Category Archives: Resa

4 timmar i solen.

unnamed (9)Alltså, vad gör man en ledig dag i Lissabon?
Jo, eftersom solen sken så satte jag på mig hörlurarna och började gå. Först lyssnade jag på P3-dokumentären som Stockholms-terrorn, och sedan lyssnade jag på Utöya. Jag är lite morbid på det sättet, jag hatar hatet, jag avskyr mördandet och allt elakt vi människor utsätter varandra för, men jag vill ändå gärna höra vad som händer, jag vill lyssna på människor som utsatts, jag vill höra deras historier och ta del av sorg, hemskheter och känna tacksamhet för att jag själv lever i en ganska skyddad värld. Det går inte att förklara, jag vet det. Men men.
unnamed (10)Först satt jag i någon timme vid vattnet, och solade. Det blåste ganska mycket, men när molnen skingrade sig efter en stund så sken den konstant. Sedan promenerade jag i 3 timmar till och från. Stod länge och tittade på männen som fiskade, och såg stora fiskar simma förbi deras beten. Frustrerande, med tanke på att de verkar stå där hela dagen. Gick även till Vasco da Gama, det stora köpcentrat här och tittade lite i butiker och sedan gick jag lite närmare in mot stan, men var rädd att jag skulle tappa bort mig själv, så efter 4 timmar ute så gick jag tillbaka och njöt av smärtan i benen efter allt gående. Hihi. Det visade sig även att jag faktiskt för en gång skull fått lite sol på benen, det som aldrig händer annars. unnamed (11)En härlig bonnabränna och massor med D-vitamin i huden och ett gigantiskt skoskav på ena foten rikare.
Men vad gör det.
Idag är det söndag, regnet öser ner och jag ska försöka packa min väska lite och få lite ordning.
Imorgon byter jag hotell till ett som ligger lite mer inne i centrum, och förhoppningvis är det lite billigare shopping där än vad det är här.
Jag har lovat pojkarna presenter, men har inte hittat något alls som passar än. Elias pratar om Nerf, och helikoptrar och allt mellan himmel och jord. Hihi 🙂

Förresten, dagens iakttagelse: en engelsman (?) som tog med sig eget bröd, egen sylt och eget te till frukosten. Varför?tom

Status från Lissabon.

unnamed (5)En liten lägesuppdatering från Portugal kanske vore på sin plats?
Just nu är det lördag, klockan 7.30 en lördagsmorgon.
Jag har varit här sedan sen måndag/tidig tisdag och har mestadels jobbat, sovit, druckit lite vin och promenerat. Jag bor i ett område där det mest är företag, så det finns inte så jättemycket att se. Det allra bästa är dock vattnet. En stor flod/bukt som är så stor att det knappt går att se med blotta ögat över på andra sidan, och bron som ni ser där borta är väldigt lång, går hela vägen över till andra sidan.
Hur gick resan då?
Jo, den var lite stressig med byte i Amsterdam och jag var orolig att min väska inte skulle hinna med, men efter att ha irrat runt en stund på flygplatsen i Lissabon så hittade jag den och fick sedan ställa mig i kö för att få en taxi.
Jag var inte allt för munter vid den tiden på natten, och behöva stå i en kö, precis som till åk-attraktionerna på Lisaberg, gjorde inte min huvudvärk mindre.
Men fram kom jag till slut, och jag somnade gott.

Vädret har varit typiskt april enligt de jag jobbar med. Inte jättevarmt, inte jättemycket sol och ganska blåsigt.
Det är klart kallare än vad jag förväntat mig, men idag, lördag hoppas jag på att få promenera och få lite mer sol än 2 timmar häromdagen efter jobbet. unnamed (6)Det är så stort här. Stort och mycket att ta in, och maten är lite av ett slag för sig. Mycket friterat, smördeg och lite mer friterat. Om man vill ha ris så får man ofta även med pommes frites. Haha, klart annorlunda. De är klart tokiga i sötsaker. Ingen saltlakrits så långt ögat når, men donuts, choklad, och väldigt sött godis. Deras dessert som hittas överallt kallas för Pastel de Nata, en sorts smördegsbakelse med  gräddad äggkräm, ätes gärna med sprinklad kanel över. När jag testade den första gången så tyckte jag den var helt ok, men imorse när jag åt frukost och ville pröva en till så var det inte alls lika gott. Hahaha. Jag har svårt för kokt äggsmak, och det kändes i dagens tugga. unnamed (8)Jag vaknade tidigt och åt frukost men är tillbaka på hotellrummet för en stund för att sedan bege mig ut.
Dag 1 av 3 helt lediga dagar har börjat, och jag ska göra precis vad jag känner för.
Promenera, uppleva och inte försöka känna efter hur saknaden efter mina grabbar suger i magen.
Nu ska bara mobilen ladda en stund och jag ska hitta några bra P3-dokumentärer på Spotify, sedan är jag good to go. tom

 

En ny vecka, som ska fyllas med utflykter.

DSC_0101Åter igen en solig dag och min kropp är tung och svullen.
Jag och Mats skrattar när vi sitter vid köksbordet på morgonen, hade jag inte varit gravid så hade solen lockat fram det bästa ur mig.
Just nu lockar den bara fram smärta, svullenhet och svett.
För herregud vad varm jag är, precis hela tiden.
Sover utan täcke, går utan strumpor hemma (händer aldrig annars) och filten som hänger över soffan har jag inte använt på flera veckor.
När solen gått ner igår hade jag öppet balkongdörren till 23.30 och bara njöt av kylan som klampade in.

Idag är det måndag, och det innebär ett litet besök hos MVC i eftermiddag. Som vanligt ska det mätas och lyssnas på hjärtljud. Det är det bästa och mest spännande; hur min barnmorska försöker hitta hjärtljuden varje gång medan Skorpan sparkar mot mikrofonen och får hela magen att gunga i otakt.
Och så skrattar vi mellan varven.

Ja, en måndag, med en hel veckas ledighet kvar.
Vi ska nog lyckas fylla den med händelser den med, för jag har lovat E ett nytt försök att fiska kräftor en utav dagarna.
Och då ska vi åka ner till Varberg i vår nya bil, där AC:n fungerar och vi förhoppningsvis inte behöver stanna för att bildelar lossnar i Horred. tom

Att ha gjort Liseberg.

DSC_0002Igår åkte vi till Liseberg, solen sken och det var otroligt varmt ute.
Vi misstänkte köer med folk, men för de attraktionerna som vi var ute efter (detta var Elias dag, så han fick bestämma allt) hade knappt några väntetider alls.  Det var lagom behagligt, förutom att värmen gör mig väldigt hjärtklapprig. Men kroppen höll förvånansvärt bra för att ha varit en heldag, och mina steg samlade jag ihop.
Kroppen har visserligen krånglat inatt så det har inte blivit många timmars sömn, men det fick det vara värt. DSC_0025Först lämnade han sina stackars tre nappar till Nappometern.
Det var lite läskigt med kaninen som skulle hjälpa honom, så han stod mest i sin fars famn medan han såg napp efter napp åka ner i påsen. Och efteråt fick han ett fint diplom för att han lämnat in napparna till kaninbebisarna, så de slapp suga på sina tummar och få hår i munnen.
En sån liten men ack så genomtänkt sak, napparna är ju ofta en trygghet, och för E har de varit med honom varje natt han sovit. Jag kan meddela er att det gjorde ont i mammahjärtat igår kväll när han förskräckt kom på att vi glömt napparna och att han hemskt gärna ville köpa nya. Men han somnade ändå, utan något gråt.
Ser ni förresten vem som signerat diplomet?
Jo, kaninen Molly.
Jag log när Mats visade mig det. DSC_0029Men sedan åkte E allt han kom över. Karuseller, flygplan, tekoppar, flygande elefanter, Hoppalång, Berg & dalbanor (både lilla och stora inne i kaninlandet), Farfars bilar, Skepp & skoj m.m. Allting han pekade på och hade rätt längd för fick han åka och jag trodde allvarligt talat han skulle kräkas när han åkte de snabba fiskebåtarna, eftersom de går runt, runt, runt i faslig snabb fart, men han bara skrattade och ville åka igen. Herregud, stor och modig. DSC_0032 DSC_0045 DSC_0061Och så åkte han de små radiostyrda bilarna där han skrattade och krockade med andra barn, och sedan åkte han och jag Sagoslottet, något de troligtvis inte restaurerat sedan jag var liten, för allt såg precis likadant ut och kejsaren utan kläder var fasligt lik mig själv med den magen i vädret när jag kommer ut från duschen.
Vem som hade mest roligt av Mats & Elias är svårt att säga, men vi var där i mer än 6 timmar och vi gäspade alla stort hela vägen hem.

Vilken dag vi hade, den blev helt perfekt och min lille kille har på bara några dagar blivit stor.
Slutat med både nappar och nattblöja. tom

Dagen som startade med stopp men avslutades med full rulle.

DSC_0131Klockan ringde tidigt igår.
Vi såg fram emot en dag i Varberg och satte oss i sOpeln strax efter 07 och for ner. Elias var glad och pratade på som aldrig förr.
Vi sjöng låtar och Mats bidrog med sina dåliga skämt.
Stämningen var på topp.
Och någonstans vid Grillen i Horred smällde det till och någon del på bilen hade lossnat.
Bara att stanna, konstatera att sOpeln var trasig, ringa bärgningsbil och avvakta.
Givetvis kom det tårar på mig, jag såg hur alla pengar for iväg, och hur det det är bilbytet kanske var nödvändigt.
Pappa och Jennie kom och hämtade mig och Elias ca 1 timme senare och samtidigt vände bärningsbilen upp på uppfarten vi stod på.
Det var en skojfrisk man som hissade upp bilen på sitt flak och sedan åkte de vidare medan jag och E for vidare i Jennies bil till husvagnen…
Jag var inte riktigt på mitt bästa humör efter den starten kan man säga, och tålamodet var inte ens prövningsbart.

Men det dröjde inte länge förrän Mats hörde av sig och fått ett riktigt kanonerbjudande på en lagning, och bara 20 minuter efter att vi kommit till husvagnen så åkte vi och mötte upp honom och fick en lagad sOpel i våra händer som kommer hålla ett litet tag till iallafall.
Ingen var lyckligare än jag.
Sedan serverade mamma frukost i husvagnen och aldrig förr har kaffe smakat så gott som efter det lilla äventyret på morgonen.
Och när kaffet var uppdrucket åkte vi till klipporna för att fånga de där krabborna vi pratat länge om.  DSC_0133 DSC_0137En något otålig Elias vevade ut gång på gång bland klipporna och det dröjde inte länge förrän vi fyllt hela hinkar fulla med krabbor. Det var supermysigt, om än lite spännande att sitta där i solen och se krabborna lockas fram ur sina gömmor. Stora som små.
Vet inte vem som var mest exalterad; jag, Mats eller Elias, eller kousinerna (som Elias säger). DSC_0136 DSC_0144 DSC_0159Vi hade en jättehärlig dag i Varberg, med väder som svedde våra nackar till nästan oigenkännligt röda och med en lunch som åts ute. Framför allt efter att dagen faktiskt blev så bra, trots en sådan pissig morgon där jag tappade tron till allt som hänt och händer. Det hjälper inte att vara pessimistisk och förebrå all olycka som hänt det senaste året, men när man gång på gång får prövningar kastade till sig så brinner det inombords av sorg och ilska och den där lilla negativa djävulen sätter klorna i en.
Men don´t worry.
Vi har inte gett upp hoppet än, för igår hade vi en otrolig tur i oturen om att få bilen lagad för några få pengalappar.
Vi avslutade dagen i Ullared där vi shoppade alla bebissaker vi behöver inför kommande nedkomst, men mer om det i ett annat inlägg.
DSC_0128Och här sitter hon, brunbränd och vältränad, som alltid ställer upp för mig, som slängde sig in i bilen för att hämta oss ihop med pappa och som aldrig tvekar på att erbjuda hjälp vare sig det behövs eller inte.
Hon lyssnar och kommer med råd och säger sanningen när jag behöver.
Som steker de underbaraste pannkakor som finns och bakar de godaste vaniljbullarna världen skådat.
Som är Elias stora idol och som alltid har många bollar i luften
Och till råga på allt så fyller hon år idag.
Min syster.
Stort grattis på din dag!

Några dagar i Simrishamn hos farmor & farfar.

DSC_0009Igår klockan 21 öppnades dörrarna till lådhuset igen.
Vi har varit på resande fot sedan i torsdags, då vi åkte till Simrishamn för att bo och hänga med farmor & farfar.
Resan gick oväntat bra, vi tog småvägarna ner, något jag själv (sällan jag som kör när vi åker långt, Mats gillar att göra det) uppskattar mer istället för att åka motorvägen. Och till slut var vi framme.
Solen sken, om än vinden var frisk och väldigt sval.DSC_0014Vi har mestadels haft vackert väder, så att vi till och med hunnit äta mängder med glass, gå på stan, gå på loppis, fått bebiskläder shoppade av farmorn har även det hunnits med, och jag blev vansinnigt glad över att göra ett loppisfynd för två små godisskålar för ynka 20 kr. Såhär i efterhand hade jag kunnat köpa 2 till, för de skulle vara fina att ha glass i med, men jaja, godisskålar får det bli istället. Men de visar vi någon annan dag.  DSC_0016-3 DSC_0020 Tänkte även köpa en fantastisk skylt till min man. Han behöver ju inte google, för han har ju mig.
Älskade Mats, som mått dåligt väldigt länge, och där jag ser att sjukdomstiden tär på honom, det äter upp honom inifrån när det är som mest jobbigt och plågsamt. Det är ingen hemlighet längre att han är sjuk, och jag står vid hans sida; vått som torrt. Jag kan egentligen inte göra någonting alls, jag kan inte förbättra, kan inte mildra. Men jag finns där.
I nöd och lust.
Och det är nöd nu, och har varit det i månader tillbaka.
Älskade, älskade vän, make, pappan till mina barn.
Önskar innerligt att jag hade kunnat gör mer för honom. DSC_0062 DSC_0056Men trots det så fick vi fina dagar ihop, i annan miljö, där vi grävde ner varandras fötter i sanden, letade vackra, mjuka sandslipade stenar till mormor, något E gjorde med största möjliga koncentration.
Och där vi andades ihop längs stranden på Österlen och konstaterade att sommaren kom till slut ändå, för den väntade till vi hade semester. Jag låg mest på en handduk och tittade på när pappan och E lekte längs havskanten, där de byggde sandslott eller grävde en grop som havets vågor letade sig fram till och fyllde med iskallt (enligt mig) vatten.
Skåne alltså.
Något jag avskydde som ung och fullkomligt föraktade ända tills den dagen jag upptäckte hur vackert det är.
DSC_0063 DSC_0049Vi åkte även till Kiviks musteri bland smala sommarvägar för att dricka en uppskattad kopp kaffe och äta en liten ljuvlig äppelkaka i skuggan av den varma solen. Vi åkte förbi Ranelids hus, och det roligaste var att han själv verkligen gör reklam för vart han bor.
Både på ditvägen och hemvägen fnissade vi lite.
Det är bara en Björn Ranelid som gör så konstaterade vi, och nickade uppskattat.
Om man ändå är känd så kan man lika väl berätta det för alla som åker förbi. DSC_0068I måndags, när klockan slog 05.30, vaknade vi med ett ryck, packade ner de sista kläderna, sade farväl till Jan & Angela och åkte vidare Malmö för att göra något som E pratat om i veckor.
Men nu ropar den färdiga tvätten på mig, så mer om Malmö och ett litet svettigt men roligt äventyr senare…

En vända till Polen och tillbaka.

DSC_0161För några månader sedan tyckte Elias farmor & farfar att vi behövde piggas upp med en liten resa, så de bestämde att vi skulle åka till Polen och gå på ångloksfestival.
Va?!
Jag såg väl mer eller mindre ut som ett frågetecken när förslaget kom upp så jag hade inte riktigt något att förvänta mig av resan förutom att vi skulle få en paus ifrån vardagen och spendera ett land som jag förknippat med gråa färger och fattigdom.
Men våren hade tydligen hittat dit med och ängarna lyste av raps och bokträden var giftigt gröna. Vackert på sina håll. 4 timmar i bil efter en 7-timmars färja från Ystad, så befann vi oss söderut i Polen där vi stannade vi på ett hotell i Kalsk, Motel Texicana. Få engelska ord blandat med några få polska delades mellan farfarn och receptionisten innan vi kunde checka in och konstatera att alla kanaler var dubbade på polska och att det var samma röst i alla kanaler. Men vi var ju inte där för att titta på tv precis.
DSC_0005DSC_0001 DSC_0087Jag har fått se mitt livs första storkar!
Högt uppe på kraftledningar byggde de gigantiska bon och visade sig lite försiktigt där vi stannade bland ruffiga hus och figurklippta buskar. Enligt polsk tradition så är storken ett utav de första vårtecknen samt att de bringar lycka och välfärd. Ska man se till de hus som stod i närheten så är väl inte det senare något man såg så mycket av i Polen, men man kan ju inte alltid köpa lycka för pengar. DSC_0083Och så åkte vi till Wolsztyn, staden med festivalen och det fina vädret.
Jag satt i mitten av bilen och tyckte resan dit var lagom jobbig, äggen jag ätit till frukost åkte hiss och jag hade glömt ta åksjuketabletter. Orutinerat!
I Wolsztyn låg röken tät mellan visslingarna från ångloken och matstånden slogs med ölstånden och vi köpte en gigantisk regnbågsfärgad klubba till Elias för 70 svenska riksdaler. Den var större än hans eget huvud. Och Thomas-tåget fick följa med hem samt en kopia av en Blixten-ballong. Han var i himmelriket såklart!
Han fick sitta på sin pappas axlar och ha överblick över det mesta.
Hans pappa som är hans absolut största idol, alla tider. DSC_0038DSC_0029 DSC_0064 DSC_0137 DSC_0147 DSC_0160 DSC_0078DSC_0017I början var det precis lagom med folk, men ju längre in på dagen vi kom, desto mer människor kom det och till slut fick jag någon form av gravidkoma där pulsen var hög och det tryckte alldeles för hårt nedåt. Jag kunde inte annat än att sitta still på en bänk under ett ölparasol och försöka parera illamåendet och pulsen som uppstod med oron och allt folk som fick det att ringa i öronen.
Oron över att Skorpan på något sätt redan var redo att komma ut, alldeles för tidigt.
Så jag hade kunnat fotografera så mycket mer och sett så mycket mer, men jag fick känna mig slagen och återhämtade mig inte förrän vi var tillbaka på hotellet och solen gick ner över horisonten. Och Skorpan har stannat kvar där inne.
Det blir ju så ibland, när kroppen säger ifrån. DSC_0164Så några dagar i Polen var både krävande men även fantastiska. Resan var till för älskade lille E som var eld och lågor från början till slut och han har anpassat sig så bra han kan, först sov han med oss hela vägen dit på färjan (vi åkte på natten) sedan sov han ytterligare några timmar till hotellet i bilen och höll sig i skillnet hela dagsturen hem från Polen igår. 7 timmar på en båt, inte helt optimalt, men han skötte det suveränt.
Han är orädd och nyfiken och ser upp till sina farföräldrar mer än någonsin.
Älskade liten som är så stor. Redan.
Idag fick han välja ut några leksaker när vi tog vägarna förbi Gekås när vi lämnat Simrishamn och farmor & farfar för denna gången, som tack för att han är just han och att han kom in i våra liv.

Och under hela helgen har sparkarna blivit starkare och starkare för var dag och det är disco lite då och då. Skorpan verkar må som en prinsessa (eller prins om Elias får bestämma) och idag vågade jag ge efter för att köpa något.
Något litet liksom.
En liten fin pyjamas som E valde ut med omsorg på barnavdelningen, som fick mitt hjärta att skutta lättare och se fram emot att få uppleva det där fantastiska med en nybakad liten Skorp-bit som doftar bebis och ger ifrån sig små ljud och som är hjälplös i ens armar. pyjamasMen nu är jag så slut att jag egentligen borde ha 2-3 dagars semester, jag hann inte riktigt hem till ridturen heller för ikväll och tur är väl det för benen är som tunga stolpar som vägrar göra annat än att eventuellt tömma min gravidblåsa eller ta sin sista kraft upp till sovrummet.

En natt i sin egen säng lockar mycket efter dagar ute på resande fot.tom