Category Archives: Mats

Att ha firat midsommar i Hedared i år igen.

DSC_6609 DSC_6611 DSC_6615Vilken midsommar vi hade! Med tropisk hetta (kändes det som iallafall), god mat och gott sällskap. Precis som alla andra år så var vi i Hedared, och nytt denna gången var att mamma och pappa var med. De försöker sälja sin husvagn nu, och bestämde sig för att vara hemma och fira med oss i år. Jättemysigt!
Och som ni ser hade min syster som vanligt ordnat med en härlig midsommarlunch. Ljuvligt goda köttbullar, med lite ostar, sill och potatis. Mamma hade blandat ihop en gubbröra som intre gick av för hackor. Med lite smör och den på hårdbröd och jag var i himlen! OMG!DSC_6626DSC_6639 DSC_6645Efter lunchen var det givetvis dags för det traditionella midsommarfirandet i Sandhult med dans kring stången, kasta bollar i clown-planket, kasta ringar runt ciderflaskor, lotter och fika. Och få se gamla bekanta ansikten från förr. Elias var i sitt esse, få ta lotter och göra diverse aktiviteter. Svettig var han med! Och Mats dansade runt stången som aldrig förr och log med hela ansiktet. Älsk på det!DSC_6649 DSC_6657 DSC_6659 DSC_6663 DSC_6669 DSC_6673 DSC_6687 DSC_6692 DSC_6705 DSC_6707 DSC_6708 Och på eftermiddagen drack vi bubbel, spelade kubb (som tjejerna vann!), grillade och diskuterade om hur man gör när man är fotomodell. Elias sprang mest runt i kalsonger och var sjöblöt av värmen, medan P fick gå och lägga sig tidigt och missade det mesta av skratten då han har flertalet tänder på g som gör livet lite surt för honom.
Det blev många skratt den kvällen, och alldeles för mycket god mat.
Men det gör ingenting.
Midsommarafton 2016 blev en dag att minnas.
Länge. tom

Att ha varit i Halmstad.

DSC_5939Veckan som gått har mest bestående av förkylningar. Jag blev dödligt sjuk (kändes det som) efter den där eftermiddagen på stranden. Har mest legat och ätit skräp, inte orkat promenera och välkomnat hem E som numera har sommarlov. I fredags var jag på en efterlängtad fest med mina SA-kollegor och det slutade med både utgång och jag kom alldeles för sent i säng eftersom vi dagen efter skulle åka på utflykt till Halmstad och träffa vännerna Richard och Helena som fick barn för snart 3 månader sedan. En liten Loke med ljusblå stora ögon, och jättelik sin söta mamma. Och jag skäms. För jag tog inte en enda bild på Loke, däremot alla djur. Blev heeeeelt till mig! Visste att jag var reptilälskare, men inte ormälskare!DSC_5851 DSC_5864 DSC_5871 DSC_5876Det här är Kalle, en 17årig majsorm som Helena haft sedan hon var ung… eller jag menar yngre. Världens snällaste orm, och till och med Elias tog mod till sig och klappade. Fastän han egentligen inte vågade. Men sedan smög han sig fram, försiktigt, flera ggr och blev mer och mer fascinerad. DSC_5892 DSC_5893 DSC_5894DSC_5882Sedan åkte vi för att handla mat till ormen och ödlan, vi åkte till Tropiska Rum, en liten butik i ett vanligt bonadshus, där innehavaren visade upp både ormar, kameleonter, sköldpaddor m.m. Och därefter tog vi ett besök till Danska Fallen och gick i ljuvlig promenad. Den uppmärksamme ser att E och P sitter i vagnen på en utav bilderna.. Han fick skoskav stackarn och kunde inte gå längre, så vi tvingade ner honom i vagnen… Han som inte åkt vagn på 1 år.
När kvällen dök in åkte vi tillbaka till hotellet och grabbarna somnade bredvid varandra, medan jag och Mats hemlighetsåt McDonalds och viskade kärleksförklaringar till varandra. DSC_5927 DSC_5936När vi vaknade blev det såklart lite frukost. Stora lass bacon för mig, pannkakor för Elias och Mats åt det mesta. När vi checkat ut letade vi små fina figurer i fasaden på grannhuset innan vi åkte och träffade Richard och Helena igen för att besöka stadsbondgården. DSC_5964 DSC_5953 DSC_5969 DSC_5977 DSC_5979 DSC_5983Där fick vi valla in en ko som var på fel sida staketet, se gigantiska grisar som låg i gyttjan och bökade samt ta en fika. En oerhört mysig helg ihop med familjen L där vi har skrattat, ätit god mat och framför allt en fantastisk kolapaj som Helena bakade igår… Mmmmm….
Men besöket på bondgården var det sista vi hann med innan vi begav oss hemåt och tog vägen förbi Gekås. Tanken var ju att jag skulle köpa kläder inför att jag ska börja jobba, men hittade bara ett par mysbyxor och en t-shirt. Inga direkta jobbkläder med andra ord. Dessutom fick E nästan en helt ny sommargarderob och jag hittade mest hårprylar. Även om det känns lite tråkigt att inte hitta några nya kläder, så går man ju aldrig lottlös från Gekås, nej då. En ny matta, lite lyktor till uteplatsen, leksaker till barnen och en parfym till mig fick b.la. följa med hem.
Nu går ögonen i kors, jag ska sova i min egen säng och imorgon börjar en ny vecka, ett steg närmare Ms semester.tom

Hemmagjord sushi och läkarbesök.

DSC_5808Igår fyllde han år, mannen med stort M.
Han uppvaktades med frukost på sängen, skönsång och sedan skjutsade vi honom till hans praktik på Transport.
Därefter var det dags att åka till sjukhuset med Philip som efter 6 månaders väntetid skulle få undersöka sin utväxt han har i ögat. Efter en nonchalant läkare som bara konstaterade att det var en vätskefylld cysta han har i ögat (som antingen kommer försvinna eller inte, det vet man aldrig) så åkte vi hem igen till Elias som var hemma med mormor & morfar och fortsatte vår dag.
Även om besöket i sig var allt annat än serviceminded så är det givetvis skönt att han är undersökt och vi behöver inte längre oroa oss.
Jag hade handlat fika på Trandareds bageri, små Passionstarteletter, som tydligen var de godaste på länge (jag köpte ingen till mig själv…) och när Mats kom hem, tidigare än beräknat, fick vi finbesök från Mullsjö, och när barnen somnat så hade Mats beställt hemmagjord sushi.
Det var full rulle igår, hela dagen, och jag fick till och med ta en powernap i soffan vid 17.DSC_5810 DSC_5812Och till sushi passar ju ingefära, jag hade därför köpt en öl som var så god att till och med jag kan tänka mig att dricka den framöver.
Älskar ingefära och Ginger Joe föll mig i smaken.
Förutom att det var dövarmt i lådhuset så hade vi en jättemysig fredag där vi kollade serier och låg på rygg med uppknäppta byxor och jäste medans vi då och då utbrast möööööööööööööööh, för vi var så mätta.

Och idag började morgonen redan vid 06. Vi ska ha lite kalas idag och jag misstänker att det kommer bli lika varmt här inne idag om inte värre, eftersom maten ska serveras runt 13.30.
Men först ska jag städa (never ending story), duscha och förbereda alldeles för mycket.
Precis som vanligt. tom

Det finns ingenting som är så underbart som när du mår bra…

DSC_0220Mats.
Han har gått igenom så mycket. Han går igenom så mycket fortfarande och han är fortfarande diagnostiserad som sjuk.
Oron i min mage för honom finns fortfarande där, och han får ibland fortfarande skov där han mår dåligt.
Men vilken förändring han gör.

Han kämpar varje dag, varje timme, varje minut.
Han kämpar för sina barn, han kämpar för sig själv.
Och jag kan inte annat än att le, och känna att vi mer och mer landar i att ha kommit ut på andra sidan.
Att man blir stark av motgångar stämmer inte alltid, för jag är fortfarande bräcklig som en torr kvist. Men man lär sig att hantera sorg, ilska, frustration och motgångar på ett helt annat sätt, och de saker som förr kunde slå mig till backen, rycker jag på axlarna åt och väljer att inte äta upp mig. Vissa andra saker har jag blivit sämre på, men det är en del i progressen tror jag.

Mats.
Det finns ingenting som är så underbart som när du mår bra, och det finns ingenting som är så svart som när du mår dåligt.
Men tillsammans klarar vi fan allt.
tom

Att ha gjort SciFi-mässan i Göteborg!

DSC_3599DSC_3604 DSC_3614Upp tidigt imorse för att åka till Göteborg och besöka Scifimässan. Vi var där strax innan 09.30 och tur var väl det, för sedan började kön ringla sig lång. Det var verkligen den bästa kön jag stått i, nördar som mötte nördar och utklädda människor som hälsade på alla barn, gjorde high-five och ställde upp på bilder. Ett ställe där alla fick vara sig själva, utklädd eller inte. Även om lokalen inte var den bästa och den till slut blev för liten (när vi gick från mässan vid 13.30 så köade folk för fullt, ca 2 timmar för att komma in, det var SJUKT mycket folk, och SJUK lång kö!) så var det verkligen en annorlunda och kul upplevelse. DSC_3620 DSC_3621 DSC_3654 DSC_3642 DSC_3668Och det fanns mycket att titta på, allt från Lego till skräcksminkningar och Elias och Mats skrek ikapp om vilket bås vi skulle gå till. Elias valde en StarWars-Pez och ett StarWars-godisägg med hemligt innehåll. Han ville helst av allt köpa allt annat med, men han lugnade sig och hittade till slut Spiderman som han faktiskt höll i handen och lät sig fotas med. Tyvärr fick jag ingen kamerabild, utan Mats och han var iväg när det hände. DSC_3637 DSC_3692 DSC_3676 DSC_3632Och det fanns så mycket spännande att se på! Skräckfilms-sminkningar, StarWars-gubbar, monster, zombies, parader, riddarstrider, ljussabel-träningar. Och inte minst…DSC_3627 DSC_3625 DSC_3624 DSC_3623…kändisar!
Jag blir så starstrucked så jag vet liksom inte vad jag ska ta mig till och jag kunde liksom inte sluta titta. Kim Coates från Son of Anarchy var nog den allra ödmjukaste av alla som var där, han stod HELA dagen upp framför borden och signerade, kramades och tog selfies. Han verkade som en riktigt härlig snubbe och jag kunde inte hjälpa att bli lite extra kär i honom. Nog för att jag hade en liten hemlig crush på honom från alla avsnitt av SOA vi sträcktittade, och den blev ju inte mindre av att verkligen se att han var otroligt skön i verkligheten med.
Och så hade vi ju t.ex. David Wenham från Sagan om ringen-triologin, en utav mina favoriter där med.
Men han satt mest och tittade på sin telefon och såg uttråkad ut tyvärr…
Nu kostade det mesta pengar, så jag fick stå vid sidan om och beundra alla människor och le i hemlighet av att känna att den där nörden inom mig blev glad av att få vara där, bland andra människor som kanske i det vanliga samhället inte vågar leva ut sitt riktiga jag.
Det var verkligen en mässa där ingen var konstig eller annorlunda.
En stor tumme upp för Scifi-mässan och lite varmare i själen för att vi som familj gjorde detta tillsammans och hade kul på köpet! tom

Att avsluta en lördagskväll på akuten.

DSC_2687Puh, vilken vecka det blev.
Luften har totalt gått ur mig, Mats har inte varit sitt vanliga jag och jag blir oftast mer påverkad än jag vill av det. Oro och sorgsenhet river i mig när jag ser honom handskas med demonerna.
Att jag dessutom toppade lördagskvällen/natten på akuten gjorde väl inte saken bättre.
Konstaterad njursten (Vad är det med dig och stenar? frågade sig Mats förtvivlat igår när jag låg i soffan/gick runt och skrek av smärta innan grannen snällt skjutsade mig) och två härliga sprutor i rumpan rikare blev jag.
Väl hemkommen efter x antal timmar på akuten bland snorfulla män i reflexjackor, somnade jag vid 02.30 och vaknade alldeles för tidigt med två pigga och helt ovetandes glada barn.
Tufft liv som mammaledig helt enkelt.

Men det hindrade inte oss från att idag varit på den finaste lilla namn-cermonin för Agnes.
Men mer om det imorgon.
Mina ögon går i kors efter denna vecka.
Over and out. tom

Att bli 90 år enligt Elias och prata om de fina men ack jobbiga sakerna.

DSC_2534Någon fyllde visst år igår, som alltid den 15 februari.
Jag blev berikad med både sms, mail, skön-sång, samtal, flera blomsterbud med underbara tulpan-buketter, presenter, promenader och vackert väder. När mormor ringde på morgonen så frågade hon Elias hur gammal jag blev, och tydligen fyllde jag 90 år.
Herregud, det var ju bara att bryta ihop i gapskratt till det svaret.
Det är roligt det där med ålder.
Förr var jag ganska stressad av det, att aldrig ha kommit tillräckligt långt eller uppnått de där målen som jag satt upp vid en speciell ålder.
Att inte ha gjort den där karriären eller blivit egenföretagare i det man är passionerad i.
Att inte vara någon som alla tycker om.
Att inte ha druckit paraplydrinkar i Thailand en sen eftermiddag i februari.
Att inte ha hela livet utstakat, att inte veta vad som skulle komma.
Att ha åldersrynkor, gråa hår och fluff.
Att inte vara perfekt!
Jag kan i perioder fortfarande bli stressad av det.
Men så tas man ned på jorden.
För vad spelar det egentligen för roll i det stora hela?

Mina förutsättningar har ändrats markant efter dessa 365 dagar som passerat.
Den dagen vi åkte hem ifrån det gula varuhuset och Mats säger att han inte mår bra.
Att han mådde riktigt dåligt.
Då tiden stannade för en lång tid och blev dimmig och grå.

”Tiden har stannat och jag undrar om vi kommer vakna upp gamla när vi stirrat färdigt och att våra liv kommer vara över utan att vi fick mer än några fjuttiga kyssar tillsammans. Jag skakar av saknad. Skakar av att se honom, skakar över att vara så nära, bara några meter.”
~ Jandy Nelson, Himlen börjar här

Jag är tacksam över att ha hamnat här efter 1 år.
Tacksam över att faktiskt oftast kunna se det fina i enkla saker.
Som att vakna och se mannen med stort M ligga bredvid mig och sova.
Och se han öppna ögonen, titta på mig med ett leende och säga godmorgon.
För det är vackrare än alla pengar i världen.

365 dagar.
1 år.
8760 timmar.

Och vi klarade det med. Tillsammans klarar vi allt. tom

Att ha en fettisdag utan semlor.

DSC_2405Nä ni.
Här blir det inga semlor i vår familj.
Dels för att jag inte gillar dem och Mats försöker även med tänka på allt man stoppar i sig. Jag har fått med honom på tåget nu (äntligen!) och i helgen var både jag och han ute på ensamma promenader och samlade ihop steg. Som jag säkert skrivit innan så fick han min gamla Fitbit och den använder han när han har möjlighet, dvs mest på helgerna. Den får honom även att ta några extra steg här och där så våra armband pushar oss att göra det lilla extra, vilket i slutändan är det som innebär något. Blir stolt över honom att se hur han återhämtar sig mer och mer och enbart kraschar några timmar hit eller dit när det blir för jobbigt för honom.
Men nog om det.
Jag vann däremot två semlor från Rammefors konditori genom den lokala tidningen här, och igår hämtade jag ut två stycken som jag bjöd mormor & morfar på. Jag hade lovat Elias att han själv fick välja någonting när vi var där och hämtade vinsten och han valde en Sverige-bakelse, en liten men naggande god sak med vit vhoklad, kolakräm och kolagrädde tydligen. Låter som något som mina smaklökar skulle bli tokiga för! DSC_2407 DSC_2413Och trots att morfar var lite halvkrasslig och inte alls på sitt pigga humör så blev det ett varmt litet besök, där mormor bjöd på lunch och vi stannade inne och såg snöflingorna piska på från sidan. Jag och Elias pusslade ett pussel ihop och sedan spelade vi Maxi-Yatzy med mormor tills E kroknade och ville titta på tv. Någon promenad blev det inte igår, enbart en kort på ca 2 kilometer, så idag gick vi till dagis med E och fortsatte kämpa på. 11 kilometer senare kraschlandade jag i soffan och blev alldeles matt.
Första milen i ett svep äntligen sprängt.
Kroppen är verkligen toppen!

tom

Att ha firat julafton.

DSC_0864Den här killen har verkligen varit igång från morgon till kväll idag! Redan vid 00 inatt tyckte han att det var en bra idé att undersöka sin julstrumpa samt att gå ner och se vad tomten lämnat under granen. Varken jag eller Mats var så sugna på det så E fick sova hos oss istället, i ett försök att dämpa hans förväntan. Och när vi väl startat morgonen så fick han paket och blev helt till sig när han såg att tomten tydligen tagit ett bett av Doris nötkaka vi ställt fram. Många kakor för tomten att äta under julen, så han orkade inte allt.
Och Es klädsel för dagen var allvarligt talat den vackraste han någonsin haft.
Vit skjorta med en väst och slips med snygga slitna jeans. Jag började nästan gråta när han klev fram till mig och visade upp sig.
Så vacker han är!DSC_0855 DSC_0858DSC_0849DSC_0878 DSC_0887Och så åkte vi till Hedared, där det i år var mamma och pappa som skulle hålla i julen.
Mamma hade dukat upp ett dignande julbord med allt från lax till crustader och köttbullar. Under gårdagen kokade jag revben i 6 timmar som serverades idag, och i år slog jag på storvinst. Köttet bara smälte av från benet och var i perfekt saltbalans. 3,5 kilo revben försvann ganska fort.
Jennie hade bakat frökex som slukades på några timmar och även gjort saftiga köttbullar som E kastade i sig. DSC_0891 DSC_0897DSC_0898Och sedan var det en enda lång väntan på tomten, men E var tapper och tittade intresserat på hela Kalle Anka, och skrattade högt åt tomtarnas verkstad. Vi satt alla nere i källaren och tittade på tv. Philip somnade i någons famn och sov någon halvtimme, sedan har han mest rejsat ikapp med sina leenden hela dagen. Att ha fått en till sådan glad och nöjd kille gör så gott för resten av själva vardagslivet. 3 månader idag, stora killen! DSC_0913DSC_0901 DSC_0916Och till slut kom han, en fasligt smal sak, som knackade på fönstret.
Förra året var E väldigt osäker på tomten, i år var han glad och framåt och alldeles tokig av sprallighet och bjöd in tomten utan att skämmas. Fick knappt ens ett skarpt kort på honom.
Och ett helt hav med julklappar blev det, och vi alla fick något fint.
E fick massvis med leksaker, kläder, spel och den älskade pruttmaskinen som han tjatat om i veckor.
P fick fina kläder, Elfsborgsnapp, en bitleksak, blöjor (så bra tips till en liten bajsmaskin) och pengar att stoppa i sin framtida spargris.
Själv hade jag tydligen varit snäll, jag fick ett stort minneskort till min nya kamera och så slog Mats till och gav mig ett nytt Fitbit Charge HR-armband! En uppgradering från mitt gamla armband som numera innehåller pulsmätare och lite mer finesser. Mitt Fitbit-flex har jag i princip använt varenda dag sedan förra julen, så han tyckte att ett lite snajsigare armband vore på sin plats.
Och en barnpassning med tillhörande presentkort på Tugg och Biocheckar.
Och en Iphone 6!
Vilken det blir får jag bestämma när vi tar oss till telefonaffären. Iiiih!

Nu är jag egentligen så otroligt trött, uppspelt och färdig på en och samma gång att jag behöver sova, helst för 2 timmar sedan.
Men jag sitter bara här med ett fånigt leende och är så innerligt tacksam för allt fint jag har här i mitt liv. tom

När mörkret hos dig skingras.

DSC_0757 DSC_0760Det blev ont om promenader igår, eftersom vädret inte var det mest attraktiva, så vi fick ta igen det idag istället. Väderappen i iPhonen meddelade att det skulle vara lite sol och växlande molnighet vid 9 imorse, så tänkte vi vara redo. Någon sol blev det inte och den där växlande molnigheten var fasligt lik regntunga moln, men vi slapp faktiskt regn och vi fick en midsommartemperatur på 10 plusgrader. (Galet!)
E börjar bli så stor att vanliga rakt  upp och ner-promenader inte lockar speciellt mycket, så vi gick en promenad i skogen för att se vart tomten lämnat ett stort gult DHL-paket innehållandes julklappar från Simrishamn, som anlände förra veckan. DSC_0758Vi tog 3:an på Kransmossen (3 kilometer) upp för branta backar där det kanske inte var tänkt att barnvagnar skulle passa in. Hej och hå vad det skumpade för lillebror, men han gjorde ändå ett försök till att sova, annars låg han mest där och tittade och flinade medan vi letade efter den största stenen E någonsin hade sett. Så där gick han och pratade med oss, om det mesta och vi sjöng julsånger som ekade bland träden. DSC_0763 DSC_0770 DSC_0776Och helt plötsligt hittade vi ett litet paket som tomten verkar ha tappat ur sin säck.
E skrek i princip när han såg paketet och hoppade rakt upp och ner av glädje när vi läste hans namn på etiketten.
Ett paket som tomten tappat!

Förstår ni hur stort det är för en liten, snart fyraåring, att få hitta ett paket i skogen som är till honom?
Och att som förälder få ha möjligheten att få ge honom den upplevelsen var värt alla lerpölar vi trampade i idag och värt alla rötter som vi fick lirka vagnen över på skogsstigen. Det händer ofta att jag gnäller över hur gråa hår han ger mig med sin trots, men han är ändå min kloke, lille hjälte som hjälpt mig igenom så mycket. DSC_0778 DSC_0790 DSC_0791 DSC_0801Och den där mannen jag är gift med.
Det har funnits många ggr det här året som jag oroat mig om han eller vi kommer överleva 2015.
Han drabbades av en djup/svår depression som knockade oss för snart 1 år sedan, och det har krävt många tårar, mycket oro och sömnlösa nätter för att ens kunna orka leta hjälp och få svar på allt jobbigt som behöver svaras på.
Han har varit på ett mörkt ställe länge, men det går med hjälp från sjukvården sakta, mot rätt håll.
Ja, det blir väldigt personligt här nu, men vi båda tycker det är viktigt att faktiskt berätta vad som kan hända både män och kvinnor.
Vi har kommit överens om att vi ska vara öppna om vad som hänt, det är inget att skämmas över, det är inget skamfyllt.

Idag kom det stora genombrottet som verkligen fick mig att förstå att han kommer klara det, och att vi kommer klara det.
När vi varit ute i 2 timmar och aktiverat oss så som off-road-promenaden och tillhörande spring på hinderbanan, och var på väg hem; då vänder han sig mot mig, tittar mig i ögonen med ett uttryck jag inte sett på länge och säger att han vill springa.
Springa samma väg vi gått med barnvagn.
I ett svagt ögonblick tvekade jag och kände mig förvirrad för vem var han och var har han gjort med den där människan med tyngd på axlarna och tomhet i blicken?
Men sedan log jag bara och sa: Spring. Gör det.

Och han gjorde det.
Min allra bästa vän, min man, pappan till mina barn och killen jag blir tokig på.
Du gjorde det. tom