4 timmar i solen.

unnamed (9)Alltså, vad gör man en ledig dag i Lissabon?
Jo, eftersom solen sken så satte jag på mig hörlurarna och började gå. Först lyssnade jag på P3-dokumentären som Stockholms-terrorn, och sedan lyssnade jag på Utöya. Jag är lite morbid på det sättet, jag hatar hatet, jag avskyr mördandet och allt elakt vi människor utsätter varandra för, men jag vill ändå gärna höra vad som händer, jag vill lyssna på människor som utsatts, jag vill höra deras historier och ta del av sorg, hemskheter och känna tacksamhet för att jag själv lever i en ganska skyddad värld. Det går inte att förklara, jag vet det. Men men.
unnamed (10)Först satt jag i någon timme vid vattnet, och solade. Det blåste ganska mycket, men när molnen skingrade sig efter en stund så sken den konstant. Sedan promenerade jag i 3 timmar till och från. Stod länge och tittade på männen som fiskade, och såg stora fiskar simma förbi deras beten. Frustrerande, med tanke på att de verkar stå där hela dagen. Gick även till Vasco da Gama, det stora köpcentrat här och tittade lite i butiker och sedan gick jag lite närmare in mot stan, men var rädd att jag skulle tappa bort mig själv, så efter 4 timmar ute så gick jag tillbaka och njöt av smärtan i benen efter allt gående. Hihi. Det visade sig även att jag faktiskt för en gång skull fått lite sol på benen, det som aldrig händer annars. unnamed (11)En härlig bonnabränna och massor med D-vitamin i huden och ett gigantiskt skoskav på ena foten rikare.
Men vad gör det.
Idag är det söndag, regnet öser ner och jag ska försöka packa min väska lite och få lite ordning.
Imorgon byter jag hotell till ett som ligger lite mer inne i centrum, och förhoppningvis är det lite billigare shopping där än vad det är här.
Jag har lovat pojkarna presenter, men har inte hittat något alls som passar än. Elias pratar om Nerf, och helikoptrar och allt mellan himmel och jord. Hihi :)

Förresten, dagens iakttagelse: en engelsman (?) som tog med sig eget bröd, egen sylt och eget te till frukosten. Varför?tom

Status från Lissabon.

unnamed (5)En liten lägesuppdatering från Portugal kanske vore på sin plats?
Just nu är det lördag, klockan 7.30 en lördagsmorgon.
Jag har varit här sedan sen måndag/tidig tisdag och har mestadels jobbat, sovit, druckit lite vin och promenerat. Jag bor i ett område där det mest är företag, så det finns inte så jättemycket att se. Det allra bästa är dock vattnet. En stor flod/bukt som är så stor att det knappt går att se med blotta ögat över på andra sidan, och bron som ni ser där borta är väldigt lång, går hela vägen över till andra sidan.
Hur gick resan då?
Jo, den var lite stressig med byte i Amsterdam och jag var orolig att min väska inte skulle hinna med, men efter att ha irrat runt en stund på flygplatsen i Lissabon så hittade jag den och fick sedan ställa mig i kö för att få en taxi.
Jag var inte allt för munter vid den tiden på natten, och behöva stå i en kö, precis som till åk-attraktionerna på Lisaberg, gjorde inte min huvudvärk mindre.
Men fram kom jag till slut, och jag somnade gott.

Vädret har varit typiskt april enligt de jag jobbar med. Inte jättevarmt, inte jättemycket sol och ganska blåsigt.
Det är klart kallare än vad jag förväntat mig, men idag, lördag hoppas jag på att få promenera och få lite mer sol än 2 timmar häromdagen efter jobbet. unnamed (6)Det är så stort här. Stort och mycket att ta in, och maten är lite av ett slag för sig. Mycket friterat, smördeg och lite mer friterat. Om man vill ha ris så får man ofta även med pommes frites. Haha, klart annorlunda. De är klart tokiga i sötsaker. Ingen saltlakrits så långt ögat når, men donuts, choklad, och väldigt sött godis. Deras dessert som hittas överallt kallas för Pastel de Nata, en sorts smördegsbakelse med  gräddad äggkräm, ätes gärna med sprinklad kanel över. När jag testade den första gången så tyckte jag den var helt ok, men imorse när jag åt frukost och ville pröva en till så var det inte alls lika gott. Hahaha. Jag har svårt för kokt äggsmak, och det kändes i dagens tugga. unnamed (8)Jag vaknade tidigt och åt frukost men är tillbaka på hotellrummet för en stund för att sedan bege mig ut.
Dag 1 av 3 helt lediga dagar har börjat, och jag ska göra precis vad jag känner för.
Promenera, uppleva och inte försöka känna efter hur saknaden efter mina grabbar suger i magen.
Nu ska bara mobilen ladda en stund och jag ska hitta några bra P3-dokumentärer på Spotify, sedan är jag good to go. tom

 

Att ha firat påsk i Hedared.

DSC_3571 DSC_3572 DSC_3581Vartannat år är mamma och pappa hemma över påsk, så i år bjöd de hem oss alla för en traditionsenlig påsk-kvällsmat. Buffé med lax, ägg, räkor, Janssons, bröd, olika röror, crustader med kräftost och givetvis; trevligt sällskap. Elias var eld och lågor för han fick leta påskägg flera gånger, inte mindre än 4 påskägg fick han med sig hem, inte behöver vi köpa något godis än på ett tag precis. Philip var precis som han brukar, dvs överallt och ville ha mer mat. DSC_3589 DSC_3591Och där satt vi länge, eller ja, länge som småbarnsföräldrar och männen fick för sig att elda upp allt ris på baksidan. Min bror är en form av medveten pyroman (vi alla delar fascination för eld) och gick igång på tanken på en gång. Det kollades vind och uppehåll och sedan tände det på och på mindre än 10 minuter hade all sly brunnit upp i väldiga kontrollerade former. DSC_3605Elias var givetvis lika fascinerad som oss andra, medan Philip kroknade till slut och vid 21 åkte vi hem och lade barnen. Kanske inte så konstigt att han kroknade då han åter igen åkte på feber under natten. Själv är jag vansinnigt trött på alla sjukdomar vi har, så jag hoppas detta är det sista innan vi kan njuta lite av friskhet och energi. Om en vecka åker jag till Portugal och jobbar i två veckor, och jag vill umgås med dem så mycket jag kan och tanka kärlek. Men glad påsk på er, 2 dagar kvar av ledighet.
Inte fy skam!tom

Att vara en sucker för halsband.

DSC_3547Jag är en sucker för halsband, långa, korta, glittriga, diskreta eller iögonfallande. Ofta är det Liza som tillverkar halsband till mig och det senaste hon gjorde är en berlock med texten från Try med P!nk. Egentligen var det tänkt att ha den som nyckelring, men den var så fin att jag ändrade om lite och gjorde ett halsband av det istället.

Jag har en hel del halsband i min samling nu, men häromdagen fick jag hem ovan halsband och det blev genast en favorit. Ett litet diskret hjärtslag runt halsen som berättar om all kärlek som ryms där inne. tom

Tid för eftertanke…

17796658_10156050172120299_1986087532201788123_nHade aldrig för mitt liv ens vågat föreställa mig hur fredagen skulle bli när jag gick hem tidigare från jobbet. Så många ggr man har gått den gatan, för några år sedan gick vi där tillsammans; jag, Mats och Elias. Vi stannade på uteserveringar och åt, drack drinkar och funderade över livet.
Drottninggatan förvandlades till ett blodbad.
Jag har sett filmer på folk som flyr i panik, människor under svarta sopsäckar och poliser som i allt kaos försöker reda ut vart de behövs bäst.
Även om det är så långt bort, så är det nära, och jag får andnöd när jag tänker på att mina barn ska behöva växa upp med växande galenskap.
Samtidigt finns det inte något finare än all den kärlek som samtidigt bombarderas i sociala medier, som överöser polisen och alla andra inblandade.
Sverige och medmänniskor när det är som bäst.
Inte för att jag vet, men jag antar att tanken med ett terrordåd är att skapa rädsla, att låta rädslan och hatet överta.
Vi är större än så.
Och det visades ganska tydligt när folk öppnade sina hem, affärer fixade mat, folk hämtade okända ifrån stan för att köra dem hem till sina nära.
Kärlek. Kärlek i alla dess former kan aldrig vara fel. Inte ens i sånna här tider.
Så fortsätt sprid kärlek istället för hat och rädsla.
Det tänker iallafall jag göra. Jag vägrar skylla på ett folkslag, en religion eller som någon hemskt uttryckte det på FB:
Göra Sverige ”rent” igen. Fy fan. Den åsikten var den vidrigaste jag någonsin läst.
Kärlek, omtanke och medmänsklighet kan enbart vinna, inte mer hat och rädsla.
Mina politiska åsikter håller jag oftast för mig själv, men ibland händer det att det sipprar ut.

Nåja.
Det allra konstigaste är, att trots att man blir så lamslagen, så fortsätter livet, barnen är lyckligt ovetandes om hur hemsk världen är och vi var på kalas igår där vi skrattade med hela magen och åt hamburgerbuffé medans solen lyste starkt och vid vissa tillfällen kunde man till och med gå i t-shirt. Att få vara tillsammans med älskade familjen i dessa här lägen är ännu viktigare, nu om någonsin.
Tillsammans klarar vi allt.
tom

Att ha en vårvarm söndag.

DSC_3366Igår tyckte grannen att vi borde ses mer, och jag kunde inte annat än att hålla med. Så idag gick vi alla 4:an på Kransmossen.
De stora pojkarna , de mellersta pojkarna, de små pojkarna och vi mammor. Det var vårvarmt och vi fick till och med ta av oss jackorna eftersom vi svettades. Elias och Lucas sprang fram och tillbaka så kinderna blev blossande röda, och håret blev fuktigt av all svett, precis som det ska vara. DSC_3358Jag har verkligen saknat de där familjesöndagarna, livet har varit alldeles för upp- och ner det senaste året för att man ens kunnat orka ta sig tid att umgås. Att tänka på kamera har varit ouppnåeligt och att ha kraft att få på barnen kläder har tagit slut innan man ens funderat klart tanken. Men det känns verkligen som allt vänt och jag är så tacksam att vara ute på en annan sida av livet. Verkligen VÄLDIGT tacksam. DSC_3378 DSC_3434Att sedan ha den lilla professorn rultande runt här och där kan få vem som helst att börja skratta. Han är bestämd, glad och kan bli sur precis när som, och man vet aldrig riktigt vart man har honom. Att det lyser bus i de där ögonen gör inte saken värre, och trots att han är så olik sin lugna storebror som det bara går, så fylls ändå hjärtat över av kärlek, för båda barnen, dagarna i ända, på alla sätt det bara går.
April 2017 börjar verkligen inte alls fy skam, och hela våren ligger framför fötterna.
Livet. Upp och ner.
Och alldeles underbart. tom

Expo Väst, reptilmässa.

DSC_3350Av en slump såg jag en liten artikel i Borås Tidning igår, att det skulle pågå en reptilmässa på Åhaga idag den 1 april. De flesta av er vet att jag älskar reptiler (de flesta, inte spindlar t.ex.) och att jag själv en gång i tiden hade en grön leguan vid namn Rambo. Sedan dess har jag under en kort tid varit inne på att köpa orm, men eftersom man behöver ha tillstånd och att terrariet inte skulle få plats på något bra ställe så lades planerna ner, och jag går istället och drömmer lite då och då om ett vackert inrett terrarium med något spännande där i.
Så idag tog jag och Elias, och åkte till Åhaga för lite egentid tillsammans. DSC_3317 DSC_3336 DSC_3340Och där fanns allt möjligt. Allt från jättesniglar till ormar, till syrsor och sköldpaddor. Det kändes lite makabert att ha djuren i små askar för uppvisning, men det var ju enbart för att de var till försäljning givetvis och bodde helt annorlunda annars. Det fanns ormar i alla dess färger och jag såg till och med en liten bebis-leguan som jag blev lite förälskad i. Det fanns däremot mängder av kameleonter, och både jag och Elias skojade om att köpa hem en till pappan ;) DSC_3345 DSC_3349 DSC_3342DSC_3327 DSC_3329Och givetvis fick vi avsluta (eller börja, beror på vem man frågar) med en fika. Varma vaniljhjärtan och en helt egen dricka gjorde hans dag.
Han är nästan lika fascinerad som jag av annorlunda saker, och det är kul och se honom så öppen och oblyg. Han frågade alla möjliga frågor till utställarna och lyssnade storögt när någon berättade om en syrsa som kunde bli så stor att den kunde äta små fåglar.
Han är en väldigt fin stor, liten kille med många frågor och funderingar som bubblar upp.
Och det var väldigt mysigt efter en hel veckas sjukdom att få vara med honom, och hålla honom i handen. tom

Vissen och levande på samma gång.

DSC_3312Konstigt hur man kan känna sig slutkörd men ändå så levande på samma gång.
Lille P har matvägrat i några dagar, vilket är väldigt olikt honom och inatt blev han ganska dålig så jag har varit vaken större delen av dygnet. Och ändå är jag någorlunda pigg, ungefär som om den där supermamma-kraften kickar in när barnen är sjuka och jag blir extra stark. Det är en ganska häftig känsla att känna, eftersom jag i vanliga fall inte är den där ”mamman” som många andra är.

Så vad har hänt sedan sist?
Jag blev i  början av förra veckan utsedd till månadens medarbetare i hela Europa på jobbet, en otroligt ärofylld vinst med tillhörande fina tavla med en nominering värd all sin vikt i guld, vackra blommor och en ny Fitbit Charge 2! Jag blev chockad och så glad att jag var tyst hela eftermiddagen och bara gick runt och log, och jag ler varenda gång jag ser tavlan med utmärkelsen på min plats. Det pirrar till i magen varenda gång att lilla jag gör skillnad i något jag är driven för. Det är nog det bästa inom karriärsvängen som hänt mig, på länge!

Har även varit och ordnat mitt pass inför Portugal som kommer närmare och närmare, jag hämtade ut det igår.
Det bestämdes att jag ska vara nere i 2 veckor, för att täcka upp både floorwalking, produktutbildningar och se till så allt går rätt till. Känns givetvis HELT galet att jag ska flyga dit själv, bo där själv och spendera tid där själv. Jag har aldrig varit borta så länge hemifrån och självklart inte så långt borta från mina små. En spännande men ändå nervös känsla.
Imorgon skulle vi egentligen åkt barnfria till Ullared, för att handla sommarkläder till mig inför resan (tydligen runt 25 grader där i maj) bara jag & M, men nu när P blev sjuk så fick vi ställa in det.
Att få till den där barnfria tiden utanför hemmet är jättekrånglig, så jag hoppas vi får till en sån eftermiddag snart istället.

Jag och M har avslutat vår samtalsterapi ihop, och det har varit en väldigt utvecklande period för oss båda. Från att eventuellt velat separera så ville vi båda reparera och fortsätta tillsammans. Att M är nära att bli friskförklarad från sin depression gör inte saken sämre, och jag njuter av att vara vi just nu och att vi har ett härligt och fungerande ekorrhjul som rullar på.
Det är det allra viktigaste för mig; att ha en vardag som man klarar av och som man kan njuta av, istället för blommor, presenter och överraskningar (även om jag givetvis inte tackar nej till det heller).
Det har tagit tid, det har satt sina spår och man har lärt sig mycket på vägen, men det fick det vara värt.
Jag brukar skoja om det, att jag ser så mycket äldre ut med rynkor m.m, men det är ju givetvis sanning.
Sorg, elände och oro sätter sina spår, både på insidan och på utsidan, ingen raketforskning precis.
Det allra häftigaste är att man kan läka och bara få lite ärr, och att man kan gå vidare och leva.

Nu ska jag försöka få i mig lite kaffe och njuta av vårsolen. Den är så välkommen!tom

Att säga hej ifrån allt roligt!

DSC_2944 DSC_3018 DSC_3027 DSC_3139 DSC_3158 DSC_3206 DSC_3235 DSC_3238 DSC_3270Oj, vad det var längesedan jag bloggade.
Det finns inget ursäktande mer än att jag inte finner det speciellt roligt att skriva, den gamla kreativiteten är som bortflugen efter ett ganska jobbigt halvår, men jag hoppas givetvis den ska hitta tillbaka någon gång. Alla i familjen mår bra och livet går just nu åt till att jobba, skjutsa och hämta grabbarna på dagis, laga mat och umgås och utnyttja den lilla tid vi har till varandra på ett eller annat sätt.
På jobbet är det ganska hektiskt, eller ja, kanske inte i kundtjänstmått, men mina arbetsuppgifter har gått i ett. Ni ser ett litet axplock här, först var det alla hjärtans dag, där vi pyntade våningen med hjärtan.
Sedan har vi haft European Customer Center award där vi drack fejk-bubbel, åt sallad från Orion och var med på videolänk i England ifall vi kammade hem några priser (vilket vi givetvis gjorde). Och förra veckan avslutades med en bake off, där jag gick all in med en tårta fylld med vit choklad-ganache med passionsfyllning samt kolagrädde. Jag kämpade mig till en första plats och vann hela tävlingen, trots att konkurrensen var hård med diverse cupcakes och vaniljhjärtan i långpanna (SÅ GOTT!).
Jag har även tagit över ett stort projekt och i maj (?) åker jag till Portugal och jobbar ett längre tag med att utbilda personer i rutiner.
Igår befann jag mig därför på polisstationen och beställde ett nytt pass, sjukt smidigt och enkelt nu för tiden.

Tiden springer med andra ord gräsligt fort och innan jag kan säga okelidokeli så är säkerligen maj här och jag åker på min första utlandsresa HELT själv, utan grabbar och utan kompisar.
Jag försöker lära mig att det inte längre finns någonting som heter ”Innanför boxen” utan det är bara huvudet som skapar det själv, och man kan göra precis allt man tänker att man ska.
Tufft det där med hur huvudet kan sätta sina gränser… Skicklighet att jag själv tänker att jag kan göra detta, precis som någon annan.
*muskler i hjärnan*

Ja. Vet inte när vi ses igen, men jag inser just nu att jag älskar att skriva.
Så kanske dröjer det inte allt för länge. tom

Att ha födelsedagar överallt!

DSC_2911 DSC_2918Jahopp, energin försvann visst igen. Iallafall för att uppdatera bloggen. Haha.
Hela januari har mest gått åt till att försöka skola in lilleplutt på förskolan (eller M rättare sagt, jag har hejat på hemifrån), och när han väl skulle börja på heltid så blev han sjuk en längre tid och det är först nu jag återhämtat mig. Ju äldre jag blir, desto värre verkar det vara att komma in i nya rutiner som borde sitta. Haha.

Men vad har hänt sedan sist?
Inte mycket mer än min älskade pappi har fyllt hela 70 år.
70 år och han är fortfarande en helt fantastisk man som skrattar för det mesta och är något förvirrad. Han drar fortfarande samma skämt och nynnar på ohörbar musik när han pysslar hemma.
Han var hemma i torsdags då den stora dagen infann sig och bjöd på smörgåstårta.
Eftersom P var sjuk så var det bara jag och E som åkte.
Fina fina Pappi.
Att bli 69 låter inte mycket. Men att bli 70 år blev plötsligt så väldans gammalt. DSC_2922 DSC_2935DSC_2924Ni som känner mig vet ju att vi har en hel del födelsedagar i dec-feb så i lördags hade Adam och Ella sitt kalas med. Det serverades tacos och vin. Kicken var inte sen på att fylla på mitt glas flertalet gånger och det var faktiskt så skönt och avslappnande att få dricka lite vin. Jag är oftast den som kör hem efter kalas där det serverats alkohol, men igår tyckte Mats jag kunde få unna mig lite. Och det gjorde jag. Mums.
Jag och rödvin är oftast ganska bra vänner och så även igår.
Dagen idag har verkligen gått långsamt. Knappt gjort något alls förutom laga mat, andas och ladda inför kommande vecka.
Jag har en hel del på gång på jobbet som kommer starta inom kort tid, så jag sitter mest här och lyssnar på musik och bara är.
Ibland får det vara så med.
tom