Category Archives: Lådhuset

När man ger efter för bilåkandet.

DSC_4731Idag var första gången på länge som jag lät mig övertalas av E att ta bilen till förskolan nu på morgonen, vi kom överens om att jag går och hämtar honom istället och går tillsammans hem. Jag behöver ju få ihop mina steg, men ikväll ska jag och syster träna på gymmet så jag räknar med att jag kommer få ta i då. Det händer inte speciellt ofta men idag gav jag efter för bilåkningen och när lämningen var gjord, for jag direkt hem för att tvätta, plocka undan och fixa lite med föräldradagarna inför sommaren. Jag ska börja jobba den 1 augusti, skrämmande och roligt på samma gång.

På tal om att plocka undan, tar det någonsin slut?
Det känns som man plockar, tvättar, städar nästan vareviga dag, men man blir aldrig färdig och varje dag så ser man nya projekt som man borde göra. Välkommen till Hej-kom-och-hjälp-mig borde det stå på skylten som hänger på vår dörr, haha.. Jag som avskyr att ha det stökigt. Det blir som ett inre myrkryps-anfall och jag blir irriterad och kan inte slappna av i huvudet förrän jag åtminstone gjort lite grann. Är det såhär att vara vuxen?

Nä, hjälp vad klockan går.
Redan 09.31 och jag sitter här och gäspar ikapp efter nattens uteblivna sömn. P har en förskräcklig rethosta som håller honom vaken någon timme på natten, och när han väl somnat så vaknade E och behövde min hjälp.
Egentligen är jag bortskämd, då båda grabbarna för det mesta sover hela nätter nu, så klaga gör jag inte.. Mest försöker intala mig själv att jag borde vila en stund nu, medan tvätten är i maskinen, P sover och det fortfarande är någorlunda svalt ute så man inte behöver vakna i en pöl av svett.
Ja, så får det bli.
Mot soffan. tom

Onsdag.

DSC_4446 Hoppla vad dagarna springer iväg! Det blev redan onsdag och idag har jag redan hunnit mysa med grabbarna, handla och vara iväg och hjälpa till med en annonsfotografering på systers jobb. De där uppställda bilderna framför en bil och hus är egentligen inte min typ av fotografering alls, men grabbarna på företaget fastnade på bild iallafall och några är färdigredigerade och ivägskickade. Det är fortfarande jobbigt det där, att ta sig utanför  bekvämlighetszonen, oavsett hur många ggr jag prövar saker jag aldrig/sällan gjort. Jag får dock inte längre samma tryck och oro, nu ligger det mest som en liten pirrande känsla i magen och så tänker jag inte så mycket mer på det. DSC_4448Resten av förmiddagen spenderas faktiskt hemma, utan den där obligatoriska morgonpromenaden jag brukar ta medan E är på förskolan. Utmaningen om 20 mil på 5 veckor är över och jag klarade det med några dagar tillgodo, så just nu tar jag faktiskt en välförtjänt paus från milspromenaderna. Det kanske är just det som huvudet behöver, för att jag ska återhämta mig och hitta passionen igen.
På fredag tänkte jag iallafall ta mig till gymmet på morgonen, och på lördag är det dags för familje-jympa igen, mitt och Es egen-tid på lördagar.
Sedan ska vi (eller ja, grannarna ska hjälpa oss) ska bygga den där soffan/loungen på balkongen till helgen och jag surfar billiga sittdynor,
kuddar och klaffbord som man kan hänga upp på räcket så man kan ställa ett litet glas vin eller två där när man känner för det.
När denna vecka är över så är jag övertygad om att glöden är tillbaka.
Tills dess så passar jag på och vilar lite på soffan medan lillebror sover.tom

Krupp-natt och speciella vänner.

DSC_4260Alltså, på något sätt känner jag tacksamhet över att E har fått några slängar med falsk krupp genom åren, för natten till idag hörde jag direkt vad som var på g att hända med P. Hans luftrör svullnade upp, den där hemska hostan hördes och han var väldigt tät när han andades. Så jag virade in honom i en filt och placerade oss på balkongen på en gång. Jag kände ingen panik, ingen oro, bara ett lugnt över att jag vet precis hur situationen skulle hanteras. Kall luft, kärlek och lugn. Så där satt vi i 20 minuter innan han lät nästan helt bra, vi somnade om och sov hela natten. Så jag känner tacksamhet att kunskapen finns där.

Det var lite trögstartat imorse efter nattens uppersittarkväll, men jag gick och lämnade E på förskolan, sedan gick jag hem och mötte Therese med hundarna och vi gick 5:an på Kransmossen. Var ju på gymmet igår kväll och tränade så benen var något möra i uppförsbackarna men jag blev knappt svettig. Eller jo, svettig blir jag oavsett, men kroppen återhämtar sig snabbt.
När vi kom hem för att dricka lite kaffe plockade hon fram en liten present som hon och Christian köpt till mig häromdagen med tanke på mitt otroligt dåliga omdöme när det gäller att mäta saker. Alltså, omtänksamma människor är det bästa, och när de är omtänksamma med en skvätt ironi och humor, ja då kan det liksom inte bli bättre!DSC_4267Jag skrattade högt och Mats skrattade ännu högre när jag skickade ett sms till honom. Den ska få hedersplats när den inte används i min kökshylla (som vi någon dag ska få upp) och jag ska använda den flitigt så fort jag ens kommer på tanken att möblera om.
Hihi! DSC_4239 DSC_4238Några kort på Agnes fick det med bli innan de åkte iväg. Nu sover Philip en liten sväng innan det är dags att hämta E på dagis och se vad resten av eftermiddagen blir av. Vi bestämde igår förresten vilket datum det är dags för mig att börja jobba, och det känns skönt att ha kommit fram till det så vi kan börja planera förskoleplats m.m. Det är hög tid att sätta lille P på vänt till samma som E har (planerad start under 2017), vill att han med ska få de bra förutsättningarna som Elias fått under tiden han gått där. Philip kommer vara ca 11 månader när jag börjar jobba igen, och då Mats går hem och är föräldraledig.
Känns mest bra, men även lite sorgligt att denna mysiga tiden i småbarnslivet då är över, för jag njuter verkligen mer denna gången än när E var liten. Det kan hända att det inte kommer bli helt lätt för mitt bomullshjärta att lämna över stafett-pinnen till pappan i familjen.
Men det återstår att se då. Jag har ju 14-15 veckor kvar innan jag behöver stålsätta mig. tom

Att ha en mycket trevlig måndagsmorgon.

DSC_4216Att vakna upp och gå ner till ett helt ”nytt” vardagsrum är inte fy skam. Att få placera familjen på en helt ny tv-del och dricka sitt kaffe till några avsnitt av Blacklist på ViaPlay är verkligen en bra start på dagen. Toppa det med 40 minuters egen-promenad i snålblåsten och ni har min morgon.
Fåtöljen Olle fick ju flytta från den mörka delen under trappan till det nya ljusa hörnet, det gjorde honom så mycket mer rättvisa!
Idag blir det till att fortsätta att kurera en ganska täppt lillebror, men han är inte riktigt lika gnällig och ledsen idag som han varit de andra mornarna, så förhoppningsvis går vi mot friskare tider. DSC_3142Och så ska jag ändra om det sista i hallen, dammsuga hela nedervåningen och tvätta några maskiner tvätt.
Och svara på mail, jag har fått äran att få föreviga några bröllop till hösten, det ska bli så kul!tom

Det mesta förbättras av motion och styrka… inte riktigt allt.

DSC_4147När jag häromdagen satt på lekplatsen och tittade på E när han lekte i sanden så insåg jag att byxorna jag hade på mig varken var mammabyxor eller de största jag har i garderoben. De satt dessutom löst och var sådär på gränsen till förstora. Det går med andra ganska bra för min kropp att på snart 7 månader ha förbränt de där svullna 30 kilona jag hade. Känner ju hur låren möjligtvis kan ha blivit lite, lite fastare efter alla promenader, och idag när jag & E var på familjegymnastiken så orkade jag mer än jag trodde. Fötterna gör till och från jätteont, men har lärt mig att leva med det till stor del. Ju mer jag rör mig hela tiden, desto mindre ont gör det. Sitter jag still däremot, eller som när man sovit en natt så håller de på att sakta ta livet av mig.
Ungefär.
Men men, det var ju inte bara det jag skulle berätta.
Jag skulle ju säga något om att allting faktiskt inte blir starkare av sån där svettig motion.
Som mina hjärnceller.
De lyckas med åren snarare bli färre, tunnare och allt mer pinsammare.
Jag insåg ju att de där IKEA-hyllorna var alldeles för stora för att få plats på köksväggen som det var planerat, det har jag ju redan erkänt.
Men det löste sig ganska bra.
Idag byggde Elias och Mats ihop skoskåpet som skulle få plats i våran pyttehall, påhejade av mig och en väldigt snorig lillebror.
Ehm.
Det kan hända att jag glömt att mäta det med, så när den bankades ihop idag så blev jag alldeles kallsvettig, för den var ju alldeles för stor.
Förstår ni ÅNGESTEN som slog mig med en käftsmäll i ansiktet?
KÄNSLAN av att yppa meningen ”Maaaatssss….Den passar inte i hallen….den är för stor.
Och TÅRARNA som sved i ögonen?

Som tur var så löste vi det förhoppningsvis till slut iallafall; jag fick helt enkelt mäta ut hela vardagsrummet, tvingades klippa ut små pappfigurer av alla möbler  och göra en skalenlig ritning så att alla möbler skulle passa på sina platser nu när skoskåpet hastigt fick byta till en annan plats än det var tänkt.
Ja, jösses.
Att jag ALDRIG lär mig. tom

Att kunna spela fotboll på eftermiddagen med pappan i familjen.

DSC_4018En eftermiddag med sol, värmande sol så att alla gick utan jackor.
Hur kan man spendera den på bästa sätt?
Jo, först ett besök i D-fors hos Therese och låta barnen leka ute i trädgården, sedan hem och plocka med sig mannen och barnen för att spela fotboll med grannarna. (Mats har äntligen fått ändrade arbetstider, till det bättre, vilket innebär att vi har honom hemma mycket tidigare om dagarna.)
Och vart spelar man fotboll bäst häromkring?
Kransmossen såklart.  DSC_3944DSC_3952Ni ser ju, inga jackor.
Bara underbart blek hud och solglasögon som gäller. Och en klarblå himmel som tog andan ur en.
Jag har inte frågat grannarna om jag får lägga ut bilder på dem, så ni får stå ut med bilder på grabbarna i detta hemmet. DSC_4048DSC_4045Sedan gick vi skogsvägen hem och jag kunde inte låta bli att pröva några vattenbilder igen.
De blev inte alls i klass som med den jag tog igår, men man lär ju sig saker hela tiden.

Nä, nu behöver jag nog sova snart. Ögonen går i kors efter en hel dag ute och huvudet börjar påminna mig om att dricka stora mängder vatten efter dagens motion.
En bra dag, helt klart. tom

Att ha den sista dagen på året gjord.

DSC_1151 Nyårsafton nu för tiden innebär alltid firandet av storebror.
Det är hans födelsedag och igår blev han hela 4 år. Det blonda yrväder som äntligen anlände till vår familj den där nyårsaftonen 2011.
Elias Per Beausang Storebror (som blivit hans nya namn enligt honom själv när han presenterar sig).
Vi hade en liten frukostbjudning igår för hans älskade kusiner, mormor & morfar och mostrar och morbröder.
De kom plingandes på dörren när han själv stod i duschen, så han öppnade presenter i bara kalsongerna innan han fick på sig fin-skjorta och jeans… Det är han i ett nötskal 😉
Han fick en ny pruttkudde (eftersom han redan använt sönder 2 stycken på kort tid), lego, en Nicke Nyfiken-bok, pussel, skridskor, spel. Han fick även kock-kläder och en sprillans ny cykel som han blev väldans förtjust i och tog några vepor runt i lådhuset. DSC_1161Och maten ja.
Det var det mesta som serverades; frallor, rödbetor med chevre och casewnötter, köttbullar, prinskorv, bacon, små crosstini med räksallad, vanliga räkor, ägg, laxrullar med creem cheese, vitlöksrullar, pizza, leverpastej, vattenmelon m.m.
Jag trodde jag gjort alldeles för mycket mat, men det visade sig att det mesta gick åt faktiskt. Det är roligt när faten skrapas och man inte behöver fylla kylen med rester, mer än nödvändigt.
DSC_1178DSC_1180Sedan tog vi en liten paus från gottigheterna och satt mest och bara var. Elias spelade grodspelet och Bamsespelet med Jennie och Philip satt i Ellas knä och skrattade. Han är en sån behändig liten person, som man kan sätta hos vem som helst utan några krusiduller. Vi har verkligen vunnit de högsta vinsterna på barnlotteriet med tanke på hur fina de båda pojkarna är, oavsett trots och gråa hår som jag får 😉DSC_1190 DSC_1197Jag hade bakat en tårta bestående av maräng med Rice Krispies, någon form av sockerkräm, nerkokade hallon och grädde. Hade köpt ett sånt där socker-oblat på Panduro som vi lade på tårtan och Ella hjälpte till med dekorationerna. Inte världens mest högresta tårta, men den var gjord med kärlek och smakade gott. Bakade även smördegspiroger fyllda med nutella och marshmallows, men de hamnade inte på bild. Supergoda!

När alla i sällskapet behövde åka hem tog vi oss alla en välbehövlig paus. Låg mest i soffan och försökte parera mättnadskänslorna och jonglera tröttheten som smög sig på. Till och med Elias som brukar vara igång från morgon till kväll utan vila slocknade i soffan och jag lät honom sova en stund då vi fick besök på kvällen av Therese med alla bihang. 😉
DSC_1203 DSC_1205 DSC_1209En planerad tvårätters blev faktiskt en trerätters då jag hade lite skaldjur kvar från frukosten.
Ett litet rostat brödhjärta med räkröra och handskalade räkor fick börja som en liten aptitretare.
Sedan hittade jag ett recept på fläskfilé-gryta som Therese godkände (hon tål inte vitlök) till huvudrätt. Vi stod i köket och stekte och hackade om vart annat, och när den serverades så fick den full pott!
Inte fick jag någon bild på den, men så god den var, och grytan rensades i princip helt och hållet på innehåll.
Ska göra om den framöver tror jag, då får ni receptet.

Till efterrätt hade jag under dagen gjort vitchoklad-pannacotta med en nutella-gömma som serverades med varm hallonsås. Ihop med kaffet så blev det otroligt gott, och sedan satt vi mest och jäste runt matsalsbordet och pratade och skrattade till klockan närmade sig tolvslaget. Elias och Elvin var på sina spralligaste humör och vi fick i omgångar påminna dem om att inte hoppa i soffan.
Herregud, den stackars soffan hänger säkerligen på sista versen, men så länge Philip är liten så får den vara kvar.

När tolvslaget kom gick vi ut en stund medan Therese stannade inne med hundarna och höll dem sällskap.
Christian hade köpt äkta champagne som vi skålade i och Elvin och Elias som lyckats hålla sig vakna utan större problem hoppade av lycka varenda gång en raket lyste upp himlen.
Sällskapet åkte hem någon gång efter 01, och vi kom i säng vid 02.
Herregud vilken fin dag det blev och det var så underbart att få se en nybakad 4-åring så lycklig som han var igår; när han fick blåsa ut ljus på tårta, sitta på sin nya cykel och spendera kvällen med sin kompis Elvin.

Nyårsafton 2015 blev verkligen något extra och det var så skönt att avsluta ett annars rätt jobbigt år med allt vad det inneburit, i goda vänners lag, två små bebisar som knappt gjorde ett ljud ifrån sig och två små sockerhöga pojkar som knappt kunde sitta still på hela kvällen. tom

En pysseleftermiddag i kylan.

DSC_0719Jag var på jobbet idag, eller rättare sagt vår butik.
Det var lite svettigt där jag gick med E som skulle pilla på allt och fråga vad allt var, samt en liten P som var övertrött och inte kom riktigt till ro.
Till slut kom vi fram till pysslet iallafall, och jag fick köpt lite silkespapper, som vi skulle förgylla den inbokade pysseleftermiddagen med. Therese med gänget hade bestämt att det skulle vankas smällkarameller, och jag som knappt alls är pysslig av mig kunde bara nicka och se glad ut. Lätt som en plätt liksom.
Och smällkarameller blev det.
En var.
För killarna hade som vanligt myror i brallorna och de pedagogiska mammorna (som jag berättat om innan vid pepparkaksbaket) blev svettiga in på bara skinnet när saxar for hit än dit.
DSC_0724Sedan kom limmet fram och det var väl det mest roliga tyckte både Elias och Elvin, så de limmade lite här och där innan de sprang upp på Elias rum och lekte nonstop. Jag och Therese drack kaffe istället och fortsatte pysslet själva, och det blev var sin toalett-rulle-tomte i olika format, min inte alls lika snygg som Therese. Men jag gjorde en och det var bara det en vinst!DSC_0729Och killarna ropade sedan på oss så vi fick komma upp och titta hur fint de pyntat Elias rum med piprensare och presentsnören, något som verkligen inte fick tas ner utan skulle hänga där hela julen. De gjorde även en vuxen-mur, så vi inte fick komma upp för trappan. Barn och deras fantasi är ju helt fantastiskt, och de båda E:na är så fina killar att man bara blir glad när man hör hur alla leksaker åker ur sina lådor med höga dunsar. Det är skönt att känna att den där stressade känslan nästan  försvunnit helt och att jag istället kan glädjas när det låter lite mer än vanligt. Det har tagit många år 😉
Nu sover båda mina små killar för kvällen, och jag ska njuta av att det snöar utanför fönstret, lyssna sönder Adeles Hello och glädjas över att det är 10 dagar kvar till julafton. Möjligtvis ska jag försöka komma i säng mer i tid än normalt.
Men bara möjligtvis.

Trevlig måndag på er!tom

Broderade tavlor och ledsna träsoffor.

DSC_0021DSC_0014-2Frost, sol och krispiga minusgrader.
Det är måndag, frukosten är uppäten, och helgens lugn ligger fortfarande som en bädd över oss.
Elias tittar på Nicke Nyfiken (som vanligt) och jag går runt i mina slitna mjukisbyxor och ett linne med en och en annan bebisspya på.
Glamoröst!

Igår hade vi åter igen en form av rensningsdag, jag målade möbler, vi möblerade om och tog tag i en del saker som bara legat och grott i månader.
Förra året fick jag en fin, sliten gammal träsoffa av min granne som stått på ovanvåningen och mest sett lite ledsen ut.
Jag har aldrig riktigt orkat ta tag i målningen av den, men igår flög inspirationen i mig och jag målade två lager med halvmatt färg på den gamla soffan, och den blev lite gladare och fick flytta ner i köket. DSC_0010DSC_0011-2Köksbordet (som är i stort behov av renovering det med, men jag hittar ingen vaxduk med utseendet som gamla plankor för humant pris) ställdes på tvären och vips fick man en annan känsla av rummet utan någon större ansträngning. Inte ens en liten svordom slapp ur mungipan.
Helt klart en uppgradering av köket, som i vanliga fall är rätt opersonligt.
Vi har även möblerat om uppe i datorrummet och en byrå fick flytta tillbaka in där, men den innehåller alldeles för mycket skräp så jag tänkte rensa den innan vi åker och uträttar dagens to-do-list; åka till tippen och slänga mer skräp samt storhandlar.
Vi äter allt mer sällan ”köp-mat” utan lagar det mesta själv, men igår åt vi faktiskt sushi och det var så gott!
Ska vi köpa hem sushi så köper vi det på den lilla restaurangen Japanska hörnan, vid Trandareds torg. Den lilla damen som står bakom disken är alltid så glad och precis sådär lagom söt så man går därifrån med ett leende. DSC_0004
Och nu måste jag få visa något fint!
För några veckor sedan var min vän Anna E här.
Jag lärde känna henne lite lätt på mitt gamla jobb för över 7 år sedan, och med åren har hon blivit en kär, nära vän som jag t.ex. spenderat en galen helg på Stenungsbaden med.
Hon är fenomenal på broderi, en hemlig hobby hon har, och sedan i juli har hon hållit på med en tavla till mig berättade hon.
Sedan i JULI? Förstår ni vad mycket jobb som ligger bakom denna fina tavla som hon lämnade till mig & Philip?DSC_0008-2Den ska få hedersplatsen ovanför Philips säng, och varje gång jag går förbi den så fylls jag av värme, för det finns så många fina vänner runt omkring oss, som är så galna att de broderar stora fina tavlor och lägger ner månader med jobb.

Men nu tror jag det är dags att ta tag i dagen.
Rensning av byrålådor var det!tom

Att ha en magisk morgon i höstljuset.

DSC_0067Trots en ganska vaken natt, så kan man inte göra annat än att le när solen går upp bakom träden.
Den kastar små ljuskällor in i hemmet, och på vägen till dagis i morse fick jag beskåda den vackraste soluppgången på länge samtidigt som frosten bet sig fast längs hustaken. Åh, jag älskar vädret och denna hösten är verkligen magisk.
Igår kväll när jag och Elias satt och åt kvällsmat vid köksbordet så utbrast han: Mamma, titta på träden. De glimmar som guld när solen lyser.
Min store lille filosof har tydligen ärvt min törst efter att lägga märke till detaljer och försöka beskriva hur han ser dem.DSC_0064Och solen kastar små ljusstrålar in genom fönsterna. Snart kommer vardagsrummet bada helt i solljuset och göra det olidligt varmt i några timmar. Idag ska jag försöka få till några bilder på mina två små killar, jag ska bara samla in lite höstlöv och Elias har lovat att hjälpa mig att gå på jakt efter fina gula och röda löv.  DSC_0071Och här ser ni armbandet som satt på ett utav paketen igår. Två stycken små berlocker där namnen på mina små prinsar står med snirklig stil. Nu kan jag bära med mig dem, oavsett vart jag går.
En present från hjärtat, som gick rakt in i mitt hjärta och jag skojar inte när jag nästan blir tårögd av att se det hänga på min arm.
Det må vara hormoner, eller bara att jag är en stor hög med kärlek, men herregud vad jag är lycklig för de där två.
Philip & Elias.
Det finaste vi gjort. tom