Category Archives: Fiske

Att ha måndag igen. En solig sådan.

DSC_4498Ah, äntligen varmare vindar som kommer.
Förra veckan var väl mer eller mindre inte något att hänga på väggen precis, men helgen kom som den skulle och grannarna hjälpte oss att bygga loungen på balkongen. Själva träsoffan är färdig men nu ska jag köpa till lite härliga sittdynor, kuddar m.m. och få bort skräpet. Det toppades av en härlig kväll med grannarna hemma hos oss; vi drack vin, spelade spel, och var uppe sent innan jag stupade i säng och hela söndagen gick mest åt av att vila och njuta av solen på balkongen. På bara två dagar så tror jag att jag ökat vistelsen på balkongen med säkert 200% om man jämfört med förra året. 😀
DSC_4505 DSC_4508 DSC_4550Men idag har vi med varit ute!
Förutom balkongen så tog jag med mig smågrabbarna till Kransmossen där vi kastade frisbee, gick längs ån, funderade på vart allt vatten kommer ifrån och kom överrens om att vi skulle fråga pappan om vi inte kunde fiska lite när vi ätit kvällsmat. Nu när M slutar såpass tidigt om dagarna så kan vi göra saker efter hans jobb utan att ens vara i närheten av läggdags. Det är en sån LYX!DSC_4563 DSC_4567Sagt och gjort, det var ett jättebra förslag tyckte M, så vi letade fram metspö och tog med oss lite bete (Pågen Skärgårdskaka is da shit!) och kastade i. Det var inga jättehugg men en liten fin fisk fastnade på kroken, och som tur var så satt den så ytligt så den fick simma tillbaka. (Ser ut som den sitter i ögat på bilden, men den satt några millimeter framför i läpparna)
Och när vi tröttnat och det började bli lite kallare så plockade vi vitsippor till M och Elias experiment, och gick hemåt. Nu är barnen i säng och det dröjer nog inte länge förrän jag med behöver krypa ner.
Värst vad trött man blir av frisk, solig luft. tom

En era som nu kommer gå i graven.

DSC_0121Sist vi åkte till Varberg så blev det ju lite annorlunda än vi tänkt, med tanke på att bilen gick sönder och att vi tog vägen förbi Ullared.
Så idag lovade vi Elias en ny dag i Varberg med krabbfiske samtidigt som mamma och pappa ville ha hjälp med att ta ner förtält m.m. för att börja plocka ihop inför hösten.
De ska nu efter alla år som ägare till ett rullande hus faktiskt sälja sin husvagn, då campingen bytt ägare och trivseln minskat på flera olika sätt. Så jag ville väldigt gärna åka ner jag med, för att ”avsluta en era” liksom.
I alla år jag kan minnas att vi haft husvagn så har vi varje sommar iallafall besökt campingen, antingen för någon helg i taget, eller som de sista 15-20 åren, haft vagnen uppställd i Träslövsläge.

Det blev en fin dag, vädret har varit ljuvligt (även för en höggravid).
Krabborna var visserligen inte på hugget som de var sist, men vi satt på klipporna och såg både krabbor, räkor och fiskmåsar äta av vårt bete. Och även om jag har en något sprallig son med myror i benen som gör precis tvärt emot vad man själv säger just nu, så kan jag inte annat än att älska honom, hans nyfikenhet och förmåga att alltid locka fram vårt skratt när man egentligen bara vill slita sitt hår samtidigt.
Det är en fin gräns det där.
unnamedNär vi avslutat dagen med ett Tre Toppar-besök, så gick vi tre längs småbåtshamnen och blev bortskämda med en fantastisk solnedgång (tyvärr bara mobilbild), där jag insåg att jag helst av allt inte ville att dagen skulle ta slut.
Mats mår så otroligt bra just nu, och jag verkligen ser på honom nu att han lever.
Han har inte bara näsan över vattenytan, utan han tar långa, lugna simtag och är rofylld.
Det var så längesedan att jag varje dag måste nypa mig i armen, och jag måste ibland tala om för mig själv att det kommer komma bakslag.
Och därför ville jag inte att dagen skulle ta slut.
För när han mår bra.
Då mår jag bra.
I nöd och lust.
tom

En dagsuflykt till bästkusten.

DSC_0047 DSC_0052Idag tar vi en dagsutflykt till Varberg och hälsar på husvagnen.
Jag har beställt fint väder och förhoppningsvis kommer vi därifrån med några mer fräknar på kinden av solen som speglar sig i havet och sanden.
Nu när vi var i Simrishamn så hade vi med Elias nyinköpta krabbfiske-spö, och för att göra honom lycklig så satte vi oss på en klippa och försökte få tag på några små nypgalna djur med gripklor.
Vad vi inte tänkt på är ju att på östkusten finns inga krabbor, det är ett västkust-nöje som Therese påpekade på instagram. DSC_0050Så idag gör vi västkusten och krabbfiske.
Med en tillhörande 3,5-åring som hoppar av glädje mellan varven och troligtvis kommer konstatera att krabbfiske är roligare än vanligt fiske, och att det vill man göra varje dag.
Inte mig emot.
Med lite sol, ett krabbfiskespö, en hink och fina små människor att dela glädjen med kan nog bli den bästa onsdagen hittills på semestern.

Känslan av att möta ljudet av bara naturen.

DSC_0197Vi åkte till vår sjö idag.
Den vi alltid besöker när vi vill ha ett avbrott från resten av stan, för att försöka kasta lite eller meta. Sist vi var där så hade Molly precis gått bort och Elias precis skrivits ut från sjukhuset och livet var en enda stor sorg.
Idag vågade jag släppa ett uns av minne och kom ihåg i somras när hon sprang efter pinnar.
Jag log.
Och lät det sedan stanna där innan paniken skulle få fäste, och sedan var det bra med det.
Eftersom vi väldigt sällan får någon fisk (mer sjögräs eller döda grenar) så det väl kanske inte därför vi åker dit i första hand, även om det var tanken idag. Men vi är alltid ensamma på vår plats. Man hör aldrig något annat ljud än naturen, som fåglar, grodor eller vinden. Och när vi satte oss vid brynet, så försvann vinden och solen värmde oss alla tre. DSC_0199Ett eget fiskespö hade vi köpt på Wollmars, han fick själv välja färg och det föll på ett blått, och sedan satt han med en morot i ena handen och spöt i andra och försökte tålmodigt och tyst vänta på att en fisk skulle nappa. Att vara just tålmodig kanske inte är en treårings, med kli i bena, bästa och starkaste egenskap, men nog höll han ihop länge. Och som väntat nappade det extremt dåligt, men vi njöt ändå, för värmen var med oss.DSC_0193Och efter att vi spanat efter grodor (Elias & Mats) och kissat i naturen (jag, den där blåsan är extrem när man är gravid) så åkte vi hem i bländande solljus och jag dreglade lite när jag körde förbi en hel stor grupp med islandshästturridning, vilket fick mig att längta efter den där leriga lille bruna hästen som står 15 minuter härifrån, så imorgon blir det en tur på hästryggen igen.
Och jag är glad, glad för att orken börjar bli bättre, jag har varit igång större delen av dagen. Gick en promenad med Elias, Johanna och hundarna på eftermiddagen, vilket gick superbra och sedan åkte jag och Elias och shoppade.
Imorgon har jag en fotografering för en tjej som startar sin egna firma och jag har fått låna en väns hus.
Ser verkligen fram emot det, det känns som det börjar ta fart nu för ikväll fick jag en eventuell förfrågan om en annan rolig fotografering (eventuellt två) om ett tag framöver.
Ihh!
Nervöst med spännande!tom

Ett helt dygn med bara hästar och gott sällskap. Och vin… och flytt.

islandDSC_0016 DSC_0027 DSC_0028 DSC_0042 DSC_0064 DSC_0066 DSC_0070 DSC_0073 DSC_0090 island2DSC_0098 DSC_0101 DSC_0107 DSC_0120 DSC_0156 DSC_0159 island3Jag är sjukt stel i kroppen.
Jag är så bomullsmjuk i hjärta och själ att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Just nu knapprar jag på tangenterna, fastän jag är så stel att jag knappt har ork att sitta här. För jag sitter i vårt lilla lådhus just nu. Och ler. Och nästan gråter av smärta och stelhet.
Men det gör ingenting. För jag är här nu. Här framtiden är.

Men vi börjar med gårdagen.
Svensson-Svensson, Svensson-Niskanen och familjen Beausang möttes ute vid Roasjö islandshästar vid 10.30. Direkt blev vi uppkastade på hästryggarna och påbörjade vår 3 timmars långa ridtur. Jag fick en otroligt vacker isabelle-färgad häst vid namn Njall, även kallad Nalle. Redan när vi kom körande i bilen så pekade jag på honom och föll som en fura på en gång.
Vi red iväg, in i skogen, förbi vakttorn med döskallar från viltsvin, töltade mitt ute i skogen, och galopperade upp för knastriga backar och jag skrek tjohoooooo i mitt huvud, gång på gång på gång. Inte en enda gång under ridturen tyckte jag det var läskigt, inte en enda gång tyckte jag livet var pest. Jag log mig igenom hela ridturen och när vi hoppade av för lite fika vid en sjö så var jag tvungen att nypa mig i armen 3 gånger för att försöka fatta att jag verkligen upplevde en riktigt dröm. På tillbakavägen blev det en hel del galopp och Nalle och jag flög givetvis fram kändes det som, och det var så enkelt att hitta balans i hans steg, i hans tölt, i hans galopp. Åh, vilken häst.
I´m in löv.
Elias ville till och med rida på Nalle. Han fick en egen liten tur på hästryggen och han var alldeles lyrisk.
Och så snabbåkte vi till en sjö för att jaga fisken som Elias kallar det. På tredje kastet fick jag en gädda, snacka om skicklighet 😉

Väl tillbaka på gården fortsatte vi kvällen med lite grill, många skratt, många historier. Vi satt i solen och drack vin medan barnen sprang omkring på gården och Håkan Hellström skränade ur en högtalare. Den där känslan av att sitta ute, i vackert väder, höra hästarna gnägga i bakgrunden och lugnt iaktta ens nära vänner i olika diskussioner är som balsam för själen. Att bara få sitta ner och ta in alla intryck, känna gemenskapen och njuta av porlande skratt… Det går inte att förklara.
Vi satt i solen tills den gick ner, precis innan vi blev helt uppätna av alla mygg och knott, då flyttade vi in till en av stugorna en stund innan vi alla somnade. (Inte jag, att dela en 90-säng med Mats var inte riktigt det bästa för min skönhetssömn)
Dagen idag startade vi tidigt och vi gav oss av runt 10 eftersom vi planerat att flytta allt idag till lådhuset…

När vi väl satt igång att flytta så undrade jag vad vi gett oss in på. Det var damm, hundhår och leksaker precis över allt. Men min snälla pappa, Mats och Anki satte igång och högg in på gamla lägenheten och tillsammans gjorde vi en fantastisk insats! Mamma stannade i lådhuset och plockade upp saker samt passade Elias och Molly. Min jobbarkompis Sofia kom även och använde musklerna en stund och lagom till fika kom fina Sanna och tiggde till sig några kramar innan hon behövde åka vidare.
Men oj vad vi kämpat idag. Och vilka fina eldsjälar det finns som ställer upp och svettas och tar i fastän man är helt slut.
Det är därför musklerna skriker ”fuck off” till mig nu.
Vågar inte ens tänka på hur det kommer vara imorgon, när musklerna riktigt hunnit känna efter och kommer vara ännu mer stela än idag.

Det ska tydligen kännas att man lever… Vilken helg. Den kommer gå till historien!
Av hela mitt hjärta. Tack till alla inblandade i helgen! Vad skulle man vara utan er?