Dagens inlägg vill jag börja med att säga grattis till Nelly, hunden som fick mig att älska allt som hade med hunderiet att göra. Hon fyller nämligen hela 9 år idag och även om hon inte finns i mitt liv längre på samma sätt som hon gjorde förr så klappar hjärtat ändå hårt när jag tänker på henne.
Eftersom Elias sovit riktigt dåligt inatt tog Mats själv bilen (jag var ett riktigt vrak) till veterinären för vaccination av Molly. Hon vägdes in på ALLDELES för många trivselkilon så operation motion och bantning är satt på henne, jag har blivit blind antar jag för så illa trodde jag inte det var, men hon ÄR faktiskt fet plus att pälsen är förändrad (men inte föga förvånande eftersom hon inte fått den motion hon behövt på ca 6-7 månader, så det är helt och hållet mitt och Mats fel) . Har fått plocka bort den obligatoriska kycklingklubban från lunchen, inga rester, inget extra godis. Molly har sett ut som ett frågetecken idag, när det egentligen borde ha varit dags för lunch. Det skär i hjärtat. Men jag får helt enkelt lägga det känslomässiga åt sidan och se till hennes eget bästa. INGEN mår bra av övervikt. Mats tog en runda med henne på Bråt idag, så att hon fick göra av med lite krut.
Vi har lyckats pallra oss hela och rena (bortsett från obligatoriska bebisspyor) ner till BVC. Elias har lagt på sig ett halvkilo (!!!) från förra veckan och växt hela 2 centimeter. Han äter mycket bra med andra ord. Jag själv fick iallafall på mig en kjol jag sparat från min ”tjockistid”, dvs inga mammakläder så jag kände mig lyxig idag, jag slängde näst intill allt från den tiden när jag gått ner allt i vikt.
Vi har hunnit med storhandling på ICA Maxi, där vi, likt ett pensionärspar, gått runt och jämfört priser och rabatter.
Imorgon ska vi besöka Knalleland och leta leksaker till syskonbarnen Adam och Ella som har kalas till helgen. Tänk att mosters små kråkor börjar bli stora.
Och någon annan som ska avslutningsfiras på fredag är min kära pappa. Han jobbar nämligen sin sista vecka som polis denna vecka, sedan ska han tydligen gå i pension. Tänk att min pappa, den superpigga och ack så generösa smålänningen numer ska gå i pension. Han och mamma förväntas framöver att vara uppe sent, ta sovmornar och njuta av livets goda. Det är de värda! <3