdags passade vi på med lite miljöombyte tillsammans med Linda och Mumma, medans husse var på fotboll. Vi träffades på Kype, Norrmalm och gick en lång promenad. Det märktes att vi inte träffats på länge, vi babblade i munnen på varandra och jag lät mig inspireras av Lindas bubblande energi. Skön hundmöteskänsla under promenaden, jag lyckades undkomma med ett söndertrasat långfinger som tvättades av i en porlande iskall bäck när Molly sikta fel och trodde mina fingrar var korv. Resten flöt på fint, vi tränade upplock med spårpinnar och koppelpromenad. Jag lärde mig att inte ha Gentle Leader på promenader där Molly ska vara lös, det är väldigt opratiskt att sätta på igen om man snabbt behöver koppla utan då får det bli Halti.
Pratade om det mesta mellan himmel och jord och avslutade torsdagen med ett gott humör som följt mig sedan dess.

Sedan har det inte hänt så mycket mer i livet. Det rinner på som vanligt. I fredags slutade jag tidigt, fick skjuts hem av Svensson-Svensson. Sippade på rödvin, åt improviserad tacopaj och njöt av en film tillsammans med Mats och Molly.
I lördags hade jag lite svårt att sova på morgonen då jag var lite nervös för att en eventuell möhippa skulle bli av. Men jag väntade i onödan, uppenbarligen. 😉 Hjälpte pappa att fylla deras inomhusförråd av ved. Mats lassade i skottkärror medans jag skjutsade ner vedträn i källaren till pappan som staplade. Hela 4 kubik fick vi ihop och armarna värkte. Därefter bjöds vi på grillning med tillbehör på Klostervägen, där vi pratade bröllop (så klart) och busade med Adam och Ella.
Idag har jag ärligt njutit av solen hela dagen och min näsa ser ut som ett stoppljus. Har suttit ute på balkongen med en bra bok och en liten påse Läkerol Gigant Salvi. Gott när man vill ha hjälp med sötsuget. Har slarvat lite den senaste veckan med att inte föra matdagbok. Vi får se vad vågen säger om det imorgon eller om jag kunnat ha så god koll själv.
Molly har kastat boll med både Adam och Ella. Tänka sig när hon förr visade uppenbara problem när det var barn i närheten. Det har vi tränat oerhört bra! Sedan är det ju bra med barn som har lite visad respekt för Molly med och inte bara slänger sig på henne. Bra kombination!


Dessutom behövdes lite välförtjänt pälsvård för en fällande Aussie….