Category Archives: Netflix

När man har 4 veckors ledighet framför sig.

DSC_0269Igår loggade jag ur min telefon på jobbet, satte på auroreply på mailen och städade mitt skrivbord.
Sedan hämtade jag Elias som gastade ”sommmarlov” från långt håll när han såg mig och sedan tog jag med alla dagiskläder hem.
Förutom några timmar på måndag för att bara kolla läget lite och skicka över några viktiga exel-ark, så är det officiellt semester nu och det firades in på allra bästa sätt.
Tacos, morotskaka och några avsnitt av Blacklist på Netflix.
Morotskakan fick jag av gulliga Majsan på jobbet, hon hade varit och köpt en från Häggs eftersom jag tjatat om det på lunchrasten som hon fnissande stack fram till mig på eftermiddagen.
Och vilken morotskaka sedan!
Den var färsk och god, så det kändes som att äta en liten bit av himlen. DSC_0270-2Ska man absolut köpa en färdig och man inte har tillgång till ett konditori eller att baka själv så var denna bättre än vad jag någonsin vågat tro av en morotskaka som hittas i kakhyllan. *slurp*
Jag behöver väl ändå inte säga annat än att den tog slut igår kväll under tiden vi låg i ett virrvarr av kuddar i soffan och andades ut ordet semester varje kvart.

Imorse låg vi kvar alla i sängen till klockan 10 innan Mats & E åkte till ICA och handlade frukost. Stora härliga nybakta frallor, med skinka, kaffe och goda skratt serverade de mig. Dagen har fortsatt i ganska lugnt takt, tills jag började bråka om föräldrapenning på Försäkringskassans hemsida och höll på att slita mitt hår.
Då tog vi tag i städningen, plockade undan och röjde lite innan det ringde på dörren och mormor & morfar bjöd på lunch, och jag kunde ge bort lite saker som bara ligger här hemma och skräpar och tar plats till ingen nytta.

Ny vecka idag, vecka 34 för Skorpan.
Och hela semestern ligger framför fötterna. Regnet öser ner utanför och jag ska ta och tända lite ljus, läsa en bok och möjligtvis sluta ögonen några minuter.
Det känns som höst ute.
Och det gör mig ingenting alls.
För här inne finns det värme, sällskap och lugna själar.
tom

Som en vissen blomma.

DSC_0504För första gången på länge har vi en obokad helg. Och tur är väl det för jag mår ju inte så bra.
Jag känner mig vissen, trött i kroppen och sliten. Att må såhär tar på krafterna, jag orkade inte ens stanna kvar på jobbet i torsdags och igår låg jag i soffan nästan hela dagen. DSC_0511Och idag är det lördag och jag önskar att jag hade varit en supermamma som kunde uppbåda lite krafter för att gå ut och leka i snön, men nä.
Jag blir trött av bara tanken.
Jag känner mig som Elias katt som verkar ha fått slagsida och smådåsar till ljudet av Mats och Elias som är på ovanvåningen och badar badkar. Men så försöker jag tänka såhär; vad spelar det för roll om vi bara är hemma?
Vad spelar det för roll om vi dricker varm choklad och tittar på Pocoyo på Netflix och delar på filten och ligger tätt hopslingrade alla tre medan snön yr från taket utanför?DSC_0519 DSC_0524 DSC_0531Vi går runt i pyjamas alternativt mjukisbyxor och ibland får jag parera den molande värken med Papaverin och alvedon som faktiskt hjälper förvånansvärt bra, tabletter som inte får mig dåsig eller bakis. På onsdag är det dags för undersökning och jag hoppas de kommer fram till något bra.

Det blir en lugn lördag.
Med repriser på tv, mys och värme.
Imorgon, då får jag försöka ladda med lite ny energi.
Nästa helg ska jag åka på Kickoff med jobbet, och då behöver jag verkligen ha försökt dra mig upp ur det här energikrävande hålet.

Så imorgon.
Då hoppas jag på ny energi.

Bob & The Log Lady. Nä, jag är inte riktigt klok.

10809699_1518599738380031_1990607628_nUnder tiden klockan blev 21.15 så sitter jag här i soffan och nynnar på ledmotivet till Twin Peaks. Netflix har gjort det igen med andra ord, levererat en serie som fastnar i huvudet och ibland när man är lite extra snurrig så kan man till och med blanda ihop verkligheten och fiktion. Jag tyckte jag såg The Log Lady skymta förbi utanför Coop.
Kan ju visserligen varit en helt vanlig äldre dam som bar sin hund över övergångsstället, men hur troligt är det?
Nä, jag tippar på The Log Lady.
Och igår, när jag kröp ner i sängen, så kan jag svära på att jag såg en skymt av Bob vid fotänden.
Man kan ju inget annat än att skratta åt de spratt min hjärna spelar mig när jag blir alldeles för ivrig och inne i något.
Det slår aldrig fel.

Torsdag.
Ledmotivet till Twin Peaks.
Och en fredag som ligger precis framför fötterna, som ett oskrivet blad.
Och vem vet, kanske sitter Bob under mitt skrivbord när jag kommer imorgon bitti vid 07.30.

Det skulle iallafall inte förvåna mig.