Author Archives: Kicki

Att få haft en natt på Nääs Fabriker.

I slutet av september åkte jag och Jennie till Nääs Fabriker och checkade in.
Ett dygn vi sett fram emot jättelänge, bara hon och jag.
Min syster är inte bara min syster, hon är min bästa vän och min stora idol. Hon har räddat mig så många ggr och jag vet inte hur jag någonsin kommer kunna betala tillbaka till henne för allt hon gör, för alla jobbigheter hon tar mig igenom. För hur osjälvisk hon är, gång på gång.
Nåja, vi hade bokat ett litet lyxigare rum, Delux Loftrum, som var i två våningar, men en lyxig soffgrupp och högt i tak. Där landade vi på fredagskvällen och slängde oss på soffan med bubbel och smörgåstårta när vi hade varit på gymmet en stund. Efter bubbel och smörgåstårta svidade vi om till badkläder, svepte in oss i badrockar och gick till ”Badhuset” där det både fanns möjlighet att bada i sjön, sitta i en stor och varm bubbelpool eller slappa i deras stora loungesoffa med öppen eld. Givetvis blev det mörkt fort och det var jättehäftigt att sitta där ute nästan själva och bara se på flygplanen som flög över oss och känna friska vindar från sjön samtidigt som man var alldeles mosig och varm. Efter någon timme i poolen bestämde vi oss för att ta på oss myskläder, och ta med lite godis, så vi satte oss vid sjön i några stolar och drack bubbel och pratade om allt. Mina fina fina syster. Morgonen efter var det tänkt att vi skulle träna skiten ur oss, men vet ni vad. Vi orkade inte.
Vi tog en liten morgonpromenad, åt sedan frukost (som bestod av det mesta som var väldigt gott, men även nyttigheter, stort plus!) och gick upp på rummet och bara var. Det var faktiskt riktigt skönt att inte känna sig stressad över att bestämma själv. Vi bara njöt helt enkelt. Innan vi åkte hem tog vi en promenad runt Nääs Slott, och skrattade över hur trollad man kan bli över en gammal näthink som ser ut som en sten. (You had to be there)
Det var ett härligt ställe att få återhämta lite egentid, jag gör det väldigt gärna igen!

 

 

 

 

 

 

 

 

Att försöka sig på detta igen.

Det blev visst tyst i månader här.
Kan ju inte påstå att det var meningen, men helt plötsligt slutade wifi på den bärbara datorn att fungera, och jag som är otroligt oteknisk när det kommer just till sånt, orkade inte bry mig. Våren och sommaren tog musten ur mig, det har varit en känslomässig berg- och dalbana och energin har varit väldigt låg. Fick t.ex. halsflussen två ggr på mindre än en månad, så jag var riktigt dålig båda gångerna.
Bilen gick sönder och ja, det ekonomiska blev väl hängande lite där över allt. Så ja. Det har liksom funnits annat att fundera på än att låta orden flöda. Men vem vet, kanske är jag tillbaka nu?

Vad har vi gjort då?
Jag har fotograferat två bröllop, haft en skön semester, sett hur Philip gått från liten bebis till en liten kille som kan kommunicera i ord och tecken. Jag har gått från blond, till mörk, till blond, till mörk och till blond/silver igen. Mitt stackars hår, att det ens finns kvar 😀 Jag har börjat fundera på framtiden inom jobb, hängt med lite hästar, fotograferat minimalt. Har varit med i en intervju på en engelsk sida om spelande, samt blivit intervjuad för en engelsk tidning om stridsvagnar. Vet att de flesta av er inte förstår, och det behöver ni inte heller, men ja, stridsvagnsspel är ju en hobby nu för tiden.

Lite bilder har jag att bjuda på visserligen, men de ligger i kronologisk Oordning 😉 Och så har den lille fyllt år med. Hela 2 år firades förrförra helgen, och han skrattade ikapp med sången, blev tokig i tåget som han fick och åt kex i överflöd. Det är en bestämd liten Philip som visar sina viljor när han vill något annat än jag själv och det uppstår ofta… eh… olika meningar om man t.ex. bör äta godis till frukost eller inte.

Att ha midsommar och massor med valpar.

Och så blev det midsommar. Enligt tradition var vi i Hedared, dock hos mamma och pappa denna gången. Förra året byggde de en inglasad altan, så de hade dukat upp alla möjliga läckerheter när vi anlände vid lunch. Det åts sill, chili-brie, färskpotatis, gräddfil, Jennies fantastiska köttbullar, gott bröd och olika röror. Philip lekte mest med sitt tåg och vi testade även vad som händer om man stoppar ner en Mentos i en Cola Zero-flaska. Det blev en ganska kraftig reaktion och det sprutade Cola lite här och var. Vid 15 åkte vi till Sandhult där vi firade midsommar i ösregn, Elias tog lotter för alldeles för mycket pengar och vi fikade hembakade kanelbullar och drack kaffe. Nytt för i år var ju att familjen Svensson-Svensson fått en ny familjemedlem, lilla Roffe, som jag gick och bar på medan de andra var inomhus och fikade. Han har redan snärjt mitt hjärta, han är så liten, så cool och framför allt framåt. Älskar hur positiv och lugn han är i nya miljöer. Hur söt kan man vara egentligen?
Efter Sandhult blev det ännu mer fika, jordgubbarna som jag varit på Ica Maxi och köpt alldeles för tidigt på morgonen skulle avnjutas. Jag hade även passat på att baka en vitchoklad-cheesecake (ni vet, en sån man gräddar i ugnen istället för att frysa in) och den var sååååå god. Gjort den en gång innan till jobbet, och då slukades den på bara några minuter. Jag var tvungen att ta två bitar denna gången, så god var den. Och medans kvällen kröp närmre drack vi lite bubbligt vin, skrattade åt alla-barnen-skämt och njöt av att kunna sitta inne fast ändå ute med tanke på mammas altan.
Hedared på midsommar, precis som det ska vara.

Annars har det inte hänt så mycket mer denna helgen; vi har mest slappat och bara varit. Egentligen kliar det i mig av irritation av att inte göra något, men eftersom vi har semester så försöker jag acceptera att det är lugnt tempo som gäller, framför allt när det verkligen ÖSER ner regn utanför…

Enda som jag orkat göra är idag är att titta på polisen som hämtat en cykel hos oss som vi hittade på Kransmossen häromdagen (Elias var eld och lågor, han fick hjälpa till att ta anmälan och slå på sirenerna på polisbilen!) och träffa min vän Nadia som även hon skaffat sig en valp, dock en Aussie-valp.
Det finns verkligen inget finare än en aussie-valp och om några år hoppas jag att jag faktiskt har möjlighet att skaffa mig en egen igen. Det drar liksom lite i tarmen igen, även om det dröjer länge.

Här är Humla, O´Mullan´s Elected Ice Cream:Det finns verkligen ingenting som är sötare än valpar, och framför allt aussie-valpar.
Japp, det var lite av vår midsommarhelg.
Imorgon åker M till Stockholm för lite fackligt arbete och jag och barnen fortsätter att ha lite sommarlov.

Den där modiga killen…

I helgen var det cykeltävling på Kransmossen och vi gick dit hela familjen.
När vi gått/cyklat runt och tittat på olika hinder de skulle ta sig igenom, så träffade vi på en funktionär som berättade att de var några stycken som träffades på tisdagar och hade träning på Kransmossen för både vuxna och barn. Elias nappade på en gång och har pratat om det sedan dess.
Och vad är det idag?
Jo, det är tisdag, så klockan 18 var vi på Kransmossen för att prova på lite mer krävande cykling för Elias. Han blev indelad i den gröna gruppen, nybörjargruppen och de började med att cykla runt på cykelhinderbanan. Med mysbyxor och solglasögon kämpade han på, han var ganska modig jämfört med hur han brukar vara och blev lite stärkt i att faktiskt kunna cykla bättre och bättre. Vi kämpade (läs Mats, han har gjort allt för Elias och hans cyklande) väldigt mycket med att lära Elias tro på sin balans förra året, och det sitter som tur i fortfarande. Det är så häftigt att se honom utvecklas och klara saker han inte tror han klarar.
Visserligen sitter mitt mammahjärta uppe i halsgropen, och ibland måste jag både kväva den där ”neeeeeeeej-du-kaaaaan-inte”-känslan som bubblar inom mig och titta bort för att inte hindra honom.
Det är svårt för mig, jättesvårt.
Och ibland måste jag skrika lite tyst när han är längre bort, för att han inte ska bli påverkad, men för att jag ändå ska få ut de där panikkänslorna som kryper i mig.
Men där hamnade han iallafall, i nybörjargruppen för terrängcykling och han fick prova på både de tuffare hindren på banan men även en hel del terrängcykling.
Min modiga kille.
Philip däremot var alldeles lagom (eller alldeles för mycket) trött och ingenting hjälpte. Jag fick bära på honom större delen av timmen vi var där, och trots det så dög ingenting. Det är även det en ganska tuff sak med föräldraskapet, när man inte kan uppfylla båda barnens viljor samtidigt, utan någon utav dem ofta måste stå tillbaka. P är väldigt känslig med sömn, måste fortfarande sova runt 2 ggr här hemma och måste somna runt 19 på kvällarna för att inte bryta ihop totalt. Så han bröt ihop några ggr idag, fullt förståeligt.

Men vi har ju semester, och bara det gör att man har en extra gnutta tålamod.
All tid i världen.

Om man skulle ta och sparka igång denna sida igen?

Jag vet inte om det där med att blogga är någonting för mig nu för tiden.
Att vara tvåbarnsmamma, heltidsarbetande och samtidigt få vara mig själv är krävande, även om det är kul på annorlunda sätt.
Efter att jag kom hem från Lissabon har allt gått i ett och jag har inte riktigt hängt med i svängarna från dag till dag.

Jag jobbar en hel del, att ha en karriär har aldrig varit något jag varit speciellt intresserad av. Eller rättar sagt, jag har nog aldrig riktigt vetat vad jag vill, men nu börjar det klarna lite. Min chef har verkligen hjälpt mig att utvecklas, han har berömt mig när det behövts och han har skällt på mig när jag varit tankspridd och oorganiserad.
Att driva saker framåt har blivit en del av mitt liv, jag som alltid varit den som bara startat projekt men aldrig slutföljt dem.
Jag försöker använda mig av det jag lär mig i jobbet även på hemmaplan, men jag är ack så mycket mer slarvig med mig. Tyvärr.
Men men, det kommer säkert det med.
Jag har inte varit ute på promenad alls de senaste månaderna i princip, jag orkar inte. Huvudet är helt slut.
När 2 veckors semester börjar klockan 16.30 på fredag så tänker jag att det får bli ändring på det.
Min kropp gör ont, jag har några extrakilon som skaver och min hållning är värre än en säck potatis.
Jag vet vad jag vill, men jag vet inte vart jag ska börja bara.

Jag har börjat fotografera igen lite smått, främst åt andra dock.
Te.x ett nystartat skomärke, balfotografering (där jag lyckades tapetsera hela min rumpa i ett stort bilduppslag i BT), jag har träffat brudpar som jag ska föreviga i juli och jag blir lika spänd och nervös för varje gång någon vill att jag ska hjälpa dem med något. Lilla jag.
Skrämmande och spännande på samma gång.
Jag ger dem bara bilder hur jag ser världen, hur mina ögon uppfattar omgivningarna. Det finns inget rätt eller fel i mina bilder, det är så jag gör det liksom.

Annars försöker vi tillbringa tid som familj (som t.ex. att vara nere på stan på nationaldagen och bada i vattnet vid Orangeriet) och få livet att fortsätta rulla och hitta den tråkiga men ack så viktiga balansen för oss alla.

Dagen innan Mats fyllde 38 år blev han friskskriven från psykologen och räknas numera som ”frisk”.
Han kommer troligtvis fortsätta att äta medicin resten av livet, men det rör mig inte i ryggen, så länge han fungerar som han gör nu. Han skrattar med hela hjärtat, rör sig på ett annat sätt, och även om han är gråhårig i skägget så han inte längre grå i ansikte och själ; tvärt om.
Du gjorde det älskling, trots att jag hade många och långa perioder där jag inte ens hade en gnutta hopp.
Glädjetårar rullar ner för mina kinder när jag skriver detta.
Eller regndroppar som Elias kallade det häromdagen, så vackert och mycket mer beskrivande än jag någonsin hade kunnat komma på.

Elias förresten.
Som ni förstår har Elias gått från att vara en lill-pojk till en lång, klok kille som ställer de där ”varför”-frågorna för att han vill veta grunden till allt.
Igår t.ex. blev vi vittne till en bilolycka, och han var nyfiken på vad som orsakat det.
Hade någon tittat på sin telefon, hade någon suttit och dröm, hade den som körde somnat?
Det är en väldigt och oerhört smart kille, som lägger ihop det mesta, samtidigt som han är ordentligt busig och testar både gränser och tålamod.
Mitt tålamod har aldrig varit speciellt välfyllt, men man lär sig allt eftersom.

Ikväll ville han stanna uppe lite längre än lillebror, han ville titta på Sommarlov på läsplattan och äta popcorn. Och vem kan säga nej till det? Medan P somnade på ovanvåningen satt Elias nydushad i soffan och mös med sin mamma.
Mitt hjärta slog lite extra då.
För Elias har alltid Mats varit den viktiga men sedan jag kom tillbaka från Portugal så har vi skapat ett helt annat band med varandra, och jag älskar det.

Och Philip då?
Den väldigt fartfyllda lillebrorn har helt plötsligt hittat sin plats i familjen, han kramas, pussas, påpekar rutiner. Han är minst lika fascinerad av tåg som sin storebror var i samma ålder och nåde den som tar hans elektriska tåg ifrån honom. Han är otroligt charmig, är lika oblyg som resten av grabbarna i familjen B, och skrattar högt åt nysningar och andra kroppsljud. Bästa humorn med andra ord.
Och en hunger som aldrig sinar.
På förskolan får jag rapporter om att han ibland till och med puttar bort andra barn när det är fruktstund.

Ja, det blev visst en bra familj av oss med, och nu har vi resten av livet att fortsätta med.
Tillsammans med en frisk pappa som nockade hjärnspökena totalt. 

4 timmar i solen.

unnamed (9)Alltså, vad gör man en ledig dag i Lissabon?
Jo, eftersom solen sken så satte jag på mig hörlurarna och började gå. Först lyssnade jag på P3-dokumentären som Stockholms-terrorn, och sedan lyssnade jag på Utöya. Jag är lite morbid på det sättet, jag hatar hatet, jag avskyr mördandet och allt elakt vi människor utsätter varandra för, men jag vill ändå gärna höra vad som händer, jag vill lyssna på människor som utsatts, jag vill höra deras historier och ta del av sorg, hemskheter och känna tacksamhet för att jag själv lever i en ganska skyddad värld. Det går inte att förklara, jag vet det. Men men.
unnamed (10)Först satt jag i någon timme vid vattnet, och solade. Det blåste ganska mycket, men när molnen skingrade sig efter en stund så sken den konstant. Sedan promenerade jag i 3 timmar till och från. Stod länge och tittade på männen som fiskade, och såg stora fiskar simma förbi deras beten. Frustrerande, med tanke på att de verkar stå där hela dagen. Gick även till Vasco da Gama, det stora köpcentrat här och tittade lite i butiker och sedan gick jag lite närmare in mot stan, men var rädd att jag skulle tappa bort mig själv, så efter 4 timmar ute så gick jag tillbaka och njöt av smärtan i benen efter allt gående. Hihi. Det visade sig även att jag faktiskt för en gång skull fått lite sol på benen, det som aldrig händer annars. unnamed (11)En härlig bonnabränna och massor med D-vitamin i huden och ett gigantiskt skoskav på ena foten rikare.
Men vad gör det.
Idag är det söndag, regnet öser ner och jag ska försöka packa min väska lite och få lite ordning.
Imorgon byter jag hotell till ett som ligger lite mer inne i centrum, och förhoppningvis är det lite billigare shopping där än vad det är här.
Jag har lovat pojkarna presenter, men har inte hittat något alls som passar än. Elias pratar om Nerf, och helikoptrar och allt mellan himmel och jord. Hihi 🙂

Förresten, dagens iakttagelse: en engelsman (?) som tog med sig eget bröd, egen sylt och eget te till frukosten. Varför?tom

Status från Lissabon.

unnamed (5)En liten lägesuppdatering från Portugal kanske vore på sin plats?
Just nu är det lördag, klockan 7.30 en lördagsmorgon.
Jag har varit här sedan sen måndag/tidig tisdag och har mestadels jobbat, sovit, druckit lite vin och promenerat. Jag bor i ett område där det mest är företag, så det finns inte så jättemycket att se. Det allra bästa är dock vattnet. En stor flod/bukt som är så stor att det knappt går att se med blotta ögat över på andra sidan, och bron som ni ser där borta är väldigt lång, går hela vägen över till andra sidan.
Hur gick resan då?
Jo, den var lite stressig med byte i Amsterdam och jag var orolig att min väska inte skulle hinna med, men efter att ha irrat runt en stund på flygplatsen i Lissabon så hittade jag den och fick sedan ställa mig i kö för att få en taxi.
Jag var inte allt för munter vid den tiden på natten, och behöva stå i en kö, precis som till åk-attraktionerna på Lisaberg, gjorde inte min huvudvärk mindre.
Men fram kom jag till slut, och jag somnade gott.

Vädret har varit typiskt april enligt de jag jobbar med. Inte jättevarmt, inte jättemycket sol och ganska blåsigt.
Det är klart kallare än vad jag förväntat mig, men idag, lördag hoppas jag på att få promenera och få lite mer sol än 2 timmar häromdagen efter jobbet. unnamed (6)Det är så stort här. Stort och mycket att ta in, och maten är lite av ett slag för sig. Mycket friterat, smördeg och lite mer friterat. Om man vill ha ris så får man ofta även med pommes frites. Haha, klart annorlunda. De är klart tokiga i sötsaker. Ingen saltlakrits så långt ögat når, men donuts, choklad, och väldigt sött godis. Deras dessert som hittas överallt kallas för Pastel de Nata, en sorts smördegsbakelse med  gräddad äggkräm, ätes gärna med sprinklad kanel över. När jag testade den första gången så tyckte jag den var helt ok, men imorse när jag åt frukost och ville pröva en till så var det inte alls lika gott. Hahaha. Jag har svårt för kokt äggsmak, och det kändes i dagens tugga. unnamed (8)Jag vaknade tidigt och åt frukost men är tillbaka på hotellrummet för en stund för att sedan bege mig ut.
Dag 1 av 3 helt lediga dagar har börjat, och jag ska göra precis vad jag känner för.
Promenera, uppleva och inte försöka känna efter hur saknaden efter mina grabbar suger i magen.
Nu ska bara mobilen ladda en stund och jag ska hitta några bra P3-dokumentärer på Spotify, sedan är jag good to go. tom

 

Att ha firat påsk i Hedared.

DSC_3571 DSC_3572 DSC_3581Vartannat år är mamma och pappa hemma över påsk, så i år bjöd de hem oss alla för en traditionsenlig påsk-kvällsmat. Buffé med lax, ägg, räkor, Janssons, bröd, olika röror, crustader med kräftost och givetvis; trevligt sällskap. Elias var eld och lågor för han fick leta påskägg flera gånger, inte mindre än 4 påskägg fick han med sig hem, inte behöver vi köpa något godis än på ett tag precis. Philip var precis som han brukar, dvs överallt och ville ha mer mat. DSC_3589 DSC_3591Och där satt vi länge, eller ja, länge som småbarnsföräldrar och männen fick för sig att elda upp allt ris på baksidan. Min bror är en form av medveten pyroman (vi alla delar fascination för eld) och gick igång på tanken på en gång. Det kollades vind och uppehåll och sedan tände det på och på mindre än 10 minuter hade all sly brunnit upp i väldiga kontrollerade former. DSC_3605Elias var givetvis lika fascinerad som oss andra, medan Philip kroknade till slut och vid 21 åkte vi hem och lade barnen. Kanske inte så konstigt att han kroknade då han åter igen åkte på feber under natten. Själv är jag vansinnigt trött på alla sjukdomar vi har, så jag hoppas detta är det sista innan vi kan njuta lite av friskhet och energi. Om en vecka åker jag till Portugal och jobbar i två veckor, och jag vill umgås med dem så mycket jag kan och tanka kärlek. Men glad påsk på er, 2 dagar kvar av ledighet.
Inte fy skam!tom

Att vara en sucker för halsband.

DSC_3547Jag är en sucker för halsband, långa, korta, glittriga, diskreta eller iögonfallande. Ofta är det Liza som tillverkar halsband till mig och det senaste hon gjorde är en berlock med texten från Try med P!nk. Egentligen var det tänkt att ha den som nyckelring, men den var så fin att jag ändrade om lite och gjorde ett halsband av det istället.

Jag har en hel del halsband i min samling nu, men häromdagen fick jag hem ovan halsband och det blev genast en favorit. Ett litet diskret hjärtslag runt halsen som berättar om all kärlek som ryms där inne. tom

Tid för eftertanke…

17796658_10156050172120299_1986087532201788123_nHade aldrig för mitt liv ens vågat föreställa mig hur fredagen skulle bli när jag gick hem tidigare från jobbet. Så många ggr man har gått den gatan, för några år sedan gick vi där tillsammans; jag, Mats och Elias. Vi stannade på uteserveringar och åt, drack drinkar och funderade över livet.
Drottninggatan förvandlades till ett blodbad.
Jag har sett filmer på folk som flyr i panik, människor under svarta sopsäckar och poliser som i allt kaos försöker reda ut vart de behövs bäst.
Även om det är så långt bort, så är det nära, och jag får andnöd när jag tänker på att mina barn ska behöva växa upp med växande galenskap.
Samtidigt finns det inte något finare än all den kärlek som samtidigt bombarderas i sociala medier, som överöser polisen och alla andra inblandade.
Sverige och medmänniskor när det är som bäst.
Inte för att jag vet, men jag antar att tanken med ett terrordåd är att skapa rädsla, att låta rädslan och hatet överta.
Vi är större än så.
Och det visades ganska tydligt när folk öppnade sina hem, affärer fixade mat, folk hämtade okända ifrån stan för att köra dem hem till sina nära.
Kärlek. Kärlek i alla dess former kan aldrig vara fel. Inte ens i sånna här tider.
Så fortsätt sprid kärlek istället för hat och rädsla.
Det tänker iallafall jag göra. Jag vägrar skylla på ett folkslag, en religion eller som någon hemskt uttryckte det på FB:
Göra Sverige ”rent” igen. Fy fan. Den åsikten var den vidrigaste jag någonsin läst.
Kärlek, omtanke och medmänsklighet kan enbart vinna, inte mer hat och rädsla.
Mina politiska åsikter håller jag oftast för mig själv, men ibland händer det att det sipprar ut.

Nåja.
Det allra konstigaste är, att trots att man blir så lamslagen, så fortsätter livet, barnen är lyckligt ovetandes om hur hemsk världen är och vi var på kalas igår där vi skrattade med hela magen och åt hamburgerbuffé medans solen lyste starkt och vid vissa tillfällen kunde man till och med gå i t-shirt. Att få vara tillsammans med älskade familjen i dessa här lägen är ännu viktigare, nu om någonsin.
Tillsammans klarar vi allt.
tom