Monthly Archives: februari 2010

Inbjudningskort.
Städa lägenheten.
Träna med Molly.

Trodde aldrig jag skulle lyckas beta av min ”att-göra-lista” men det gick ändå, med lite inre motivation. Inbjudningskorten har fått sigill och ska skickas i veckan. Nu skiner diskbänken, sängen är bäddad (och uppbäddad av Molly), tv-bänken avdammad, disken diskad och sötsug i magen.  Allt check.
Det sistnämnda är ett kast jag får stå efter gårdagens kaloribomb. Vågar inte ens tänka på hur min kalori-kurva ser ut, men ändå välkomnar jag måndagens vägning. Jag håller tummarna att det fortfarande är minus. För tillfället är det mycket mat och viktprat i bloggen, men det är ju en form av terapi för mig själv. Dessutom är det lite av ett intresse, har alltid varit, men först nu har det blivit så stort för mig själv. Nej, inte besatthet, men det är intressant att läsa och lära. Innan har jag alltid trott att min kropp varit lite av ”kolhydratkänslig”, att jag inte klarar att äta kolhydrater utan att gå upp. Men för min egen del är det faktiskt lite av skitsnack, det har hela tiden handlat om hur mycket energi jag stoppar i mig, och med ett stillasittande jobb som jag har, så är det inte så konstigt att man går upp i vikt.
Däremot märkte jag liite av gamla tankar igår kväll. Jag kände lite ”äh, ikväll gör det inget…” och drack både två och tre glas vin. Tog en till omgång smörgåstårta fast jag inte behövt. Jag åt godis, fastän det inte var sådär gott som jag trott. Åt vanlig snövit-tårta trots mättnadskänsla till bredden.
Men jag antar att man behöver ramla för att ta sig upp lite då och då… och för att lära av sina misstag.

Sitter för tillfället och kikar lite på resor och läskar mig själv. Vet ju inte alls vart man skulle vilja åka, om man ska lägga ner pengar till att åka direkt efter bröllopet eller först och främst ta en liten restresa veckan efter och sedan börja spara ihop till en längre resa. Det är svårt, jättesvårt. Att uppleva hösten i New York vore inte fel. Försöker samtidigt lära lite om hindersprövning och efternamnsbyte. Massa krångliga blanketter som ska fyllas i…

Nu kurrar magen, men idag har jag inte utrymme för mer kalorier.. Jag får nog helt enkelt gå och lägga mig tidigt. 😉

Idag kom paketet äntligen. Mitt paket. Paket, paket, paket. Som innehåller alla saker man ska kunna ha till att göra inbjudningskorten. Beställde på Panduro, och trots att jag blev lite grinig eftersom det tog alldeles för lång tid än vad de utlovat från början, så var alla saker med, inget restade eller var trasigt. Jag som aldrig scrappat har lite dålig fantasi men i nästa vecka är det 3 (!) månader kvar, så det är dags att sätta igång nu. Givetvis får det bli dokumenterat och uppvisat i bloggen, men först när alla som är bjudna fått sina. Vet att några kanske kommer bli besvikna att inte få någon inbjudning, men vi vill bara ha en liten fest, med gott att dricka och äta.
Hade egentligen bokat Gullkragen för bröllopstårta, men har pratat lite löst med en arbetskamrat som vunnit flertalet tårttävlingar om vad hon tar och om hon kan tänka sig att göra en personlig tårta, vilket enligt henne inte var några problem. Hon såg fram emot det och lovade att inte göra oss besvikna. Se bara tårtan hon gjort till jul!

Bilden är ärligt snodd från hennes facebook!

Idag var vi även i smyckesbutiken och betalade ringarna. (En vigselring till mig och en ny förlovningsring till Mats eftersom hans var så dålig redan) Har lämnat in dem för gravering. Något lite roligare var att jag fick ändra storlek på ringen, till en mindre storlek 😉 Så det händer visst förändringar runtom hela kroppen när man går ner i vikt. Nu ligger jag på -7,6 kilo och det börjar verkligen synas. Så kul! Nu är det halvlek, men jag hoppas å andra sidan inte det blir någon paus i nedgången. Jag är fortfarande ständigt motiverad och är lycklig varje dag jag vaknar och känner: ”Jag klarade ytterligare en dag”…
Till helgen ska jag däremot unna mig SMÖRGÅSTÅRTA från Gullkragen, tillsammans med eventuellt ett glas vin och en tårtbit från City. Vi ska fira min och pappans födelsedag, eftersom vi fyller ganska tätt.

Ikväll tänder jag ett ljus för min släkting som gick bort igår.. Nu sover du gott och slipper ha ont längre. Det känns skönt att veta även om vi är ledsna för allt som du/ni behövt gå igenom… Tänker på er.

Oj, helt plötsligt fick jag tillbaka min tränarlust men har tagit det i små små doser för att inte tappa tålamodet. Idag tog vi fram ett annat gammalt trick, hoppa över benet a la Freestyle. Åter igen gick det bra och hon svarade fint. Mats försökte ta några bilder, men de blev väldigt suddiga. Fel objektiv. Ska ta ett till träningspass under kvällen, kanske föflyttar vi oss ut, det är synd att det är så otroligt kallt ute bara. Molly fryser om tassarna och jag har alltid för dåligt med kläder på mig.

Har inte haft någon vidare hundtränarlust på mycket mycket länge. Och det är ganska orättvis mot min stackars hund, hon får inte den där träningen hennes lilla brydda hjärna behöver. Jag och Linda har pratat lite om att börja med störningsträning eftersom jag har en såpass nyfiken hund. Jag antar att koncentration är något jag behöver bygga upp och inte ta för given som jag gjorde med min förra hund. Där fanns redan all träningvilja och ögonkontakt föll henne ganska naturligt i smaken.
Annorlunda är det med Molly. Minst ljud och hon vänder på huvudet, hon måste undersöka, hon håller inte fokus om ens för några sekunder. Jag har inte haft tålamod att ta tag i vårat lilla ”lyxproblem” och all träning har gått i stå.
Idag när jag kom hem började jag eftermiddagen med att steka falukorv och givetvis hade jag en hund som följde vartenda steg jag tog. Letade fram klickern under tiden och fick helt plötsligt en supermotiverad hund. Nu körde vi inte störningsträning eftersom det var alldeles för stora ”hinder” i hemmet under tiden så jag började äntligen om med shaping. Klickern har nästan samlat damm den senaste tiden, jag skäms. Så därför tänkte jag börja med något som är lätt för både mig och Molly, där vad som helst kan hända samt att hon får använda hjärnan lite. Det blev ett himla klickande och Molly visade prov på ett gammal trix jag bara hunnit börja med när vi bodde på Butschgatan, att vända huvudet åt olika håll. Så vi fortsatte på det för att få en uppåtgående motivation. Kändes kul att plocka fram klickern igen och Mats kommenterade ganska fort: ”Vilken snabbtänkt hund vi har….”
Och ja, det har vi. Jag underskattar henne allt för ofta och säger till mig själv ”Nej, det är vi inte redo för…” men det mesta vet jag att hon skulle klara så länge hon får en chans. Däremot så vet jag inte riktigt vart jag vill komma med det nya trixet och det kan bli lite farligt. Att inte ha något uttänkt mål framför mig gör att jag allt som oftast tappar lusten och vet inte hur vi ska gå vidare. Ska finurla lite på det..

Ett annat litet ”lyxproblem” som uppstår nu för tiden är att hon inte alls gör lika stor notis om andra hundar längre. Hon kan tillåta hundar på längre håll gå förbi, det är inte några större problem, men vi har ”stannat” på en viss gräns. En del av mig har accepterat att det kanske alltid kommer vara så, en annan vill inte ha en hund med sån stresskänsla gentemot andra hundar och har suttit och funderat under dagen hur jag ska ta upp den träningen igen. Jag behöver pressa henne ett litet steg framåt på nytt och hoppas att det trillar fram någon kurs eller träning framför näsan på oss snart. 
Idag sprang det ut en liten krulltuss mitt framför oss på morgonpromenaden, Molly var den som märkte den först och gjorde en hel del krumbukter för att visa för alla att hon inte gillade situationen. Hon gjorde å andra sidan inte utfall, för det tillåter jag inte längre, i den mån jag hinner. Tänk vad snabb man kan bli att hantera ett koppel. Men det var under lite småprotester som hon gick förbi. Den andra hunden skällde medans matten stod  och tjatade: ”Åh nej.. sluta.. så får man inte göra..inte skälla på andra hundar…”
Det är rätt kul med sånna personer som bara står rakt upp och ner och kommer med förbud till sina hundar. Ungefär som att hundar förstår. Lägg dessutom till en gullig röst som samtidigt säger Nej, så får man inte göra.. Det är inte så tydligt för hunden vad den får och inte får göra.
Jag använder ofta olika tonlägen på rösten, men jag kan komma på mig själv att gå och bråka med Molly ”Sluta, det räcker, jag vet…” lite för ofta. Till slut kommer jag ha en hund som slår dövörat till.. Jag ska försöka bita ihop lite mer och få en hund som tittar på mig istället för att vända ena örat bakåt och ändå inte lyssna. Jag tror att vi kan komma längre med hjälp av kroppsrörelser och röst endast när det behövs för att verkligen tillkalla uppmärksamhet. Mitt eget mål med andra ord 😉

Jag är väl knappast den enda som kommenterar snön i mina inlägg. Det är inte klokt hur mycket snö det kan komma på bara några få dagar. Mats sa lite förnämnt att han ALDRIG mer ska klaga på att det inte kommer tillräckligt med snö om vintrarna här i västergötland. Alla mina planer för helgen har ställts in och vi befinner oss mest inomhus. Molly smaskar på ett märgben i skrivandets stund och Mats sitter vid sin dator, med en ordentlig killförkylning. Jag försöker själv lära mig wordpress och slösurfar runt mest i hopp om att någon annan aktivitet ska infinna sig. Eller nej, det är faktiskt ganska skönt att kunna ligga på sofflocket utan speciellt dåligt samvete. Dirty Dancing går i bakgrunden, tänk vad man tyckte Patrick Swayze var snygg.

Jag är så kass på sånt här, men måste ändå testa och se om jag klarade av att lösa ett problem med bilder….

Weehoo! Det gjorde jag! 😀   *störd*

Helt otroligt.
Det snöar.
Och snöar.
Och snöar lite till.

Ja, nu blir det nystart. Igen. Att jag aldrig kan vara nöjd. 😉
Helt otroligt vad dåliga one.com´s egna bloggmallar är. Tröttnade och mailade one för att höra om de någon gång tänkte uppdatera sina bloggmallar, eller komma med några nya mallar eftersom utbudet varit samma sedan 1800-frost. Fick bara ”Nej, vi vet inte om det någonsin kommer uppdateras”
Så efter x antal #¤&”(&#/) svordomar, med lite hjälp från Linda samt en Mats som har världens bästa tålamod så gick det till slut. Testar lite nu så får vi se om jag lyckas. Haha.