Category Archives: Modellering

Modelleringskurs i marsipan, jultema!

DSC_0085 DSC_0097 modell1 modell3

Många av mina jobbarkompisar har så otroliga talanger; vi har både smyckestillverkare, kvinnor med vackra sångröster, män som vågar sticka ut och vara sig själva.. Och så har vi Carola.
Hon är ju min jobbarkompis, men även en nära vän och hon är verkligen fantastisk.
Ja, ni som följt mig vet ju att jag avgudar hennes konstverk och jag vill så gärna lära mig att pyssla med marsipan eller sockerpasta.
Det har länge pratats om att hon ska ordna ihop något med de som vill på jobbet och igår, måndag, var vi 11 st som träffades på plan 5 i lunchrummet för att lära oss pyssla ihop juliga saker till eventuella tårtor eller cupcakes.
Men först åt vi en landgång inspirerad av julen och drack julmust så man blev alldeles bubblig i magen.
Sedan lärde Carola oss hur vi byggde ihop den sötaste lilla tomten jag sett och hur man klipper (!!) till en fin gran i marsipan.
Granen ihop med renen och tomten på den övre modelleringsbilden har Carola gjort, och bilden här längst ner, med tomte, paket, gran och polkagris lyckades jag knåpa ihop.
Jag blev faktiskt riktigt nöjd över hur jag fick till det och jag blir så glad ända in i själen när jag får pyssla med sånt här smått.
Synd bara att man aldrig, eller väldigt sällan har tid att sätta sig ner och koncentrera sig på att skapa saker i socker.
Många oanade talanger visade sig bland oss som var med (utav respekt för de som var med igår så visar jag inga bilder på mina jobbarkompisar) och vi skrattade och fnissade i två timmar. Det är inte klokt vad tiden rusade iväg, innan jag fick brått hem.
Nu blev visserligen inte mina figurer särskilt långlivade, Mats ÄLSKAR marsipan och gnagde i sig det mesta utan min hjälp 😉

Tack Carola och alla andra som var med igår!
P.S. Snart kommer jag ha min första utlottning i bloggen, kika gärna in imorgon för mer information!

(Det är faktiskt en utlottning för er som är lite pyssliga!)

Sovande bebis = glada och tacksamma föräldrar.

Vi har möblerat om i Elias rum, och sängen står nu på ett helt annat ställe. Inte för att jag tror på energier m.m. sådär så känns det ändå som om han sover snäppet bättre nu än där sängen stod innan, iallafall nu när han blivit så stor.
Kanske har det lite som när man har dubbelsäng, man sover bättre på ena sidan än den andra?
Oavsett.
När han sover är det så otroligt skönt att luta sig tillbaka i soffan, inse att lägenheten är städad, Molly rastad och magen mättad.
Här ska jag sitta länge.

Eller iallafall i några minuter till innan jag ska hoppa in i duschen, sedan är det dags att vara på språng igen.

Och vet ni? Imorgon ska jag ut och dricka julbord (som pappa kallar det) med jobbet.
Och på måndag ska jag på kurs på jobbet med www.mycakes.se, herregud vad kul det ska bli! Mona frågade om det kommer några bilder, jag hade planerat det iallafall!

 

Just idag är jag inte stark..

… Nä. Jag känner mig inte så stark idag. Jag hade beställt lite ny modelleringspasta och nya utstickare för att kunna modellera lite. När lilleman har somnat för kvällen tar jag fram sakerna och börjar. Och modelleringspastan är ju så himla god, så jag var tvungen att smaka lite. Och lite till. Och lite till…
Nä, det blev ingen modellering idag för jag kunde inte låta bli pastan, så jag stängde in allt i lådan igen, så fort jag kunde.Tog istället en liten skål popcorn, inte det bästa valet det heller, men bättre än mycket annat.
MEN, jag ska inte riktigt misströsta. Jag har promenerat 1 mil idag och skött mig annars, så lite farlig modelleringspasta ska inte sätta fälleben på mig igen, jag ska INTE modellera innan jag känner mig starkare. Så är det.

Nu till något roligare.
Att vara mamma går för tillfället det mesta ut på att få lilleman att skratta. Med ljud. Han är ju för det mesta glad, ler och ”skrattar” fast utan ljud. Tills idag. Idag har utvecklingen kommit till att få till små gurglande hickande skatt för Elias.
Vet ni det fånigaste?
Jag själv skrattade så att mina tårar sprutade, för han är ju så fantastiskt söt och go den där sonen så man blir alldeles varm och fluffig i hjärtat. Och nu blir jag nästan lite tårögd när jag tänker på det.

Jag trodde aldrig det men jag har verkligen blivit en känslosam (som precis storbölade till Borås Superstars på tv) och mjuk människa, som för var dag som går fylls av kärlek till min lilla guldklimp. Han är verkligen det finaste som finns, det finaste vi gjort.
Jag kan ärligt säga att det verkligen var en omställning att bli förälder, både på gott och ont.
En omställning jag aldrig var riktigt beredd på oavsett hur mycket information jag sög i mig innan. Hur lång tid det kan ta för kroppen att återhämta sig. För huvudet och alla känslor. Jag förstod väl aldrig det där med hur lite sömn man helt plötsligt får. Att inte kunna sätta sig själv i första hand.
Men nu, när Elias snart är 3 månader, så kan jag faktiskt säga att det känns som om jag aldrig gjort något annat och våra dagar blir bara mer och mer härliga. Han är redan nu en liten gubbe med personlighet, som blir superglad när man nynnar till Star-Wars-theme och som fascineras oerhört av insekts-mobilen som hänger över skötbordet.Han vaknar på morgonen och är så himla glad över att få se sin mamma så han brister ut i ett megastort leende och utger ett gällt skrik för han blir så glad. (Trots att han hade bajs ända upp till nacken imorse innan jag upptäckte det och plockade upp honom) Och det allra mysigaste är nog när man tar upp honom, lägger honom mot bröstet/magen och han blir lugn och nöjd samtidigt som man drar in hans bebisdoft ifrån hans silkeslena huvud.

Åh. Det går inte beskriva.

När man tappar farten…

Alltså, jag VET ju att det är samma sak varje år. Man får förhoppningar om vår. Man går och njuter av solen som visar sig och som värmer i ansiktet. Och så kommer bakslaget. Snö och slask och riktigt trist väder. Så uppenbart egentligen, men ändå så tyckte jag det kändes ohyggligt onödigt och trist. Och med ens försvann den där känslan om hur mysigt det är på promenaderna. Bara tanken om en lerig vagn, en lerig hund, blöta skor och det där fuktiga vädret ute gjorde att jag satte mig lite i strejk, det är ju nyttigt eller hur? 😉 Självdistans liksom.
Jag har tankat ner en Yoga-app till min mobil som jag ska försöka använda mig av lite då och då. Jag har dålig hållning och väldigt dåliga muskler i större delen av kroppen, så jag ska försöka förstärka dem lite och det känns iallafall snällt för kroppen att introducera den för yoga.
(Vuxenpoäng or what?)

Handlingen inför dopet i morse blev bra, pappa var snäll som hjälpte mig med barn och kundvagn och tog med alla varor ut till Hedared. Givetvis glömde jag inköpslistan på vardagsrumsbordet hemma, så huvudet fick arbeta. Glömde 3 saker som får komplimenteras imorgon, men vi ska ändå handla finkläder så det gör inget.
Bakade färdigt alla cupcakes igår inför dopet, och modelleringen är färdig. Igår beställde vi maten och jag & Carola kom överens om när vi ska hämta upp de fina tårtorna inför nästa helg. Snälla Linda & Jonas ordnar så att Molly får sova hos dem över helgen. Det mesta känns kirrat. Jag fungerar alltid bäst om jag får göra saker i god tid.

Ikväll tror jag att jag bjuder mannen på god ost- och skinkpaj, serverar honom ett litet glas wiskey och ger honom lite kli på ryggen. Bättre fredagsmys än så finns väl inte för en hårt arbetande man?

Ett första försök.

Ni kommer väl ihåg försöket jag gjorde med cupcakes utan smör. De blev ju INTE så bra om vi säger så. Flertalet gånger har det alltid varit själva ”kakan” det blivit fel på, inte frostingen. Igår gjorde jag ett nytt försök, med Leilas recept på basen. Eftersom vi har en väldigt gammal ugn här i lägenheten så är värmen väldigt ojämn. Använde mig istället av mitt lilla cupcakes-järn som jag fått. Jag tyckte de blev väldigt bra, både storleksmässigt och helt genombakade men ändå inte torra, dessutom väldigt lätta att få ur formen och de smulade inte.Medan de svalnade knådade jag snabbt ihop garneringen och gjorde några snabba blommor. Hittade sedan ett recept på vaniljfrosting, med Marsan-kräm som grund. Jag färgade den grön för att få lite kul effekt.Och det slutgiltiga resultatet.Frostingen blev inte alls som jag hade hoppats på och smakade ganska trist igår. Idag var den mycket godare men ändå inget jag kommer använda mig av framöver, däremot så har jag hittat vanliga, fina recept på smörkräm. Det får bli nästa gång.
Dock ska jag försöka baka när Mats är hemma så att jag inte behöver passa upp på en ledsen Lilleman mellan varven. Hade jag haft lite mer tid så hade jag lagt ner mycket mer energi på att smycka de små verken, nu blev de bara ihopslängda i ett nafs. Men jag är nöjd för att vara första egna och lyckade försöket!

Impulsivitet – bra eller anus.

Ja. Här är det.
Min nya hobby.

Jag är känd för att vara extremt impulsiv.
Tänk den där gången jag skulle börja måla tavlor. Jag köpte dukar, färg, penslar m.m. och började kludda. Vid första penseldraget insåg jag ju att den där konstnärliga ådran inte rinner genom mina händer. Det blev aldrig någon tavla, bara intorka färg och stela penslar.
Eller de gånger jag stått vid scrapbookinghyllan och suktat efter allt småpyssel.
Nyligen skulle jag bli bäst på att göra morotskaka, men den blev ju misslyckad.
Man lär sig aldrig.
Ett tag höll jag på mycket med zernit-lera och tillverkade små susibitar till kylskåpsmagneter. Men de blev faktiskt godkända och hänger med än idag, undrar dock varför jag slutade med det?
Efter igår insåg jag ju fort att detta med ätbar konst ska bli en hobby.
Att sitta och pyssla är verkligen som terapi för mig.
En dyr hobby visar det sig. Igår satt jag och gick igenom webbutiker med utbud inom detta och drog öronen åt mig när varenda varukorg fylldes med hundralappar på ett nafs. Skickade iväg ett förtvivlat SMS till min fina vän och arbetskollega Carola (som alltid gör de där underbara tårtorna jag pratar om titt som tätt) om vad man behöver i grund.
Idag har denna fantastiska kvinna plockat ihop lite grunder åt mig i en butik hon brukar besöka, så inom kort kommer jag kunna börja pyssla ihop de små dekorationerna som ska vara till dopet.
Saken hör väl till den att min ”budget” för grundsakerna jag hade tänkt ha sprack ganska omgående, när man har föräldrapenning så är man inte rik. Frågade lite svettigt för Mats om det var okej att utöka med två hundralappar och den älskade mannen svarade lugnt: ”Så länge detta gör dig glad så får det gärna kosta lite mer…” Hur gulligt är inte det?

Så, inom några dagar så får vi helt enkelt se om min impulsivitet är bra, eller anus. Jag hoppas och TROR till 100% att detta kommer hålla längre än de där intorkade färgerna gjorde…