Category Archives: Kärlek

Om man skulle ta och sparka igång denna sida igen?

Jag vet inte om det där med att blogga är någonting för mig nu för tiden.
Att vara tvåbarnsmamma, heltidsarbetande och samtidigt få vara mig själv är krävande, även om det är kul på annorlunda sätt.
Efter att jag kom hem från Lissabon har allt gått i ett och jag har inte riktigt hängt med i svängarna från dag till dag.

Jag jobbar en hel del, att ha en karriär har aldrig varit något jag varit speciellt intresserad av. Eller rättar sagt, jag har nog aldrig riktigt vetat vad jag vill, men nu börjar det klarna lite. Min chef har verkligen hjälpt mig att utvecklas, han har berömt mig när det behövts och han har skällt på mig när jag varit tankspridd och oorganiserad.
Att driva saker framåt har blivit en del av mitt liv, jag som alltid varit den som bara startat projekt men aldrig slutföljt dem.
Jag försöker använda mig av det jag lär mig i jobbet även på hemmaplan, men jag är ack så mycket mer slarvig med mig. Tyvärr.
Men men, det kommer säkert det med.
Jag har inte varit ute på promenad alls de senaste månaderna i princip, jag orkar inte. Huvudet är helt slut.
När 2 veckors semester börjar klockan 16.30 på fredag så tänker jag att det får bli ändring på det.
Min kropp gör ont, jag har några extrakilon som skaver och min hållning är värre än en säck potatis.
Jag vet vad jag vill, men jag vet inte vart jag ska börja bara.

Jag har börjat fotografera igen lite smått, främst åt andra dock.
Te.x ett nystartat skomärke, balfotografering (där jag lyckades tapetsera hela min rumpa i ett stort bilduppslag i BT), jag har träffat brudpar som jag ska föreviga i juli och jag blir lika spänd och nervös för varje gång någon vill att jag ska hjälpa dem med något. Lilla jag.
Skrämmande och spännande på samma gång.
Jag ger dem bara bilder hur jag ser världen, hur mina ögon uppfattar omgivningarna. Det finns inget rätt eller fel i mina bilder, det är så jag gör det liksom.

Annars försöker vi tillbringa tid som familj (som t.ex. att vara nere på stan på nationaldagen och bada i vattnet vid Orangeriet) och få livet att fortsätta rulla och hitta den tråkiga men ack så viktiga balansen för oss alla.

Dagen innan Mats fyllde 38 år blev han friskskriven från psykologen och räknas numera som ”frisk”.
Han kommer troligtvis fortsätta att äta medicin resten av livet, men det rör mig inte i ryggen, så länge han fungerar som han gör nu. Han skrattar med hela hjärtat, rör sig på ett annat sätt, och även om han är gråhårig i skägget så han inte längre grå i ansikte och själ; tvärt om.
Du gjorde det älskling, trots att jag hade många och långa perioder där jag inte ens hade en gnutta hopp.
Glädjetårar rullar ner för mina kinder när jag skriver detta.
Eller regndroppar som Elias kallade det häromdagen, så vackert och mycket mer beskrivande än jag någonsin hade kunnat komma på.

Elias förresten.
Som ni förstår har Elias gått från att vara en lill-pojk till en lång, klok kille som ställer de där ”varför”-frågorna för att han vill veta grunden till allt.
Igår t.ex. blev vi vittne till en bilolycka, och han var nyfiken på vad som orsakat det.
Hade någon tittat på sin telefon, hade någon suttit och dröm, hade den som körde somnat?
Det är en väldigt och oerhört smart kille, som lägger ihop det mesta, samtidigt som han är ordentligt busig och testar både gränser och tålamod.
Mitt tålamod har aldrig varit speciellt välfyllt, men man lär sig allt eftersom.

Ikväll ville han stanna uppe lite längre än lillebror, han ville titta på Sommarlov på läsplattan och äta popcorn. Och vem kan säga nej till det? Medan P somnade på ovanvåningen satt Elias nydushad i soffan och mös med sin mamma.
Mitt hjärta slog lite extra då.
För Elias har alltid Mats varit den viktiga men sedan jag kom tillbaka från Portugal så har vi skapat ett helt annat band med varandra, och jag älskar det.

Och Philip då?
Den väldigt fartfyllda lillebrorn har helt plötsligt hittat sin plats i familjen, han kramas, pussas, påpekar rutiner. Han är minst lika fascinerad av tåg som sin storebror var i samma ålder och nåde den som tar hans elektriska tåg ifrån honom. Han är otroligt charmig, är lika oblyg som resten av grabbarna i familjen B, och skrattar högt åt nysningar och andra kroppsljud. Bästa humorn med andra ord.
Och en hunger som aldrig sinar.
På förskolan får jag rapporter om att han ibland till och med puttar bort andra barn när det är fruktstund.

Ja, det blev visst en bra familj av oss med, och nu har vi resten av livet att fortsätta med.
Tillsammans med en frisk pappa som nockade hjärnspökena totalt. 

Att ha firat den absolut finaste 40-åringen!

DSC_7944 DSC_7946Så kom den dagen då Jennie fyllde 40 år. Och då behöver man bli överraskad. Eftersom jag alltid är ute i sista sekunden så lyckades jag inte boka något SPA, men väl var kanske det, för Jennie är inte någon som gillar att slappna av. En av få personer som blir stressade av att ta det lugnt. Så vad gör man då? Jo, först gömmer man sig bakom baren på Scandic i Borås och skriker ÖVERRASKNING!!!!! när hon kommer in. DSC_7950 DSC_7957Sedan äter man frukost med många kilo bacon, nybakat bröd, pannkakor med nutella och dricker obskyra mängder apelsinjuice. Det finns inte mycket som slår apelsinjuice till hotellfrukost, förutom kaffe eller ett glas bubbel, men baren hade inte öppnat så det där bubblet fick vänta. DSC_7964 DSC_7967 DSC_7969 DSC_7989Och motsatsen till spa är väl ändå träning, så jag kidnappade med henne till Friskis där vi körde ett långt skönt pass ihop. Jag övervann rädslan att springa på bandet och jag sprang i hela 19 minuter. Tror aldrig jag sprungit 19 minuter i sträck förr och jag har definitivt aldrig sprungit på ett löparband, så jag var mer lyrisk än jag ser ut på bilden. Jennie var som vanligt dunderladdad och körde hårt med mig. Jag har en ordentlig träningsvärk idag. DSC_7992 DSC_7997 DSC_7998 DSC_8000 DSC_8002Och efter träning behöver man lite påfyllnad av energi, så vi gick till Pinchos och drack många glas bubbel, åt massor av tapas och satt kvar i  nästan 3 timmar, fastän man bara bokar bord i 2,5 i taget. Man måste ju våga lite wild. Hehe.
Tror att de där 3 timmarna ihop med henne var de bästa på länge, tror vi diskuterade de mesta funderingarna livet har att erbjuda och det var så skönt att verkligen få prata i 3 timmar, ostört. DSC_8004 DSC_8007DSC_8005Och när vi kände oss varma i kläderna och fnittriga av bubblet, så kom Mats och hämtade oss. Vi kördes ut till Hedared där familjen väntade och det serverades tårta. Vi tog sedan en timmes promenad och kämpade på med Pokemon innan grillen tändes och Kicken bjöd på helt underbara hemmagjorda hamburgare. Det blev en väldigt sen kväll, men en alldeles fantastisk sådan och idag är det ett stort leende på läpparna jag har, för gårdagen var jättehärlig. Trots en träningsvärk som gör att jag aldrig mer vill gå i trappor.
Nu väntar vi på den stora festen; OS i Hedared som går av stapeln om några veckor.

Tack Jennie och grattis igen på din födelsedag.tom

Att ha överraskat en 50-åring.

DSC_7917 DSC_7937Igår fyllde svågern 50 år. I största hemlighet åkte vi till Hedared, med en smörgåstårta lika stor som en halv fotbollsplan (nåja, det kändes så) och en present som E hade valt ut till honom. Kicken var iväg och hämtade sin mamma i Kinna, så vi passade på att åka och bada i Valsjön först (andra gången jag badar i år, herregud vad händer?!) och sedan samlas på altanen för att överraska honom när han klev genom dörren. DSC_7920DSC_7921 DSC_7929 DSC_7938Nog blev han överraskad! E blåste för fullt i en partytuta, getingarna samlades runt bordet och vi åt smörgåstårta så det kröp ut ur öronen. Och så drack vi bubbel. Så himla gott att jag smäller av. Och det gjorde jag nästan, för vädret kombinerat med läskande bubbel gjorde att jag blev jättetrött och somnade i en solstol för en liten stund. DSC_7930 DSC_7933Och så kom bror med familj! De har varit på semester i Sri Lanka och vi jämförde solbränna och pratade hemligheter. Egentligen hade ett till dopp suttit fint på slutet av dagen, men P var dödstrött och E fick ett getingstick i armen så det var bara att packa ihop allt och bege oss hemåt. En jättemysig söndag med knasiga familjen.
En sån där dag jag kommer plocka fram när snön piskar mot fönstret. <3tom

Medeltidsdagar på Torpa stenhus.

DSC_7866 DSC_7912Igår packade vi picknick-väskan och åkte till Torpa Stenhus. De hade annonserat om att det skulle vara medeltids-dagar där och vem kan tacka nej till hästar, rustningar, svärd, pilbågar & gycklare? Inte vi iallafall. När vi kom dit vid 10 var det ganska behagligt, solen var bakom molnen så vi gick runt och tittade på allt möjligt. DSC_7870 DSC_7880 DSC_7900 DSC_7907 DSC_7909Elias fick både fäktas, prova bågskytte och äta ett kanderat äpple. Det var rätt skoj när han ville köpa äpplet, för han ville att M skulle ta bort ”skräpet” som var runt äpplet innan han högg in. Hahahaha, min fruktälskande store kille.
Jag tittade efter alla fina hästar och sedan bredde vi ut picknickfilten i skuggan och satt där och njöt av allt folk, vädret och P utforskade omgivningen på sitt sätt. Efter några timmar blev vi trötta och åkte hem för att promenera hem till Valter med familj och grilla. Så fantastiskt mysigt, hela dagen!DSC_7915Och idag blir den allra minsta godingen hela 10 månader. 10 månader sedan han gjorde vårt liv komplett och 10 härliga månader av framsteg.
Imorgon går jag med skräckblandad förtjusning in i min sista vecka som mammaledig och det är, som ni säkert förstår, blandade känslor. Men ska försöka göra det bästa av den; vi ska hänga med vänner, röra på oss och hämta hem en cykel, så jag kan cykla till jobbet.
En sista vecka. Lets do it. tom

Att ha gjort Gränna samt Visingsö i ösregn och strålande sol.

DSC_7735 DSC_7738Troligtvis kommer Therese skratta åt mig när jag säger detta, men jag avskyr uttrycket Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Fullkomligt hatar det.
Jag gillar inte att lägga pengar på regnkläder för optimisten i mig säger att det aldrig kommer bli dåligt väder, bara sol och uppehåll. Och oftast fungerar det att tänka så, men inte igår. Haha!
Vi åkte nämligen med våra fantastiska grannar till Gränna igår. Tanken var först Varberg men med stundande Wings and Wheels så åkte vi helt enkelt åt andra hållet genom Sverige och landade i ett mulet Gränna där vi kikade på polkagris-tillverkning, åt en ruskigt dyr kycklingsallad som bestod av 4 skivor tomater, en halv isbergssallad (jag som avskyr isbergsallad) 6 bitar kyckling, 4 skivor gurka och lite dressing, och sedan ställde oss i kö för att åka Visingsö-färjan. DSC_7741 DSC_7746Och där öppnade himlen sig. Ordentligt. Vi fick köpa billiga regn-ponchos (orutin att inte ha min fina, som Therese köpte till mig, liggandes i bilen) och ändå stå under tak för att försöka härda ut. Att ens fundera på att åka Remmalag i ösregnet var tyvärr inte att tänka på och att spendera lite pengar på det lilla leklandet de hade var inte riktigt i någons intresse. DSC_7752 DSC_7761 DSC_7764 DSC_7768 DSC_7775Så vi tog bilarna till norra udden, och gick på stranden där jag och Mats en gång red turridning 2008. Då vi var nyförälskade och inte hade några bekymmer i hela världen och jag hade långt hår och brösten var någorlunda fasta.
Där stod vi, 8 år senare, med två barn (varav ett sov i bilen, helt utslagen) och fina vänner, i regnet och kastade macka. Och där och då blev vi alla så trötta på vädret att vi bestämde oss för att ta färjan tillbaka till Gränna och börja åka mot Borås.. DSC_7778 DSC_7784 DSC_7801 DSC_7804Men när vi väl kom tillbaka till Gränna, så var det som att någon magiskt viftat med trollspöt, för solen sprack igenom och sedan lös den hela eftermiddagen och livet blev genast lite lättare, barnen blev gladare och vi stannade kvar i Gränna. Tjejerna (inte vi mammor utan barnen) togs sig ett dopp i Vättern, medan grabbarna spelade äventyrsgolf och vi mammor tog oss en pratstund om livet under tiden. Minigolfen vann Mats, och Patric fick ställa upp på en loser-bild med ett leende innan det blev tidig kväll och vi var tvungna att åka hem, alldeles fyllda av skratt, glass och upplevelser från en sommareftermiddag i Gränna.
Den avslutades hemma hos grannarna där de bjöd på familjepizzor och några glas vin.
En helt underbar dag.
tom

Dåligt humör, kostymklädda chefer och det gula varuhuset.

DSC_0175Herregud vad veckan gick fort. Lillebror har haft lite feber, jag har mest haft dåligt humör och regnet har verkligen visat sin intensiva sida. Det är juli månad och vissa dagar stannar temperaturen enbart på 14 grader, det gör mig ledsen även om jag vet att jag inte kan påverka det. Förhoppningsvis har det dåliga humöret på mig nått sin kulmen och jag kan blicka framåt.

Ja, jag träffade ju min nya chef i måndags! En professionell man, med kostym och härliga framtidsplaner. Den där klumpen i magen att inte veta vad man kommer tillbaka till släppte totalt, vilket gjorde att jag kunde åka hem med ett leende på läpparna och njuta av den sista lilla tid som finns kvar. Det gör mig lite stressad att känna hur dagarna krymper, men jag får se till att göra det bästa av de som finns kvar.
Så igår tog jag med mamma och syster till Ullared, och handlade nya kläder.
Efter 30 kilos nedgång och enbart kläder från 2014 (i princip) så var det dags att förnya innehållet i garderoben och jag hittade två par byxor, lite mer strikta arbetskläder och en träningsväst som jag ska testa idag. Även lite uppdatering med smink, parfym och ikväll ska det göras lite nya slingor. Det var skönt att få åka iväg utan tanke på barn, och jag kunde gå och titta precis hur jag ville. Jag tror jag fick laddat batterierna lite och hittat en ny liten gnista.
Fötterna har krånglat otroligt det sista, men igår var första gången på länge som jag faktiskt rört på mig mycket, utan att vara helt invalido i slutet av dagen.

Elias har även köpt en fin cykel, sin första med trampor, så nu pågår intensiv träning för att kunna kontrollera alla manövrar. Herregud vad stor han är nu. Och lillebror kryper på, pratar på sitt egna lilla språk och är inte alls en liten bebis som bara ligger still längre.
De båda är fantastiska med varandra, och även om det suger stenhårt att behöva vakna runt 05.30 varje morgon oavsett helg eller vardag, så ler hela hjärtat när man hör hur de leker och skrattar med varandra inifrån deras rum.
Mina godingar.
Nu gör vi juli bättre, oavsett regn eller bristen på solvärme!tom

Barndomsminnen och snälla fötter.

DSC_6100Igår åkte jag och P till Hedared för att hämta hem Elias som sovit där. Han och morfar hade legat och sovit på nedervåningen under natten och sovit i bäddsoffan. Och när vi kom på morgonen låg de fortfarande kvar och myste, tittandes på Sommarlov. Tänk att få ge sina barn en sån uppväxt, det värmer i mitt hjärta när de får ta utflykter på egen hand, med andra vuxna, och få upptäcka andra sidor av världen. Minns själv när jag bodde hos min farfar ibland, hos han som gav en godis till frukost, där man fick Cuba Cola att dricka och som hade en beige liten Saab som luktade honom, med registreringsnummer FAJ007. Det var tider det.
Så när jag kom till Hedared igår så spratt det till lite i hjärtat när jag tänkte tillbaka på hur jag själv älskade att få göra sånna här saker…
Mamma bjöd på 11-kaffe förresten igår. Hon är mån om min mage och har hemma glutenfritt knäckebröd, med rosmarinssmak. Det i kombination med riktigt gott smör och en härlig grevé-ost samt en kopp kaffe eller tre satte starten till fredagskänslan. DSC_6106 DSC_6110 Det är häftigt att fredagskänslan fortfarande ligger så nära, trots att jag inte varit på jobbet på ett år snart. Det börjar närma sig Ms semester och därefter ska han vara hemma med barnen medan jag börjar jobba. Jag börjar bli redo även om jag kommer njuta till fullo denna sista lilla värdefulla tid jag har med dem. DSC_6117 DSC_6127Så medan P sov lite middag, hoppade E studsmatta hos min syster och jag tog en liten rundtur i deras trädgård bland alla blommor. Älskar junis blomsterprakt och de lummiga ställena blir överfyllda av hundkex. Pionerna höll på att slå ut hos Jennie, och jag tog mig tid att för några minuter bara reflektera över livet. Jag har vilat i 2 veckor nu, tack vare en envis förkylning. Men förhoppningsvis börjar lusten och kroppen att vakna till liv igen efter att ha legat i dvala. Fötterna har även de fått en välförtjänt vila och jag tror det gjort gott, för jag har knappt haft ont, och jag och E har kunnat ligga i soffan och tåflörta med varandra. Ingen får annars röra mina fötter eftersom jag haft så ont, så det känns skönt att ha möjligheten att bara vara lite just nu, och att den ibland faktiskt kan göra gott, även om det kliar av stress i en del av mig att inte få ta i. Jag vet att om jag fortsätter att vila, så kommer snart spänningshuvudvärken som ett brev på posten, och det orkar jag inte med…
Så lite kaffe på det och möjligtvis en promenad lite senare.
Ja, det låter som en bra plan för en obokad lördag.
Kram till er!tom

Att ha en strand-dag med fina grannar..

DSC_5835Om igår var en dag i kärlekens dag med en oerhört romantisk middag på McDonalds i Knalleland, så var idag barnens dag. Jag ville hitta på något mer familjevänligt, och för den delen med hälsosamt för hjärtat än att gå i affärer utan pengar. Hehe.
Och när grannarna frågade om vi ville följa med till långgrundet i Fristad så var vi inte sena att haka på.
Och då menar jag långgrunt verkligen, grabbarna kunde bada, leka, plaska och bygga sandslott precis hur mycket de ville.. Inga mammor eller pappor som säger nääääeeej, sluuuta, inte sååå. DSC_5840 DSC_5842 DSC_5848I över 3 timmar satt vi på en filt i sanden, svalkade oss i vattnet eller pratade om utseendenormen. Vi hade det verkligen hur mysigt som helst och när Elias prompt protesterade på att följa med hem när Philip blev trött, så erbjöd sig grannarna att han fick åka med dem lite senare.
Hur gulligt?

Och nu ikväll har lugnet lagt sig, solbrännan känns och imorgon börjar sista förskoleveckan innan sommarlovet. Nu är sommaren här.
På riktigt. tom

Underbara fredag!

DSC_4967 DSC_4983 DSC_5018 DSC_5043 DSC_5066En bild säger mer än tusen ord. Vad säger då inte fem bilder?
En helt fantastisk fredag i underbart väder ute på landet med mormor & morfar.
Tack för att ni finns, hur skulle livet annars sett ut?
<3tom

Att byta lite miljö, om än bara för några timmar.

DSC_4144Vad gör man en dag där solen skiner, och man håller hemma storebror för att inte smitta andra med sin förkylning trots avsaknaden av feber och massor med myror i brallan?
Jo, man åker till mormor och morfar för att byta lite miljö.
Mitt älskade lilla samhälle, där jag på just den gatan lekt otaliga gånger, där jag cyklat, lekt burr eller bara möjligtvis gått rakt in en stolpe eller två.
Klumpig som man är.
DSC_4117 DSC_4119Philip har med blivit lite halvt smittad och var inte på sitt riktigt strålande humör, men han hängde med bra ändå. Han funderar just nu på hur han ska komma framåt när han ligger på magen, och han kämpar hårt med att försöka trycka ifrån med fötterna. Det går än så länge inte riktigt som han vill, men det dröjer inte länge förrän han tar skjuts och kommer befinna sig än hit än dit.
Han ligger visserligen inte kvar någonstans där man lagt honom längre, för han rullar sig fram, men det är lite svårare att beräkna vart han ska hamna så han blir mest lite sur och frustrerad. DSC_4172 DSC_4173 Efter att mamma bjudit på lunch så stoppade jag ner Philip i vagnen och tog med morfar ut. Idag tog vi ett helt annat håll än vad vi brukar och vi samlade ihop lite över 5 kilometer ihop. Det börjar närma sig slutdatum på 20 mil på 5 veckor 2.0 och jag ligger faktiskt riktigt bra till att för en gångs skull klara mitt mål, något jag aldrig trodde jag skulle orka. Men det går faktiskt, trots att det river i halsen på mig. Har ju i princip klarat mig undan allt sånt där under hela vintern (säkerligen tack vare ingefärsdrycken) men har slarvat lite med den på senaste så jag får nog skylla mig själv.
Det blev iallafall en mysig dag ute där jag är uppväxt och där kärleken för tystnaden alltid finns kvar.
Nu ska jag titta på Det Stora Tårtslaget och sedan krypa ner i säng.
Blir denna natten som förra så blir det inte mycket sömn. Två små förkylda killar som hostar ikapp medan mannen är i Stockholm…
Nä, jag är bara liiite trött.
Bara lite. tom