Monthly Archives: april 2010

You are browsing the site archives by month.

Händelsernas vecka?

Jösses, vilken händelserik vecka. Den har kantats av deadline för bröllopsinbjudningarna, dålig sömn, förvirrande meddelanden i brevlådan, bevakning av ett polisinferno vid en skottlossning på väg till jobbet, ytterligare förvirrande och skrämmande (?) meddelanden i brevlådan, glädjande besked och tvättning. Och det är bara onsdag kväll!

Har hunnit fundera en del på vår kommande agilitykurs och jag känner inte alls av så mycket oro som sist. Det ska bli kul, just för att vi får sätta våra förutsättningar i fokus. Jag behöver inte alls oroa mig för framspringande hundar och jag behöver inte alls oroa mig för att Molly ska springa fram till någon annan. Spännande! Jag tror inte vi kan få bättre förutsättningar än de vi kommer få på måndag och jag känner mig faktiskt lugn. Det var längesedan jag gjorde det inför en hundkurs.

Nedräkningen inför den 5 juni har verkligen börjat. Knappa 6 veckor kvar och jag börjar bli lite smått nervös. Det är en hel del småsaker som ska göras. Har skickat in hindersprövningen och hoppas få tillbaka den innan torsdag nästa vecka, för då får vi nämligen besök av prästen. Hon ska komma hit och hälsa på oss, så kan vi gå igenom vilka psalmer m.m. vi ska ha i kyrkan. Får varna henne för hundhår…
Alla har informerat om de kommer eller inte, och bordsplaceringen är så gott som klar. De förvirrande breven i lådan antyder om att en eventuell möhippa är på G. Lappen jag fick idag informerade om att jag bör raka benen. Ja men till när? Tills imorgon? Tills helgen? Nästa helg? Bröllopet? 😀
Den 15:e åker jag, Jennie, Ella och eventuellt mamma till Vaggeryd för en sista koll innan klänningen sys upp. Sedan tar vi en sväng om i Jönköping och kikar lite. En tjejdag helt enkelt.
Nu när jag tänker efter är det MASSOR kvar att göra. *suck*
När ska jag hinna?

HJÄLP!

Träningslust

Träningslust? Vad är det?
Den är som bortflugen och lär vara det ett bra tag. Trots det börjar vi v.18 en utomhusagilitykurs hos Lisa igen, ett sista försök till att se vad vi går för. Fungerar det inte, trots att vi får VIP-behandling, så struntar vi i det. Jag har funderat på det mycket fram och tillbaka och det vore skönt att faktiskt få misslyckas med något, inte behöva tvinga sig själv att verkligen kämpa med. Agility är en kul sport och man ska ha kul ihop. Har vi inte det så är det inte värt det helt enkelt, och det är SKÖNT att få säga det.

Sparlåga..


Jag gör vad som helst! Snääääääääällllaaaaa…….

Åh, jag vet inte vart jag ska börja. Det händer så mycket men ändå ingenting. Livet drar på i en hiskelig takt och ibland kan jag undra om veckorna egentligen inte bara handlar om måndagar och fredagar. Dåligt vs bra.
Mina 15 minutes of fame verkar vara över, men JÖSSES vilken respons jag fick på Aftonbladet-artikeln. Många har grattat mig, klappat mig på ryggen men det har även kommit fram folk som sagt att jag är beundransvärd och blivit inspirerande. Det gör mig inget alls, det är så många som inspirerar mig hela tiden, varje dag, så jag är glad om jag kan hjälpa någon iallafall. I torsdags ringde en på Åhléns på jobbet till mig och frågade: ”Är det kändis-Kicki jag pratar med?”
Jag blev lite generad innan jag kom på att jag borde sträcka på mig. Att sedan gå ut till hela svenska folket och berätta hur mycket man väger och hur mycket man vägde vid start kändes inte alls kul, men gjort är gjort och nu finns det bara möjlighet för förbättring.

Molly har börjat fälla och det är verkligen hår ÖVERALLT. Får jag folk så varnar jag för hundhår, går vi ut flyger små hår runt i vinden, pussar jag Mats så sitter det allt som oftast en tuss i hans skägg. Sängen och soffan ska vi inte ens prata om. Och tar man ner en tallrik från skåpet, ja då finns de där små tunna håren där. Även om jag rollar mig innan jag går till jobbet så lyckas jag ändå få med mig halva Molly in i byggnaden. *suck*
Visst är det härligt med hund?

Jobbet tuffar på, planer smids och lite oro hinns med mellan varven.
Tänk om någon planerar möhippa, utan att ha kollat om Molly har hundvakt?
Tänk om ekonomin inte räcker till?
Vad händer om jag glömt något inför den stora dagen?
Tänk om våra gäster inte har kul?
Har jag gjort bordsplaceringen rätt?

Jag erkänner, jag avskyr att släppa på min kontroll, jag vill kunna planera, veta och förutse vissa saker. Att ta dagen som den kommer är svårt för mig nu för tiden. Men det är väl lite det som är själva tjusningen med? Att kunna släppa allt och bara flyta med. Därför tog jag denna lördagen till bara att slappa. Jag tänker INTE göra så mycket idag. Idag ska jag ladda batterierna och bara må gott. Mats är ändå iväg på en långkörning till Båstad och då tänker jag passa på. Mollys päls kan jag dammsuga upp imorgon och Molly själv är mer än nöjd över att bara få vara med. Ibland undrar jag om hon verkligen läst instruktionsboken för hur en brukshund ska vara, alternativt rasbeskrivningen. Söt är hon oavsett, framför allt när hon likt Ferdinand stannar upp för att lukta på blommorna.

Kändis…

Mats går runt och säger att han ska gifta sig med en kändis..

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article6978527.ab

*Lite pinsamt*

Bröllop för Michaela och Patrick

En utav mina allra vackraste, mest genomsnälla vänner gifte sig igår och vi fick möjligheten att närvara hos dem. Bröllopet var i Carolikyrkan, och sedan efterföljande fest på Café Repet i Knalleland. För er som följt mig i min blogg vet att jag i höstas hade en önskan att komma iform till henne bröllop (innan jag visste att jag skulle kunna ha mitt eget som mål) men jag kom inte igång med mitt tänk förrän i januari. Igår var det alltså dagen då jag skulle uppnå mitt mål om 15 kilo. Inte riktigt så långt hann jag inte, men vad sägs om 14? Det måste ju iallafall vara klart godkänt, sedan den 7 januari. Både jag och Mats var uppklädda och det var många fina komplimanger som haglade över oss igår.
Nu var det ju inte vår dag, men oj vad bra vi mådde!
Jag kan säga att bröllopet var helt klart vackert och roligt! Alla var på festhumör, det var gratis dryck hela kvällen och hela festen kände så proffsig. God mat, bra bordsplacering och små detaljer genom hela kvällen som bara kändes så bra! Det var deras dag, och jag tror att vi alla drog vårt strå till stacken för att de skulle känna sig bekväma. Patrick var oerhört stilig och Mela var bara så vacker. Vacker så det tårades i ögonen på mig när hon gick ner för altargången med sin pappa, som senare erkände att han inte vågade titta någon i ögonen under kyrkakten med risk för att börja gråta.
Och jag tror alla rös när ”Det är hon…” spelades på akustisk gitarr med ljuvliga stämmor till. Det kommer nog aldrig att gå att klå hennes bröllopsfest, men det gör inget. Hon var verkligen en prinsessa som fick sin prins igår.

Molly har sovit hos mormor och morfar och mått som den lilla husmus hon är. Imorse när jag hämtade henne skrek hon rätt ut och fick Stolly-ryck ute på gräsmattan. Nog gillar hon oss lite iallafall. Min syster agerade chaufför åt oss igår och vi var hemma runt 02. Vi slocknade ganska snabbt och idag mår vi som vi förtjänar (?).

Nu ska jag bara slappa HELA dagen, medans Mats eventuellt ska hänga med till Bryssel och jobba, eftersom de allra flesta flygplan står still. Undrar vad den resan kommer gå på!!

Provsmakning..

Provsmakning på fredagseftermiddagen.
Tre fantastiska små bakelser.
Alla var vi eniga om vilken smak det skulle bli. Somrigt inslag.
Kommer bli perfekt. 

Mmm.. Det var verkligen gott. Men nu behöver jag inte äta något förrän imorgon tror jag.

Kilojakten.


Mats förra hösten vs Mats nu, 10 kilo lättare.


Kicki förra hösten vs Kicki nu, 12 kilo lättare.

Kvällspår

Åh, vad jag älskar de ljusa kvällarna. Och solen. Det sätter sprätt på vårkänslorna, fåglarna kvittrar och det knastrar med grus under fötterna. Molly har mycket spring i benen och ikväll kom jag på den smarta idéen att utnyttja Mats till träning med Molly. Från och med idag har vi inte någon dagmatte till Mollan, så då försökte jag klura ut någon bra aktivitet för att ge henne lite huvudbry och verkligen lägga manken till att få henne att jobba. Mats tog en näve med Frolic, viftade med handen framför Molly, motiverade upp henne till topp och gick ut genom dörren. Kvar var jag och en hund som gnällde och blev jättesur på Mats som bara försvann. Under tiden la Mats ett spår (ja, väldigt kort liggtid men vi har inte spårat personspår sedan innan snön så jag ville börja lätt) stannade jag kvar i hallen och trasslade upp spårlina med sele. Perfekt. Molly var på tårna när vi gick ut och jag satte på henne spårselen där jag och Mats hade kommit överrens om att spåret skulle börja. Molly fattade på en gång, och lät nosen jobba. Han hade lämnat några godispluttar här och där, allt enligt instruktion från mig, jag vill inte att hon tappar motivation i spåret och vill helst inte att hon lyfter nosen för mycket.
Spåret ledde genom en liten dunge, ut på en äng där Mats lagt en hel del vinklar som hon löste efter lite snurr, utan att jag sa något. Nosen jobbade på fort och snart hade hon hittat spårslutet där Mats satt med Frolic och boll i belöning. Det kändes verkligen jättekul att se att hennes nos fungerar, jag som dömt ut den till en början. Det kommer vi göra fler gånger. Det är kul att alla tre kan hitta på något ihop, som i en aktivitet.
För var dag som går så blir vi mer sammansvetsade alla tre och i helgen var vi barnvakt på söndagen åt Adam och Ella. Molly har ju grinat illa åt barn tidigare så vi har tagit det varsamt men tränat jättemycket.I söndags fick Ella både klappa henne, pussa på henne och kasta leksaker, hon är ju totalt orädd. Adam däremot har alltid tyckt Molly varit läskig och vi har inte lagt för stor notis om det. Men i helgen ville till och med han mata henne, så de har blivit goda vänner han och Molly. Adam skulle till och med hålla i kopplet vid promenad. Hjärtans gryn allihop.

Imorgon ska Mollan få vara hos ”mormor och morfar” hela dagen. Bortskämd till tusen med både gott att äta och promenader. Precis som Molly önskar.

Vem bestämmer? Kropp eller knopp?

Rastlös men ändå så trött. Hela veckan har kännts som ett enda stort virrvarr av klänningsfunderingar, jobbfrågor och ekonomisk vishet. Hade planerat en eftermiddag på Knalleland igår efter jobbet för att hitta DEN klänningen men efter ett erbjudande om grillkväll på Klostervägen så fick jag erkänna mig besegrad. Vi grillade kött och majskolvar, mumsade potatissallad och drack vin. Gott var det! Premiärgrillning i fint väder.
Imorse vaknade jag redan vid 06:30. Vet inte vad det är med mig och ledighet. Av någon anledning vaknar jag och är hur pigg som helst, tidigt, när jag egentligen skulle kunna sova. Och när jag inte är ledig känns det som om jag är medvetslös när jag måste gå upp. Snörade på mig joggingskorna och begav mig ut med Moll i solljuset. Först tänkte jag ta Alvesa, men när jag skulle svänga av bråkade huvudet och tyckte jag skulle ta Risa. Tog mina första stapplande joggingsteg. Joggade några 100 meter och gav upp. Mitt huvud fokuserade inte, en enda stor klump med funderingar om klädval tyngde ner mig och jag stannade. Kroppen kändes jättefräsch, men jag orkade inte psykiskt… typiskt mig med andra ord. Jag förstår inte varför jag blivit begåvad med denna ”talang”. Skitjobbigt är det iallafall.
När jag kom hem kände jag på dåligt humör. En vecka kvar och jag har inget att ha på mig. Att vara ute i sista sekunden är givetvis typiskt mig det med, för jag AVSKYR att inte ha saker planerade och fixade, precis som mor min.
Tänka sig att Mats känner mig så bra, för han tog mig in till stan, satte mig i Knalleland och lämnade mig där för att hitta en klänning medans han fixade två nya sommardäck till bilen som behövde bytas. Väl inne på Lindex hittade jag en, som verkligen inte är jag alls, men som ändå passade min ”nya” kropp. Den fanns både i XL, L, M och S och jag, som fortfarande tycker jag är ofantligt stor och grov i kroppen tog en L och hoppades få på mig den.

Men den var, hör och häpna, FÖR STOR! Så jag tog en M som satt perfekt. En rosa klänning, med volanger blev det. Som sagt, inte alls min stil egentligen men jag får ju börja använda min kropp nu när den börjar passa. Jag vet att man inte blir lyckligare av att vara smal eller ”någorlunda normalviktig”, men mycket blir lättare eftersom man rör på sig lättare, kläderna passar bättre och man svettas knappt ens hälften så mycket av en hurtig promenad.. Står still på vågen nu, så jag tror jag hamnat på en utav de berömda platåerna. Jag hoppas det lossnar snart. Pendlar mellan att ha tappat 11-12 kilo och har börjat lägga på lite mer motion för att se om det kan hjälpa. Joggade måndag, joggade tisdag, cyklat onsdag, cyklat och styrketränat torsdag. Så nog är jag på G iallafall.
Iallafall, när jag inhandlat det jag behövde åkte vi ut till Hedared igen och satte på sommardäcken på Opeln, ett mycket härligt vårtecken. Dessutom lyckades jag lära mig en hel del om däck under tiden och bytte det sista nästan helt själv. Jag skrockade glatt: Var kvinna reder sig själv…
Att Mats fick kontrolldra i bultarna efteråt behöver vi väl inte nämna va?

Ikväll har vi avnjutit var sin pizza gjord på tortillabotten, mycket gott. Imorgon barnvakt för Adam och Ella en liten stund och förhoppningsvis ska jag kunna slappna av och ladda batterierna.
Nästa vecka blir ännu mer ansträngande än denna, onsdag; till banken och diverse stadsärenden, torsdag; hämta provsmakning av bröllopstårtebakelser, fredag; ledig men ska till Anna och få mitt hår iordninggjort, prova lite smink och göra massor av vackra slingor. Lördag; bröllop med tillhörande fest.
Snälla mamma och pappa tar kungligt hand om Molly både på onsdag och lördag i nästa vecka, där har hon det bra.

Klädbesvär…

En utav mina närmaste vänner, Michaela, gifter sig om mindre än två veckor. Och jag har lite klädpanik. Eller inte så lite heller. Jag hade i hemlighet hoppats på att få på mig en utav min systers klänningar tills dess, jag har haft den innan på ett annat bröllop jag var på och den är så fin, svart med mycket rosa blommor och en härlig figur. Men när den åkte på i helgen så saknades det ca 5 cm i ryggen, tyvärr. Jag fick erkänna mig besegrad. Har kikat runt lite på nätet men är rädd att det man hittar där tar mer än 14 dagar att få hem. Så till helgen så får jag försöka bege mig ut på klänningjakt i Borås. Frågan är bara; Vart hittar man snygga, eleganta klänningar som inte är röda eller svarta? Hade man kunnat ha på sig svart så hade saken varit biff redan, men så är det ju dessvärre inte. Och har man rött på sig på ett bröllop, ja då har man ju tydligen legat med brudgummen och det har jag inte.
När jag läste min vett- och etikettbok så skrattade jag lite av minnet av ett bröllop för några år sedan där båda brudtärnorna hade röda balklänningar. *fniss*

Idag började jobbet som vanligt. Ganska lugnt eftersom många av skolorna som handlar av oss har påsklov. Har under påsken lyckats ganska bra med mitt ätande. Jag har inte hållt mig helt på banan om jag ska vara ärlig, och jag hörde varningsklockorna mycket väl, men ändå höll jag på att falla. Påskafton gick ju ganska bra, jag åt med måtta, drack lite vin, och tog två favoriter ur Alladinasken som öppnades. Söndagen började med jogg, sedan unnade jag mig den där lilla lilla ostbågepåsen och då började jag falla. Åt ganska dåligt med mat, jag åt mig inte mätt och kände ett ständigt sug. Mats åkte iväg en stund och kom tillbaka med 1 hekto godis var, eftersom jag dumt nog påpekade att jag inte fått något påskägg 😉 Bara lakrits i påsen och jag dregglade. Lyckades hejda mig själv efter några bitar och bad Mats slänga resten eftersom jag inte alls kände mig stark.
Gårdagen började med jogg igen, och sedan åkte vi på kalas. Åt för mycket mat, pastagratäng med ost, egenbakat bröd, sallad, marsipantårta, dammsugare, lite godis och några bitar chips. När jag kom hem hade jag fruktansvärt dåligt samvete och orkade inte ens sätta mig på cykeln. Tänkte att imorgon är en ny dag, satte klockan optimistiskt på 04:30 för att bege mig ut och jogga.
Halva natten svettades jag av och till, vaknade fram och tillbaka och höll på att skälla ut Molly som bestämde sig för att tugga märgben klockan 02:40. När klockan väl ringde 04:30 låg jag kvar till 05:10 och hade dåligt samvete. Inte mycket till sovande inatt med andra ord. Jag skyller på min ”dåliga” sida som visat sig lite då och då under påsken och jag vet att om jag bara står ut idag så kommer morgondagen och fortsättningen bli så mycket lättare.
Så, istället för att ha dåligt samvete kopplade jag Molly, snörade på mig joggingskorna och tog mig ut efter jobbet istället. I spöregn, lera och dålig motivation. Vi joggade på bra idag vilket fick mig på mycket bättre humör. Blir så stolt över mig själv när jag inser vad jag kan klara, både psykiskt och fysiskt. Däremot kändes sista delen hem inget vidare, magkatarr på ingång och jag höll på att behöva stanna för att suget i magen trängde sig längre och längre upp i halsen. Men jag fick behålla mitt maginnehåll och hem kom vi! Vi är duktiga!