Philip, 8 månader.

DSC_5482Den här lilla grodingen alltså, för det mesta glad och skrattar åt de flesta han möter. Som numera är så stor att han sover hela nätter och fått flytta in i sin storebrors rum.
För 8 månader sedan föddes han och blev med ens älskad från första stund. Så mycket glädje, ljud och ansiktsuttryck det finns i denna lilla kropp. DSC_5491 DSC_55058 månader, två fina tänder och flera på G.
Och så älskad av alla.
De där två smågrabbarna kommer få mina gråa hår att explodera i en silvervåg snart.
Men det är så värt det. tom

Det finns ingenting som är så underbart som när du mår bra…

DSC_0220Mats.
Han har gått igenom så mycket. Han går igenom så mycket fortfarande och han är fortfarande diagnostiserad som sjuk.
Oron i min mage för honom finns fortfarande där, och han får ibland fortfarande skov där han mår dåligt.
Men vilken förändring han gör.

Han kämpar varje dag, varje timme, varje minut.
Han kämpar för sina barn, han kämpar för sig själv.
Och jag kan inte annat än att le, och känna att vi mer och mer landar i att ha kommit ut på andra sidan.
Att man blir stark av motgångar stämmer inte alltid, för jag är fortfarande bräcklig som en torr kvist. Men man lär sig att hantera sorg, ilska, frustration och motgångar på ett helt annat sätt, och de saker som förr kunde slå mig till backen, rycker jag på axlarna åt och väljer att inte äta upp mig. Vissa andra saker har jag blivit sämre på, men det är en del i progressen tror jag.

Mats.
Det finns ingenting som är så underbart som när du mår bra, och det finns ingenting som är så svart som när du mår dåligt.
Men tillsammans klarar vi fan allt.
tom

Nya vecka, nya tag och ett nörd-erkännande.

DSC_0255Det är måndag och några koppar kaffe vilar redan i magen, tvättmaskinen går för fullt, Mats är på praktik för fackligt arbete. Philip sover och Elias tittar på något barnprogram. Ute kvittrar fåglarna, och jag sitter här och funderar över vad som händer denna vecka.
Den ser ut att för en gångs skull bli ganska lugn förutom ett litet bvc-besök och den där simskolan som pågår lördagar & söndagar.
Sammanlagt 4 helgdagar kvar innan vi blir ”lediga” på helger och kan planera in resor, utflykter och njuta av sommaren. Det ska bli skönt. Simskolan infaller mitt på helgdagarna så man inte kan göra något innan, och efteråt har större delen av dagen gått så man inte hinner åka någon längre bit.
4 ggr kvar.
Och duktig börjar han bli, min lilla store kille, som första lektionen vägrade gå ner i poolen. <3

Igår tog jag en dagstripp med lillebror upp till Skövde för att hämta Mats som varit iväg på LAN-helg med de där gamla grabbarna som jag tycker så mycket om. Ett härligt gäng män som träffas två ggr om året och sitter vid sina datorer, dricker gott, äter gott och skrattar högt tillsammans.
Det är roligt att känna hur allting förändrats inom mig, för 1,5 år sedan tyckte jag allt sånt var så gigantiskt löjligt att jag inte ens tyckte Mats skulle åka på sådant, men det är en hobby; precis som hästar, tårtbakning eller träning och med de härliga människorna så skulle jag gladeligen följa med någon gång. För det är just det; gemenskapen.
Den råa, men hjärtliga gemenskapen att få nörda sig och hålla ihop med andra likasinnade.
Precis som på Sci-Fi-mässan, där alla får vara sig själva.
Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det, men jag är en nörd jag med.
Och jag ska försöka att inte hymla med det.
Jag har blivit alldeles för gammal för att bry mig om vad andra tycker, jag gör det jag tycker är av intresse.
Fotografering, laga mat, backa, träna och faktiskt spela WOT.
Punkt.

Så med det sagt, så tar jag en ny vecka, med ny träning och låta kroppen jobba. Jag fick ta 4 vilodagar under förra veckan eftersom fötterna gjorde så ont. Jag var på medicinsk fotvård förra veckan där hon i princip dömde ut mina fötter, så jag kommer framöver behöva troligtvis besöka vårdcentralen för att eventuellt påbörja en utredning om exakt vad det är som gör ont, men först ska jag köpa mig ett par nya skor som balanserar upp mig på Fotriktigt. Så fort skatteåterbäringen har kommit så åker jag ner dit, de hjälpte ju mig för några år sedan, så jag tror mycket riktigt att det kan få bli så denna gången med.
tom

Att gå bananas under helgerna…

DSC_5414DSC_5443 DSC_5445I söndags var jag och smågrabbarna i D-fors på kalas. ”Lille” Wille (som inte är så liten längre) fyllde år och som vanligt bjöds där på smaskig mat och gofika. Hemmarökt lax med pastasallad, diverse småtillbehör och foccacia-bröd.
ÄLSKAR mat där man får plocka lite vad man vill, finns oftast något för alla.

Någonting som jag kämpar med just nu är däremot  motivationen. Sedan påsk står det rätt still i huvudet, jag har ingen ork, ingen lust och tanken på allt gott får mig att bli tokig. Vissa dagar går superbra, andra går kasst. Jag är så nära mitt stora mål, dvs alla gravid-kilona, och jag hade säkert klarat dem med råge om jag nu inte hade varit en sån sucker för mat och diverse saker som får mig på glid, framför allt på helgerna.
Nu har jag runt 2 kilo kvar till det stora målet och det blir lite som att man kopplar av och kopplar bort och tänker ”Det är inte så farligt” fastän man vet att när de är borta så har jag ytterligare kilon att kämpa bort innan kroppen kommer vara i den där balansen där jag vet att jag mår som allra bäst.
Där den inte är tung, där den inte gör ont.
Så att ha en (till) helg där jag gick alldeles bananas på godis, tårta, pizza m.m. var ju inte mitt absolut smartaste val, men det som har hänt har hänt, och så får det vara. Bara att fortsätta kämpa framåt, tanken på att ge upp finns inte.
Helgerna är dock supersvåra, framför allt nu när sommaren och värmen börjar tränga sig på, där man vill grilla, dricka vin och äta efterrätter på balkongen. DSC_5424 DSC_5431 DSC_5427Och där hamnade jag till och med på bild, lite halvsuddig med Philip i knät som var uppklädd med fluga och väst samtidigt som han fick låna Ellas diadem.
Elias var som vanligt supersprallig och alldeles till sig efter en lyckad lektion i badhuset på simskola, och åt så det nästa sprutade korv ur öronen på honom.
Ella förresten, hon har vuxit upp och blivit en tjej som slänger sig upp på hästryggar och fixar de mest tjuriga hästar eller bråkiga hästar, envis som hon är. Fattar ni hur stolt jag är som åtminstone har en systerdotter som förstår det häftiga med hästar, hon och jag samt syster kommer förhoppningsvis hänga en hel del med hästar i sommar.
Ja, mina barn och mina syskonbarn, de går inte av för hackor.
Möjligtvis att jag är väldigt partisk, men vad gör det? tom

Borås Actionrun 2016

DSC_5106 DSC_5138 DSC_5148 DSC_5160  DSC_5198 DSC_5264 DSC_5275 DSC_5285 DSC_5304 DSC_5348 DSC_5371 DSC_5388Jag och syster gick med P i ett mycket kallt och blåsigt Borås idag för att titta lite på actionrun. Förra året värmde solen gott… Den var verkligen saknad i år. Men vi hade inte mindre trevligt för det. Hon passade P medan jag kunde gå loss med kameran på alla som sprang.
Otroligt imponerad även i år hur folk ens vågar ställa upp. I princip alla hinder får mig att nästan kräkas av nervositet, och då är jag ändå inte ens med i loppet. Actionrun skulle klart vara en utav mitt livs största mål, både psykiskt och fysiskt utmanande för mig.
Vem vet, kanske får det bli ett framtida mål.
Men nu behöver fötterna läggas i högläge iallafall, vänstra foten bråkar otroligt nu efter många timmar på kullersten.
Trevlig lördag på er!tom

Underbara fredag!

DSC_4967 DSC_4983 DSC_5018 DSC_5043 DSC_5066En bild säger mer än tusen ord. Vad säger då inte fem bilder?
En helt fantastisk fredag i underbart väder ute på landet med mormor & morfar.
Tack för att ni finns, hur skulle livet annars sett ut?
<3tom

När man ger efter för bilåkandet.

DSC_4731Idag var första gången på länge som jag lät mig övertalas av E att ta bilen till förskolan nu på morgonen, vi kom överens om att jag går och hämtar honom istället och går tillsammans hem. Jag behöver ju få ihop mina steg, men ikväll ska jag och syster träna på gymmet så jag räknar med att jag kommer få ta i då. Det händer inte speciellt ofta men idag gav jag efter för bilåkningen och när lämningen var gjord, for jag direkt hem för att tvätta, plocka undan och fixa lite med föräldradagarna inför sommaren. Jag ska börja jobba den 1 augusti, skrämmande och roligt på samma gång.

På tal om att plocka undan, tar det någonsin slut?
Det känns som man plockar, tvättar, städar nästan vareviga dag, men man blir aldrig färdig och varje dag så ser man nya projekt som man borde göra. Välkommen till Hej-kom-och-hjälp-mig borde det stå på skylten som hänger på vår dörr, haha.. Jag som avskyr att ha det stökigt. Det blir som ett inre myrkryps-anfall och jag blir irriterad och kan inte slappna av i huvudet förrän jag åtminstone gjort lite grann. Är det såhär att vara vuxen?

Nä, hjälp vad klockan går.
Redan 09.31 och jag sitter här och gäspar ikapp efter nattens uteblivna sömn. P har en förskräcklig rethosta som håller honom vaken någon timme på natten, och när han väl somnat så vaknade E och behövde min hjälp.
Egentligen är jag bortskämd, då båda grabbarna för det mesta sover hela nätter nu, så klaga gör jag inte.. Mest försöker intala mig själv att jag borde vila en stund nu, medan tvätten är i maskinen, P sover och det fortfarande är någorlunda svalt ute så man inte behöver vakna i en pöl av svett.
Ja, så får det bli.
Mot soffan. tom

Somriga dagar i maj.

DSC_4728Det är helt underbart att värmen hittade fram till slut. Det är varmt, benen är kritvita och svetten rinner för minsta lilla ansträngning. Förra året var jag ju lite mer tyngre än nu och tyckte värmen var gräslig, men i år så njuter jag för det mesta.
Så vad har hänt sedan sist?
Jo, i lördags var jag iväg på en möhippa-fotografering ute i Kransmosse-skogen och det var riktigt kul!
Dock så otroligt svårt med ljuset när solen redan vid 10 hinner slå så himla hårt i huden.
Men men, det var en Pocahontas-beklädd liten söt Anna som blivit ditlurad av sina vänner. DSC_4911Senare på kvällen åkte vi till Hedared för att grilla och bara umgås med alla, det var längesedan vi lyckades samlas och det var ljuvligt att kunna sitta i bara linne till klockan 21 på kvällen innan vi åkte hem med två små trötta grabbar i bilen.
Igår söndag blev det mest lugna gatan, simskolan har börjat så det var mest fokus på att ens få ner E i vattnet, men när han väl var där släppte det totalt och han vågade mer och mer.
Ska försöka att bli lite bättre på att uppdatera, men att sitta på ett dövarmt kontor inomhus lockar inte nu när man kan sitta ute på balkongen och njuta av försommaren. tom

Att ha gjort vårmarknaden i år igen.

DSC_4661DSC_4656DSC_4646 DSC_4652 DSC_4660Oj, vilken härlig dag det blev!
Vi åkte ner till stan redan vid 09 på morgonen, det vankades vårmarknad och det var som vanligt det gamla vanligaa, drömfångare, panflöjts-spelande, ballonger och massor av marknadsgodis. Varje år, samma sak, och ändå går man där och fascineras och ojar sig över saker man kan tänka sig. Och i år gick vi med mormor & morfar, Jennie, Adam samt Ella. Elias var eld och lågor över allting och tjatade från tidiga morgonen om att han ville ha en ballong, medan jag mer var ute efter ett par tajta badbyxor till honom (eftersom han börjar på simskola imorgon) samt en klipptid till honom. DSC_4666Och sedär ja!
Nog fanns det tid på vårt vanliga ställe, Salong Roxana, och E satt lugn i stolen medan saxen smidigt och lätt arbetade nära hans huvud. Han har alltid tyckt att det där med klippning är läskigt, så det är skönt att ha hittar någon som förstår sig på honom och hanterar honom varsamt. Tredje gången vi är där nu och tredje gången utan några tårar. Det tar sig!DSC_4668DSC_4672 DSC_4673 DSC_4675Och så träffade vi min bror med familj och vi alla enades om att lite fika/lunch nog skulle kunna infinna sig i våra magar, så vi promenerade till Café Bakgården där jag tog en västerbottenost-paj med lax (Något lös, jag vill ha mer fast konsistens och lite mer smak), medan E tog pannkakor och Philip mest satt och hejade på. Han är bra på det där att sitta vid sidan om och bröla som en gammal alkis som fått alldeles för mycket att dricka. Mööööööööööööööööhhh, låter det samtidigt som han vinglar fram och tillbaka i stolen, alldeles galet lycklig över att kunna sitta själv i sin egna stol.DSC_4678 DSC_4690Ja, som sagt, vi åkte hemifrån vid 9 på morgonen och inte förrän vid 14 var vi hemma igen, alldeles möra i fötterna och galet trötta. Och E fick en ballog av sin moster, till hans stora lycka, som jag ganska våldsamt fick trycka in i bagaget och tvångshålla ner med en filt för att den inte skulle skymma sikten i bilen. Ja, vad gör man inte..
Väl hemma somnade Philip i sin säng omgående medan jag låg och myste med E i soffan… Eller ja, han tittade mest på Bubble Guppies (eeuuuuw, deras jingel fastnar som Karlssons klister i hjärnan) medan jag halvslumrade. När eftermiddagen drog igång på riktigt, välkomnade vi hem mannen som jobbat och åt den otroligt lyxiga middagen korv med snabbmakaroner. Resten av kvällen spenderade vi ute på balkongen med ett glas vin och lite popcorn.
Åter igen en dag som varit underbar, det sätter sig i hjärtat.tom

Att köra picknick på Hofsnäs.

DSC_4628Ja, idag vaknade barnen redan vid 05.22. Puh, man kan ju egentligen inte göra annat än att skratta och bli lite mer gråhårig. Fördelen med det dock är ju att dagen startar tidigt och att man förhoppningsvis får mer gjort, så vi bestämde oss för att göra en utflykt idag!
Men först snörade jag på mig promenadskorna och gick 5 kilometer medan Mats var hemma med barnen, och när jag kom hem gick han ut och gick 5 kilometer han med. Efter dusch, en panna kaffe och en liten väska ihoppackad så åkte vi till Maxi och handlade lunch. Lite sallader, dricka och fruktig efterrätt. Åter igen briljerar E med att välja frukt, och det går ju inte säga nej till!DSC_4624 DSC_4625Trots att solen sken starkt ifrån en klarblå himmel, så blåste det ganska kalla vindar och i början frös vi alla innan vinden sakta mattades av och vi kunde njuta av vårsolen. Mats och E tog av sig skorna och kastade frisbee barfota. Jag själv som i princip hatar att gå barfota, kunde bara se på och tänka på något annat. Haha. DSC_4629 DSC_4634Vi hade verkligen det supermysigt i de timmarna vi var där (Jag skulle vilja kalla det för en harmonisk familjeidyll till och med!) och hade säkert stannat där en stund till om inte Philip lagt den största bajsblöjan någonsin, så det hamnade ända upp på ryggen och nästan upp i nacken. Och eftersom det i princip aldrig hänt innan så hade varken jag eller M tänkt på ombyte, så det var ju bara att försöka torka av så gott det gick och sedan sätta sig i bilen och åka hem. Hahaha, åter igen. Det går bara att skratta åt det :D
Resten av dagen har vi ätit grillrester från igår kväll när vi premiäråt på balkongen, och sedan tog vi en sväng till Kransmossen och kastade lite mer frisbee, samt tränade på hinderbanan.
Underbar söndag mitt i veckan typ.
Kärlek på det!tom