Category Archives: Fitbit Charge Hr

Inspiration, mental hälsa och att slå hakan i hårda bordsskivor.

DSC_1666DSC_0499Det är konstigt februariväder.
Antingen snöar det stora flingor som lägger sig som ett vitt skägg över min jacka, eller så regnar det på tvären.
Idag var det dock uppehåll när jag gick min promenad, och jag njöt varje sekund.
Sedan jag gick med i den där utmaningen om 20 mil på 5 veckor så har jag verkligen ansträngt mig att kämpa på, klara lite till, kanske ta i lite hårdare. Jag har liksom ett mål nu och ikväll har jag äntligen klarat av 25% av hela utmaningen och det är 4 veckor kvar.
Min fitbit får jobba hårt och så även mitt hjärta, för herregud vad det slår och vad roligt det är med en mer närmare och rättvis förbränning än om jag inte haft pulsmätaren.

Idag har jag legat i och fått ihop 20 000 steg, något jag trodde länge jag skulle få kämpa med, men det har gått av bara farten.
Jag har kommit fram till att jag fungerar bästa om jag rör mig på morgonen, då är dagen gjord och jag kan lägga det åt sidan och fokusera på andra saker som att leka eller pyssla med barnen, träffa vänner, läsa recept eller fördjupa mig i redigering.
Risken för att hetsäta eller bli sysslolös på morgonen försvinner och eftersom P oftast sover en längre stund på morgonen så har jag ändå tid att slå ihjäl när Elias är på dagis.
Så alla dagar det varit dagisbesök denna vecka har jag gått och lämnat honom (han traskar duktigt de knappa 1,5 km genom skogen med mig), och sedan fortsatt på en promenad och samlat ihop varje kilometer efter kilometer.
Idag var dessutom ett litet genombrott, istället för att lyssna på musik (en gammal tråkig lista från 1800-frost) så tankade jag ner några poddar innan jag begav mig ut och lyssnade på min gamla hundbekant Elin Lilja och hennes från 0-100 (Via Jonas Coltings poddcast) och hennes resa från att enbart gå hundpromenader till att helt plötsligt börja springa och träna, och hennes härliga attityd till det mesta hon försökte sig på.
Blev så glad och inspirerad av henne att jag var tvungen att skicka iväg ett meddelande till henne och tacka för en fantastisk lyssning och hur det fick mig att helt plötsligt klara milen utan några som helst problem. När jag gick milen i måndags var det mer kämpigt och jag fick pressa mig själv till att rent mentalt orka gå de där sista kilometerna.

Nu blir ju inte en mil 20 000 steg, (mer runt 12 000 steg) utan jag har fortsatt eftermiddagen med en promenad med grabbarna på stan ihop med Therese där vi avslutade med en fika som blev lite lätt läskig för min del då Elias halkade ner från där han satt och slog i hakan hårt i bordsskivan. Så då åkte vi hem och han fick mysa i soffan med lite saft och tre godisar som han fick välja själv från kommande lördagsgodis-påse.
Ingen fara på taket, mest mamman som blev rädd, och nu sover han gott medan jag tittar på youtube hur man gör häftiga regnbågs-maränger och spritsar rosor. Och så tittar jag på Manuela bakar på tv8play. My god.
Så mycket gott.

En bra torsdag.
20 000 steg.
Bra inspiration.
Och visst -15,1 kilo sedan oktober förra året.
Hej och hå.
tom

Att ha en fettisdag utan semlor.

DSC_2405Nä ni.
Här blir det inga semlor i vår familj.
Dels för att jag inte gillar dem och Mats försöker även med tänka på allt man stoppar i sig. Jag har fått med honom på tåget nu (äntligen!) och i helgen var både jag och han ute på ensamma promenader och samlade ihop steg. Som jag säkert skrivit innan så fick han min gamla Fitbit och den använder han när han har möjlighet, dvs mest på helgerna. Den får honom även att ta några extra steg här och där så våra armband pushar oss att göra det lilla extra, vilket i slutändan är det som innebär något. Blir stolt över honom att se hur han återhämtar sig mer och mer och enbart kraschar några timmar hit eller dit när det blir för jobbigt för honom.
Men nog om det.
Jag vann däremot två semlor från Rammefors konditori genom den lokala tidningen här, och igår hämtade jag ut två stycken som jag bjöd mormor & morfar på. Jag hade lovat Elias att han själv fick välja någonting när vi var där och hämtade vinsten och han valde en Sverige-bakelse, en liten men naggande god sak med vit vhoklad, kolakräm och kolagrädde tydligen. Låter som något som mina smaklökar skulle bli tokiga för! DSC_2407 DSC_2413Och trots att morfar var lite halvkrasslig och inte alls på sitt pigga humör så blev det ett varmt litet besök, där mormor bjöd på lunch och vi stannade inne och såg snöflingorna piska på från sidan. Jag och Elias pusslade ett pussel ihop och sedan spelade vi Maxi-Yatzy med mormor tills E kroknade och ville titta på tv. Någon promenad blev det inte igår, enbart en kort på ca 2 kilometer, så idag gick vi till dagis med E och fortsatte kämpa på. 11 kilometer senare kraschlandade jag i soffan och blev alldeles matt.
Första milen i ett svep äntligen sprängt.
Kroppen är verkligen toppen!

tom

Det där med att röra på sig…

DSC_2368Haleluja.
Jag fick sovmorgon idag.
Mats tog Philip och gick ner medan jag låg kvar och slumrade någon timme till.
Vi var på restaurangbesök/kalas igår och jag blir alltid lite seg dagen efter jag ätit mer onyttigt, trots att jag inte dricker en droppe alkohol så känner jag mig alltid lite bakis. Lite klibbig sådär, och håret ser ut som en ananas.
Nåja, jag fick sovmorgon.
När jag vaknade hade solen gått upp, barnen var nöjda och kaffet var fortfarande varmt så efter en liten shot och en efterlängtad kopp kaffe i söndagsutseende (mjukisar och ett sunkigt linne) tog vi på oss och gick ut.
Gårdagen var väldigt regnig och blåsig så det var enbart jag och Mats som turades om i omgångar att röra på kroppen, men idag följde alla med.DSC_2329 DSC_2340 DSC_2365När Elias fyllde år bestämde vi oss för att han skulle få en ny sparkcykel.
Den han hade sedan innan var för svår och tung för att lära sig på, vi köpte därför en annan från en sida på nätet ihop med mormor & morfar så att storebror skulle ha en ärlig chans att lära sig utan att bli arg och frustrerad. Han har cyklat lite ihop med Elvin det senaste och nu verkar det släppt rejält, och förstått det där med balansen. Lycka är att ha en vän att lära sig ihop med liksom <3.

Idag tog vi med den ut för att visa pappan i familjen hur långt han kommit med att träna balansen, vi åkte/gick till Kransmossen och både cyklade, gick på inte-nudda-marken-parken och spelade amerikansk fotboll med grannarna. En riktigt bra dag med bra med rörelseglädje i kroppen.
Jag har gått med i en utmaning som heter 20 mil på 5 veckor, så jag kommer kämpa på för att inte hamna så långt efter. Och man får bara tillgodose de kilometer man gör utöver de där vanliga stegen man tar i hemmet. 15 km av 200 är i skrivandets stund avklarat, så det börjar helt okej för en småbarnsmamma med ruskigt mycket lathet i kroppen. tom

Monopol med spretiga frisyrer.

DSC_2118Vilken lugn lördag och söndag det blev.
Elias vaknade idag med en dunderförkylning och går mest runt och hostar och jag får rysningar för jag hör hur nära det är ett krupp-anfall. Han är inte riktigt sitt pigga jag, även om han fortfarande delvis har myror i byxorna.
Vi har mest ätit onyttigt, legat och kramats i soffan och funderat över livet.
Och så har vi spelat Monopol.
Igår kväll satt vi allihopa runt köksbordet, jag & Philip mot Elias & Mats.
De sistnämnda vann överlägset, med en hel skopa tur och lite skicklighet.
Så idag ville jag ha revansch.
Haha tänkte jag när det började bra.
Men det vände ganska snabbt och blev pannkaka, så jag förlorade idag med. DSC_2119Borde egentligen göra så otroligt mycket just nu.
Tex ta åtminstone en 4-månaders-bild på lillebror idag.
4 månader har gått sedan den där dagen i september då jag kräktes amerikansk cheesecake här ute i buskarna och Mats viftade kylig luft i ansiktet på mig med en plasttallrik.

Men borden.
Jag borde komma upp i mina 10 000 steg, men jag är enbart uppe i några hundra och nu behövde min fitbit hamna på laddning. Så jag tror jag drar tröttmössan över huvudet och låter min papegoj-frisyr stå åt alla håll och kanter och gör precis ingenting idag.
Det är träning det med för en rastlös själ som mig. tom

2016, styrkans år.

DSC_1626Det är en trött kropp som nu sitter framför datorn.
Fogarna skriker, jag har träningsvärk i låren, fötterna gör ont och ryggen är öm.
Man skulle kunna tro att jag gått värsta gympasset x 10, men jag har ”bara” byggt snögubbar, gått långa promenader och flåsat mig röd i ansiktet i halkiga backar.
Det är fantastiskt hur kroppen jobbar, hur den kan orka mer än man tror, och det är roligt när man får bevis för mödan man lägger ner = hemsk träningsvärk. Och hur huvudet tränas samtidigt, jag utmanar mig själv mer och ner.

Jag älskar verkligen min fitbit och igår t.ex. tog jag en extra promenad på kvällen för att komma upp i 10 000 steg plus ordentlig bonus.
Den pushar mig lite extra och det börjar synas på vågen nu.
Sedan jag började att äta mer kontrollerat och röra på mig (5 oktober) så har jag tappat ca 11 kilo trots både jul och nyår.
Jag har en lång väg kvar till slutmålet, men det får ta den tid det tar så länge jag märker att jag mår bra och känner mig motiverad.
Många pratar om att bara du ammar så går du ner alla kilona men riktigt den produktbeskrivningen har inte min kropp förstått, för jag går inte ner bara av att bara heltidsamma, utan jag måste tänka på kosten och motionen.
Och visst är det trevligt att tappa i vikt för utseendet och klädernas skull, det är en enorm självförtroendehöjare som jag verkligen behöver, men allra mest gör jag det för att min kropp gör så ohyggligt ont.
Med graviditetskilona kom det även denna gången onda fötter (precis som efter E), och varje morgon jag vaknar nu så kan jag knappt gå på fötterna de första minuterna, jag vill helst av allt bara skrika av smärta, men det gör ingenting bättre 😉
Enda botemedlet är att minska i vikt, så trycker på fötterna inte blir så tungt och att jag inte snedbelastar.

Även ryggen är ju kass; med långa muskler från nacke och neråt gör det svårt att hålla sig rakryggad och med korta muskler utifrån axlarna och inåt gör att jag blir kutryggig. Det är mycket som behövs jobba på, men det är kul!
Ska bli spännande och se vad detta året har i sin linda just för mig.

Jag hoppas och tror att en frisk kropp med ett piggt sinne är precis vad 2016 innebär; men för att komma dit så kommer det behövas en jäkla massa svett, skratt, smärta och möjligtvis en hel säck full med jävlar anamma.
Ja, 2016.
Styrkans år. tom

När Elias får bestämma.

DSC_1489Eftersom det är röd dag idag, så var mannen ledig.
Igår hade jag bett Elias klurat ut något han ville göra med oss idag, och imorse så sa han: ”Mamma, jag har funderat lite… Jag vill att du, pappa och Philip ska följa med mig till den där lekplatsen vi var vid igår…”

Inget att orda om helt enkelt.
Vi tog på oss, skrapade bilen som var igenfrusen och mötte kylan.
Vi åkte till Ramnasjön, där svanarna åter igen skrek som små stuckna grisar. Mats har fått min gamla Fitbit så jag och han turades om att gå runt sjön vartannat varv med Philip medan den andra stannade kvar på lekplatsen.
Mycket bra idé, blir så glad när han själv orkar röra på sig och tar tag i allt sånt där som fallit bort under 2015.
DSC_1533DSC_1508E däremot åkte rutschkana i solen som aldrig förr och han skrek av glädje när han gång på gång varvade den långa kanan med den som gick snabbt. Vi har verkligen fått en liten kille med mycket spring i benen, för hans lust verkade aldrig sina, och det var lyckliga ögon som studerade termosarna jag tagit med. Hans pappas hemmagjorda varma choklad till honom och kaffe till oss.
Att dricka hett, varmt kaffe när det är närmare minus 10 ute värmer inifrån och ut, och det är något speciellt.
Sedan åkte vi och storhandlade på ICA Maxi och kom hem med nöd och näpe till att Philip blev upprörd och var väldigt hungrig. DSC_1582 Resten av denna dagen ha spenderats inne i värmen, vi har alla vilat en liten stund i soffan, har ätit tacos och hunnit se ett avsnitt av Heroes. Nu är vi klara med första säsongen, den jag såg för ungefär hundra år sedan då jag inte kände Mats och livet var helt annorlunda, så nu ska vi börja med säsong 2. Mats upptäckte att nya avsnitt av White Collar har släppts på Netflix med, så den får vi förhoppningsvis snart sätta tänderna i.

Imorgon kommer Ella hit och umgås med Elias. Han vet dock inte om det, så det blir en överraskning för honom. Förhoppningsvis spenderar vi några timmar ute i kylan igen. Jag verkar inte kunna få nog!tom

Att promenera på Bråt.

DSC_1357Förr låg här ingen väg med mycket trafik.
Förr fanns det ingen bro just där.
Bråt var det bästa området vi visste att gå på och jag har promenerat där sedan 2006 med de hundar jag haft möjlighet att få spendera tid med. Nelly har sprungit där oräkneliga mil, likaså Molly.
Idag spränger 27:an raka vägen igenom, så charmen med Bråt dog samtidigt som Molly försvann och de började bygga vägen.
Men idag var vi där iallafall, vi ville gå en promenad med måndagssällskapet, och vi kom inte på något bättre än att gå över till ridhuset och hälsa på hästarna.
DSC_1361 DSC_1355Ivriga pojkar idag, som varken gnällde över kylan eller blåsten (som en viss annan person, t.ex. undertecknad) och skrattade högt när de halkade gång på gång på isen som gjorde vår promenad ganska svårgången. Stackars Beda frös om tassarna hela promenaden igenom, och Dimma var sitt vanliga knäppa jag 😉
DSC_1363 DSC_1367 DSC_1383Så när vi promenerat lite här och lite där, och jag fick fylla mina lungor med frisk luft, så tyckte Beda det var löjligt kallt och protesterade. Hon fick åka vagn istället. Hopkrupen som en liten kanelbulle försökte hon klänga sig kvar på vagnen medan vi guppade tillbaka till bilarna.
Älskar sol, snö och kyla i år.
Trots att det innebär att jag får gå med morgonrock på mig över de andra kläderna nu i eftermiddag för att inte frysa mer.

Och några 10 000 steg idag kommer det kanske bli svårt att komma upp i, möjligtvis om Mats släpper iväg mig när barnen somnat. tom

Sol och minusgrader.

DSC_1263När telefonen plingade och grannarna undrade om vi ville komma ut och hänga med på en promenad så var vi inte sena på att tacka ja. Jag fick med mig lite gammal bröd från frunchen häromdagen, så vi skämde bort ankorna åter igen på Kransmossen. Solen sken och det föll lite lätt puder från himlen. Det var några minusgrader och vindstilla bland träden. En sån där dag man kan vara ute i evigheter utan något som helst mål med promenaden. DSC_1266Väl hemma har vi mer eller mindre mest slappat, för det blev åter igen en alldeles för sen kväll. Grannkillarna var här och spelade PS4 och givetvis kunde jag inte hålla mig undan utan rycktes med och blev förlorad i tv-spelens värld. Jag ska snart ut på en till promenad för att besöka affären och förhoppningsvis samlar jag ihop till 10 000 steg idag med, även om jag troligtvis måste kämpa lite mer idag än vad jag behövde igår.

Ikväll kommer förresten receptet på fläskfilé-grytan vi gjorde på nyår.
Var tvungen att göra den idag igen, för så god var den!tom

På promenad i snålblåsten.

DSC_1221Eftersom Mats hade det goda omdömet att gå på bio själv idag (Star Wars, jag vill hellre se någon annan film på bio) så åkte jag till Hedared och hälsade på lilla mamma och pappa. Mamma fyller år idag, så vi köpte en liten blomma. Givetvis hade hon bakat sin goda geggatårta till fikat, men före det var det på sin plats att röra på sig. Väldigt halt på sina ställen, men vi ”genomled” en timmes promenad i snålblåsten. Idag snöade det från sidan. DSC_1218 DSC_1224DSC_1233Och när vi kom tillbaka drack vi nybryggt kaffe och E tog två omgångar med tårta och grädde.
Från och med idag så ska jag försöka klämma till med 10 000 steg om dagen och idag har jag passerat det med råge. När vi hämtat Mats efter bion handlade vi och sedan mötte jag upp med en granne här bredvid och vi tog ytterligare en promenad i mörkret.

Nu är det inte många timmar kvar av lördagen, och jag sitter här och njuter med lite sjögräschips jag hittade på ICA Maxi.
Supergott!

Att ha firat julafton.

DSC_0864Den här killen har verkligen varit igång från morgon till kväll idag! Redan vid 00 inatt tyckte han att det var en bra idé att undersöka sin julstrumpa samt att gå ner och se vad tomten lämnat under granen. Varken jag eller Mats var så sugna på det så E fick sova hos oss istället, i ett försök att dämpa hans förväntan. Och när vi väl startat morgonen så fick han paket och blev helt till sig när han såg att tomten tydligen tagit ett bett av Doris nötkaka vi ställt fram. Många kakor för tomten att äta under julen, så han orkade inte allt.
Och Es klädsel för dagen var allvarligt talat den vackraste han någonsin haft.
Vit skjorta med en väst och slips med snygga slitna jeans. Jag började nästan gråta när han klev fram till mig och visade upp sig.
Så vacker han är!DSC_0855 DSC_0858DSC_0849DSC_0878 DSC_0887Och så åkte vi till Hedared, där det i år var mamma och pappa som skulle hålla i julen.
Mamma hade dukat upp ett dignande julbord med allt från lax till crustader och köttbullar. Under gårdagen kokade jag revben i 6 timmar som serverades idag, och i år slog jag på storvinst. Köttet bara smälte av från benet och var i perfekt saltbalans. 3,5 kilo revben försvann ganska fort.
Jennie hade bakat frökex som slukades på några timmar och även gjort saftiga köttbullar som E kastade i sig. DSC_0891 DSC_0897DSC_0898Och sedan var det en enda lång väntan på tomten, men E var tapper och tittade intresserat på hela Kalle Anka, och skrattade högt åt tomtarnas verkstad. Vi satt alla nere i källaren och tittade på tv. Philip somnade i någons famn och sov någon halvtimme, sedan har han mest rejsat ikapp med sina leenden hela dagen. Att ha fått en till sådan glad och nöjd kille gör så gott för resten av själva vardagslivet. 3 månader idag, stora killen! DSC_0913DSC_0901 DSC_0916Och till slut kom han, en fasligt smal sak, som knackade på fönstret.
Förra året var E väldigt osäker på tomten, i år var han glad och framåt och alldeles tokig av sprallighet och bjöd in tomten utan att skämmas. Fick knappt ens ett skarpt kort på honom.
Och ett helt hav med julklappar blev det, och vi alla fick något fint.
E fick massvis med leksaker, kläder, spel och den älskade pruttmaskinen som han tjatat om i veckor.
P fick fina kläder, Elfsborgsnapp, en bitleksak, blöjor (så bra tips till en liten bajsmaskin) och pengar att stoppa i sin framtida spargris.
Själv hade jag tydligen varit snäll, jag fick ett stort minneskort till min nya kamera och så slog Mats till och gav mig ett nytt Fitbit Charge HR-armband! En uppgradering från mitt gamla armband som numera innehåller pulsmätare och lite mer finesser. Mitt Fitbit-flex har jag i princip använt varenda dag sedan förra julen, så han tyckte att ett lite snajsigare armband vore på sin plats.
Och en barnpassning med tillhörande presentkort på Tugg och Biocheckar.
Och en Iphone 6!
Vilken det blir får jag bestämma när vi tar oss till telefonaffären. Iiiih!

Nu är jag egentligen så otroligt trött, uppspelt och färdig på en och samma gång att jag behöver sova, helst för 2 timmar sedan.
Men jag sitter bara här med ett fånigt leende och är så innerligt tacksam för allt fint jag har här i mitt liv. tom