När man har allting färdigt.. Nästan..

Posted on by
4

Fredagens solljus lägger sig sakta men säkert över träden. Nästan hela listan är avbockad, lilleman har somnat, Bodyguard är på tv och jag sitter här i mina svettiga träningskläder. Idag tog jag mig till Bråt för att köra mitt tredje pass gå-jogga-gå.
Molly var genast med på noterna, pigg i benen sprang hon med mig, före mig, efter mig eller rullade sig i gräset och doppade sig i vissa diken så att jag fick stanna och se till så att hon kom ner och svalkade sig. Eftersom jag inte hade något godis med mig så fick vi gå ut i sidan och vänta några minuter på ett gammalt par med en stor svart hund som mötte oss, annars hade tiden blivit mycket, mycket bättre. (Ni ser ju på tiden vart det var vi fick vänta)
Visst, ”bara” tre kilometer, men jag vågar påstå att jag joggade mer än jag gick. Tyvärr tog jag i lite för mycket på slutet så att jag fick håll i sidan och håll i axeln (det är väl konstigt, håll i axeln?). Det gäller ju att inte gå för fort fram, annars kommer jag tröttna.

Och så har världens bästa man varit i farten igen. Inte nog med att han själv städade bilen i toppskick, utan han åkte iväg och handlade extra minneskort inför morgondagens bröllop.
Nu håller jag tummarna för snällt väder inför imorgon, blir det bara uppehåll och lite solglimtar så tror jag det kommer bli perfekt.

Nu blir det popcorn till filmen, mitt fredagsmys!

Projekt som ska hinnas med under fredagen..

Posted on by
Reply

Jag borde inte sitta här och gro i soffan, jag har så mycket projekt tills imorgon så att jag egentligen är fullbokad hela dagen.

  • Städa här hemma
  • Packa lillemans väska när han ska fara med mormor & morfar på kalas
  • Ladda kamerabatteri
  • Ta fram stativ
  • Tömma minneskorten
  • Packa kameraväskan
  • Möta upp Mats på jobbet så att vi kan städa bilen invändigt
  • Däremellan borde jag få till en motionsrunda, men det kan vara så att jag försöker mig på det senare ikväll istället. Vi får väl se hur det blir.

Och nu vaknade Elias och gör sitt allra bästa för att komma över helt på mage (det är ju en arm som är i vägen!). Han är verkligen en kul prick nu, han äter både gröt och smakportioner med stor aptit, tycker morot/potatis och potatis/majs är riktiga höjdare.

En dag som denna så är det vårmarknad i Borås. Kan inte undgå att samtidigt komma och tänka på vad som hände för 2 år sedan, min möhippa.
Minns fortfarande hur ont i magen jag hade över att behöva åka buss iklädd den fulaste av klänningar, med en flera nummer för stor kavaj. Och hur jag behövde sälja mamma-pärlade halsband inför okänt folk.
ÄVEN om det var riktigt hemskt och pinsamt så hade jag inte kunnat få en bättre möhippa, det är jag helt övertygad om och skrattar fortfarande åt allt som hände.

Och eftersom det är 2 år sedan möhippan var, så närmar sig även 2-åriga bröllopsdagen. Tänk.
2 år.
Tiden går fort när man har roligt, när man är kär & lycklig!Och inte nog med att vi hade världens vackraste bröllop; Mats gav mig även det allra finaste jag någonsin fått, min son.

Idag är en sådan dag där jag har lite extra kärlek runt hjärtat.. Som den mjukaste bomull. Tänk att allt kunde bli såhär bra, det är ju något man inte ens vågar hoppas på!

Fjärilar i magen inför lördagen…

Posted on by
10

ISO 1600.. lite väl kornigt, men för att fånga far & son i enbart ljus från tv så är det helt okej..

Vilken dag vi haft.
Vi spenderade morgonen med att ligga i soffan, pilla naveln och spela Draw Something med varandra. Ute öste regnet ner och jag ställde faktiskt in den där löpa/gå-i-rask-takt-promenaden jag hade tänkt ta. Det lockade helt enkelt mer att stanna inne med familjen, de lediga dagarna ihop är ju rätt sällsynta för tillfället.
Vid 14.30 åkte vi upp till brukshundklubben där vi mötte delar av Mats kollegor för att få lite information om tjänstehundar inom vaktbolagen som finns. De förklarade lite vad och hur det går till, hur proven ser ut, vad en hund förväntas ska göra. Och sedan visade de lite lydnad och skyddsträning, otroligt häftigt och jag var som ett barn på julafton när jag fick se riktigt duktiga hundar som verkligen brinner för träningen. Hade tyvärr inte med mig kameran, det hade kunnat bli riktigt häftiga bilder annars.
Efter ”uppvisningen” grillades det korv och sedan åkte vi vidare mot Hedared där vi bevittnade Elfsborgs första förlust efter 7 raka segrar.
Ella var uppe på vinden och plockade ihop en hel papperskasse med leksaker till Elias som verkligen kan komma till användning. Tack så hemskt mycket!

Ikväll har jag lekt lite med ISO på kameran, jag fick väldiga nostalgiminnen från när vi pressade en vanlig svartvit film med ISO 400 till ISO 1600 i skolan och hur kornigt det blir, men hur bra man kan använda det i mörker. Så för kyrkfotograferingen så kommer det vara behövligt att höja ISO-värdet en hel del, men jag tror 1600 blir för extremt.. 800 kommer bli fina fisken.Stativ och blixt får följa med för säkerhets skull, men jag tycker ju bättre om känslan i bilderna om man inte behöver ta hjälp av extraljus.
Givetvis är jag lite nervös med. Jag menar, blir något fel eller dumt så kan jag ju inte precis be dem göra om fotograferingen.

Jag har en chans, thats it!

Snabb-blogg innan vi tar oss ut i solen…

Posted on by
4

Solen skiner faktiskt igenom molnen idag, lite disigt sådär, men det är ju ändå SOL. Ska snart ut och träffa Emma med Birk, vi ska gå promenad.

Gårdagens sömnutbilning (eller sömnföreläsning är väl ett bättre ord) bestod av att reflektera över vad små bebisar och deras sömn betyder, vad som kan störa, hjälpa, stjälpa m.m. Att man kanske borde skippa nattmat efter 6 månader, ta hellre ”lösa” föremål som tröst än något som sitter fast (t.ex. mammas bröst eller om de enbart somnar av att snurra mammans/pappans hår med fingrarna).
Små barns rutiner grundar sig fort och man ska inte tro att ovanor växer bort, för det gör det inte på alla och alla får utgå efter vad för teknik som passar dem bäst.
Kommer ni ihåg när jag berättade om Percy-Nilegård-psykologen Kerstin? Det var hon som dagen till ära höll i föreläsningen och jag blev jätteglad, för hon är störtskön!
Laga ingenting som inte är trasigt var hennes visdomsord så jag tror inte jag ska gå in och gnälla och försöka ändra på att Elias behöver somna i famnen inför natten.
Det gör ingenting liksom, och även om han blir buren in till sin egen säng så sover han mer eller mindre hela natten och jag är tacksam för det!

Nä, ta tag i onsdagen var det ja. Ikväll kommer ju mannen hem med. Och så ska jag försöka packa ihop väskan inför lördagens bröllopsfotografering. Och läsa på lite om fotograferingen i kyrkan. Igår gick jag igenom manuella inställningar i kameran och upptäckte saker jag inte sett innan. Det kan komma till användning!

Och förresten… Tack åter igen för alla roliga kommentarer ni förgyller min dag med!

Lunch, något som glöms av… (med inslag av motionstaktik)

Posted on by
12

Detta med att äta lunch när man har en liten att ta hand om kan ibland vara rätt svårt. Oftast brukar det bli Keldas färdiga soppor alternativt Findus burksoppor, inte speciellt upphetsande, men det fungerar.
Något jag däremot ofta slår ett slag för och faktiskt även hinner med att tillaga är Pizza Pronto. Jag har tipsat om det innan, men tipsar gärna om det igen. En pizza med lite kalorier men stillar ändå snabbmatsbehovet och kan varieras oändligt beroende på vad man vill ha på.
Pizzabotten är helt vanligt tortillabröd och sedan häller jag på lite tomatsås, kokt/rök skinka, lite champinjoner, ost och in i ugnen. Toppa med färsk eller torkad basilika (Min egenodlade basilika är brukbar nuför tiden och är verkligen GOD). Jag skulle verkligen kunna äta detta flera ggr i veckan, men då tror jag det tappar lite av sin finess (dvs hålla suget borta från riktig snabbmat) så jag slänger in en sådan 1-2 ggr i veckan.

Har ni tips på andra maträtter som är kcal-fattiga och går snabbt att laga och är någorlunda mättande?

Promenaden runt Kransmossen gick fint. Alltid lika trevligt att gå med Jenny och vi babblade så mycket att det blev alldeles för jobbigt att prata i uppförsbackar.
Har jag sagt att jag hatar uppförsbackar?
De är mina största fiender, och jag har alltid en inre diskussion med mig själv när jag kommer till en uppförsbacke hurvida jag ska ta i eller om jag ska segdra mig upp för dem. Jag hatar egentligen att känna mig svettig, flåsig, varm och kletig. Men det är rätt oundvikligt. Jag blir det alltid ändå, även om vi går en rätt långsam promenad.

När jag och Mela var ute och gick för några veckor sedan så sa hon bara något så självklart & enkelt som: ”Det är uppförsbackarna som du får kondition av, där bränner du mest” vilket fick min hjärna på andra tankar.
Jag har visserligen fortfarande många diskussioner inför en uppförsbacke, men de känns mer överkomliga nu och jag tar det lite mer som en utmaning, dvs ökar steget när det känns jobbigt. Och jag börjar känna en skillnad i konditionen i huvudet nu. (Inte bara i kroppen alltså, det är ju lika viktigt att träna hjärnan och sporra den framåt)
Idag vågade jag själv föreslå en utökad promenad till Gånghester med Jenny, men tyvärr hade hon en tid att passa så det blev aldrig någon.
Men JAG föreslog, min hjärna sa inte nej, nej, nej, don´t dooo it.
Japp, hjärngympan verkar hänga med den med. Hittade ingen direkt bild på uppförsbacke.. men detta berg i Norge hade väl inte riktigt varit lätt att trampa uppför…

Gröt & sånt.

Posted on by
17

Hahahaha, jag tror jag dör lite. Ögonblicksbilderna är verkligen de som är roligast!

Vi har börjat med gröt på kvällen. Det går rätt bra, han verkar fått in tekniken på vilken väg maten ska åka, dvs inte ut ifrån munnen utan ner i magen.
Någon som däremot är helt galen i gröten är storasystern i familjen. Så fort jag tar fram tallriken och blandar ihop gröten, så kommer hon som ett skott och sitter klistrad under Elias medan jag matar honom.
Hon får alltid det lilla som blir kvar, annars så har jag henne dregglandes och stirrandes i timmar. Jag lovar, jag provade det häromdagen och det var INTE kul.

Vi överlevde gårdagen förresten, den gick rätt smidigt. Lilleman var med på hela kick-offen från 17-20 och sov endast 20 minuter. Han satt i några famnar men mest höll han sig hos sin mamma och han var finklädd dagen till ära (mobilbild):Hade en väldigt trevlig kväll, jag har verkligen de finaste arbetskompisarna som finns och de hade ordnat en full kväll med humor, spoken word-uppträdande, utlottningar, bildspel, Staples otroligt söta reklamfilm från USA och god mat.

Idag är det tisdag. Vi tar en promenad på Kransmossen idag med mammagrupps-Jenny & Hugo, och ikväll är det sömnutbildning. Och så kör vi förhoppningsvis lite Facetime ikväll med mannen. Videosamtal är verkligen guld värt när man befinner sig x antal mil ifrån varandra.

Detta med att börja veckan bra.

Posted on by
14

Godmorgon!
Regnet duggar utanför, Mats har åkt till hufvudstaden och kylskåpet ekar skrämmande tomt.
Trots det kunde inte dagen börjat bättre, vågen visade ÄNTLIGEN exakt 20 kilo minus och jag var tvungen att utropa ett litet glädjetjut. Från det att jag gick med i viktklubb i januari har jag tappat 9,8 kilo, det är verkligen inte fy skam det inte, det har ju verkligen gått i perioder när jag varit duktig och inte. Och det är ju tänkt att detta ska vara hållbart så jag vill inte bara rusa ner i vikt och sedan strunta i allt. Fast å andra sidan, när jag gick ner sist så höll jag det hela tiden tills jag blev gravid, så jag är inte speciellt orolig heller.

Nu ska jag försöka få denna skutan att gå runt hela veckan. Mats åkte tidigt i morse och kommer inte hem förrän på onsdag. Ikväll är det mini-kick-off på jobbet och eftersom jag inte har någon barnvakt så får lilleman följa med. Det ska börjas i tid…
Imorgon har jag sömnutbildning, på onsdag inget planerat (än) och på torsdag ska vi tre människor i familjen åka till Brukshundklubben där det är någon form av hunduppvisning med Mats ena jobb. Fredag ska ägnas åt att åka till Brämhults kyrka och reka fotoplatser och på lördag får Elias åka själv på kalas hos Wille medan jag ska fotografera ett bröllop. Ja, det är det som är mitt fotouppdrag och jag känner mig så hedrad!
Jag hoppas jag kan förmedla känsla och kärlek i bilderna bara, så lite nervös är jag.

Då kör vi! Dagen får börja med en liten hundpromenad och möjligtvis ett besök på ICA för att handla något ätbart. Vad hittar ni på idag?

När man är vaken, fast man drömmer – syndromet Hypnopompa hallucinationer.

Posted on by
11

Ända sedan någon gång i tonåren (de övre?) så har jag ibland haft återkommande drömmar. Det är lite svårt att förklara hur de ter sig, men jag ska försöka förklara:

Jag sover.
Och jag vaknar.
Jag ser STORA spindlar ringla ner för väggarna. De är ungefär i storlek som min huvudkudde. Ibland är det stora skalbaggar istället. Någon gång har jag vaknat och sett hur det rört sig under mitt täcke och ut har det kommit stora klor/ben. Någon gång har det stått en människa vid fotkanten av sängen. Eller små, små hustomtar nedanför sängkanten.
Jag hinner givetvis bli riktigt rädd, hjärtat slår hårt medan jag upplever hur t.ex. spindlarna kommer närmare och närmare.
Tills jag vaknar på ”riktigt” och inser att det bara var ännu en dröm. Det tar mig några sekunder att finna mig själv, lugna ner hjärtat och tvinga tillbaka de där skriken som jag paralyserat inte får ur mig. Ibland kan jag skrika, och ibland har jag i ren förskräckelse väckt Mats och bett honom om hjälp.
För folk jag berättat detta för så har jag för det mesta bara blivit skrattad åt alternativt inte tagits på allvar så jag brukar väldigt sällan dela med mig av detta. (Det kan ju ibland vara ett kul historia på fikarasterna på jobbet även om jag inte alls tycker det är kul egentligen när jag väl är där, mitt framför dessa hemska scenarion).
Tills för en tid sedan så trodde jag att jag var ensam om detta, men då ämnet kom upp på hundforumet jag hänger på, så beskrev jag det jag drömmer om och fick ett svar om att det faktiskt finns något som heter ”Hypnopomp hallucination”.
Nu är ju detta ingenting jag lider av, drömmarna kommer inte så ofta, det kan ibland gå veckor mellan scenerna, ibland månader.
Tills Elias kom.
I början hade jag inga drömmar när han låg mellan mig och Mats, inte heller när han sov på min mage på nätterna.
När han däremot började sova i vaggan bredvid sängen så kom de tillbaka, någon gång då och då.
Jag vaknar. Tittar mot Mats och ser hur han rullar över Elias och kväver honom eller krossar honom. Jag hinner bli ordentligt upprörd och det tåras i ögonen innan jag tänder lampan och ser att jag drömt igen.
Och ännu värre har det blivit nu när Elias flyttat in i sitt eget rum. Jag har vaknat 3-4 dagar i sträck nu och hjälplöst sett på hur han i ultrarapid försvinner ur mitt liv… Igår natt såg jag att jag lagt Elias i nedre delen av sängen och att Mats sparkade till honom i huvudet. Utan att ljuga; det är fruktansvärt.

Vissa nätter har jag hunnit inse att det är en dröm innan jag väckt Mats. Andra nätter utropar jag förtvivlat på honom och skriker ”FLYTTA PÅ DIG, DU KROSSAR ELIAS!”… samtidigt som jag knuffar undan honom där han ligger. Stackars Mats.
Som tur är har han väldigt vaga minnen av att detta händer, det pågår ju bara i några sekunder innan jag förstår att det inte är verklighet.

Visst låter det sjukt? Och visst låter det osannolikt. Men jag skojar inte. Vissa nätter är verkligen hemska nu och även om jag klarar av att leva med det, jag klarar av att somna om och inte påverkas dagtid av det, så är det ändå hjärtskärande att se sitt eget barn bli skadat eller värre, mitt framför ögonen på mig.

Så, nu har jag berättat min hemlighet för er… Vad är er?