Christine och Molly – Toksnokarna

Nu när jag är säker på att alla inbjudningar har landat hos de som är bjudna, så kan jag lägga upp dem här i bloggen. Jag beställde mina kort för en billig penning på Panduro. Är relativt nöjd med hur de blev, eftersom jag i vanliga fall har noll tålamod med sånna pillsaker så är jag ganska tacksam att gästlistan var ganska kort. Hade vi haft ett sånt där prinsessbröllop så hade jag nog hellre anlitat någon som gjort det åt oss. Alla blev i samma stil fast ändå annorlunda.

Kände igår på jobbet att halsen började dumma sig. Jag var tvungen att hosta, fick en hemsk huvudvärk och ont i kroppen. Precis vad jag behövde med andra ord.
Tog den långsammaste av långsamma bussar hem och möttes av Molly-slem i ansiktet och en M som lagade snabbmakaroner med korv- och köttbullsröra.
Vaknade imorse med en hals som kändes som en fotboll, kunde inte prata och fick nästan bokstavera mitt namn när jag ringde och sjukanmälde mig eftersom det lät som jag satt med ett kilo grädde i munnen och pratade.
Dagen har mest inneburit vilande, sovande och lite tv-tittande.
Åt rester från igår på balkongen i årets mest värmande solljus tillsammans med mina m&m´s och somnade sedan om i sängen.

Nu dricks det Pina colada-thé i soffan och slurfar runt lite. Har fått de första anmälningarna till bröllopet och längtar tills dagen D. Det är rätt kul, min vän Mela är mer eller mindre stressad till tusen, då hon gifter sig i mitten på april, medans jag känner mig lugn som en filbunke över situationen. Allt börjar falla på plats…

Mollys shaping-trick går framåt, vi har nu kommit så långt att hon vänder huvudet rakt bakåt. Undrar vart det ska sluta?

 Idag är en sån där dag jag känner lite för att ge upp. Känner mig inte alls 8 kilo lättare, hemsk frisyr, massa borden och fint väder. Ibland kan jag få alldeles för dåligt samvete av fint väder. Man borde gå ut, man borde vara på långpromenad, man borde ta vara på det fina vädret, utflykt. *suck* Jag fullkomligt älskar det fina vädret men jag kan inte hjälpa att jag får dåligt samvete. Tog en morgonpromenad och gick sedan och lade mig i sängen igen för att kika på Vasaloppet. Det serverades kaffe på sängen och morgonmys med Molly. Sedan har det inte blivit många mer knop, lite undanplockning från gårdagens mysmiddag med Svensson-Svensson och tvätt. Och lite träning med Molly. Dagens mål var att kunna hämta tillbaka alla hennes leksaker som hon lägger över allt. De ska tillbaka i Biabädden. Lite för svårt eftersom hon hellre plockar ur dem ur bädden än lägger tillbaka dem

All denna apporteringsträning har gjort henne till ett apporterande litet monster. Hon hämtar det mesta hon kan och just nu ligger det en vante och en mössa brevid mig. De har legat på elementen nere i hallen för värmning och torkning. Igår kväll körde vi en repris på korvhållning med munnen. Det är den svåraste träningen någonsin. En hund som är matfreak kan inte hålla korven någon längre stund i munnen utan att börja tugga, och vips ligger den i magen. Den som gapar efter mycket… säger Molly mellan tuggorna, samtidigt som jag kliar mig i huvudet och flinar åt den mycket roliga hund jag har. Något jag har lärt mig denna helgen är att aldrig någonsin ha mer än en hund i min vardag iallafall. Jag är fruktansvärt tacksam att jag har en sån kul och arbetsglad hund jag har när allt kommer till kritan. Nelly har varit i mitt hjärta en gång i tiden, nu har den platsen tagits av Molly. Hon är min pärla och min bästa vän, min egna lilla kissekatt och husmus. Allt i ett. Hon är som ett Kinder-ägg.

Mmmm… solen skiner. Tänk vad gott det gör i själem av att den där gula lilla fläcken på himlen kan göra livet så gott. Har suttit ute på balkongen en stund och njutit, tillsammans med en kopp kaffe och ett trött sinne. Idag var det dags för agilityträning inne i Lisas hall. Med mig var Molly, Nelly, Mats och Ami. Tränade slalom, kontaktfält och hade det enbart skoj. Nelly med några extrakilon på kroppen hade lite svårt att hänga med ibland och fick benen under sig några ggr, men det märktes verkligen att hon älskar agility. Och när Nelly körde kände Molly lite konkurrens, och det skärpte henne oerhört. Vi har bara tränat slalomingång enstaka tillfällen men de satt ändå relativt bra. Hon sökte sig själv till ingången och förvånade mig flertalet ggr genom att själv förstå hur hon böjer kroppen i slalomet. Jag vill INTE göra samma misstag med Molly som jag gjorde med Nelly en gång i tiden, att bara traggla slalom från en sida. Men det sitter i min egen kropp med. Så jag ska inte gå fort fram, utan träna slalomingång från båda hållen när snön smällt. Sanna skrev en gång i bloggen och trodde detta skulle bli vårt år. Och jag håller faktiskt med, idag kändes träningen oerhört skoj och framgåenden, jag ser fram emot kursen. Kontaktfälten sitter inte alls och det kunde gått dumt med gungan eftersom hon slänger sig fram vind för våg, men belöningsträning till 100% och gungan var inte alls så läskig. På slutet försökte hon själv trampa sig fram till godis. Söthund. Nu är det kul att träna! Längtar till nästa gång jag får möjlighet att hyra hallen igen. Det är en billig penning för att få träna trots drivor med snö utomhus.

08:00 Ute och rastar två hundar. I natt har spanieldamen övernattat och Molly är mer än lovligt sur.
09:00 Jag och M planerar dagen samtidigt som Molly försöker smyga sig upp i hans knä.
10:00 Efterlängtad kopp kaffe med frukostmacka. Mums!

11:00 På väg till Fristad för inomhusträning i agility.

12:00 Träning pågår.

13:00 Hemma igen och en mycket trött Molly nästan protesterar mot ett serverat grisöra.
Men bara nästan.

14:00 Sitter ute på balkongen tillsammans med Mats och Molly och njuter av solen.

15:00 Tar på mig träningskläderna och väntar på syster som ska dra med mig till gymmet

16:00 Hemma igen efter en snabb, svettig runda på gymmet och städar.
17:00 Hoppar in i duschen, vi får främmat snart.

18:00 Gör iordning kvällens mat. Ikväll blir det Pizza Pronto och alla får göra sin egen.
19:00 Maten uppäten. Det dricks vin och pratas om allt mellan himmel och jord.

20:30 Då syster är galet förtjust i Mello blev det det som fick bli kvällens underhållning…

Molly är sur. Jättesur.
Idag fick vi med oss en brun liten spanieldam hem till Klostervägen. Molly har försökt både att få igång den gamla pensionären med lek och att visa tänderna. Men inget får henne att röra sig ur fläcken. Det märks verkligen att Nelly numer är pensionär. 7 år. Hon har börjat få grå pälsstreck på nosen och runt ögonen. Hon orkar inte mycket. Sitter mest och filosoferar. Nu ligger hon här brevid mig och snarkar medans Molly surar nere i hallen. Hon kommer säkert vara sur på mig en hel vecka framöver. Däremot har hon skött sig exemplariskt ute på de hala vägarna vid kvällspromenaden, medans Nelly sprang med bomull i öronen.
Idag har jag verkligen fått en föraning om hur det är att ha två hundar, och det är inte riktigt min visa. Nä, då nöjer jag mig med bara Mollan-Bollan. Hon fick förresten 7 stollyryck ute på promenaden, full av energi. Det glädjer mig, att hon vågar släppa loss. Nu berodde nog inte det bara på att hon vågade, hon var helt enkelt full av energi. Men det är så kul när hon låter energin ta över och hon rusar fram och tillbaka i cirklar, runt runt runt, slänger sig ut på skaren för glatta livet och riskerar livet och en del av mattehjärtart. Nog har vi ändå blivit bästa vänner. Förutom nu. Nu är hon skitsur och lär vara ett tag framöver.

Idag hämtade vi sushi och njöt i fulla drag. Lite besviken eftersom jag inte äter lika mycket som ögat vill. 8 bitar sushi tillsammans med soya och wasabi var en liten tripp till himmelriket och tillbaka.

Imorgon blir det agilityträning. Förhoppningsvis även det en liten tripp till himmelriket. Det suger i agilitytarmen!

Någon idiot på jobbet har kommit på den oerhört dumma idéen att ha fredagsfika på jobbet.
På fredag är det min tur att ha fikat. Hembakat stod på listan och jag hade noll fantasi. Så jag tog bort sylten ur några hallongottor och puttade i dumle i några och vit choklad i de andra. Resultatet blir nog fantastiskt. Dofterna sprider sig i lägenheten. *suck*
Hoppas idioten blir nöjd på fredag, för det är INTE lätt att stå emot dessa små ljuvliga saker. Tror jag döper dem till hemliga grottor istället.

Det är förresten jag som är idioten.

Tisdagen avklarad.
Tänk snart är det helg igen. Det är sjukt vad tiden går fort. Det är ju inte annat än måndag och sedan favoritdagen; fredag. Fredagar har blivit lite av den bästa dagen i veckan, mest för att man har hela helgen på sig, man klarade veckan som gick, man kan ägna sig åt saker man vill. Man behöver inte gå upp klockan 05:00 om man inte vill. Oftast iallafall.

Första passet med Molly igår gick bra. Vi började med uppletandeträning inomhus, och tog hjälp av vår ganska obebodda del av vardagsrummet. Jag la ut en postit-kub, en tom läkerol-ask, en utav Mollys leksaker samt min deoflaska av lättmetall.
Hon gick först till leksaken, hämtade in den. Därefter gjorde hon ett försök på deoflaskan, men den var lite krånglig så hon hämtade hem de andra sakerna först innan hon till slut gjorde ett nytt försök på flaskan och tog den mellan tänderna.
När Mats kom hem körde vi ett nytt pass men nu bytte jag ut hennes leksak mot en grytvante och en penna. Pennan fick hon lite problem med, men hon löste det relativt snabbt. Nu har Molly aldrig visat något problem till att lämna av saker, men när hon lägger saken i min hand blir det klick och godis. Det är ganska lyxig att ha en hund som kan ”loss” och en hund som är villig på att hämta in de mesta jag ber henne om. Ibland slarvar hon och då säger jag inget utan håller bara fram handen tills saken hamnar i min hand och då blir det massor av beröm.

Det slog mig idag att det faktiskt vore bra att inte vara alltför ringrostig inför agilitykursen som vi anmält oss till. Så idag bokade jag Lisas lokal på lördag. Två timmar med agilityträning. Och eftersom jag vet att Molly inte kommer orka i två timmar gjorde jag det lätt för mig att bjuda med min gamla följeslagare Nelly. Jag ska hämta Nelly på fredag, så får hon sova här över natten tillsammans med mig och Molly.. Sedan åker vi tre till hallen och tränar och sista timmen kommer Ami och tittar på samt hämtar hem den lilla pälsbollen, eller så åker jag in till stan och lämnar henne. Jag är så fruktansvärt sugen på att köra fort och ha kul. Inga krav. Jag och Molly har verkligen inte kommit så långt att vi skulle kunna göra det och för att tycka att inte tappa min uppåtgående hundtränarkurva så tar jag det säkra före det osäkra. Nelly är kul att köra med, hon gör det med glädje och trots sin dåliga hoppteknik så skrattar hon med hela ansiktet när hon får köra.

 Molly och Nelly är inte de bästa av vänner, men de fungerar ihop.

Så verkar iallafall min lördag börja. Kan knappt bärga mig.
Med Molly blir det fokus på att börja framåtsökandet. Och kontaktfältsträning. Det värsta Molly vet. Och det bästa Nelly vet. Det och slalomen.

Lördagskväll blir det middagsbjudning för Svensson-svensson med lite vin och god mat….
Nej, dags att fortsätta ta hand om tvätten och kanske köra ett till pass med Mollan-Bollan. På söndag tänkte jag valla upp en ruta brevid huset om det inte kommer mer snö!

Idag fick jag ett mail ifrån Lisa på Fristads Hundskola om att agilitykursen jag anmält mig kommer starta den 18/3. Den kommer gå från 20:00-21:15. Ingen blev gladare än jag! Äntligen! Känns bra att äntligen få lite rutin på träningen även om jag vet att jag kommer bli gråhårig på köpet. Jag är både glad och lite rädd ska jag erkänna. Att ta med Molly på kurs känns fortfarande lite pirrigt eftersom jag vet att hon inte alltid reagerar som hon brukar. Att ta med Molly på en inomhuskurs där det vankas agility känns ännu mer skrämmande. Hon kommer gå upp hårt i stress, det vet jag, men med de bästa förutsättningarna så kanske jag kan överleva utan att behöva kortsluta så mycket iallafall. Visst känns Molly som en totalt förändrad hund, sedam vi flyttade hit, och hon känns mer bekväm i sig själv än vad jag någonsin upplevt. Men man vet ju aldrig med den lilla blåögda. Och skulle jag bli gråhårig, ja då matchar jag ju ändå min hund. Så någonting får jag ju ut utav det
Dessutom kan det ge mig en bra inblick att äntligen få börja träna det som jag verkligen vill satsa på. Nu kommer vi verkligen börja från scratch, men det gör inget. Jag behöver bygga upp självförtroendet både för henne och mig.  

Har även suttit och funderat lite hur jag ska gå vidare med hennes känsla för apportering/bära saker, och fick syn på en tråd på AOH där det pratades om uppletande. Inte alls tokigt, tyckte jag. DET ska blir ett projekt framöver med start idag. Vi börjar inomhus under tiden det är snö, sedan flyttar vi oss ut brevid huset när snön blir lite mindre, och därefter uttöka. Känns kul! Bra aktivering för den lilla bollen.

Imorse var det vågdags. Äntligen visade den -8 kilo. Det var efterlängtade siffror, och jag kunde ha på mig min gamla vinterjacka till jobbet idag. (Dock lite tajt över baken fortfarande) Däremot höll den inte kylan så bra, så imorgon blir det den stora igen. Haha. Idag provade jag ett nytt recept: Pizza Pronto. Istället för pizzadeg tar man tortillas och lägger på valfri topping och in i ugnen. Det kommer jag defentivit göra fler ggr. Vem har sagt att nyttig mat måste vara tråkig?

Inbjudningskort.
Städa lägenheten.
Träna med Molly.

Trodde aldrig jag skulle lyckas beta av min ”att-göra-lista” men det gick ändå, med lite inre motivation. Inbjudningskorten har fått sigill och ska skickas i veckan. Nu skiner diskbänken, sängen är bäddad (och uppbäddad av Molly), tv-bänken avdammad, disken diskad och sötsug i magen.  Allt check.
Det sistnämnda är ett kast jag får stå efter gårdagens kaloribomb. Vågar inte ens tänka på hur min kalori-kurva ser ut, men ändå välkomnar jag måndagens vägning. Jag håller tummarna att det fortfarande är minus. För tillfället är det mycket mat och viktprat i bloggen, men det är ju en form av terapi för mig själv. Dessutom är det lite av ett intresse, har alltid varit, men först nu har det blivit så stort för mig själv. Nej, inte besatthet, men det är intressant att läsa och lära. Innan har jag alltid trott att min kropp varit lite av ”kolhydratkänslig”, att jag inte klarar att äta kolhydrater utan att gå upp. Men för min egen del är det faktiskt lite av skitsnack, det har hela tiden handlat om hur mycket energi jag stoppar i mig, och med ett stillasittande jobb som jag har, så är det inte så konstigt att man går upp i vikt.
Däremot märkte jag liite av gamla tankar igår kväll. Jag kände lite ”äh, ikväll gör det inget…” och drack både två och tre glas vin. Tog en till omgång smörgåstårta fast jag inte behövt. Jag åt godis, fastän det inte var sådär gott som jag trott. Åt vanlig snövit-tårta trots mättnadskänsla till bredden.
Men jag antar att man behöver ramla för att ta sig upp lite då och då… och för att lära av sina misstag.

Sitter för tillfället och kikar lite på resor och läskar mig själv. Vet ju inte alls vart man skulle vilja åka, om man ska lägga ner pengar till att åka direkt efter bröllopet eller först och främst ta en liten restresa veckan efter och sedan börja spara ihop till en längre resa. Det är svårt, jättesvårt. Att uppleva hösten i New York vore inte fel. Försöker samtidigt lära lite om hindersprövning och efternamnsbyte. Massa krångliga blanketter som ska fyllas i…

Nu kurrar magen, men idag har jag inte utrymme för mer kalorier.. Jag får nog helt enkelt gå och lägga mig tidigt.