Category Archives: Fitbit Flex

När Elias får bestämma.

DSC_1489Eftersom det är röd dag idag, så var mannen ledig.
Igår hade jag bett Elias klurat ut något han ville göra med oss idag, och imorse så sa han: ”Mamma, jag har funderat lite… Jag vill att du, pappa och Philip ska följa med mig till den där lekplatsen vi var vid igår…”

Inget att orda om helt enkelt.
Vi tog på oss, skrapade bilen som var igenfrusen och mötte kylan.
Vi åkte till Ramnasjön, där svanarna åter igen skrek som små stuckna grisar. Mats har fått min gamla Fitbit så jag och han turades om att gå runt sjön vartannat varv med Philip medan den andra stannade kvar på lekplatsen.
Mycket bra idé, blir så glad när han själv orkar röra på sig och tar tag i allt sånt där som fallit bort under 2015.
DSC_1533DSC_1508E däremot åkte rutschkana i solen som aldrig förr och han skrek av glädje när han gång på gång varvade den långa kanan med den som gick snabbt. Vi har verkligen fått en liten kille med mycket spring i benen, för hans lust verkade aldrig sina, och det var lyckliga ögon som studerade termosarna jag tagit med. Hans pappas hemmagjorda varma choklad till honom och kaffe till oss.
Att dricka hett, varmt kaffe när det är närmare minus 10 ute värmer inifrån och ut, och det är något speciellt.
Sedan åkte vi och storhandlade på ICA Maxi och kom hem med nöd och näpe till att Philip blev upprörd och var väldigt hungrig. DSC_1582 Resten av denna dagen ha spenderats inne i värmen, vi har alla vilat en liten stund i soffan, har ätit tacos och hunnit se ett avsnitt av Heroes. Nu är vi klara med första säsongen, den jag såg för ungefär hundra år sedan då jag inte kände Mats och livet var helt annorlunda, så nu ska vi börja med säsong 2. Mats upptäckte att nya avsnitt av White Collar har släppts på Netflix med, så den får vi förhoppningsvis snart sätta tänderna i.

Imorgon kommer Ella hit och umgås med Elias. Han vet dock inte om det, så det blir en överraskning för honom. Förhoppningsvis spenderar vi några timmar ute i kylan igen. Jag verkar inte kunna få nog!tom

Att ha firat julafton.

DSC_0864Den här killen har verkligen varit igång från morgon till kväll idag! Redan vid 00 inatt tyckte han att det var en bra idé att undersöka sin julstrumpa samt att gå ner och se vad tomten lämnat under granen. Varken jag eller Mats var så sugna på det så E fick sova hos oss istället, i ett försök att dämpa hans förväntan. Och när vi väl startat morgonen så fick han paket och blev helt till sig när han såg att tomten tydligen tagit ett bett av Doris nötkaka vi ställt fram. Många kakor för tomten att äta under julen, så han orkade inte allt.
Och Es klädsel för dagen var allvarligt talat den vackraste han någonsin haft.
Vit skjorta med en väst och slips med snygga slitna jeans. Jag började nästan gråta när han klev fram till mig och visade upp sig.
Så vacker han är!DSC_0855 DSC_0858DSC_0849DSC_0878 DSC_0887Och så åkte vi till Hedared, där det i år var mamma och pappa som skulle hålla i julen.
Mamma hade dukat upp ett dignande julbord med allt från lax till crustader och köttbullar. Under gårdagen kokade jag revben i 6 timmar som serverades idag, och i år slog jag på storvinst. Köttet bara smälte av från benet och var i perfekt saltbalans. 3,5 kilo revben försvann ganska fort.
Jennie hade bakat frökex som slukades på några timmar och även gjort saftiga köttbullar som E kastade i sig. DSC_0891 DSC_0897DSC_0898Och sedan var det en enda lång väntan på tomten, men E var tapper och tittade intresserat på hela Kalle Anka, och skrattade högt åt tomtarnas verkstad. Vi satt alla nere i källaren och tittade på tv. Philip somnade i någons famn och sov någon halvtimme, sedan har han mest rejsat ikapp med sina leenden hela dagen. Att ha fått en till sådan glad och nöjd kille gör så gott för resten av själva vardagslivet. 3 månader idag, stora killen! DSC_0913DSC_0901 DSC_0916Och till slut kom han, en fasligt smal sak, som knackade på fönstret.
Förra året var E väldigt osäker på tomten, i år var han glad och framåt och alldeles tokig av sprallighet och bjöd in tomten utan att skämmas. Fick knappt ens ett skarpt kort på honom.
Och ett helt hav med julklappar blev det, och vi alla fick något fint.
E fick massvis med leksaker, kläder, spel och den älskade pruttmaskinen som han tjatat om i veckor.
P fick fina kläder, Elfsborgsnapp, en bitleksak, blöjor (så bra tips till en liten bajsmaskin) och pengar att stoppa i sin framtida spargris.
Själv hade jag tydligen varit snäll, jag fick ett stort minneskort till min nya kamera och så slog Mats till och gav mig ett nytt Fitbit Charge HR-armband! En uppgradering från mitt gamla armband som numera innehåller pulsmätare och lite mer finesser. Mitt Fitbit-flex har jag i princip använt varenda dag sedan förra julen, så han tyckte att ett lite snajsigare armband vore på sin plats.
Och en barnpassning med tillhörande presentkort på Tugg och Biocheckar.
Och en Iphone 6!
Vilken det blir får jag bestämma när vi tar oss till telefonaffären. Iiiih!

Nu är jag egentligen så otroligt trött, uppspelt och färdig på en och samma gång att jag behöver sova, helst för 2 timmar sedan.
Men jag sitter bara här med ett fånigt leende och är så innerligt tacksam för allt fint jag har här i mitt liv. tom

Att ha ett grått landskap och nya rutiner.

DSC_0476Oj, veckan är nästan förbi, och här sitter jag, alldeles för sent och blir filosofisk och låter tankarna flyga iväg.
Vi har börjat med rutiner för läggning på lillebror och än så länge så går det jättebra.
Jag kommer ihåg från en sömnutbildning jag var på när jag hade problem med Elias sömn; att nya rutiner för små bebisar tar ca 2 veckor att känna igen, och nu när vi är inne på 6:e eller 7:e kvällen med samma rutiner så kommer han till ro snabbare och snabbare. Han vaknar med 4-5 timmars mellanrum för mat och har gett oss två hela kvällar nu där jag dels kunde köra iväg en stund och vara på julfest igår (18-23, hjälp vad mycket vuxna människor jag umgicks med!) medan Mats var hemma med båda pojkarna, och ikväll har vi streckkollat avsnitt av den egentligen numer gamla serien Heroes.
Julfest ja.
Först kände jag mig så otroligt osäker i mig själv, jag menar, jag har knappt träffat människorna sedan i somras, och nu skulle jag klä upp mig i klänning och högklackat och sminka mig?
Jag erkänner att jag var nervös.
Men förutom att en stor maska gick på strumpbyxorna redan innan jag anlänt till huvudkontoret, så hade jag otroligt kul. Jag åt god mat, pratade med alla saknade och kramades hej vilt med både kända och okända.
Det var knappt så jag ville köra hem när klockan började närma sig 23, men min helammande kropp (och bröst) sa något annat så Forden och jag begav oss hemåt med ett huvud och hjärta fulladdat med skratt och nya bekantskaper.
Att jag även vann ett helt kniv-set på min lott jag drog gjorde inte saken värre precis. DSC_0686Annars har jag mest promenerat med Therese eller promenerat själv i veckan som nu gått. Kroppen klarar de mesta promenaderna nu, bäckenet hänger med fint.
I onsdags gick jag till Maxi, handlade lite saker, och gick hem.
Jag blir lite stel ibland på kvällarna, men det kan jag ta.
Vi (jag & Therese) har tagit upp en gammal hobby som vi kämpade stenhårt med hösten 2013 när Elias skulle börja på dagis… Vi bestämmer promenader varannan gång. Förra veckan bestämde jag att vi skulle gå Kransmossen-Gånghester-Kransmossen som är på strax över 7 kilometer.
I torsdags bestämde Therese att vi skulle gå Stålarps-rundan ute i D-fors. Vi traskade på och var ute i 2 timmar och fick nästan ihop en mil, min fitbit får med andra ord jobba hårt för att hinna med.
Visst flåsade vi i uppförsbackarna och det brände i låren när man försökte undvika den värsta halkan, men det var friskt och vi var båda nöjda med insatsen för dagen, för sedan började det i princip mörkna redan strax efter 14, och det blev grått och regnigt utanför fönstret.
Men hon bjöd på kaffe och en liten, ljummen lussebulle med saffran i innan rullgardinen drogs ner över landskapet, och den gula lilla ”katten” smakade extra gott när man tagit så många steg som vi gjorde.

Och idag var det visst lördag (knappt jag kommer ihåg det) och vi har köpt en liten julklapp hem hit. Men vad det blev får ni se en annan dag. Man kan säga såhär; jag längtar till frukosten imorgon mer än vanligt!tom

Att börja dagen lätt.

DSC_0470 DSC_0473När huvudet är lite extra tungt är det allra bästa för mig att komma ut.
Att sitta hemma och grubbla, eller oroa sig eller vad som egentligen, är aldrig speciellt utvecklande för mig, utan jag behöver dra på mig promenadbyxorna, bädda ner den minsta och komma ut. Jag gör det med andra ord inte bara för att komma i form eller låta kroppen jobba, utan för jag tänker bäst, jag blir mer positiv och får intryck som påverkar mig av promenaderna, och idag fick kameran följa med som tur var, för istället för att vara ute och traska rakt upp och ned, så stannade jag här och där och tittade extra mycket på miljön.
Det är så naket och grått ute i det stora hela, men tittar man på detaljer så känner jag att det är vackert. Varje årstid, och delar av årstiden har sitt utseende. Kan ju visserligen inte påstå att det är något vackert decemberväder med frost, men det gör mig inte så mycket.DSC_0482 DSC_0480Och givetvis sover sällskapet fantastiskt bra ute i den friska luften.
Han ligger gott nedbäddad i vagnen, så jag har tid att njuta. Inte för att han är krånglig, nej, nöjdare bebis har jag knappt varit med om.
Igår hade han svårt att komma till ro, då han knappt sovit något på hela dagen, men när han väl somnade vid 23 vaknade vi inte förrän strax efter 05 då han var hungrig. Sedan somnade vi om i nästan 2 timmar till, och gick upp med E som skulle vidare till dagis. Det är *peppar peppar* väldigt lite protester från lillebror, han är glad bara han får hänga med.  DSC_0490DSC_0477Och när man varit ute i 90 minuter så är det skönt att komma hem, ta en dusch medan lille P fortsätter att sova och få sätta sig med datorn i några minuter, i den där uppskattade tystnaden. Det enda som hörs är trafiken utanför och eventuellt grannarnas prat utifrån, och knapprandet från tangenterna.
Min tid på dagen är här.
tom

Traktor-måndag med brylépudding!

DSC_0042Igår hade vi en ledig måndag, allihop.
Efter helgens besök och söndagens uteblivna röresle-aktiviteter så åkte vi till Hedared för att springa av oss lite.
Innan maten gick jag, Mats, Philip, Elias och morfar på en promenad.
De två sistnämnda var dagen till ära någorlunda identiskt klädda ser jag nu!
Jag tvingade med mig kameran, och även om det inte blev några kvalitetsbilder så inser jag ju att det är roligare att ha bildminnen med halvkass fokus, än inga alls.
Vi gick bort till pappas vän Örjan, som äger en stor gård med massor med maskiner. DSC_0055 DSC_0057 DSC_0062En något övertaggad Elias fick både sitta i traktorn, han fick sitta på en stor gräsklippare och i en grävmaskin. I snålblåsten (hej och hå vad jag inte gillar när det blåser kallt) gick vi på upptäcktsfärd inne i ladugården och inspekterade släpet som morfar gjorde sig illa med för lite mer än halvåret. Det fanns väldigt mycket saker på gården som föll Elias i smaken. Dessutom hittade han ju en traktor i mer hans storlek. En traktor jag tror till och med jag lekt med någon gång när jag var liten och hängde med barnen på gården. 😀 DSC_0063-2Sedan gick vi vidare.
Hedared är ju en ganska känd liten by på grund av alla historiska monument som finns, som t.ex. stavkyrkan. Men det finns även andra gamla saker att se; och igår ville Elias visa Mats en stenlabyrint han stolt hittat förra gången vi var ute. Att både jag och Mats bott i Hedared och promenerat där många ggr för spelade ingen roll, har Elias hittat något, så ska det visas upp. Men innan vi kom dit tog vi vägen förbi Tomtens stuga, som Jennie berättat för Elias sist vi promenerade förbi. Tänk när man är så liten och tror på i princip allt, och hur stolt man blir när man får berätta det vidare för sin älskade pappa.  DSC_0070-2 DSC_0072-2Vi tog skydd från blåsten i skogen och letade upp labyrinten, som låg där den brukar. Sedan gick vi hemåt, och åt av mammas nygrillade kyckling. Till efterrätt blev det Brylépudding, även det en nostalgisk tripp tillbaka då min egna farfar serverade det i Norrahammar.
Vi hade en supermysig dag, som vanligt, och när regnet och blåsten tilltog var det skönt att ha gjort sina steg innan mörkret föll.
Väl hemma i lådhuset kände jag mig lite frusen och tung i huvudet så vi spenderade resten av kvällen i soffan med två avsnitt av Sons of Anarchy som vi slaviskt följer.
Nu visade det sig att jag missade mitt Fitbit-mål med 150 steg igår, men somnar man så tidigt som innan 22, så får det vara okej. Och efter en bra natt med sömn så känner jag mig pigg och redo igen.

Just nu ligger det två svartvita hundar bredvid mig, Therese åkte iväg och besiktiga sin bil, och när hon och Agnes kommer tillbaka så ska vi bränna lite fläsk genom att putta våra barnvagnar uppför de branta backarna på Kransmossen.
Det känns som måndag, men det är tisdag och det regnar inte längre.
Och i kylen väntar matlådan som innehåller resterna från söndagens heta skaldjurspasta.
Kan inte bli bättre!tom

Fluffig och ekonomiskt tänkande.

DSC_0022Vilken bra natt vi haft!
Efter världens magknipskväll var troligtvis Philip så utmattad av allt skrikande att han bara vaknade en gång inatt, innan klockan ringde imorse.
Ja, tack, fler sånna nätter! Även om jag än så länge klarar avsaknaden av sammanhängande sömn ganska bra, så uppskattar jag verkligen nätter som dessa. Det blir lite enklare att kliva upp på morgonen, fastän solen inte ens har stigit upp bakom trädtopparna och dimman ligger tät.

Torsdag.
En långpromenad innan Elias ska hämtas ska vi hinna med, annars blir det faktiskt bara lite lugn och ro såhär på förmiddagen.
Jag är väldigt dålig på att just ha ro till att bara sitta ner, så det tränar jag på idag.
Igår var jag galet produktiv och samlade ihop 16000 steg med fitbiten så jag var alldeles mör och stel i höfterna och vaggade fram när jag skulle försöka ta mig mellan soffan och sängen. Först tog jag och Therese småbarnen runt 5.an på Kransmossen och lite senare gick jag och hämtade Elias.
Även om jag blir så stel, så känns det givetvis väldigt roligt att börja få tillbaka min kropp.
På slutet av graviditeten satte jag 4500 steg om dagen, som ökades till 6000 steg och just nu har jag som mål varje dag att gå 8000 innan jag om ca 2 veckor höjer till 10 000. Då är jag uppe i samma antal som mina tävlingskompisar och kan ge dem en riktig match. 😉

Jag är fortfarande otroligt fluffig, och det där med att man tappar eller till och med ”rasar” i vikt när man ammar har inte min kropp förstått, men jag försöker ta allt i min takt.
Det tråkiga är att knappt några kläder passar, och jag varken vill eller har riktigt råd att köpa nya just nu.
Man blir inte riktigt rik på att vara mammaledig, och med en man som är halvtidssjukskriven så blir man ännu mindre rik på pengar.
Däremot så tycker jag att det är nyttigt att behöva hålla hårt i de ack så viktiga mynten; det blir inga onödiga restaurangbesök, vi lagar mat 1-2 ggr om dagen, köper bara det allra viktigaste och promenerar till t.ex. dagiset (jaaa, jag säger fortfarande dagis) istället för att alltid vara lat och ta bilen.
Dessutom behöver E röra på sig han med, och när vi går där genom fallande löv och på grusiga vägar, så upptäcker vi livets alla frågor ihop.
Nyfiken, funderande och sprallig, på sitt egna lilla vis.
Det blir en win-win på det mesta, fastän man inte kan köpa den där snygga tröjan jag såg på nätet häromdagen.

Men vem vet, kanske vinner vi på Lotto just denna lördagen…
Åtminstone mer än 18 kronor som de andra lördagarna har gett utdelning på 😀 tom

Att inte ha en bebis än.

DSC_0220Det vanliga livet fortsätter utanför bloggen, och just nu har jag enbart kraft att ta mig igenom dagarna, på kvällarna försöker jag slappna av och tänka på målbilder.
Det har uppenbarligen inte kommit någon bebis än och även om jag till och från har ont, så är det inget i närheten av att börja en förlossning.
Igår var jag och E på stan och tittade på alla som sprang Kretsloppet. Två timmar på kullersten gjorde inget speciellt för påskyndning, så vi åkte vidare på 1-års-kalas i Härryda där Nadia hade som vanligt lagt ner hela sitt liv på att fixa ett fantastiskt fikabord. Nu hade jag ingen kamera alls med mig och mobilen lämnade jag i bilen, så någon bild fick jag inte, snor därför ärligt en bild av Sandra som hon lade upp på Instagram. 12030811_10152986504806021_1855285304_nMen inte ens ett kalas med underbart sällskap och magen fullproppad med godsaker satte igång något, så idag har jag försökt tvätta kläder, tvätta fönster, plockat undan, rensat ur mina två hemskt överfulla garderober (med kläder som ska skänkas bort givetvis) samt gått till Kransmossen med världens bästa grannar och varit hejarklack för lite fotboll.
Men nej, just nu känner jag ingenting alls, så att försöka göra allt det där man ska göra och lite till för att sätta igång en förlossning är, precis som alla säger fast ändå inte kan låta bli att kommentera, bara bluff. Men det är skönt att få dagarna att gå, och inte bara ligga på sofflocket.
Både igår och idag har jag samlat ihop mina steg och lille E har somnat snabbt dessa två helgnätter eftersom dagarna varit fullproppade med upplevelser, lek med andra barn och aktiviteter, precis som det bör vara för en liten kille som börjar närma sig 4 år.

Denna helgen avslutads med en liten omgång med den elektroniska fotfilen igen, min nya bästis. Sedan en dusch, lite uppfriskande hårdvårdsprodukter och lite ny färg på naglarna. Eller ny och ny, det blev favoriten igen, chockrosa. Den börjar ta slut nu, så nästa gång jag är på Coop får jag köpa en ny flaska, den är helt suverän, kostar 14 kronor och håller stenhårt i flera dagar, även fast man inte har något topplack över.
Klockan börjar bli läggdags, så jag tar och tittar på några gamla avsnitt med Vänner och hoppas på att föda barn, snart. tom

Motionssöndag.

blommaIgår morse tog vi oss alla ut för lite motion.
Elias satt i vagnen eftersom vi ville gå längre, och jag hittade ett par någorlunda passande byxor som inte gjorde vare sig ont, eller fick mig att svettas extra. Det är ju lite svårt det där med kläderna nu, och jag är alldeles för snål för att köpa nya.

Men iallafall.
Vi gick ut på förmiddagen och eftersom vi har Kransmossen precis bakom hörnet så utnyttjade vi en utav slingorna som går där. 5 kilometer samlade vi ihop, och kroppen höll ihop bra.
Jag förvånas och flinar ofta över hur annorlunda jag mår jämfört med när jag bar på Elias. Då var jag mest sängliggande, hade ont och hade någon form av stress-syndrom med andnöd, yrsel och hjärtklappning som gjorde mig sjukskriven de sista veckorna, medan jag just nu knappt kan bärga mig tills på tisdag och få jobba mina två sista veckor. Visst går jag runt och stånkar, stönar och svär över hur tungt och varmt det är, men själva kroppen är med, mer medveten om allt.
DSC_0046Så varför inte slå till med en ny promenad idag?
Jag sitter bara och väntar på att mannen där uppe ska bli färdig så kan vi knata igång.
Samtidigt har jag en egentillverkad kork i näsan av snytpapper, blodet bara rinner och näsan tycks inte hitta någon avstängningsknapp.

Vi ska nog få denna dagen att gå med, sista dagen i denna veckan.
Och det allra bästa är att rassla till med några steg så att min Fitbit får jobba.
tom

Min allra mest elektroniska, peppande kompis.

authentic-fitbit-replacement-band-for-flex-21Kommer ni ihåg i julas, när jag önskade mig en Fitbit Flex, ett litet aktivitetsarmband?
Det fanns de som trodde att den lilla julklappen som min man gav mig, bara skulle användas i några veckor och sedan samla damm?

Sanningen är den att den kanske inte används så mycket som den kunde ha gjort, dvs, jag har långt ifrån klarat alla mina mål sedan förra året, men jag har fortfarande använt armbandet mer eller mindre varje dag sedan julafton 2014.
Och sedan i juni har jag varje vecka och helg tackat ja till olika utmaningar till vännerna Sandra, Nadia & Linda där man helt enkelt försöker med så många steg om dagarna som man bara kan.
Nu är ju ingen utav de andra höggravida, så att komma upp i deras steg är kanske inte riktigt möjligt med den tyngden som jag bär på, men de och mitt armband utmanar mig varje dag och den ger mig verkligen en kick åt rätt håll. Istället för att ligga på sofflocket och vänta på att bebisen vill komma ut så försöker jag gå mina steg och aktivera familjen.
Idag fick jag ut hela familjen innan frukost och sedan efter kvällsmålet gick vi ut på en tur igen.
Och ja, jag har samlat ihop stegen idag med, och även om bäckenet protesterar lite nu såhär på kvällskvisten, så mår kroppen ändå så mycket av bättre av att få vara ute och promenera.
Kan verkligen rekommendera detta lilla armband, som kopplas ihop med en app i telefonen och räknar ut det mesta som soven tid, steg, någorlunda kilometer, aktiva minuter m.m.. Det finns olika varianter av fitbit, någon har t.ex pulsmätare, men jag har den ”enkla” och den räcker gott och väl till mig.

Fitbit flex, min allra mest peppande kompis som följer med i vårt och torrt. tom

Att ha gjort Liseberg.

DSC_0002Igår åkte vi till Liseberg, solen sken och det var otroligt varmt ute.
Vi misstänkte köer med folk, men för de attraktionerna som vi var ute efter (detta var Elias dag, så han fick bestämma allt) hade knappt några väntetider alls.  Det var lagom behagligt, förutom att värmen gör mig väldigt hjärtklapprig. Men kroppen höll förvånansvärt bra för att ha varit en heldag, och mina steg samlade jag ihop.
Kroppen har visserligen krånglat inatt så det har inte blivit många timmars sömn, men det fick det vara värt. DSC_0025Först lämnade han sina stackars tre nappar till Nappometern.
Det var lite läskigt med kaninen som skulle hjälpa honom, så han stod mest i sin fars famn medan han såg napp efter napp åka ner i påsen. Och efteråt fick han ett fint diplom för att han lämnat in napparna till kaninbebisarna, så de slapp suga på sina tummar och få hår i munnen.
En sån liten men ack så genomtänkt sak, napparna är ju ofta en trygghet, och för E har de varit med honom varje natt han sovit. Jag kan meddela er att det gjorde ont i mammahjärtat igår kväll när han förskräckt kom på att vi glömt napparna och att han hemskt gärna ville köpa nya. Men han somnade ändå, utan något gråt.
Ser ni förresten vem som signerat diplomet?
Jo, kaninen Molly.
Jag log när Mats visade mig det. DSC_0029Men sedan åkte E allt han kom över. Karuseller, flygplan, tekoppar, flygande elefanter, Hoppalång, Berg & dalbanor (både lilla och stora inne i kaninlandet), Farfars bilar, Skepp & skoj m.m. Allting han pekade på och hade rätt längd för fick han åka och jag trodde allvarligt talat han skulle kräkas när han åkte de snabba fiskebåtarna, eftersom de går runt, runt, runt i faslig snabb fart, men han bara skrattade och ville åka igen. Herregud, stor och modig. DSC_0032 DSC_0045 DSC_0061Och så åkte han de små radiostyrda bilarna där han skrattade och krockade med andra barn, och sedan åkte han och jag Sagoslottet, något de troligtvis inte restaurerat sedan jag var liten, för allt såg precis likadant ut och kejsaren utan kläder var fasligt lik mig själv med den magen i vädret när jag kommer ut från duschen.
Vem som hade mest roligt av Mats & Elias är svårt att säga, men vi var där i mer än 6 timmar och vi gäspade alla stort hela vägen hem.

Vilken dag vi hade, den blev helt perfekt och min lille kille har på bara några dagar blivit stor.
Slutat med både nappar och nattblöja. tom